Martin

Robert Östling, hyresmarknaden är ett misslyckande av episka proportioner, börjar likna Östtyskland. Det här är en bloggenlägg som presenteras på Ekonomistas som om jag har förstått saken rätt är en blogg för socialdemokratiska ekonomer. Det är sådana här sossar som går på Handels och är smarta och förstår ekonomi. Som skriver saker. Och här...

Boris

De är inte många.

Martin

Nej, de är inte så många. Men de har en sosseklubb på Handels som heter Socialdemokratiska ekonomklubben. Robert Östläng som har skrivit den här artikeln är en av dem som är med i Socialdemokratiska ekonomklubben. Han är forskare på Handels. Han har skrivit en liten analys av bostadsmarknaden. Det är inte världens mest innovativa eller intressanta analys.

Det som är intressant är att den är välskriven till att börja med. Den är kärnfull och välskriven. Det säger mycket av det som behöver sägas. Men den är skriven av en socialdemokrat vilket gör att det blir extra roligt för oss att länka till den. Det finns ju en paradox i debatten om... Fan, nu är vi inne på Margot Wallström och kommunal igen, som vi sa att vi skulle undvika. Ja, det må vara hänt. Det finns ju en inbyggd paradox i att Margot Wallström inte kan skaffa sig en bostad trots att hon tjänar enligt uppgift 127 000 kronor i månaden.

Och om det är så att man har en lön på 127 000 och ännu inte har möjlighet att skaffa sig en bostad så är det ju inte så att man kan skaffa sig en bostad. Då är det ju någonting riktigt sjukt. Nu är det ju inte så att det är svårt för Margot Wallström att skaffa. Hon har tjänat efter skatt 27 miljoner svenska kronor som hon började på sitt FN-uppdrag för några år sedan. Det är ingen problem för henne att bara köpa en sådan här paradvåning. Men det var ju lite sidospår. Poängen är att det det här egentligen berättar för oss, det det också berättar för oss, det som kommer upp till ljuset nu, det är att bostadsmarknaden i Stockholm är fullständigt...

Det finns några fantastiska grafer i inlägget, framförallt en som visar antal personer som står i bostadskön, antal förmedlade lägenheter från bostadskön och års kvadratmeter hyra. Nu ska jag bara beskriva den här grafen eftersom vi har ett bildlöst radiomedium här just idag.

Antal förmedlade lägenheter ligger konstant. Det är som ett platssträck längst ner i grafen. Längst ner parallellt med x-axeln så går det ett sträck. Det går inte att se att det är högre upp på det ena stället än det andra. Antalet förmedlade lägenheter i Stockholm ligger mellan 7500 och 10000 under hela den här långa perioden från 2005 till 2015.

Under samma tid så ökar antal personer som står i kön med 100%, mer än 100%. 2005 så var det 133 000 personer i kön och nu har den växt med 40 000 personer per år, ganska stadigt takt. Så att den genomsnittliga kötiden har fördubblats från 4,5 år till 7, nästan 8 år. Och...

Nu ser jag inte siffran ut på hur många som står i kön, men det är mer än en fördubbling av hur många som står i kön. Fördubblas vart femte år eller någonting. Det man kan räkna ut då med väldigt, väldigt enkel nationalekonomisk resonemang, vilket också påpekas av Robert Östlingar, är att om du har en situation där utbudet, det vill säga de här förmedlade lägenheterna, är platt, det är konstant över tio år, efterfrågan, som om vi kan säga att antal personer står i kön är en proxy för efterfrågan, efterfrågan ökar hela tiden, vad händer då med priset?

Priset går upp. Priset går upp om efterfrågan överstiger utbudet och priset borde gå upp rätt mycket med tanke på hur grafen ser ut. Men priset är nästan platt. Prisökningen på års kvadratmeter hyra som finns i diagrammet har ökat 10% under den här perioden.

Boris

Det som jag tycker är knepigt är att vi överhuvudtaget använder uttrycket botsats. marknaden. Det är ett grundläggande fel man gör därför att vi har ingenting som ens avlägset påminner om en marknad eller bostäder i Stockholm och Sverige idag.

Det finns inget som påminner om en marknad. Och det här gör ju också att folk, att man använder uttrycket ju att folk börjar leta efter de detaljer, man tror att det är en marknad. Marknadsmaskineri som man har sett har gått i stå, kuggarna har slagit i varandra, det har skurit sig. Och så är det ju inte, det finns ingen liten detalj man kan ändra på eller någon liten åtgärd man kan införa eller något incitament man kan hitta på. Allt det här skit, det går inte att rensa upp i det här.

