Martin

Stefan Molyneux Det här är en YouTube-video från det alltid intressanta och sevärde Stefan Molyneux. En av de radiopratare, eller podcaster, som jag själv lyssnar på ganska regelbundet.

Vi pratade i förra inslaget om Rush Limbo, som är kungen av amerikansk talk radio, som är absolut störst på den marknaden. Jag uttryckte min beundran för hans gärning. Stefan Molyneux kan ju sägas vara en del av en ännu yngre generation av radiopratare som inte ens gör radio längre och som inte ens gör podcast. De gör YouTube-videos. Och sen Stefan Molyneux han lägger upp sådana grejer på Soundcloud och sånt där också.

Det är väldigt modernt ungefär som radiobubbla. Men framförallt ser han på YouTube och gör intressanta videos och sådana saker. Och den här gången så har han gjort en video som han själv säger är osett vanligt viktig. Det är två och en halv timme lång, vilket det längre än här brukar göra. De brukar vara oftast under en timme. För nu tar ni tur med en fråga som han har lovat att han ska ta tur med ett tag.

Och äntligen så är den här, nämligen sanningen om hur rom föll och de otaliga paralleller. som finns till modern tid och hur vår civilisation håller på att förfalla. På många sätt av samma orsaker och enligt samma mönster som hände för 2000 år sedan under serantiken. Så att jag rekommenderar alltid att lyssna på Stefan Målunö.

Gillar man hans stil tycker man att det är lite underhållande. Så är det toppen. Jättemycket intressant innehåll. Men det här är en särskilt intressant avsnitt. Jag har inte lyssnat på hela själv. Jag har sparat den här lite grann som en karamell. Som jag skulle lyssna på, kanske ikväll. När jag är klar med dagens arbete och allt radiobubblor och sånt där.

Boris

Ja, jag har heller inte tagit den till mig. Jag tycker vi tar upp den igen när vi båda har... Avnjutit den. Det är för att Romariket är väldigt intressant att diskutera i dessa dagar.

Martin

Ja, och det här är något som vi återkommer till då och då. Definitivt är det en sak som jag är väldigt intresserad av. För jag har den här känslan av att... att ingenting är nytt under solen, som man brukar säga, och ju mer jag läser om antik historia, det är någonting som intresserar mig lite grann, ju mer jag läser, framförallt om senantiken, desto mer chockad blir jag nästan över att det nästan inte finns någonting nytt överhuvudtaget i vår situation idag.

Alla de stora övergripande tendenser som föregick de antika kulturens fall har sin exakta motstånd. Det finns många saker som folk inte tänker på, som folk inte är medvetna om för att de inte har läst just antik historia. Till exempel att man hade en sorts vetenskaplig och rationalistisk vändning.

där man hade en känsla av att den sorts vetenskap man hade på den tiden kunde förklara fler och fler frågor, vilket lämnade mindre och mindre utrymme för mystika perspektiv, vilket i sin tur ledde till en sekularisering av samhället, vilket i sin tur ledde till ett ifrågasättande av världen generellt, av moraliska regler.

Man fick en väldigt utbredd relativism och denna relativismen letade sig även i dag. i alla möjliga intellektuella sammanhang. Och när vi idag pratar om postmodernism så pratar vi ofta om det som att det är ett nytt fenomen, som att det var någonting som uppstod på 80-talet eller något sånt där. Att folk skulle dekonstruera saker och relativisera saker och skrev de här obskyra filosofiska böckerna.

Postmodernismen fanns redan under senantiken, i den hellenistiska världen. Det här var utbredda uppfattningar, och redan då identifierades det här som en intellektuell farsot som riskerade att underminera hela civilisationen, och det var också precis vad som hände. Rent praktiskt finns inte den hellenistiska kulturen kvar, det romerska imperiet finns inte kvar.

Men alla de här intellektuella tendenserna som ledde upp till kollapsen replikerar vi glatt i den moderna tiden, helt omedvetna om att det är just en repetition som hände under antiken. Och det här är bara det intellektuella planet. Det finns många andra praktiska paralleller.

