Martin

En femte och sista sak som jag tycker är värd att prata om i det här sammanhanget är dynastier. För att i föregår så bevittnade vi slutet för en av de centrala politiska dynastierna i vår tid, Clinton-dynastin, som klev in på den historiska scenen på 70-talet, när Bill Clinton började göra politisk karriär i Arkansas.

Han blev attorney general först av allt och sen blev han guvernör. Han var väldigt ung när det här hände. Han var väldigt ung fortfarande när han försökte bli president. Till slut lyckades han bli president 1992. Bill Clinton och Hillary Clinton är vårtids ultimata power couple som man pratar ibland om.

Jag och Sofia är ingenting jämfört med Bill och Hillary. Men nu är det slut. Nu är det slut. Istället för att Klinton-dynastin krönte sin samtidshistoria med att även Hillary fick bli president, så blir det istället så att Hillary kommer gå till historien som ett patetiskt misslyckat sidospår.

Två gånger gick hon all-in på att bli president. Två gånger fick hon en absolut stryk av uppkomlingar, av nykomlingar som inte hade något att säga om hon. En tiondel av hennes politiska erfarenhet, intill närheten av hennes kontaktnät. Väldigt osannolika kandidater. Först Obama och sen Trump sopade mattan med Hillary Clinton. Och nu finns det ingen chans för henne.

Hon är gammal, hon är 70 bast, hon kommer aldrig komma tillbaka i rampljuset. Hon kommer aldrig kunna kandidera till presidentposten igen. Och med det, med hennes kapitala misslyckande så har även Clinton förlorat. Dinastin. Vi kanske får se Chelsea Clinton run for president om åtta år. Vem vet? Jag skulle inte utesluta det. Men, Clinton-dinastin, jag tror att de är historia nu. Men, det vi ser i andra änden av den här ekvationen, det är att en ny dinasti är född.

Trump-dinastin. Så jag tror att på lite längre sikt så är en av de mest intressanta sakerna att hålla ögonen på, är Trumps barn. Du var inne på det tidigare, Boris, att media kommer att börja skriva om Trumps barn, vilken familjefar han är och allt sånt där. Faktum är att Trumps familj är... Jag skulle ändå säga att den är tämligen exceptionell. Trump har tre vuxna barn, om jag räknar rätt. Hans dotter Ivanka, och hans söner Eric och Donald Jr.

Alla de här tre personerna ger intryck på mig i alla fall, och de är oerhört kompetenta och oerhört välordnade personer. De jobbar alla på ett eller annat sätt inom... När företagsfären som Trump har byggt upp, han ärvt den i sin tur från sin far och sen har han gjort den mycket större. Och de har olika roller va, så att en av sönerna är chef för Trumps kärnorganisation och de andra två har andra ansvar, i vanka driver egna företag och så vidare.

Men de är oerhört duktiga personer. De verkar mycket, mycket mer framåt och kompetenta och skickliga än vad t.ex. Chelsea Clinton gör. Tack till elever och personal vid avgörandet av det här videon! Därför tror jag att vi ska verkligen hålla ögonen på Eric Dahl Jr. och Ivanka i närtid. Men på längre sikt så ska vi också hålla ögonen på Barron. Barron Trump, som idag är tio år gammal.

Men han var den som skickades fram att stå bredvid Trump och Pence när Trump höll sitt acceptance speech. Barron var så trött att han kunde inte stå upp. Stackars kille, tio år gammal, upptvingad på scen. Han stod liksom så här av vittnesfrihet. och höll på att ramla ihop och såg ut precis sådär som man ser ut när man somnar, när man står upp. Man lutar sig mer och mer, i ett håll så rycker man till och ställer sig upp, knuggar sig i ögonen, så börjar man luta åt andra hållet.

