Martin

Ted Kaczynski, matematiker känd som Una-bombaren, hittas avliden vid 81-årsålder i sin fängelsecell i North Carolina. Det begick 16 bombattentat mellan 1978 och 1995. Samt författade manifestet Industrisamhällets framtid där han varnar för konsekvenserna av teknisk och industriell utveckling.

Ted Kaczynski har gått i tiden. 81 år gammal. Han har levt de senaste 27 åren bakom galler. Han har suttit på högsäkerhetsfängelse i Colorado, men han dog inte i sin fängelse, som det står i bubblerebriken. Det är faktiskt fel, han dog på ett sjukhus i North Carolina. Han var svårt sjuk, cancer döende, så de har flyttat honom till det här sjukhuset i North Carolina, som är ett särskilt sjukhus, om jag har förstått saken rätt för intagna på amerikanska fängelser.

Men enligt de officiella uppgifterna, det är alltid lite skumt, men det är lite misstänksamma, så dog han inte av cancer eller av komplikationerna av cancer. Utan officiellt så är det här rubricerats som ett självmord. Så det är lite oklart vad som har hänt. En spontan tanke är att om Ted Kastinska hade velat ta livet av sig så hade han kunnat göra det precis när som helst under de senaste 27 åren.

Men vad vet jag, cancern kanske blev otärdlig eller det var någon sorts gråzonsgrej som hände som var svår att klassificera. Han var gammal och han var sjuk. Det var nog hans tid. oavsett. Ted Krasinski, han satt i fängelse givetvis för det han är mest känd för, hans terrorkampanj som UNA-bombaren, Universities and Airlines bomber.

Han protesterade mot det högteknologiska samhället genom att slåss mot dess olika nyckelpunkter, framförallt flygplatser och flygplan som förstås symboliserar globalisering, den här extrema moderna sammanlänkningen av saker som inte naturligt har med varandra att göra. Och så attackerar han också universitetsvärlden med ett särskilt fokus på professorer i datavetenskap och andra sådana som symboliserar själva kärnan av teknosystemet som Kaczynski kallade det, dvs datorn och ständigt mer avancerad och integrerad användning av datorer.

Det som Kaczynski så småningom blev nästan lika känd för, kanske man kan säga, var hans idéer. Det manifestet han skrev, han skrev flera böcker sedan och publicerade. Vi har pratat ganska mycket om hans idéer här i Radio Bubbla, senast bara för några månader sedan. Jag vet inte exakt när, men kanske ett halvår sedan. Minns inte varför vi pratade om det.

fyllde åren, eller vad det kan ha varit. Då pratar vi bland annat om hur vi själva har brottats med hans idéer. Vi behöver inte gå in allt för mycket på hans idéer. En mer generell reflektion på en meternivå är att vi, många av vårt nätverk och så vidare, intresserar oss av hans idéer och har pratat om dem mycket på senare år. Det är inte ens särskilt edgy längre att tala väl om Kaczynski och hans idéer.

Det är många som är Onkel Ted med honom nu. Han har till och med fått en egen Netflix-serie. Jag tror att det var Netflix i alla fall, kanske HBO och sånt där. där han framställs på ett väldigt positivt sätt. Det är en sån här true crime-berättelse, jag är osäker på vad genren heter, men det är based on a true story, om FBI-agenterna som ska jaga Una-bombaren, vem är han, hur kan vi spåra honom?

Men så småningom så är det en av de här agenterna, huvudpersonen, som börjar läsa hans manifest och tar till sig hans idéer och blir övertygad av de här idéerna. Och inte bara det då, att det förmedlas via protagonisten hur kraftfulla och övertygande Kassins idéer är, utan han framställs generellt i en ganska positiv dag. Inte själva terrorhandlingarna såklart, men människor har märkligt lätt för sig.

Jag ska inte säga att det är märkligt, men jag ska konstatera det enkelt. Människor har väldigt lätt att skilja på de här sakerna. Det är ingen kritik eller sådant där, jag själv har väldigt lätt att sätta. Å ena sidan så håller han på med terrorbombningar inklusive av personer som jag har mycket respekt för, de här professionella datavetenskaperna och så vidare, som har minst sagt blandade känslor inför idéerna om att skicka en bomb till sådana personer.

