Martin

Daniel McCarthy, libertarianer minst lika suicidala som vänsterliberaler. Den ekonomiska kris de fokuserar på kommer att föregås av politiska och kulturella kriser som utgör större hot. Skattesänkningar och avregleringar otillräckliga eftersom marknaden är beroende av civilisation och nation.

Daniel McCarthy är en person som för mig är okänd sen tidigare men han är någon typ av konservativ. tänkare och författare som har återkommande dialoger med libertarianska vänner. Och han börjar bli lite trött på sina libertarianska kompisar i vissa avseenden. Han ger här en bild av vad libertarianer tycker och vad som är fel.

Så det här är hans stora, därför har libertarianerna fel, artikel. Och sånt tycker jag alltid är kul. Det här är sånt som vi bör läsa för att utmana oss själva. och sätta tänderna i och kritisera för att vässa vår egna argument. Så för mig blir det som en kattmynta när jag ser en artikel som heter Why libertarians are wrong? Jag ska försöka sammanfatta lite övergripande vad han skriver om.

Så hans bild är att libertarianer, de säger så här att de stora problemen i världen är övercentralisering och överreglering. Så bara vi åtgärdar de problemen och decentraliserar och avreglerar och sänker skatten och så vidare Då kommer saker och ting bli bättre och det är egentligen det enda vi måste göra Bara vi monterar tillbaka staten, avreglerar och decentraliserar så kommer alla andra problem successivt att lösas Libertarianer säger då att sådana här mer nationalistiska idéer om att staten ska gå in och stödja olika, till exempel inhemsk industri som utsätts för allt för hård internationell konkurrens.

Staten ska in med kanske subventioner, handelshinder och sånt där för att staga upp. Alla sådana idéer är dömda misslyckas därför att statlig styrning inte fungerar av mycket mer fundamentala skäl. Libertarianer faller tillbaka på de här abstrakta, teoretiska argumenten som till exempel kalkyleringsproblematiken som har analyserats av Mises och Hayek och så vidare.

ganska fundamental argument och Daniel McCarthy verkar känna att libertarianerna i det här tappar lite grann siktet på konkreta verkligheter. Han gör en reflektion som jag tycker, en formulering som jag tycker är ganska intressant. Han verkar säga, så här tolkar jag honom, att det kan ligga någonting i det som libertarianerna säger om att vi går mot en ekonomisk kris till följd av statlig överreglering, statligt understödd kreditexpansion som kommer att undervinera valutor och så vidare.

Så det kommer eventuellt komma en sådan ekonomisk kris. Men innan den krisen hinner drabba oss, innan den hinner komma i full skala och få stora konsekvenser så kommer vi stå inför andra kriser som är som är mer relevant och mer akuta att ta i tur med. För att om vi inte tar i tur med de politiska kriser som vi står inför, de kulturella kriserna som vi möter nu, då kommer vi inte ens vara kvar att hantera den ekonomiska krisen när den väl blir så akut att vi måste agera.

Och han säger också, tycker jag, en intressant grej i förbifarten, han säger att den politiska krisen kommer komma antingen från höger eller från vänster. Det kan vara vilken som, oavsett så har vi ett jäkligt stort problem som libertarianer inte bryr sig tillräckligt mycket om. Så bara kort då, vad är det för kriser han pratar om? Ett av de problem som han identifierar handlar om den interna klassammansättningen i ett land.

Han skriver framförallt, som jag förstår utifrån ett amerikanskt perspektiv, att den urbana administrativa överklassen växer. på bekostnad av det han kallar för urban och suburban underklass. Och i den här processen så blir det så att det han kallar för medelklassen utarmas eller försvinner helt och hållet. Och han ställer då frågan, var tror libertarianerna att de hamnar i den här uppdelningen?

