Martin

George Friedman. Den nya nationalismen är inte fascism. Tvärtom kopplad till upplysningsidéer som suveräna nationalstater och liberal demokrati. Häxjakten påminner om 50-talets McCarthyism. Det här är ett artikel från Geopolitical Futures, George Friedmans nya sajt. Jag tycker att den är särskilt intressant därför att George Friedman är en framstående geopolitisk analytiker.

Det är inte så ofta man hör honom uttala sig om saker som man kanske uppfattar som mer politiska eller geologiska. Men den här artikeln landar mitt i ett sorts gränsland mellan de här frågorna. Utgångspunkten för det geopolitiska, teoretiska ramverket för att analysera saker och ting är att se länder som aktörer och deras agerande som bestämt av deras geografiska omständigheter.

Så frågan om nationalstaterna är i högsta grad relevant för en geopolitisk analytiker som George Friedman. Och även om han ytterst anser att geografin är det som bestämmer allting, så spelar det roll hur man ser, hur man subjektivt ser på de här nationalstaterna. Och det han påpekar här är att nationalismen och nationalstater har fått ett stort uppsving under senaste tiden.

Det är en idé som har funnits latent enligt honom i den här artikeln i Upplysningen. i upplysningsidéerna och inte minst i idéer om liberal demokrati. Han menar på att idén om nationen har varit en grundläggande drivkraft hela tiden. Och när man utifrån upplysningsidéer har omkullkastat olika former av tyranier så har nationalstaten oftare än inte varit en positiv kraft eller ett redskap för att motsätta sig till exempel multinationella imperier.

Här finns det en parallell från den amerikanska revolutionen som var en frihetsrevolution kan vi tänka på ibland, men det var inte minst en nationalistisk revolution där man satte sig upp mot ett globalt imperium, det brittiska imperiet. Man inbann och istället byggde man en egen nationell rörelse så att den nationalistiska, det brittiska imperiet som vi har idag, det är en nationell rörelse.

Rörelsen i Amerika var redskapet genom vilket många starka, frihetliga idéer kunde få genomslag och kodifieras för några årtionden, vaktiva i den amerikanska konstitutionen. George Friedman menar på att liberala revolutioner var per definition nationalistiska och de vände sig specifikt mot multinationella konstruktioner.