Martin

Mediemogulen och Italiens premiärminister under nio år, Silvio Berlusconi, lämnar jordelivet vid en ålder av 86 år. Var fotbollsklubben AC Milans ägare, vän med Vladimir Putin, positiv till EU samtidigt liberaliseringar av ekonomin och fick under åren vara i centrum av flertalet skandaler? Vi har ju ett mångårigt återkommande tema här i Radiobubblan när vi pratar om stora män.

Det finns ju inte så många kvar. Man letar med ljus och lykta och man är väldigt glad om man hittar någon som ens liknar en storman. Men vårtids framgångsrika och mäktiga män är oftast inte särskilt stora. De är snarare förknjupta. Det man ser är oftast en mycket liten man i en stormans karriär. Män som Bill Gates.

De bygger företagsimperier, de blir dollarmiljardärer hundra gånger om, de har såna tentakler överallt. Men själsligen så är de bara små ömkansvärda nördar. Och det är inte så ömkansvärda såklart. Till och med en sån som Elon Musk är svår att genuint beundra. Han gör en massa häftiga saker. Han har anmärkningsvärt rimliga uppfattningar om saker och ting.

Han har tio barn med gudvet många kvinnor. Men han har ingen pondus. Han har sina stunder då han faktiskt känns lite stor och mäktig. Men sen har han rätt snart andra stunder då han bara fjantar sig. Han röker braj och gör allmänt puckade saker. Ingen värdighet, ingen karisma. I slutändan så är han bara en smart nörd som gör häftiga saker.

Han gör väldigt mycket nytta och det är väldigt underhållande att följa honom. Och jag är mycket tacksam att Elon Musk finns. Jag är ett stort fan av Elon Musk som alla Rådgubbar-lyssnare vet. Men, Elon. Han ger oss i slutändan inget som helst utlopp. för vårt behov av att känna värdnad inför en stor man. Och på samma sätt är det med Donald Trump till exempel. Det är underhållande att följa hans framfart.

Kanske har han gjort nytta. Jag är väl agnostisk i den frågan antar jag. Men hans image till trots så är han inte larger than life som jänkarna säger. Han desperat försöker han framställa sig på det sättet. Småaktig, ofokuserad. Och när han väl hade sin chans, när han var på den absoluta toppen av världen, bokstavligt talat världens mäktigaste man, så pissar han på sig.

Då ägnar han fyra året och bara fumlar, fick i stort sett ingenting av bestående värdegjort. Och så har han extremt dålig smak. Man ser på allt han omger sig med, hans hus, hans kläder, maten han äter, att han är en liten man. Så vi fortsätter leta. Harmar veckan så lekte jag med tanken att Henry Kissinger, han kan kanske vara en kandidat, potentiellt en av det förra århundradets verkligt stora män som kan jämföras med de stora historiska namnen och allt det där.

Men här har vi framför oss, eller hade, för han har just gått i tiden, här hade vi en stor man. En imperiebyggare, en statsman som verkligen var larger than life. skoningslösa strategiska sätt och dessutom byggde ett oerhört expansivt och fascinerande liv för sig själv.

En man som skrev nya spelregler för alla områden, alla branscher som han gav sig in i. Han grundade till och med en ny epok i sitt hemlands politiska historia, det som i Italien kallas för den andra republiken som börjar med honom. Silvio Berlesconi kom från en enkel bakgrund och han var i grunden från första början musiker.

Han var sångare och spelade bas och kanske andra instrument. Han var från början en artist och en underhållare, inte bara en affärsman. Jag tror att det här är väldigt viktigt för att förstå hans storhet, att han var en konstnärlig person Han var någon som hade en grundläggande, en primal talang för att få kontakt med människor. En oerhört stark naturlig karisma.

Han var en väldigt bra sångare också, han var en genuint bra sångare. Sen gav han sin intro i fastighetsbranschen och byggde upp en liten förmögenhet. Småningom gjorde han sitt första stora drag affärsmässigt när han gav sig in i mediebranschen. Det är såklart det som han är mest berömd för, mediemogulen och så vidare. Han startade de första privata tv-kanalerna i Italien.