Boris

Ja, alltså, som du säger, ju mer man tittar bakåt i historien så ser man ju de långa vågarna och rörelserna. Och också hur alla motsättningar mellan kulturer och civilisationer faktiskt lever kvar och är oförlösta. Och det som är oroväckande idag tycker jag världen, det är att det finns så många olika möjligheter. Den europeiska civilisationen har totalt tappat greppet om sin egen historia och vem som är vän och fiend och vilka värden man ska förhålla sig till.

Medan de andra kontinenternas stora kulturarvscivilisationer har en mycket högre grad av historisk medvetenhet.

Martin

Det är något som kan göra väldigt stor skillnad där de här civilisationerna nu ska... ska intensifiera sin kamp. Det finns många andra saker som jag vet och tror att Stefan Molinera tar upp. Men en sån sak är hur det ekonomiska systemet utvecklades. Att man hade så kallade fiatvalutor och man hade inflation som var drivna av staten så att pengar blev värdelösa.

Man försökte istället stimulera ekonomin genom att höja skatterna och ägna sig åt stora statliga infrastrukturprojekt och andra statliga interventioner. Och det hade precis lika dåliga konsekvenser då som det hade nu på grund av närmast universella ekonomiska lagar. Man hade också stora problem med politiken. Politiken blev mer maktfullkomlig och politiker blev mer köpta i hög utsträckning.

Alla möjliga typer av intressen lyckades köpa in sig i den romerska republiken, vilket i sin tur ledde till en underminering av den republikanska idealen och att kejsar välde tog form. Samma typ av dragning till auktoritära källor. tankesätt och en mer auktoritär stat som vi ser idag.

Precis samma sak. Romariket var ingripet i ett konstant krig. Exakt som USA idag så var det alltid krig någonstans i imperiets utkanter. Hela samhället militariserades mer och mer. Allting anpassades till de militära kampanjerna och intressena hos de som bedrev krigen.

Tegen. Parallellerna är oräkneliga egentligen. De är så många och så tydliga att jag har mer och mer börjat se det som att vi är som sömngångare som blindt upprepar historiska cykler som har hänt förut, så pass nära i tiden att vi enkelt kan läsa på de här sakerna och inse och möjligen då försöka vakna upp och inte göra om samma misstag.

Men eventuellt så är det här faktiskt historiska cykler som utspelar sig i en massa andra saker. gång på gång på gång och vi kanske inte kan göra någonting åt det. Det här kanske är, vi kanske har den här begränsningen i våra hjärnor som gör att vi kan inte ta till oss historien. Vi är dömda att bara upprepa de här cyklerna en miljon gånger kanske.

Boris

Jag tror inte det, det är för att just om man tittar på... På andra civilisationer och stadsbildningar och riken så finns till exempel i stadsledningarna där ett mycket större historiskt medvetande. Man lever i, obehagligt nog för oss, i en levande tradition. Alltså att titta på en, vi kan ju förfasas av den iranska stadsledningen eller den kinesiska.

Men de genomför ju ett mångtusenårigt program helt enkelt. Oavsett vilka politiska etiketter man får tillfället. så har man en klar bild av den negra nationen, kulturen, civilisationen och dess roll i världen. Och det gäller även panislamistiska strömningar, allt ifrån Eradugan till Togstaldarna Is. De lever i en tradition.

De tänker vinna till slut. Men just det här att vi inte lär oss någonting av vår egen historia och att vi på något sätt är dömda till ett kontinuerligt kollaps av det som gäller västvärlden. Och frågan är hur många gånger vi kan kollapsa utan att gå under?

Martin

Olika civilisationer befinner sig i olika faser av den här cykeln. Den islamska världen till exempel är mycket yngre än västvärlden. Islam uppstod på 600-talet och hade en väldigt expansiv fas. En jämförelse som jag tyckte var ganska intressant som jag hörde från en väldigt smart muslim att islam...

