Martin

David P. Goldman Judarna grundade den första nationen på basis av språk och religion medan hedniska riken var multietniska och det kristna Europa var byggt på tuddelad lojalitet till både kyrkan och den egna nationen. Det här är en mycket märklig artikel. Det är publicerat i The American Mind.

Från Claremont Institute. Som publikation som vi har återkommit till då och då. De publicerar en del intressanta udda saker. Den här är inte udda på det sättet. Men den innehåller en del intressanta idéer. Samtidigt är den skriven från ett väldigt märkligt perspektiv. Och den innehåller några idéer. Som jag tycker är nästan halsbrytande. ståliga och infama.

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det. Jag ska försöka sammanfatta några huvudpunkterna i den här artikeln som jag uppfattar det. Och så kan vi kanske försöka nysta lite i detaljerna. Artikelrubriken är kristen, nationalism och Israel. Under rubriken som inleder texten är nationer har historiskt försökt usurpera Israels plats i den gudomliga planen.

Så grundidén i den här artikeln då det är att judarna bildade den första nationalstaten och det menar man under antiken. Det fanns diverse hedniska imperier men de var liksom samlingar av olika folk, olika stammar och ofta hade de olika språk, olika religioner. Det är först med judarna som vi får en politisk enhet som definieras i termer av en gemensam etnicitet, ett gemensamt språk, en gemensam religion.

Och som ett exempel på motsatsen så ger han det antika Grekland som ju alltid var under sin historiskt tid ett nätverk av stadsstater. Och det föll liksom inte de gamla grekerna in att försöka skapa en enda politisk enhet av Grekland förrän långt senare. Men det som artikelförfattaren säger då att det var först 800 år efter att David etablerade sitt kungadom i Israel.

Och sen säger han att Israel blev modellen för alla nationalstater. Inte minst i den kristna historien genom kyrkan. Där kyrkan blev ett slags sevdo-Israel. En sorts universell tillhörighet som genom och över de gamla stammarna. Så att kristna fick ett sorts dubbelt medborgarskap. Dels sin etniska tillhörighet och dels sin tillhörighet till kyrkan.