Button-svg Transkribering

Lars Wilderäng: Ådalenmytbildningen exempel på nödvändig kollektivistisk historierevisionism

Martin

Lars Wildreng, Ådalen-mytbildningen, exempel på nödvändig kollektivistisk historierevisionism. Igår, igår tror jag, den 14 maj, så var det årsdagen av händelserna i Ådalen som är en otroligt viktig del av den här socialdemokratiska historieskrivningen.

Den väldigt speciella fiktiva bilden av vad som hänt i det här landet och vad som har format olika utvecklingar. Vad ska vi börja med den här nyheten? Boris, du som var med på den här tiden, visst var du i Ådalen den här dagen?

Boris

Ja, jag var där. Jag hade varit där ett tag innan också faktiskt och organiserat. Det var en knepig tid i Sveriges historia. Det är oerhört svårt att när jag nu läser om hur den skildras, känna igen någonting där som hände. Jag håller på att säga att alla de skildiga vi ser idag, utom en, har inte så mycket med verkligheten att göra.

Vad vi har att göra med är en industriell region i Sverige som är på väg att bli totalt utslagen av den finansiella kris som går över hela världen. I alla fall i världen, åtminstone i västervärlden och lite till. Det finns inga jobb, man ska sänka lönerna, man ska friställa och avskedja folk.

Facket protesterar, vill inte att löner ska sänkas, i alla fall inte så mycket. Man kallar in människor som är beredda att ta de jobb som erbjuds helt enkelt. Sveriges Kommunistiska Parti ordnar demonstrationer och faktiskt överfall på de som kommer dit och är beredda att ta de här jobben till de löner som erbjuds. Och socialdemokratin och den traditionella fackföreningsörelsen är mera återhållsamma.

Men ungefär så ser det ut att kommunistpartiet triver en politik som är omöjlig helt enkelt. Det går inte att... De här industrierna hade i verklig mening gått omkull om de hade tillgodosett dem. Om de inte tagit in folk som hade jobbat till de löner som erbjöds. Det var världskris och världsdepression. Så det var en kokopolitik som kommunisterna drev där.

Det hela utmynnar i alla fall i det allmänt omtalande 1 maj-tåget som slutar med att ett antal personer blir skjutna. Det är för att spänningen har byggts upp på ett sådant sätt att det är ungefär som när vi väldigt ofta pratar om den geopolitiska situationen. Till slut smällde det därför att ingen har någon koll på vad som egentligen händer.

Alla är nervösa och spattiga och det är vad som hände i Åtalen. Så till min synpunkt en kokopolitik som är maximalistisk som drivs av kommunisterna leder till en anspänt situation med total förvirring där människor sorgligt når skjuts till döds. Ungefär så. Och det här har man sedan på alla håll och kanter skapat en historia, mytologi kring kring som jag gör det. Det är oerhört svårt att diskutera vad som egentligen händer och de olika krafternas politik och hur pass realistiska och förnuftiga den var.

Martin

Det finns ju då en officiell berättelse om ådalen, men det här var inte någonting som man började prata om 1931. Att det här blev, direkt när incidenten inträffade så blev det en symbol för Socialdemokraternas arbetarkamp och så vidare. Tvärtom så försökte man... distansera sig från incidenten.

Det passade inte alls in i bilden som man ville ha. Man hade uppnått samförstånd i Sverige. Med saltsjöbadsanda och fredlig relation på arbetsmarknaden. Man hade fått ner antalet strejker och man försökte skapa en bild av att det inte fanns så mycket konflikter. Därför ville man tona ner betydelsen av det här. Socialdemokraterna var en del av det.

Det är en del av etablissemanget där, så konflikterna ligger lite annorlunda. Proudwin Hansson och Tage Lander, de pratade inte om det här i högtidstalen och lyfte fram det som en stor sak. Det var Olof Palme som med sin väldigt särskilda finger-tops-känsla för den här typen av saker lyfte fram just Ådalen och skapade den här Ådalen-myten.

Ådalsmytologin som... Lars Wilderen kallar den för en sorts dolkstödslegend där man då... Man hittade på att man tar bort till att börja med ett antal saker ur den här bilden. Dels då att det var en Moskva-finansierad pöbel, lynchpöbel som Vildreng säger.

Man misshandlade och kidnappade. Svartfötter, strejkbrytare och folk som inte var med i rätt socialistiska organisation. Och det var ganska stora fysiska sammandrabbningar innan de här skotten i Ådalen som Socialdemokraterna ville ska gå till historien. Bland annat tio soldater och tjugo hästar som skadades när de blev direkt attackerade av de här demonstranterna.

Till slut ledde det här då till att... att fyra, fem, fem personer sammanlagt dog när värnpliktiga soldater som hade kallats ut för att polisen inte räckte till försökte då hålla reda på den här situationen som naturligtvis då var tusentals ganska uppretade våldsamma demonstranter mot några dussin värnpliktiga, outbildade, artonåriga soldater.

Det är i alla fall ett ganska intressant exempel. på hur socialdemokraterna i Sverige har hittat på en helt egen alternativ historielinje. Någon gång i framtiden så kommer det vara fascinerande att studera det alternativa universum som svenskarna levde i 100-150 års tid, där man trodde på helt halsbrytande förvanskningar av verkligheten.

Eller så är det alltid det som kommer gå till historien, som de officiella historieskrivningarna. I stället kanske man pratar om att jag vet ni på... På den tiden så fanns det konspirationsteoretiker som trodde att Ådalen inte var en triumf för vänsterns godhet och ett fullständigt oprovocerat anfall av militären.

Boris

Ja, det viktiga som jag tror jag som jag sa här, att det här grunden för det hela är ju att det var en medveten maximalistisk politik av kommunistpartiet. Man ville skapa en. Man hade inga problem att det blev dödssoffer. Man behöver martyrer i vissa situationer tycker man. Det finns faktiskt... Och jag tror att som jag har poängterat det där att detta gjorde att det skapades en situation ungefär som vi brukar prata om att ni talar om geopolitiska situationen i Europa och världen att till slut så har man byggt upp så pass mycket spänningar att det kommer att gå fel därför att ingen kan hantera situationen.

Och vänsterns bild här är ju faktiskt inte entydigt. Jag brukar ofta numera hacka på... Min gamle kompanjon Johan Ehrenberg, men han gjorde för en massa år sedan en väldigt bra intervju med den sista överlevande soldaten. En av dom som sköt. Som faktiskt beskriver väldigt bra den totala förvirring som fanns i soldatleden. Och hur faktiskt kapten Mesterton som anförde dom här i soldaterna i det yttersta försökte undvika att uppnälla.

Så att. Men även sådana här mer chansade försök att förstå som Ellenbergs att vara egentligen, vad hände egentligen, har försvunnit idag i historieskrivningen. Vilket gör att vänstern aldrig kan rationellt diskutera hur man förhåller sig i och vilka krav man ställer i. I en situation när man faktiskt måste sänka lönerna om ett företag ska överleva. Och det är vad det i grund och botten gäller.