Martin

Richard Hanania Högre mening från exempelvis religion är varken nödvändig för individuellt välmående eller välfungerande samhällen. Den mening de allra flesta egentligen behöver är av mycket enklare slag och kretsar i hög utsträckning kring sex och våld. Vi har en rolig text på bubbla just nu av Richard Hanania Jag vet faktiskt inte hur han står.

Jag tror att han är en amerikansk akademiker. Jag känner mest till honom som bloggare. Eller som det kanske heter nu i tiden, nyhetsbrevsskickare. Det uppdaterade, coolaste med att blogga är att ha ett nyhetsbrev på Substack. Jag har sett Hanania, Substack, Alster. De har rekommenderats av folk som jag följer. Han är en sån här person som är väldigt rotad inom mainstream.

Jag tror att han är någon sorts samhällsvetenskaplig akademiker i grunden, kanske ekonom och sånt där, think tank typ. Men han är också relativt mainstream, säger han, en konträr och provokativ typ, och en högeravvikare. Så jag vet inte hur han själv ser på sin egen position, men han har också klara libertarianska tendenser. Verkar liksom hyfsat oberoende från politisk korrekthet. Alltså väldigt mycket så för att vara en etablerad mainstream akademiker, som inte är liksom giftstämplad eller något sånt där.

I den här texten attackerar han idén om att människor behöver en högre mening för att fungera mentalt och socialt. Och det är ju en ganska intressant måltavla, inte minst från ett högerperspektiv, därför att det är nästan ett mantra, något som ofta accepteras utan särskilt mycket reflektion, att människor behöver mening och att roten till många samhällsproblem vi ses hej till igen med alla samhällsproblem.

är att människor har blivit avskurna från traditionella källor till mening. Oftast syftar man givetvis på kristendomen. För att komma vidare så måste vi antingen återvända till kristendomen eller hitta något annat som kan förankra oss eller koppla upp oss och ge oss det där högre syftet utan vilket människan är ett röd för vinden och ett lätt byte för sinistra ersattsreligioner som vänsterism och politiskt korrekt.

Hananias text börjar med en anekdot om när han var 15 år gammal och hamnade i slagsmål och fick ansiktets sönderslaget av någon som var mycket bättre än han på att slåss, någon som tränade boxning och så vidare. Men han säger att han höll sig kvar i fighten och den tog inte slut förrän hans motståndare tröttnade på att puckla på honom. Och han säger att alla runtomkring var mäktigimponerade över hur mycket stryk han kunde ta Och det var ett av hans livsstoltaste ögonblick som han fortfarande har.