Men det var Barron som de ville upp på scenen. Det var han som skulle synas bredvid sin far i sin fars absolut mest triumfatoriska ögonblick. Och Barron har också en unik fördel i och med att han föddes in i den här familjen av otroligt framgångsrika, välordnade personer. Så att man är Donald, Eric och Ivanka.

De hade Trump och massa andra människor. Men Barron, han har också Eric, Donald Jr. och Ivanka när han växte upp. Vilket gör att jag tror att Baron Trump får president. Är det någonting som absolut inte ska uteslutas om x antal mandatperioder?

Boris

Vi får hoppas att om x antal mandatperioder kan man inte längre bli president i USA utan att de består av en massa. Då får man bli president i någon lossbryten del av USA.

Martin

Nu är det så härligt utopisk och optimistiskt.

Boris

Ja, jag blir det ibland. Jag har tänkt rätt mycket på det här med dynastier, politiska och så vidare. Okej. Speciellt den här veckan när jag liksom två saker under samma dag följde ihop emot huvudet. För att man kommer lätt in i diskussioner där svenskar tycker att det amerikanska politiska livet är så dåligt.

Därför att man just har det här med politiska familjer. Bush, Clintons, faktiskt på sätt och vis även på sin tid fast det var mer avlägsen släktskap, Roosevelts. Och nu kanske vi får Trump att det där skulle vara lite udda att folk inte skyggar vid tanken på, att väljarna inte skyggar vid tanken på det där. Samma dag så höll jag på att prata med och intervjua folk som upprättar statistik av Sveriges möbelhandlare.

Och det är ju så att tre fjärdedel av Sveriges möbelhandlare är alltså... jobbar i familjeföretaget, bland annat tredje och fjärde generationens möbelhandlare. Så jag tror det är något oerhört naturligt för människor att faktiskt upprätta dynastier, inte rätt ord, men låt oss säga dynastier inom företagande även när det är i lilla skalan, som att man är möbelhandlare.

Och det där går igenom på en massa småföretagande. Det är en naturlig grej helt enkelt, att man fostrar ett barn i sitt eget värv. Och det är ännu lika vanligt i USA, så därför tror jag att man överför det här och ser det som något positivt och naturligt. Att det är en familj som tar tag i den politiska makten. Sen kan man diskutera väldigt mycket om det sunda i detta, men jag tror det finns en sådan relation.

Martin

Definitivt så finns det, men om jag får... Jag håller över frågan till dig Boris, om det nu är naturligt och positivt att människor skapar dynastier för att driva företag i flera generationer, vilket jag naturligtvis håller med om. Varför skulle det inte vara lika naturligt att man bildar dynastier som hanterar politisk makt?

Boris

Jo, av det enkla skälet att då måste det bli skrevet två saker. Vilken politisk makt är det som ska hanteras? Jag är ju av den fastbestämda. Jag har uppfattat att politisk makt gör vem som helst. Skulle till och med göra mig och Arnold Schwarzenegger till dåliga personer. Även om familjen är en viktig institution så finns det ingenting inbyggt i familjen som gör att familjen med dem har inte korrumperats av den politiska makten.

Det går bara inte. Så att vi bör ju tänka oss, fan vad jag är utopisk idag. Vi bör ju tänka oss samhällsformationen med ett minimum av politisk makt. Tack till elever och personal vid Säkerhetssäkerhetssäkerhetssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringssäkringss Då faller ju frågan ihop lite grann.

Martin

Ja, men givet att vi har politisk makt, vi har politiska institutioner, och även om de är små. Så har vi ändå, i teorin åtminstone, ett val mellan att byta ut våra ledare hela tiden och välja våra ledare från en maximalt bred grupp människor, eller att ha dynastier. Och en uppenbar fördel med politiska dynastier, vilket vi normalt brukar kalla för monarki.

Men det finns olika varianter och i USA har vi de här politiska dynastierna. En fördel med det är att, exakt som att Eric Trump, han är väldigt väl lämpad att styra Trump-imperiet av fastighetsföretag och hotellstier och sånt där. Därför att han har växt upp med det här från dag ett. Innan han lärde sig gå så fick han inblick i Trump-imperiet.