Tror de automatiskt att de kommer att vara en del av den här urbana administrativa överklassen som kommer att gynnas av den här utvecklingen? Och så konstaterar han också att många Många högprofilerade libertarianska debattörer, de är faktiskt en del av den här administrativa klassen. För att de är till exempel akademiker, professor på något elituniversitet då är det kanske ganska oproblematiskt för dem att förespråka nyliberala idéer.

Men han implicerar till praktiken så är det många libertarianer som missbedömer sin faktiska position i den här strukturen. Och en annan sak som han tar upp, jag ska försöka sammanfatta bara. Det finns internationella utmaningar. Kina eventuellt är på väg att ta över som världshegemon efter USA. Islam eventuellt är på väg att ersätta kristendomen i Europa.

Han ställer frågan då, bryr sig ens libertarianer om det här? Han menar, på ett sätt är det en välfunnen poäng, för det finns faktiskt folk som kallar sig libertarianer som inte bryr sig. Som säger att så länge skatterna är låga, så länge ekonomin är avreklerad så kan det kvitta. Vilken religion folk har. Libertarianismen säger ingenting om religion. Libertarianismen säger inte att kristendomen är rätt eller att islam är rätt. Så det spelar ingen roll. Vi kan lika gärna ha en islamisk kapitalism.

Eller en kapitalistisk samhälle där folk är muslimer. Som vi kan ha ett kapitalistiskt samhälle där folk är kristna. Och libertarianismen säger ingenting om det. Så ja, jag som är libertarian behöver inte bry mig om det. En provokativ formulering som Daniel McCarthy använder tyckte själv var dåligt. Roligt, han skrev så här, jag ska försöka direkt avsätta här. Du kanske inte har religionsfrihet och yttrandefrihet i post-västframtiden.

Och de billiga konsumtionsvaror som du har vant dig vid kanske inte är så billiga längre. Men, libertarianen kommer sova gatomnatten för att han vet... att han kämpade för att importera så mycket utländskt subventionerat stål som bara möjligt. Och sen säger han Det här är varför jag betraktar libertarianismen som precis lika suicidal som vänsterliberalismen.

I vissa avseenden till och med mer suicidal eftersom libertarianerna är mer likgiltiga, mer nonchalanta än vänsterliberalerna inför konsekvenserna för de själva som deras ideologi har. Hans tanke verkar vara att frihet i den här abstrakta tekniska uppmärkelsen inte är tillräcklig som den friheten bygger på andra underliggande värden.

Han säger, The market depends on our civilization and our country as much or more than they depend on it. Jag kanske ska stanna där, så jag pladdrar på här för att sammanfatta hans artikel. Vad tyckte du Tobias om hans olika kritiklinjer mot libertarianer?

Tobias

Det är väldigt intressant kritik. Jag kan tänka mig att texten kunde ha varit lite mer intressant än vad den faktiskt är. Men överlag så är det några väldigt viktiga aspekter han tar upp här. Men nu har jag skrivit inlägg med... spår av trollning av anarchokapitalism bland annat på sistone så jag kanske kan kosta på mig att vara lite mer nyanserad här istället.

Jag tänker på det. Han skriver mycket om frihandel till exempel. Där vet vi att allt annat lika så är det bra ur ett ekonomiskt perspektiv, eller rättare sagt, ur ett makroekonomiskt perspektiv. Det finns förlorare och det finns vinnare, men i snitt så vinner man mer än man förlorar. Men som man påpekar här, det är inte det enda perspektivet. Det finns andra aspekter som kulturella och säkerhetspolitiska.

Och vi vet att vår nuvarande handelspolitik, den medför att... Kina flyttar fram sina positioner på säkerhetspolitikens område och det sker på västvärldens bekostnad. Så är då en mer misstänksam handelspolitik visar vi Kina oförenlig med till exempel Mises? Jag skulle faktiskt svara nej där, för Mises påslog inte att vi måste ha frihandel med Kina.

Vad han hävdade var att handelshinder mot Kina hade... ekonomiska nackdelar. Han kommenterade inte de andra områdena. Han lägger väldigt lite värdering i detta överhuvudtaget utan han säger att om vi har frihandel så händer det här och det här och om vi inte har frihandel så händer det här och det här. Men han låter egentligen det vara upp till läsaren att värdera allt det där.