Martin

Jag skulle nog vilja frågesätta det som du säger nu, Boris. Jag tror att det gäller att hålla tungan rätt i mun här. Det som beskrivs i det här diagrammet, den kommunala bostadskön och sådär, det är inte en marknad. Det är helt rätt. Och som du säger, det är ett vanligt misstag som folk gör, att folk kallar det för en bostadsmarknad. Men det finns ju alltid en marknad. Marknadsekonomi är ingenting som politiker kan slå av och på med en och inte knapp i kommunhuset. Marknaden finns alltid där.

Och därför finns det alltid en bostadsmarknad, det finns alltid marknadspriser på bostäder och hyreskontrakt och såna saker. Det är bara att den inte är tillgänglig via den kommunala bostadskön, såklart.

Boris

Nej, men nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej. Alltså, det är ju så här. För att man ska kunna tala om en bostadsmarknad så krävs det ju att att bygga att det här med att bygga bostäder är någorlunda oreglerat och in. Alltså, vi måste inse att i Sverige är ju bara tanken på att ta fram spaden och börja gräva en grund.

För omgivna av en sådan hiskelig mängd regleringar och protestmöjligheter och djävulskap. Så att det därför inte går att tala om en marknad. En marknad innebär att du på något sätt ska... utbud kunna möta efterfrågan, folk ska kunna göra saker och ting. Och det går inte att göra någonting på den svenska bostadsmarknaden idag.

Martin

Ja men nu pratar du delvis om den svenska byggmarknaden och sådär, men bostadsmarknaden... Jag tycker att det är en intressant poäng. Det är en fungerande marknad, utbud möter efterfrågan genom prismekanism. Det är bara det att den inte ser ut som folk ibland tror. Det har ingenting att göra med de här reglerade hyrorna. Men om jag vill ha en lägenhet i Stockholm eller om du vill ha en lägenhet eller vem som helst vill ha en lägenhet i Stockholm så går det mycket väl att få ett hyreskontrakt i princip på dagen, på några dagar på någon vecka.

Du har hyresrätt, du väljer själv vilken typ av lägenhet du har. Du väljer själv vilken del av stan du vill bo i. Vill du bo i en etta på söder eller en femma i Solna eller vad du tycker är bra. Det är bara att gå ut och köpa på marknaden. Det är bara att när man tittar på de marknaderna som finns, vi kan kalla det bostaddirekt.se Det är bara att gå till den sajten så finns det lägenheter där Men priserna, priserna är inte vad folk tror Och det som är så intressant är att om man tittar på den faktiska marknaden Så ser man att en lägenhet kostar inte liksom 20 000 för en våning som som kommunaltror när de hyr ut en 167 kvadratmeters våning för 20 000 månader. En sån våning kostar kanske 100 000-150 000 kronor i månaden.

Boris

Jag vet, alltså med det resonemanget så fanns det i så fall också en bostadsmarknad i Sovjet under Brezhnev. Självklart. Vi kan inte använda marknaden på det sättet. Vi devalverar begreppet totalt och man kan inte skilja. Produktionen, alltså i en fungerande bostadsmarknad, för man ska kunna använda begreppet på ett vettigt sätt, så måste man också väga in sådana saker som villkoren för produktion till exempel. Annars devalverar vi begreppet totalt och kommer alltid att finnas en jävla bostadsmarknad. Det finns till och med i Pyongyang säkert.

Martin

Exakt, det finns alltid marknader och de bästa marknaderna är alltid svarta. Det är de ärligaste marknaderna. Och så ser vi också i Stockholm, det är så vi får informationen om hur det står till egentligen. Hur då kollar vi på marknadshyrorna? Vad kostar det egentligen att hyra en lägenhet? Och då ser vi att det inte är de här, för 20 000 så får du kanske en etta om du har tur. Inga 167 kvadrat som kommunpamparna behöver.

Det är nog samma sak med trabanterna som det står om i det här blogginlägget. Det sägs att det var en kötid på 13 år för att få en trabant i östtyskland. Men helt klart så kunde man ju köpa trabanter istället för att stå i kö. Så det fanns en marknad för trabanter samtidigt som naturligtvis allting var genomreglerat och du fick inte bygga nya trabanter hur som helst och så vidare.