Å andra sidan hans idéer som är fascinerande. Det finns en otrolig flexibilitet även i mainstream. Ted Kaczynski är också fascinerande för att han har ett så fascinerande livsöde. Det var inte att han kom från ingenstans och bara var någon nobody som började skicka bomber, utan han var en briljant matematiker på Harvard-universitetet.

Inte bara att han pluggade matte, utan han tog sin PhD och den blev prisbelönt som årets bästa doktorsavhandling. professor när han var 25 år gammal på Harvard. Han var en genuint, genialisk, briljant matematiker. Han passade inte så bra in socialt på universitetet, gillade inte alls universitetslivet och hade andra dåliga erfarenheter under den tiden.

En av de här väldigt intressanta sakerna är att Ted Kaczynski var förmodligen en av försökspersonerna i det som kallas för MK Ultra, hitta tekniker för att programmera om människor med extrema metoder, alltså järntvätt kan man säga, för att kontrollera människor, göra dem mer fogliga, göra dem galna.

Ett bizarrt, esoteriskt tortyrprogram kan man säga, som fokuserade väldigt mycket på droger, alltså olika typer av kemiska substanser som man kan mata folk med. så hade de sådana här sessioner med Ted Kaczynski där de torterade honom psykiskt och pumpade igenom droger och allt jävla skapet man kan tänka sig.

Och gissningsvis så kan han haft ganska dåliga reaktioner på det här. Dels kanske han blev instabiliserad psykiskt av den här extrema hjärntvätten och sen verkar det ju... Det är oerhört värdetablerat att han senare i livet kände ett intensivt behov av avhemd. Då hade jag sagt själv att det var Hemd Wedegjällning som var hans starka känslomässiga drivkraft.

Och uppenbarligen inte bara egentligen mot det som var det föregivna primära syftet. För det som hände då var att i slutet av 60-talet hoppade han av. Harward hoppade av civilisationen, flyttade ut i skogen i Montana. I en liten stuga som han köpte, eller kanske byggde stugan själv. Och började leva bara ensam ute i vildmarken och klarade sig med sina egna resurser. Och lära sig liksom vildmarksfärdighet och sånt där.

Men under åren som gick där, skiftet 60-70-tal, början av 70-talet, så kände han hur civilisationen inkräktade mer och mer på hans lilla plätt i skogen där. Och till slut så kom det någon vändpunkt på mitten av 70-talet och han sa att där går det inte, nu har de liksom kommit med grävskoporna till min absoluta favoritplats i skogen. Nu tänker jag sluta med den här vildmarksromanticismen och bygga bomber och ta hämnd för allting de gjort.

En tanke som ligger väldigt nära till hans var att det kanske inte bara var den här gläntan i skogen som han var arg över, utan även den mångåriga LSD-tortyrprogrammet. Och han hade en del andra problem. Han var till exempel en sån här... Ja, vi ska inte gå in på alla de sakerna. Och sen ägnade han 20 års tid ungefär, från 1970-talet till 1990-talet, när han åkte fast och skickade de här bomberna och så vidare.

Nu när han är död så tycker jag att det kan vara intressant att prata lite om hans eftermäle. Jag tänker lite grann på den här Netflix-faktorn. Vi fick en på du tror Boris. Känslan som jag har är helt enkelt att Telkazinski kommer inte att bli åkommen primärt som terrorist, utan som filosof. Och dessutom som en ganska hipp person. filosof.

Det är lite balt liksom att snacka om Ted Kaczynski, kanske ha bilder på honom, antingen riktiga bilder eller på den här fantombilden, klassiska fantombilden med en här luvtröja och solglasögon som som spreds innan de visste hur man var. Den är ganska ikonisk. Man jämför lite grann med andra filosofer i den här genren. En person som vi pratar om för några år sedan i radiobubblan, han gick bort var den finska filosofen Pentelinkola.

Och han är ju... Jag ska kanske ut på hal i sig filosofiskt, men man kan väl säga att Ted Kassenska och Pentelinkola är filosofiskt besläktade. De rör sig i lite grann samma filosofiska domäner. Alltså en sorts civilisationskritik, ett försvar av den orörda vilda naturen, en anarkistisk grundtanke och så vidare.