Och han fokuserar ju då naturligtvis som sagt bara på det ekonomiska perspektivet. Men... Han tar inte in den säkerhetspolitiska aspekten. Han tar inte heller in vilka konsekvenser globaliseringen får för till exempel social sammanhållning i ett land. Så man kanske inte behöver vara helt fyrkantig när man tillämpar Mises. Jag tror att många har en väldigt puritansk syn på Mises som egentligen är missvisande mot vad Mises faktiskt sa.

Ett annat område där det är intressant och som knyter an till artikeln det är naturligtvis invandringspolitiken. Där konstaterar han då att fri rörlighet för arbetskraft, och då är det för arbetskraft inte folk i största allmänhet och inte heller i kombination med massa höga bidrag och generösa transfereringar.

Arbetskraft, fri rörlighet för arbetskraft, konstaterar han då ekonomiskt förmånligt. Men här då på det området, så intressant nog så tar han upp den kulturella aspekten också. I Human Action i alla fall, som är skriven 1948 har jag för mig, så skriver han då att om man tillämpar den här fria rörligheten för arbetskraft även på tyskar, italienar och japaner, så är det att inbjuda till invasion.

Så där går han ju utanför den där strikta ekonomiska mallen. Och det är ganska intressant. Så överlag sådär, vad som är en renlärd eller libertarian ståndpunkt i hela de här frågeställningarna, det kan nog diskuteras. Många, fast det är ju då så att många som ser sig som libertarianer, de bortser från alla de här andra aspekterna, utan ser i princip bara den ekonomiska.

Ehh... Och det blir då en väldigt blind och fyrkantig libertarianism som i mångt och mycket saknar immunförsvar för att vara en aktör i en värld som är betydligt mer komplicerad än bara den ekonomiska dimensionen. Och han frågar ju här då, bryr sig libertarianismen ens om om islam tränger ut kristendomen?

Det gör ju säkert radiobubblaryssnare. Men om man tar sådana som Katoinstitutet, Reason Magazine eller Johan Norberg så gör de förmodligen inte det. Men de glömmer då att libertarianismen är en... Den är inte en... en fristående storhet, utan den är väldigt mycket en produkt av västerlandet och av kristendomen och kanske då i synnerhet protestantismen.

Och försvinner då den kulturella kontexten, försvinner också mycket av förutsättningarna för libertarianismen. För att de här puritanska libertarianerna då, de ser det väldigt mycket som att De libertarianska dygdena vilar på förnuftet. Men jag skulle säga att de snarare vilar väldigt mycket på nordeuropeisk kultur och religiös vidskepelse som de då skulle kalla det för.

Martin

Jag tycker det är intressant att du tar upp med Mises och hur Mises skrev om invandring och vad han inte skrev om frihandel. För att jag känner ju ofta, jag har alltid känt det, att när Daniel McCarthy och sådana människor pratar om libertarianer och de här aningslösa, naiva libertarianerna i väldigt hög utsträckning så är det en halmgubbe.

Det är en halmgubbe med avseende på de kloka libertarianer som jag känner och som jag pratar med. Det finns folk, massa människor som kallar sig libertarianer. som är så naiva och flummiga och oseriösa och ibland rent onda, som jag skulle tänka på det. Men om man går tillbaka till Mises, det som är intressant då tycker jag, Mises var mycket mycket klokare än de personer som idag försöker appropriera hans idéer och säga att vi är de sanna libertarianerna och så vidare.

Och det gäller självklart även Rothbard till exempel. Och än mer så gäller det hoppet. Om du tittar på den här linjen av klassiska libertarianer du kan ju inte komma ifrån att Mises och Rothbard är absolut klassiska, centrala, ondgängliga namn för att förstå vad libertarianism är för någonting. Libertarianismen sägs ha uppstått i Marie Rothbards vardagsrum i New York.