Just nu är man inne i sin egen medeltid, om man jämför med den västerländska civilisationen. Så att där väst gick in i medeltiden och hade en speciell period och sen hade man en renaissance, en upplysning till ett tillbaka gammalt ideal och började bygga någonting nytt. I jämförelse så är islam fortfarande kvar i sin medeltid och de kan möjligen ha kanske en upplysning, en renaissance, en reformation i framtiden.

Men sett från ett historiskt perspektiv så ligger det sannolikt hundratals år i framtiden. Och under tiden så är vi fast i en degenereringsfas. Vi är på dekadensens yttersta kant i Europa. Medans islam är, ur ett sådant här epokcykliskt perspektiv, så är islam en mycket mer vital kultur.

Mycket längre från sin... sin kulturella peak och den den generering som kommer inifrån och till slut gör att kulturen blir svag. De är inte där än. Det är vi som är där och därför är det de som som är nu från vårt perspektiv barbarna som står utanför murarna. och är på väg hit och tar över den civilisation som de rätta ser som oerhört svag.

Och det är samma sak som hände i Rom. Man hade andra kulturer utanför som var mycket starkare, som hade en spirituell styrka, som var aggressiva, expansiva, som skaffade barn till skillnad från romarna. Och till slut så kunde man inte stå emot de här vågorna av folk som kom och tog över. Man kunde heller inte stå emot nya tankesystem. Som till exempel kristendomen som spreds sig oerhört snabbt i Europa.

Och det är det som sådana som jag är väldigt oroliga för. Att vi kommer få se precis samma utveckling men där det är islam som är den nya dynamiska vitala religionen som ersätter det vi har i Europa nu.

Boris

Ja men därför tror jag också det är viktigt att gå tillbaka till historien och se varför de så kallade barbarerna vann i Europa. i Europa. Och jag tror inte man ska underskatta den civilisatoriska graden hos de framförallt germanska stammarna. Och att de lyckades mosade dekadenta och förfallna Rom.

Sen finns det också en intressant faktor i det hela som försvinner på något sätt. Det är märkligt att man bara flyttar upp till ytan i bubblas sammanhang och andra sammanhang. Men det är ju Byzans och hela den österomerska traditionen. Den är ju faktiskt på något sätt utan överdrift i den allmänna offentliga debatten om historia där den nu förekommer. Det är märkligt tyst om den. Trots att den är extremt viktig fortfarande i väldigt många länder och spelar en roll.

Martin

Ja, och den är också ett jätteintressant exempel på hur delar av en högkultur kan moduleras och förändras och överleva i en större kris. I Byssens så bevarade man i hög utsträckning många av de äldre idealen som försvann när Rom kollapsade. och Konstantinopel tog över den position som Rom hade haft tidigare och var ju förstås kristendomen centrum under väldigt lång tid.

Jag tror att det enda orsaken till att man inte vill prata om Byzans är att man inte vill spåra den historiska utvecklingen till sitt slut. Idag så finns det fortfarande en tradition. Konstantinopel togs över av ottomanerna för 500 år sedan. Så det har ju varit en muslimsk stad och heter numera Istanbul och så vidare. Men det bysantiska arvet lever i högre utsträckning vidare i Ryssland.

Och när muren föll, när Sovjet kollapsade, så hände någonting i Ryssland. Men det fanns förlås ett stort spirituellt vakuum eftersom det var en kultur. eftersom kommunistiska regimen hade utarmat kulturen så mycket att när folk började söka sig tillbaka till någonting så var den ortodoxa kyrkan i högre utsträckning det som fanns där som man kunde hålla sig i och försöka bygga vidare på vilket gjorde att, som jag läste i en artikel häromdagen som någon postade på Facebook, det tyckte var ganska intressant det blev ett sorts skifte och rollbyte mellan väst och öst och det blev ett skifte mellan väst och öst där Ryssland gick från att vara ett genomindoktrinerat kommunistiskt land till att söka sig tillbaka till den traditionella kristna världen, specifikt den ortodoxa kristna världen.

