Martin

Aftonbladets kultursida, propagandacentral för Kreml. Flera medarbetare associerade med kända fronter för FSB. Det här är en lång forskningsrapport som har diskuterats väldigt mycket de senaste dagarna i Sverige. Martin Kragh Sebastian Åsberg som handlade om hur Sovjet och sedan det moderna Ryssland jobbar med påverkansarbete gentemot Sverige.

via svenska medier. Det finns ju olika saker som en främmande makt kan göra, men en av dem är det som ryssarna själva kallar för aktiva åtgärder, active measures kallar de det här, som är en typ av hemligt påverkansarbete, plantera idéer, sprida propaganda.

De egna ryska mediakanalerna som Russia Today eller Sputnik. och deras arbete för att få till exempel svenska medier att plocka upp saker. De pratar också om till exempel förfalskade telegram och brev, som är någonting som jag har sett, inte minst på senaste år. Det är en ganska detaljerad genomgång av de här operationerna.

Väldigt intressant läsning tycker jag. Ett intressant ämne och det är intressant att läsa så mycket information. Men naturligtvis, det råar oss lite grann att Aftonbladets kultur pekas ut som den huvudsakliga exponenten. spridaren av ett pro-Kreml-vänster-narrativ sedan 2013 har varit kultursidorna på Aftonbladet.

2014 publicerade Aftonbladet Kultur mer än 30 artiklar om utvecklingar i fördättad sovjetunionen där det huvudsakliga temat var fascism i Ukraina. Fascismen är framväxt i Ukraina och man kritiserar Carl Bildt, man kritiserar EU, man kritiserar NATO.

De går också in på lite exempel då, sådana här ryska linjer som ryska medier försöker etablera, som Aftonbladet sprider. Man pratar om specifika personer på Afro-bolaget Kultur som också har deltagit i det de kallar för Kreml-positiva sociala mediergrupper. Till exempel signaturen Andrei, som är en politisk aktivist som tydligen har skrivit Afro-bolaget Kultur.

Och naturligtvis så pratar de om, du känner, säger hans namn fel, Johan. Johannes Wahlström Inte låt oss påverkas av propaganda från andra sidan.

Den här artikeln handlar om propaganda från rysk sida. Det står ingenting i den här artikeln om, såklart, för den handlar om Ryssland. Det står ingenting i den här artikeln om att NATO-vänliga krafter ägnar sig åt intensiv propaganda. Och att lögner förekommer från båda riktningar då, propaganda. På en del punkter när jag läser den här artikeln så kan jag konstatera att de tar påståenden som jag anser var väldigt löst och underbyggda och anekdotiska.

Och bara slå fast att det är rena sanningar. För att bara ta ett exempel, bara för att jag själv och bubbla har lite grann på en marginal varit involverade. Egor Putilov affären. Den nämns naturligtvis här. Här tas det upp som fakta utan att ifrågasätta eller nyansera.

Det var då en journalist med rysk bakgrund som jobbade med olika identiteter, jobbade hos Sverigedemokraterna. Det står att när det avslöjades i september 2016 att han... Att han hade tjänat en massa pengar på fastighetsaffär och att han hade placerat en provokativ debattartikel i Aftonbladet.

Det kan tyckas som att jag fokuserar på en detalj här nu, men om vi tar den här frågan om vem var det som skickade in den här fejkade debattartikeln till Aftonbladet. Det är där man fick lite grann känslan av att Aftonbladet var ute efter hem för att de hade blivit lurade att publicera en fejkartikel. Putor och skälv. sa jag att det inte var han. Aftonbladet påstår att det var han, men de vill aldrig fram några bevis.

Det kanske finns någon skäl att tro att det var Putilov. Jag skulle väl inte tycka att det var helt osannolikt att tänka sig att Putilov eller Ekeroth eller någon av de kretsarna faktiskt publicerade den här artikeln. Det låter som någonting som till exempel Kent Ekeroth kunde ha gjort. Men i den här artikeln som är en akademisk artikel så tar man det för givet.

Man tar det som ett etablerat faktum att det var Putilov. som skickade in den här fejkade debattartikeln. Men den enda källan som finns på det här överhuvudtaget, om inte de har några hemliga källor, de som skrivit den här artikeln, den enda källan som finns på det här är Aftonbladet. Aftonbladet har påstått det utan att lägga fram några bevis. Aftonbladet har sitt samma tidning som de själva utnämner till den mest rysk-influerade, rysk-propaganda-influerade tidningen.