Han var den som sprängde det statliga monopolet på tv i Italien. Han var en italiensk Jan Stenbeck. Det är lättare sagt att anta att man ska säga att Jan Stenbeck var en svensk Berlskåni. Men det var en väldigt liknande utveckling under... Jag tror att det hände... fem, femtio år tidigare i Italien, men samma epok där på 80-talet. Och sen så gjorde han en ganska liknande manöver mot politiken.

Så han såg att det fanns ett vakuum som han hade en unik möjlighet att exploatera. Så i mediebranschen då, där var det ju TV, det fanns ny teknik som gjorde att kommersiell TV var möjlig nu. Och den var med all säkerhet oundviklig nu. Som en skicklig underhållare så kunde Silvio Berlusconi göra det bättre än alla andra.

Han hade en perfekt möjlighet. Och i politiken så fanns det någonting liknande. Det fanns ett politiskt vakuum i början av 90-talet i Italien som hade att göra med en serie korruptionshärvor bland annat som skakat om landet. Man hade en väldigt unken, stillastående situation i politiken.

tv-kanalerna som Berlisskoni hade sprungit cirka kring med sina medieprojekt. Så här hade han en unik öppning för ett nytt alternativ i politiken som också byggde på hans artistiska fingertopptjänster, hans förmåga att fånga människor, hans karisma, hans kapacitet som underhållare. Han lanserade sig själv med sång och dans, givetvis, med sina egna kampanjlåtar som var härliga sådana här.

den jenska slaglåten som han själv skrev och sjöng och så vidare. Fantastiskt intressant politiskt entreprenörskap. Det måste ha sett otroligt vitalt och intressant och roligt ut jämfört med allting annat som fanns i Italien på den tiden. Han hade alltid varit en högerman, som jag förstår det sen en barnsben, han hade alltid haft sådana värderingar.

Han drev ganska konsekventa... högerlinjer i de flesta frågor. Men jag tror i alla fall man får säga alltså i definitiv relation till... det italienska politiska landskapet vid det tillfället. Man hade man Lega Nord, lite andra krafter som kom upp samtidigt i det här vakumet, i den här nya eran i italiensk politik. Så kom det andra krafter också. Lega Nord var kanske det mer libertarianska partiet som kom och som givetvis samarbetade med Berglöd Skåne och sen hade de regeringskriser och det var liksom...

Men de var en del av samma generation av nya intressanta... partier och de drevs av en marknadsliberal politik, de drev igenom avregleringar, skattesänkningar och mycket sånt där. Berglind Scone var också en mån om att hålla gränserna, se till att det inte i talen översvämmas av en massa invandrare. En sak som han gjorde som är ganska känd var att han gjorde upp med Mohammad Gaddafi i Libyen om att stoppa båtflyktingarna som kom från hela Afrika via Libyen och vi vet ju hur det gick med den saken senare, men Berglind Scone var där och försökte stoppa upp det.

Han var premiärminister i nästan tio år sammanlagt, utspritt över nästan tjugo år. Så i mer än tjugo års tid var han den mest dominerande personen i italiensk politik. Jag är inte säker på hur hans politiska gärning i slutändan ska utvärderas. Jag vet inte. Han var också en varm EU-venn till exempel. En fanatisk EU-anhängare.

knöt väldigt nära band till Ryssland. Han och Putin var riktiga dödspolare, alltså även personliga vänner som jag förstått var väldigt nära varandra. Men han knöt också starka band till Turkiet och tyckte Europa och Turkiet skulle närma sig varandra och så vidare. Kanske inte jag är lika entusiastisk över den agendan. Men det som är kanske desto tydligare om man höjer blicken från politiken och bara ser på hela italienska samhället, hur viktigt Berlusconi var.

Hatad, älskad, alltid i centrum, oerhört viktig. Det finns ingen italienare som har format Italien så mycket i den här generationen eller förmodligen inte ens föregående generation. på hela samhället i den viktiga situationen.