Det är ju lite en överdrift, det fanns libertarianer innan dess. Men man kan inte få bort Rothbard ur den här ekvationen och man kan definitivt inte få bort Mises. Det man däremot kan uppenbarligen är att ignorera det som de här herrarna skrev om om diverse frågor som inte var ekonomiska, abstrakt, filosofiska. Därför att det finns många, många exempel på att Mises säger till exempel saker som är som man idag skulle uppfatta som extremt reaktionära och som egentligen ganska få officiella misesanhängare skulle skriva under på dem, åtminstone inte vilja säga det offentligt.

Till exempel hans syn på fascism kontra kommunism. Det är många som, det finns ett känt citat, jag tror det är från Human Action som... som folk inte vill kännas med. Rolf Bard är ännu värre. Han sa många saker som var superreaktionära. Han var en hård högerman. Han var en hård högerman hela sitt liv. Och även om han hade någon period där han flörtade lite med vänstern och sånt där så övergav han den och sa att det är hopplöst, du kan inte jobba med vänstern och istället måste vi ha en hård konservativ linje.

Han var ju liksom en sån här batongreaktionär när han skrev ofta om frågor om till exempel social ordning och brottslighet och sådana här saker. Men det där såg man under mattan. Allt man får minnas nu det är den Rothbard som skulle samarbeta med den så kallade frihetliga vänstern. Och resten såg man under mattan. Ibland säger man till och med, otroligt fräckt, då säger man att Rothbard är mot slutet av sitt liv så han var ju lite gammal och gaggi.

Men faktum är att Mises var en högerman, Rothbard var en högerman, även Ayn Rand. och slog långt till höger i kulturella frågor. Till och med Milton Friedman var ingen hippie, han var ingen kulturmarxist. Den poängen jag försöker göra här, det är kanske lite rörigt, är att alla de här människorna som ger libertarianismen ett dåligt rykte, som representerar det här naiva, endimensionella politiska tänkandet, de är överhuvudtaget inte representativa för de historiska libertarianerna, de historiska klassiska liberalerna.

Det är de som är avvikelsen från det historiska. De står mycket, mycket närmare i sina faktiska åsikter och i ursprunget, linjerna i vilken de har kommit till de åsikterna. De står mycket, mycket närmare den samtida vänstern. Och alla som tänker klart på det här förstår ju också att orsaken att Katoinstitutet, Johan Nordberg och sådana här människor resonerar på det sätt de gör är att de liksom...

mer eller mindre medveten graviterar in i vänstern för att det är de som de vill ha kontakt med, de vill skriva i vänsterns tidningar, de vill gå på vänsterns olika typer av aktiviteter, de vill ha pengar från stora stiftelser och think tanks som vill hålla sig politiskt rumstriden osv. Så de glider hela tiden med trenderna riktning vänster ut.

Och de rör sig längre och längre bort från de faktiska libertarianerna i historien. Och det är väldigt svårt att hitta något som helst historiskt stöd inom libertarianism eller klassisk liberalism för några av de här idéerna som Daniel MacArthur till exempel uttrycker, som han tillskriver libertarianer.

Tobias

Det är många väldigt bra poänger du har där. Sen tänker jag också att Jag menar, vi lever i en kulturell kontext också, och en historisk kontext. Just nu så har vi, som MacArthur är inne på också, väldigt mycket som händer som kanske är mer angeläget än de här snäva libertarianska perspektiven. Och jag ser då, som vi var inne på innan då, att i ett läge där arbetarklassen kanske är ironiskt nog den viktigaste bastionen för...

för en kulturell högerståndpunkt, så kanske vi bör akta oss lite för att stöta bort arbetarklassen också. Jag tror att, som sagt, det är mycket där vi finner den kulturella högen idag och därmed kanske också där vi finner en brott till en meningsfull reaktion mot progressivismen. Snarare än i...

medelklassen som jag skulle säga är rätt dekadent idag. Och behöver då göra oss till ovän med dem genom att flytta jobb utomlands, håna deras kultur eller raljera över deras hosighet. Jag har definitivt gjort mig skyldig till det själv många gånger, men jag har mer och mer kommit till slutsatsen att det är att skjuta sig själv i foten.