Väst, som hade varit uppfyllda av antikommunism i hög utsträckning och kämpan mot Ryssland i kalla kriget, väst anammade istället helt och hållet en sorts kulturmarxistisk, postmodern, vänsteristisk mentalitet. på det intellektuella och spirituella planet. Så det blev de här två imperierna, strömningar som stod mot varandra, blev spegelbilder av varandra.

Boris

Ja, och där är det faktiskt också viktigt att se just de här långa vågorna som jag är så fascinerad över och hur lite mentaliteter och kulturer egentligen förändras. Att även under en period då... då man under Stalin förföljde kyrkan och de ortodoxa eller allra religiösa riktningar egentligen. Så finns det i en perverterad form i stalinismen, alltså tydliga rester av tanken på Moskva som ett tredje Rom och som en ljusspärrare för mänskligheten.

Det är så ingrot i det ryska medvetandet faktiskt att man kan tala om det. Ett bysantinskt arv i perverterad form där helt enkelt. Men i väst har vi inte ens det gamla kulturella arvet och mentaliteten snart kvar, ens i perverterad form alltså. Vi håller på att överta omvärldens och de andra civilisationernas och kulturernas mönster i perverterad och underkastad form. Nu är vi väldigt pessimistiska.

Martin

Samtidigt så tänker jag mig att det är de här sakerna man måste börja skrapa lite på och fundera på vad som finns under ytan. Jag till exempel, jag tycker att det är en otäckt tanke för mig som inbiten rysshatare. Jag är en ganska vanlig svensk, jag är uppfostrad med väldigt, väldigt stor skepsis till framförallt förstås det realsocialistiska östsystemet.

Men också gentemot Ryssland, vår arvfiende. Jag tycker att det är ganska utmanande att tänka i termer av att Ryssland på vissa sätt bevarar en europeisk och kristentradition som har gått förlåd i Europa och som jag för varje år som går tror är viktigare. Så jag tror att det finns en hel del knepiga saker här som är delvis orsak till att man inte pratar så mycket om det här.

Men jag tror också att det kan komma väldigt mycket konstruktivt av att tänka på det här. Till exempel en tanke som slår mig och som känns svår för mig, problematisk och hädisk, det är att om det är så att vi behöver återvända till våra spirituella rötter och kanske återupprätta kristendomen i någon form som en ledande strömning i Europa, vilket jag tror, för annars så har vi bara det här ateistiska, socialistiska, spirituella vakumet.

som lämnar spelplanerna öppen för islam. Då kanske vi måste titta på Ryssland. Kanske vi måste se hur det gick till i Ryssland när muren föll och folk sökte tillbaka till kristendomen. Därför att det är faktiskt ett av de få exempel som finns i vårt närområde på hur en sådan sak har hänt. Så att där ser jag ändå en sorts... en sorts... en sorts öppning till en optimistisk tanke, om vi bara vågar utforska den.

Boris

Ja, alltså oavsett vad som måste de här tankegångarna utforskas. Enda sättet för en kultur och en civilisation att överleva är att ha kunskap om sina rötter. Utveckla dem och anpassa dem i tidens anda. Men det är en kultur och en civilisation som förkastar hela sin historia, inte har en kännedom om den. Och som bara lever i nuet för tillfälliga tillfredsställelser. Man får äta sig mätt och sova, den kulturen går under.

Martin

Det var en ganska omfattande utläggning om ett ljudklipp som varken du eller jag har lyssnat på Boris.

Boris

Ja just det, det ska bli jätteintressant att se vad vi säger det var vi har lyssnat på.

Martin

Jag kommer i alla fall att få lyssna på det här intressanta två och en halv timme Stefan Molyneux-klippet ikväll. Medan jag fixar mig lite annat ska det bli super super intressant. Och om det finns någon av er som inte har lyssnat på Stefan Måhlenö tidigare. Jag rekommenderar verkligen honom och varför inte börja med det här klippet.