Trots då alla kontroverser, alla de här, jag tycker det är tråkigt, de här skandalerna, alla juridiska attacker, han stod alltid inför rätta och han blev, nu fick han inte kandidera till politiska ämbeten längre och sen fick han det upphävd och kandidera igen och vann och så vidare. Allt det där ran bara av honom. Som teflon, säger folk. Som vatten på en gås, sa man förr i tiden. Han var helt enkelt för stor för att kunna dras ner av allt det där på en viss nivå.

På en Bill Gates, du kan knäcka Bill Gates med de här grejerna som kommer ut då och då. Med att han hade en affär med sin assistent eller vad det var för någonting. Åh, han är så pinsamt och nu har vi riktiga hållhaker på Bill Gates. slänga hur mycket som helst, han kan slänga miljoner såna grejer på honom. Nej, ingenting. Ingenting biter. Jag tänkte bara säga någonting också om Putin.

Vladimir Putin gav sina kommentarer över Berlusconi. Igår sa han så här För mig så var Silvio en kär person och en sann vän. Jag har alltid uppriktigt beundrat hans visdom och hans förmåga att göra balanserade, långsynta beslut även i de allra svåraste situationerna.

Han var en politiker i världsklass och det finns få sådana människor kvar på den internationella arenan. Varje gång vi träffades så blev jag uppfylld av hans otroliga vitalitet, hans optimism och hans sinne för humor. Hans död är en irreparabel förlust och en stor sorg. Fina ord från hans polare Vladimir. Boris, när hade Italien senast en stor man som bärde Skåne?

Boris

Nej men alltså, jag vet inte om Italien någonsin har haft en stor man och någonsin kan få det. Berlusconi var en stor man, men han var ju liksom inte... Han är oerhört viktig att studera för att förstå hur man ska få makten och behålla den. Det är Mussolini också, båda var stora män, men då var det liksom inte Italiens stora män. Jag tror inte Italien någonsin kan få en stor man, jag tror inte Italien bör existera som entitet.

Men som ni säger alltså, hans storhet ligger liksom, på många sätt är han ju... Faktiskt, trots slagsångarna, är renaissansförsten en oerhört fingerfärdighet och en förmåga att utnyttja situationer, spela ut olika grupper i samhället mot varandra och bygga sin helt egen maktbas.

Men han är också viktig att studera därför att han tappar ju fingerfärdigheten. För när du nämner det här med alla dessa rättsaffärer som ranna av honom och han stod säkert åtalad på dödsböden också för någonting. Han var ruska på sig. Så det där ställde han ju till mig själv alltså. På 90-talet när han fick sin första, 94 var det väl när han fick första regeringskrisen.

Då hade han ju skaffat sig majoritet med hjälp av Lega Nord. Och då kunde han ha fortsatt det här fingerfärdiga spelet han hade. För att hans strategi byggde ju på att det finns så, alltså nationalkänslan är ju stark i Italien när det gäller landslaget. Men annars är ju känslan för regionen och väldigt ofta staden som är det viktiga, mycket viktigare än landet.

till och med den mycket lilla staden, viktigare än känslan för Italien. Italien har liksom inte sen enan lyckats ställa upp en fungerande armé på fötter, inte ens under Mussolini. Och det där förstod han ju. Regionernas styrka, kunde samspela med regionala partier, montera ner centralbakten ganska mycket faktiskt, samtidigt som han berikade sig själv och byggde sin egen plattform.

Han ökade måttet av frihet i Italien på det sättet. Problemet är att mitten på 90-talet började fingra på Lega Nord och värva deras parlamentsledda möter till det egna partiet. Där tappade man fingerfärdigheten. Det var ju komplett idiotiskt att skapa en spricka, lägga Nordkliver av alliansen.