Martin

Jag tycker det är en intressant reflektion. Jag har själv svårt att relatera till... till själva frågeställningen, vilket eventuellt är ett symptom på själva problemet. För att jag egentligen inte, jag har inte någon själv någon egen liksom organisk koppling till arbetarklassen. Och jag tror att jag eventuellt har en del sådana här dekadenta medelklassuppfattningar om arbetarklassen.

Jag håller med säkert om vissa av slutsatserna, om till exempel att jag tycker det är bra om det går att ordna upp på det sättet så att det finns... Det finns enklare jobb till exempel och att vi behåller mer okvalificerade arbetstillfällen i väst snarare än att allt alltihop skäppes iväg till Kina och Indien. Och definitivt så kan jag se att arbetarklassen som är i den här situationen, i den mån som jag kan ha inblick i den, har inte lika orimliga idéer som medelklassen.

Definitivt är ju de här cancerliknande katastrofala idéerna något som sprids givetvis framförallt via akademiker och via intellektuella människor och kanske via medelklassen. Men samtidigt, jag kan tänka så här, det kanske är lite cyniskt av mig, men jag kan tänka så här att orsaken till att arbetarklassen i bred bemärkelse inte...

inte har tagit till sig de här idéerna och inte blivit helt peko och järntvättade. Det kanske bara är att de är, dels att de inte är intellektuella, att de inte är akademiker, att de inte har samma gränssnitt till de här idéerna. Men det kanske är bara att de är lite efterblivna, de är lite långsamma. Det kanske är bara en tidsfråga innan de via sina vanliga kanaler tar till sig de här idéerna. Jag tänker så här, historiskt har inte arbetarklassen ett jättebra track record.

vad gäller vilka idéer de omfattar. Oavsett hur man ser på den historiska socialismen, den kommunistiska rörelsen och så vidare, man kan med rätta påpeka att de som var drivande på idéplan och även många av de som ledde till exempel till den ryska revolutionen, det var inte arbetarklassen själva som gjorde det här. Karl Marx var ingen arbetare. Och det var väldigt många intellektuella involverade till exempel i den ryska revolutionen.

Men jag tror att det är obestridligt. att de hade ett väldigt starkt stöd från arbetarklassen och att de inte hade kunnat göra det de gjorde utan arbetarklassen. Arbetare är ofta djupt hjärntvättade vad det gäller fackets roll till exempel och att de skulle ha det jättedåligt om det inte vore för facket och så vidare. Så jag blir ganska skeptisk mot den här idén om att vi på något sätt kan förlita oss på eller alliera oss med arbetarklassen just för att de har en så rutten historia. av att driva igenom riktigt skadliga idéer.

Tobias

Det ligger naturligtvis väldigt mycket i vad du säger men samtidigt om vi ser en okontaminerad zon i arbetarklassen eller i alla fall mer okontaminerad zon, oavsett anledningarna till det så kanske vi ska se det som en tillgång mer än något annat. Sen kan man ju, du är inne på det att intellektuella tar till sig de här dåliga idéerna.

Kan man lite provokativt fråga sig, är det en tillgång att vara intellektuell? Är det något bra att vara intellektuell när det gör det att man blir så emottaglig för en sådan här smitta som vi ser idag?

Martin

Jag tror att det är ett handikapp. Jag tror att man ska se intellektualism som ett intellektuellt handikapp. Ett exempel är att ju längre tid du har spenderat på ett västerländskt universitet, framförallt såklart om du har pluggat något annat än matematik och teoretisk fysik och sånt där, om du har pluggat någon typ av humaniora eller samhällsvetenskap, då är risken att du är totalt indoktrinerad, att din hjärna är som pulvermos inne i skallbenet.