Pentlingkul har kallats bland annat för ekofascist och sånt där, men jag tror att det är mer korrekt att beskriva honom som en anarkist. Pente Lincola är i vissa kretsar berömd, känd och respekterad. Jag tror han är ganska känd i Finland. Kommer folk komma ihåg Pente Lincola? Kanske en del kommer ihåg honom, men han har bara inte samma stjärnstatus som Ted Kaczynski och han kommer aldrig att ha samma stjärnstatus som Ted Kaczynski.

Om man tittar på en mer väletablerad, seriös filosof så kan man prata om Jacques Lille, en fransk filosof som också är berömd. död sen ännu längre tillbaka. Och han är lite grann det moderna ursprunget till de här idéerna. Ted Kaczynski läste hans stora bok om det teknologiska samhällets fara och sånt där och blev väldigt, väldigt inspirerad av den.

Chucky Lill är definitivt i hårdkommen nu och man studerar honom akademiskt och allt sånt där. Mer seriöst än Ted Kaczynski, men på sikt kommer han komma ihåg Chucky Lill. Min gissning är att han kommer... Man kommer prata mindre och mindre om honom, men Ted Kaczynski kommer vara mycket mer levande. Via populärkulturen kommer han hålla sig kvar och hans idéer kommer finnas i omlopp.

Jag tycker det är intressant därför att en slutsats som man kan dra... är att Ted Kaczynskis terrorkampanj verkligen lönade sig. Den var oerhört effektiv. Resultatet han fick av sin bombkampanj var fenomenalt. Priset han betalade för att få det här enorma genomslaget för sina idéer är relativt litet.

Man bara ser att det är hans egen frihet för resten av livet. Det kan man säga att det är väldigt mycket för honom. Men han är också bara en person och han var fullt villig att offra sig. för den här saken. Det är kanske inte någonting nytt eller någonting kontroversiellt egentligen. Jag antar att man kan se det här historiskt väldigt många exempel på att terror lönar sig. Men är det inte, Boris, i vår tid ett väldigt ögoninfallande exempel på den tesen?

Boris

Jo, det är det. Men jag tror också att det finns en annan sak Kanske onkel gamle Ted får leva kvar och kommer få mer och mer uppskattning. Och det tycker jag man märkte direkt under och efter Netflix-serien. Det finns två saker som folk gement kan identifiera sig med. Det är att även om folk alltid går med mobilen i näven så finns det hos väldigt många människor en lust att för helvete ta av melitorpet, stäng av alla kablar som vi har med kontakt med yttervärlden.

Det andra är, och det här tror jag är jätteviktigt, att han var ensam. Han hade ju problem, milt uttryckt, med det motsatta könet. I den här serien blir han också symbol för hur svårt det är med förhållanden. Och... Det är ju bara att läsa på BBS. Och det där tror jag appelerade jättemycket till människor av båda köner. Kaczynskis obotliga ensamhet han sitter i stugan.

Han har liksom inga relationer. Och det tror jag faktiskt människor kan identifiera sig med. Och jag tror att det var väldigt... Han kan vara viktig på ett annat sätt också. En hel del människor kan förhoppningsvis börja förstå att det spelar nästan inget roll vad en människa gör eller hur han eller hon lever.

De kan ändå vara briljanta tänkare och det kan vara så att den totala sociala isolering de utsätts för eller söker sig till. Det kanske gör att de ser på oss andra människor mycket, mycket klarare än vad vi själva förmår göra. Han är inte bunden av alla sådana här...

Han är ingen akademisk filosof som ständigt måste ta hänsyn, utan han sitter där i stugan och sedan sitter han i fängelse. Behöver hellre inte ta någon som helst jävla hänsyn. Vänster, höger, fascister och gud vet vad, att liksom göra honom till sin. Han är alltid sin egen.

Han är liksom borta för alla sociala sammanhang. Och blir därför mer klarsynt, därför mer värdelös. Och jag tror att just att folk, många kan identifiera sig med den här alienationskänslan som man uppenbarligen hade. Det kanske också med hjälp av de medicinska experimenten i kombination med kritiken av samhället som det ser ut. Jag tror han kan bli folkkär faktiskt.