Och hela sitt liv har han haft inblick i. har enbart handlat om att förbereda honom för den här rollen, att axla manteln att leda Trump-imperiet. Och på samma sätt är det med en prins som växer upp. Hans far är kung, hans farfar var kung, han kommer att vara kung, hans barn och barnbarn kommer att vara kungar. Och hela hans liv så förbereds han för den här uppgiften. Och om det där är bra för ett företagsimperium, varför är det inte bra för en stat?

Boris

Det här är väldigt intressant. Jag har inget givet svar. Jag har nyss börjat brottas med frågorna. Om man tittar på det här med företagsimperium. Så säger oss historien att företag som är små och medelstora är ju alldeles utmärkta. Du kan ju ha företag som hur många generationer som helst om det inte blir allt för stort.

Och där dynastin, eller vad man ska kalla det, fungerar. Problemet vi har i stora sätt, och jag har ingen förklaring på detta, det är ju att de stora industrierna, Imperierna är verklig mening. Där kajkar dynastierna alltid ihop. Alltså det får man grulla på varför. Är det oundvikligt? Och om det är oundvikligt, varför är det oundvikligt?

Eller kan man göra någonting åt det? Men titta bara på de stora amerikanska industridynastierna. Från 1850-talet och framåt alltså. De finns ju inte annat än till namnet som industridynastier. Kamprad orkar, men hans barn är ju inte han själv ens mycket för. Och Wallenbergarna vill man ju bara krypa ner under en matta när man tänker på den senaste generationen.

De har inte bara minskat intellektuell kapacitet utan de är ju väldigt små också, rent fysiskt. Så något fel där är det. Jag önskar att det var så på det andra sättet. Man ska inte springa iväg där utan grubbla på varför historien ser ut som den gör när det gäller stora industridynastier.

Martin

Man brukar prata om att man ofta ser en första generation som bygger upp ett imperium, en andra generation som förvaltar samma imperium och en tredje generation som förslösar samma imperium. Det finns en sådan tendens samtidigt. så finns det företagskoncerner, familjeföretag som har överlevt mycket längre än så.

Som har funnits sen 1600-talet, 1700-talet och är inne på generation 10. Ta till exempel familjen Rothschild som kanske är världens rikaste familj med bankimperium och ofattbara rikedomar runt om i hela världen. De är fortfarande going strong och verkar göra ett ganska bra jobb i att hitta kompetenta efterträdare.

Men inom politiken så finns det ännu fler exempel. Mitt favoritexempel är naturligtvis familjen Lichtenstein som har sitt land och styr det väldigt bra och de verkar vara väldigt bra. Ända sedan 1100-talet så har de varit väldigt bra på att se till att varje ny generation har en värdig arvtagare. Det är ett litet stickspår.

Boris

Återigen, det där är jätteintressant. Men då får du ju problemet alltså. Lichtenstein är ju, om man ska jämföra med stater i världen, de är ju som en liten möbelhandel i Borås. Det är ju inte den stora staten. Jag tror man ska borra och fundera väldigt mycket på familjens roll på olika nivåer och möjligheten att upprätta dynastier och så vidare.

Men jag är inte så säker på att en välskött familj i ett mycket litet land, att de principerna och den erfarenheten i historien är direkt överförbara på ett stort land, tyvärr. Eller det kanske är så, men då får man grubbla på vad som behövs.

Martin

Ja, jag delar förstås din skeptisk och jag är lite djävulens advokat i den här diskussionen. I alla fall så har vi en ny dynasti nu, Trump, och det skulle nästan vara förvånande om ingen av Trumps barn försöker bli president i framtiden. Sen om det är bra eller dåligt, det kan vi låta vara en öppen fråga tills vidare.

Boris

Ja, det är väl vad vi diskuterar i fortsättningen också.