Martin

Sista privatägda marken i Arktis, 14 830 hektar på Svalbard till Salu, då ägaren norska aktiebolaget Kul Spitz som ägde i över 100 år och haft planer på etablering av asbestgruva, ligger ute till försäljning för 300 miljoner euro. En verkligt unik fastighet har precis kommit ut på marknaden och det har fått mycket uppmärksamhet i skrivs om världen över.

Det handlar om den här fastigheten på Svalbard som inte är 14 000 hektar. Den är 14 830 acres. Och om jag har räknat rätt så är det ungefär 6 000 hektar. Vilket är en jättestor tomt. Den är knappt hälften så stor som det står i bubblarybriken. 6000 hektar, jag tror att det är 60 kvadratkilometer så det är som ett litet land det är en bit land som är en bit mark som är större än vissa länder till exempel Monaco säkert större än vissa andra länder också Söre Fagerfjord heter platsen alltså Södra Fagerfjord på svenska hur fagert det egentligen är, det är en smaksak men om man är lagd åt det hållet, åt det här arktiskt karga hållet så är det Jag kan förstå att det är magnifikt.

Det kanske inte var man stereotypiskt tänker på som en fjord det här men det är en vik med lite berg runt omkring, glaciärer som rinner ut i havet och så vidare. Det är ganska brunt och grått men det är också storslaget på sitt sätt. Jag har stört och tittat på en del kortbilder såklart men också bilder specifikt på den här platsen och i början kände jag att det såg lite trist ut men ju fler bilder jag kollade på desto mer imponerad blev jag faktiskt.

Och den här biten land då den ägts i en herrens massa år i mer än hundra år av en grupp norrmän via aktiebolaget Kul Spitz som bildades då år 1910 specifikt för att äga den här biten mark och försöka exploatera den. Och de hade då den ursprungliga idén att man skulle starta en asbestgruva.

och man prospekterade för att hitta asbest men man hittade ingen det fanns ingen asbest där och man har inte kommit på något annat att göra heller och som jag förstått det så har man inte alltså man har inte hittat några andra naturresurser heller men som jag förstått det så har man inte liksom undersökt alla andra tänkbara naturresurser som eventuellt skulle kunna finnas där och sedan över tid så har det också blivit mindre mindre kan man säga socialt accepterat att ägna sig åt den typen av verksamhet på Svalbard Det är lite oklart för mig vad som hände sen egentligen.

Det är som att norrmännen köpte den här biten mark 1910 och sen så blev det ingen asbest. Det är nästan som att de glömde bort den. Eller så har de gått och funderat på det och kles i skallen i hundra år. Och nu har de sagt att vi kommer inte på något att göra med den så nu säljer vi den. Så det är det som har hänt i alla fall. Den har kommit ut på marknaden. En brittisk mäklarfirma har fått uppgift att sälja den här.