Martin

Det är precis den känslan som jag har också. Apropå det här med hans oberoende, en väldigt intressant sak med Kaczynski är att han var väldigt aktiv i fängelset. så läste han och han skrev och han upprätthåll correspondence. Så att han var fortfarande kvar och ingen kunde liksom appropriera honom för att man visste vad han tyckte om aktuella frågor händade av sig.

Det var bara, jag vet inte, ett par år sedan eller sånt där som jag senast läste ett av hans långa handskrivna brev som han skickade, inte till mig då, men till någon som hade... korresponderat med honom och publicerat det. Själv så skrev jag aldrig några brev till Ted Kaczynski. Faktum är att jag tänkte på det. Jag tänkte på det för jag hade hört att han svarade på alla brev som han får. Minst någon med någorlunda seriösa. Jag säger såhär, man har ju chansen att faktiskt prata med Ted Kaczynski men tyvärr så tog jag aldrig chansen.

Men jag fick läsa de här breven och han skrev ju också en bok som är lite mer av ett magnum opus, som inte bara är ett kort manifest utan som är liksom den riktiga stora blaffan liksom som heter The Anti-Tech Revolution. som är den kompletta manualen för hur man ska göra hans projekt. Den andra sak som jag har på hans filosofi och sånt där det är att hans första bok, det här manifestet, Industri som helhetsframtid, det är väldigt välskrivet.

Det är en väldigt bra bok och den är väldigt välskriven och välstrukturerad. Nu har jag inte läst Linkolas bok och jag har för den delen inte läst någon av Jacke Lills böcker men jag föreställer mig, jag är ganska säker på att de är mycket mindre lättlästa än Linkolas. Kaczynskis bok. Jag tror inte han skrev den specifikt för att vara lättläst. Jag tror han skrev den för att vara väldigt systematisk och logisk och kortfattad och effektiv kommunikation, den boken.

Men det är just vad den är också. Det är väldigt effektiv kommunikation. Och bara en sån sak gör skillnad för att folk... Det är mycket svårare att leva kvar som filosof om det är trögt och tråkigt att läsa din bok. Det kan vara ett egenvärde i vissa akademiska sammanhang, att någon blir extra intressant för att... så ska man lägga sig åt andra hållet. Jag hade inte tänkt ta upp det, men det finns apropå den här identifikationsfaktorn med den här ensamheten utanför skapet, särlingen som står utanför och tittar in på oss andra.

Det finns ju lite grann en joker i leken vad gäller Ted Kaczynski, och det är att... Han var ju en sorts transperson. Han hade den här versionen av transdrift som kallas för autogynnefili. Som man kan visa sig i, det är en oegentlig form av transsexualism. Men oavsett de teknikaliteterna så finns det en historia som han själv har berättat, jag tror att den är bedelaktad.

Han gick till en psykiatriker för att få en transperson. tillstånd och kanske för att sätta igång processen att byta kön från man till kvinna. För att han inte fått för sig att han ville göra det. Men strax innan han skulle göra det, när han satt i väntrummet eller något sånt där så kom han på att det här var ju helt ett helvete. Och sen ändrade han sig och sa något helt annat till psykiatriken. Och han beskriver själv att det var en vändpunkt i hans liv då han tog ett avstamp mot någonting annat.

Men eftersom det är väldigt mycket på tapeten nu, det här med transpersoner. Transpersoner är väldigt omhulldade, bara det faktum att någon är lagd åt det hållet är ett väldigt stort plus och kan i viss mån göra att de är immuna mot kritik och så vidare. Så det kan också vara någonting som gör att Tarkasinski tas till de folks armar.

Vi fortsätter brottas med Ted Kaczynskis idéer. Jag skulle gärna återkomma till de här. Jag läste en intressant diskussion på Twitter. Jag såg bara i förbefarten som väckte intressanta tankar om Kaczynskis bedriver han en civilisationskritik eller bedriver han en teknologikritik? Kan man göra det? Jag pratade lite mer utförde det förra gången vi pratade om det.

Om jag börjar prata om det nu så kan jag bara upprepa mig. Lyssna gärna på det inslaget och läs BBS-inläggen som refereras i det inslaget. Väldigt intressant diskussion. Jag föresluter, vi fortsätter den på BBS-inläggen i många år till.

Boris

Bra idé.