är mycket mycket högre såklart än om du istället har till exempel jobbat och kanske Kanske läst de böcker på fritiden som du har varit intresserad av, vilket väldigt många människor gör. Jag själv har pluggat på universitet men jag hoppade av för att jag tyckte det var vansinnigt. Jag fick inte ut något av det. Jag har läst rätt mycket i mitt liv, väldigt lite av det var på universitetet. Så jag ser mig själv som en icke-akademisk person.

Intellektuell naturligtvis, men inte akademisk och inte alls en del av sfären av det intellektuella samhället. Vi är intellektuella på olika sätt. Vi har läst olika böcker till exempel som vi tänker på och refererar till. Så jag tror att att vara intellektuell i den normala bemärkelsen är ett enormt handikapp och då känner jag ändå att jag uttrycker det ganska försiktigt.

Tobias

Ja, jag kan bara skriva under på detta.

Martin

Ja, jag förstår ju din tanke där och jag tycker det finns något väldigt värdefullt i att du säger såhär, oavsett orsakerna. så verkar det vara så att det finns en liten oas där av bristande indoktrinering och det är kanske ändå en tillgång som vi ska använda oss av. Definitivt, definitivt så, jag hoppas ju till exempel att även om Radio Bubbla är kanske lite grann av en intellektualistisk, medelklassorienterad podcast då hoppas jag verkligen att det inte upplevs som att vi håller på med någon typ av klassförrakt eller något sånt där.

Och det tror jag heller inte att... Även om ibland så kan jag känna att jag vet inte hur pass nedser att man måste vara till exempel i frågan om facklig organisering för att inte skrämma bort folk.

Tobias

Nej det är ju onekligen någonting jag själv blir triggad av men det kanske inte är den striden som är värd att ta just nu.

Martin

Det är helt sant och det är ju faktiskt en av de saker som den här artikeln handlar om. Att libertarianer är ibland dåliga på att välja sina strider. Och det är någonting som jag definitivt kan känna igen från mig själv också. Min egen intellektuella historia, min egen historia som libertarian. Att jag har verkligen inte alltid varit så bra som jag borde varit på att välja vad jag ska fokusera på.

Bland annat därför är jag ändå tacksam att folk skriver sådana här artiklar. Vi pratar ibland, jag vet inte hur du ser på det Tobias, men vi pratar ibland, jag och Nikolas, om att det finns en sorts libertariansk osynlighetsmantel som gör att vi får mycket mindre uppmärksamhet, både positiv och negativ, än andra politiska tendenser som man kan tycka är jämförbara. Jag gör ju till exempel reflektioner att trots att jag verkligen anstränger mig för att säga högerextrema, reaktionära saker Det är inte så att jag hittar på och säger saker som jag inte tror på, utan det är av olika skäl.

Så ibland så tänjer gränserna lite grann åt det hållet. Men aldrig att jag blir giftstämplad som någon dödsnazist och höjder av höger i extrem ånskad. Det är liksom ingen som tar det på allvar om man är libertarian. Därför kan jag känna mig lite svältfödd på icke-libertarianer som överhuvudtaget pratar om oss. Kan du förstå vad jag pratar om?

Tobias

Ja, absolut. Men jag kan ju då misstänka att de inte tycker att vi är storvilt nog för att det ska vara värt att attackera oss. Det kanske är så enkelt.

Martin

Ja, det kanske ligger något i deras inställning. Samtidigt kan jag också tänka att det är en möjlighet för oss som vi kan exploatera. Att vi har den här förmågan att lite grann flyga under radarn. Och det gör att även om vi inte är det största storviltet så är vi faktiskt farligare än vad folk tror. Och det är någonting som vi borde kunna dra nytta av.

Tobias

Så är det säkert, för jag misstänker att intresset för vad vi gör just nu är större än intresset för den strikta narkokapitalismen till exempel.

Martin

Ja, intresset för den är inte särskilt stort, den saken är klar.