Efter dess har man ju samverkat. Men det där har alltid funnits att man kan inte lita på Silvia. Jävligt klantigt helt enkelt. Italien hade varit i ett mycket bättre läge nu om man hade varit gudfader och haft lite kapos och inte försökt lägga allt under sin familj. Så att storman väl värd att studera för den som vill ha makten. Även misstagen.

Martin

Även Silvi har sådana fläckar, den saken är klar. Jag tänkte ge ett litet Jag har en annan tips, en populär kulturtips som jag tror jag har gett tidigare i radion. Men det kommer också vara en liten efterlysning. Det är så att det finns en italiensk tv-serie som producerades från, ja, säg att det var 3-4-5 år sedan. som handlar om de här åren i början av 90-talet.

Och tv-scenen heter 1992. Första säsongen kan man säga heter 1992, och sen finns det en till som heter 1993, och sen finns det en tredje. serie eller en tredje säsong som heter 1994. Jag och Sofia tittade på 1992 och 1993 för ett antal år sedan, ungefär när de kom, och vi tyckte att de var fantastiskt bra.

Det är en ganska mörk, politisk thriller, lite grann som House of Cards eller något sånt där. Det är en italiensk version av House of Cards, men de handlar om åren som ledde upp till Berlusconi-åren det här politiska vakum som Berglöd Skåne exploaterade. Men berättelsen om sitt huvudperson är inte Berglöd Skåne.

Berglöd Skåne, intressant nog, förekommer han knappt. Han är inte med alls i första tredjedelen. I andra tredjedelen är han bara en relativt perifer person. Om man kan italiensk politisk historia så vet man ju vartåt alltihop barkar. Men det görs ganska subtilt i serien. men huvudpersonen är en man som kommer från reklamvärlden, från PR-världen, som tar sig in i politiken och blir en katalysator för Berlew-Skånes politiska projekt senare.

Fantastiskt bra, jag skulle gärna se om den, men framförallt så skulle jag gärna se den tredje delen av den här trilogin, alltså 1994, som då handlar om, där är Berlew-Skåne i centrum. Allting i de första två tredjedelarna leder upp till det här och det handlar om första. Bärgårdsskånens första mandatperiod, alla intrig då och så vidare. Men jag har inte hittat något sätt att titta på den här. Jag kan inte ladda ner den, jag hittar ingen torrent, jag kan inte köpa något abonnemang någonstans för att hitta den.

Det är så enormt svårt därför att namnen, man kan inte söka på 1992 eller 1994 på en fildelningssajt. Sinefeld från 1994 eller något sånt, nåt skräp. Så det är helt omöjligt att söka på. Jag tänkte bara säga, ni som lyssnar på det här bubbla, om det finns någon av er som är bättre än jag på att hitta såna här saker och som skulle kunna leta rätt på de här, framförallt de här från 1994 som inte jag sett, som handlar om Silveberg i Skåne, så skulle jag bli väldigt glad, väldigt tacksam om jag kunde få hjälp att få tag på de här video-filerna. Eller bara något sätt, jag kan streama det, det spelar ingen roll. Jag kan skaffa ett italienskt pass, så jag kan streama italienskt. Jag skulle bli väldigt glad. Boris, känner du till de här tv-serierna som du har gjort? Nej,

Boris

jag har varit jättesugen. Jag var tvungen att gå in och kolla vad det var för något. Den har jag helt missat, det där skulle jag vilja säga.

Martin

Nej, det är verkligen fantastiskt bra. När jag säger House of Cards så är det bättre, mycket bättre än House of Cards. För den är italiensk, en helt annan stil. Den är ganska mörk och ganska hård med politiska intrigor. Det är en genuin skildring av, inte minst det lägga nord, hur de kom in i parlamentet i Italien och hur stökigt det var med deras orutinerade parlamentariker, intrigor och skandaler och sånt där.

Det är väldigt... Och korruptionsåtalen, relationerna mellan rättsväsendet och politiken och så vidare, det är mycket mer sofistikerat än den här Kevin Spacey-versionen av den amerikanska House of Cards. Den saken är klar, och det är lite mörkare kanske än den brittiska ursprungliga House of Cards.