Boris

Ja, och man använder också, det är också det här som gör det skriver Aftonbladet. Jag tror att den här fastighetsaffären när han köper en villa för 6 miljoner som ett tecken, som ett bevis på att han är en rysk agent. Jag vidhåller att jag tror faktiskt att rysk säkerhetstjänst jobbar lite intelligentare när de ska förse sina agenter med pengar än det ena så att han har lett igenom skillnade affärer som det här är. Att förklaringen säkert är. I svensk mening fortfarande olaglig, men att det definitivt inte rör sig om en transferering av någon slags spionfond,

Martin

för så jävla korkade kan det inte ryssarna vara. Det är superintressant att läsa inte minst bakgrundsinformationen om hur ryssarna jobbar, hur de har jobbat historiskt.

Det är väldigt spännande till exempel att deras metoder verkar inte ha förändrats särskilt mycket över tiden. Utan de har hållit på med samma sak i hundra år. Samma metoder, samma strategier, samma budskap. Det är också väldigt spännande att läsa om... om vilka budskap det är de försöker trycka ut då, enligt de här författarna. Och de har också kvantifierat det, så de mäter hur många av artiklarna på Sputnik som har vissa temat.

Och det är de vanligaste då, om jag tar ett exempel, de vanligaste är då kris i väst, positiva intryck av Ryssland, västlig aggressivitet, negativa bilder av länder. som upplevs vara i västs intressesfär. Väst är onda. Internationell sympati för och samarbete med Ryssland. Västliga politiska misslyckanden och så vidare.

Så det här är väldigt intressant. Men på alla punkter i artikeln där jag själv har läst på lite mer, där jag råkar ha, åtminstone i närheten av lite koll, Där får jag känslan av att artikelförfattare på ett väldigt svepande sätt bara accepterar den version av historien som bäst bekräftar det narrativ. som de försöker beskriva. Varje misstänkt exempel på ryska propagandooperationer i Sverige är etablerade, kända propagandooperationer där man inte behöver ifrågasätta vad det är som händer utan man kan ta för givet att om Aftonbladet sa att det var på det sättet då var det så, om det talar för vårt narrativ.

Boris

Man kan sakna den här väldigt mycket. Det har väl inte varit deras huvudnivå. Det var saken diskussioner om det här med rysk propaganda och att försöka påverka. Det är ju frågan om... Alltså inte de här synliga grejerna i tidningar, fejkade telegram och så vidare. Jag är fortfarande mest nyfiken på studier gjorda alltså att hur placerade Sovjet och klientstater i Sovjetimperiet på den tiden ut?

Alltså hur värvade de agenter bland svenska politiker? Jag tycker fortfarande det är remarkabelt att i andra länder så avstördes sådana på. 60, 70 och 80-talet. Men i Sverige så har vi liksom två stycken avslöjade ryska agenter, två alkade militärer. Men inga politiker eller någon sånna saker.

Och ändå så är det uppenbart alltså att Sverige bedrev en utrikespolitik som var i Sovjets imperiets intresse under framförallt 70- och 80-talet och att Socialdemokraterna gjorde det. Och att det skulle komma som en slags... att det bara råkade bli så, och inte vara ett... följd av ett medvetet sovjetiskt mullrötsarbete. Att man lät bli Sverige av en anledning, men gjorde det i andra länder, det finner jag för otroligt. Men det är det ingen som vill peta riktigt.

Martin

Nej, konstigt nog så är det ingen som vill gräva i att den socialdemokratiska eliten som har styrt Sverige i så många år tillhänden eventuellt var i Sovjetunionen såld och jobbade som KGB-agenter, ganska många av dem. Det är väldigt märkligt att det är ingen som vill gräva det här i Sverige. Men det som du säger, det är en väldigt intressant fråga. Det borde betraktas som en viktig sak att dela ut.

Jag känner personligen att om det finns en del som vill gräva i det här, så är det en viktig sak att dela ut. Sådana personer, vilket jag är helt säker på att det finns. Jag är säker på att många av dem är ledande socialdemokratiska politiker, högt respekterade. Vissa av dem är fortfarande vid liv. Några enstaka är förmodligen sådana som fortfarande är aktiva i debatten på olika sätt. Det skulle finnas ett stort värde i att avslöja de här specifika personerna. Kanske ställer de inför rätta, men åtminstone att det kan etableras vilka de var och att folk kan få omvärdera sin syn på.

Boris

Det skulle vara sprängstoff, det skulle vara oerhört betydelsefullt för att man ska diskutera Sveriges historia och framtid. Men istället låter man det fältet vara helt, faktiskt helt outforskat. Ingen vågar peta i det riktigt, för att de personerna har ju fortfarande makt och positioner i samhället och inflytande.