Martin

George Friedman. Den nya nationalismen är inte fascism. Tvärtom kopplad till upplysningsidéer som suveräna nationalstater och liberal demokrati. Häxjakten påminner om 50-talets McCarthyism. Det här är ett artikel från Geopolitical Futures, George Friedmans nya sajt. Jag tycker att den är särskilt intressant därför att George Friedman är en framstående geopolitisk analytiker.

Det är inte så ofta man hör honom uttala sig om saker som man kanske uppfattar som mer politiska eller geologiska. Men den här artikeln landar mitt i ett sorts gränsland mellan de här frågorna. Utgångspunkten för det geopolitiska, teoretiska ramverket för att analysera saker och ting är att se länder som aktörer och deras agerande som bestämt av deras geografiska omständigheter.

Så frågan om nationalstaterna är i högsta grad relevant för en geopolitisk analytiker som George Friedman. Och även om han ytterst anser att geografin är det som bestämmer allting, så spelar det roll hur man ser, hur man subjektivt ser på de här nationalstaterna. Och det han påpekar här är att nationalismen och nationalstater har fått ett stort uppsving under senaste tiden.

Det är en idé som har funnits latent enligt honom i den här artikeln i Upplysningen. i upplysningsidéerna och inte minst i idéer om liberal demokrati. Han menar på att idén om nationen har varit en grundläggande drivkraft hela tiden. Och när man utifrån upplysningsidéer har omkullkastat olika former av tyranier så har nationalstaten oftare än inte varit en positiv kraft eller ett redskap för att motsätta sig till exempel multinationella imperier.

Här finns det en parallell från den amerikanska revolutionen som var en frihetsrevolution kan vi tänka på ibland, men det var inte minst en nationalistisk revolution där man satte sig upp mot ett globalt imperium, det brittiska imperiet. Man inbann och istället byggde man en egen nationell rörelse så att den nationalistiska, det brittiska imperiet som vi har idag, det är en nationell rörelse.

Rörelsen i Amerika var redskapet genom vilket många starka, frihetliga idéer kunde få genomslag och kodifieras för några årtionden, vaktiva i den amerikanska konstitutionen. George Friedman menar på att liberala revolutioner var per definition nationalistiska och de vände sig specifikt mot multinationella konstruktioner.

Poängen han gör i den här artikeln är att just det här sambandet mellan liberalism och nationalism visar på att det är helt felaktigt att skylla dagens nationalister för framtida. Fascism är, återigen då enligt George Friedman, någonting helt annat än nationalism.

Nationalism är grundat i liberaldemokrati, fascism är grundat på helt andra principer som är väsensfrämmande från det som nationalismen traditionellt associerades med. Det främsta exemplet är kanske ledarprincipen. som är en väldigt viktig del av alla fascistiska strömningar. Att man måste ha en ledare. Målet är att hitta en ledare som tar ledningen av egen kraft och representerar folket på ett monolitiskt sätt.

Så att ifrågasätta ledaren är att ifrågasätta folket. Man får en slags identifikation. mellan de här två enheterna. Och det är någonting som är som är verkligen diametralt motsatt. Essensen. i hur nationalstaterna växte fram och de värderingar som var associerade med det?

Boris

Ja, både och skulle jag säga. För en gång skulle jag inte riktigt överens med Fridman om fascism-definitionen här. Det är inte så mycket ledarprincipen som är det viktiga utan det är det som är det som är viktigast. Det är något helt annat och det är det berömda Mussolini-citatet när han ombeds definierar fascismen.

Och när han säger att fascism det är att allt finns inom staten, ingenting finns utanför staten, ingenting finns mot staten. Det är synen på individen som totalt underordnad staten och utan existensberättigande utanför staten eller mot staten. Det är därför jag menar att en stor del av det vi ser i världen idag har starka fascistiska drag och då är det inte så mycket Polen som Sverige.

Sverige har väldigt tydliga Mussolini-drag. För här ser man på individen på samma sätt som på Sverige. I förhållande till staten på precis samma sätt som Mussolini gjorde. Sen har vi definitivt inte en stark ledare, men den grundläggande synen på medborgare och stat finns där.

Martin

Men det är en intressant koppling till Fridmans text i sådana fall, därför att i Sverige, jag håller med om att Sverige är ett utpräglat fascistiskt eller protofascistiskt land. Listan är lång. över paralleller mellan det svenska systemet och traditionell fascism. Den kooperativa idén och staten som är totalt dominerande i samhället och växer ihop med allting och så vidare. Men i Sverige så är ju också idén om nationen oerhört bespottad och fraktad och satt på undantag.

Boris

Men här har vi en intressant koppling till Bern-Petners artikel som vi pratade om nyss. Det finns också ett... När nationalstaterna upprättas i Europa sent 1800-talet och början på 1900-talet så kan det ju på ytan framstå som progressiva projekt.

Och som du själv var inne på att de, eller Sverige till exempel, de nationer som upprättas är ju... Jag har faktiskt påhittade konstruktioner. Se på den italienska nationsbildningen. Den innebär att Garibaldi och andra skapar en stat som faktiskt kuvar andra delar.

Man friar Italien som begrepp. Men det innebär också att de olika regionerna i Italien underordnas centralmakten. Niapel till exempel som en gång i tiden, innan nationsupprättandet, var en av de viktigaste städerna i Europa, är idag en soptipp. Det finns något i nationsbildandeprojektet som förstör de mycket mindre nationerna som sedan får upp det som vi har idag.

Uppkorgar större nation. Nationsbildandet i Europa är inte en entydigt positiv process helt enkelt. Det är mycket som förstörs där.

Martin

Ja, och där är en viktig poäng som jag skulle göra, som också knyter an till den företekelsen vi diskuterar av Klas Bernknecht när det gäller libertarianism och alt-right-rörelsen. Den här idén om liberaldemokrati som Friedman pratar om. Det är inte som att han tar så mycket ideologisk ställning, men det som man kan läsa mellan raderna är att nationalism är inte så dåligt egentligen, för det är något som är tätt förknippat med liberaldemokrati.

Men det bygger på premissen att man tycker att liberaldemokrati är en bra idé. Det är det som jag gärna skulle lägga till till sin analys. Att det finns väldigt goda skäl att ifrågasätta hela idén med liberaldemokrati och för all del hela upplysningsidén. Nu har vi inte tid att ta oss an hela den debatten i det här programmet Boris, men där skulle vi kunna ha en diskussion du och jag.

Men alla de här begreppen är väldigt suspekta, inklusive inte minst liberaldemokrati. Och nationalismen och nationen är suspekt, inte minst då för att det är så artificiella enheter.

Boris

Ja, det är jätteviktigt. Jag tror vi bör komma tillbaka till den därför att upplysningen har ett komplicerat arv. Det är inte entydigt att man kan lasta alla upplysningssylosofer för nationsbildningarna som kom sedan. Återigen, vi har omedvetet rört oss en intressant riktning i det här programmet, just det här med att segaren skriver historien.

Det innebär att vi förmår inte se vad Italien eller Frankrike för den delen kunde ha blivit om inte nationsbyggena och de starka staterna hade upprättats. Jag tror vi hade haft en otroligt mycket mindre spännande värld då.