Martin

John Gray. Evangelisk atheism är uttryck för liberal moralpanik. Torg för urholkade versioner av teistiska myter som reaktion på att vetenskapen inte marginaliserat religionen. Det här är en lång artikel, en lång essä kan man säga. Men jag tyckte att den var väldigt läsvärd. Det är en kritik av den moderna formen av militant-atheism.

Det här är en kritik av Richard Dawkins och Sam Harris. och sådana här människor ägnar sig åt. Det påpekas här att den moderna atheismen är inte så mycket egentligen ett antiteistiskt avståndstagande att bara inte tro på någonting, utan det inkluderar nästan alltid också ett försvar för alternativa värderingar. Därför att det de här atheisterna är så upptagna vid är ofta frågan om huruvida man kan ha moral utan att ha religion.

Därför blir det väldigt viktigt att torgföra en sorts västerländsk, liberal, antiteistisk, antisektivism. Moraluppfattning Och det här gör att, enligt den här författaren John Gray, att atheisterna fastnar i ett läge som är snarlikt det de kritiserar. Det enda de gjort är att de har förvandlat Gud till en sorts sekulärt skal av samma idé. Där man istället pratar om mänskligheten och humanitet och såna här saker. Men samma begrepp verkar fylla samma funktion som begreppet Gud fyllde för de människor som de kritiserar.

Boris

Jag tycker att det är en väldigt bra text. Och just det här med att... Är det någonting som påminner om nidbilden idag av frideligösa, att de är så här livets ordaktiga och hysteriska, så är det just militanta artister. Alltså det finns något brinnande och... De fanatiskt gerande ögonen och Gud finns inte. Är man atheist borde man kunna vara lite mer tillbakalytad tycker jag.

Martin

Jag har alltid tyckt att det är något väldigt konstigt med det här. Att man ska attackera religionen, attackera kristendom och tro och sådana här saker. Att man ska ge sig på ett fenomen som har varit på dekis i 150 år nu. Och som snart är så borta i västvärlden att det knappast har någon kulturell relevans längre. Även om religionen kanske har uppsvingning i andra delar av världen. Men det är något väldigt konstigt med att gå till storms mot det här och förhålla sig till det.

Och i min värld är det så att nästan de enda gångerna som jag hör någon prata om Gud och religion och Bibel och sådana saker så är det när ateister tar upp de här sakerna för att polemisera mot dem. Så om det inte vore för ateisterna så skulle religion och Gud knappt finnas till exempel i mitt Facebook-flöde. Och då undrar man om det kanske är kontraproduktivt det de håller på med. Eller kanske bara skulle, som du säger, luta sig tillbaks. Kanske ägnar sig åt någonting annat.

Boris

Man vill ju krafta lite på ytan. Vad driver dem egentligen till detta?

Martin

Jag tror att det är en sorts freudiansk fixering. Jag har ju reflekterat att de som är militantatister har väldigt ofta en bakgrund som icke-atister. De känner ofta en indignation över att deras föräldrar lurade dem in i en barna-tro. De har haft någon typ av personlig uppgörelse någon gång i sitt liv. Där de har behövt ta ställning till det här och komma ut som icke-religiösa.

Det sätter väl spår och det gör att de har sådana här sentimentkänslor som de måste leva ut med sitt engagemang som attister. Min erfarenhet är att folk som vars föräldrar var attister och folk som aldrig fick någon religiös upphovsstand som till exempel jag själv som aldrig ens hörde talas om religionen, att religionen fanns förrän jag var 7-8 år eller sånt. Har du tagit dig i sådana här tjänster och har du inget behov av att polemisera mot religionen.

Boris

Och sen den praktiska och goda aspekten av det hela. Det man ser av kristna i Sverige idag, alltså aktiva kristna, inte sådana som nu ska vi gifta oss i kyrkan kristna. Det är att de driver sopp, kök, har en omfattande social verksamhet även i tredje världen. Och jag har lite svårt att förstå hur detta kan uppröra att det är just det. Vill de inte att den här verksamheten ska läggas ner eller?

Och om det nu är så att Man mycket väl kan vara en god människa utan att vara till exempel kristen, vilket jag definitivt då tror. Så var finns alla dessa sekulära soppkök eller hjälpverksamheter i tredje världen som bedrivs på frivillig basis? Björn Ulvaeus, starta ett soppkök då och visa oss att det går.