Martin

Idag har vi fått en lyssnarkommentar från en Daniel. Daniel i Håk. Till att börja med tänkte jag fråga dig Boris, vet du var Håk ligger någonstans? Ja, jag... Ligger det i Näbelsjötraktammen?

Boris

Nej, jag gissar på Skåne eller Värmland. Hade jag fel?

Martin

Jag tror att det ligger i Nävelskötrakten. Ja, det är nästan. Jag tror att det ligger någonstans......inte allt för långt bort från Jönköping.

Boris

Jag ska genast kolla.

Martin

Öhö! Det var i alla fall ett intressant ortsnamn som jag var tvungen att......titta upp på Google. Men vi ska försöka lyssna på......på vad Daniel har sagt på Ringbubblan. Ja, jävlar. Hittar du det på kartan? Ja.

Boris

Vaggryd. Småland. Det är inte långt från dina hemtiden. Nej, det är inte alls långt. Ja, det är det.

Martin

Här kommer klippet.

[Speaker 3]

Hej, jag heter Daniel och jag bor i Håk. Det är så att jag arbetar statligt. Och när jag debatterar politik med mina arbetskamrater och jag får in dem i ett hörne så kommer den här frågan att du som arbetar statligt hur kan du ha sådana här åsikter? Det vill säga libertarianska åsikter. Så jag undrar hur ni ställer er till personer som arbetar för staten men

Martin

ändå har libertarianska åsikter. Tack så mycket. Hej. Det är en sorts politisk debatt. Men det är ju en större fråga.

Boris

Jag kan förstå dem, jag är ledsen Daniel, men jag förstår dem som säger till dig att hur kan du ha libertarianska åsikter och ändå vara statligt anställd? För att jag fattar det heller inte riktigt. Alltså, man bör i görligaste mån göra allt för att undvika varje kontakt med staten eller att staten kan ta kontroll över ditt liv.

Och jobbar man i det? I och åt staten så har ju staten i fakt tagit kontroll över ditt liv. Alltså en möjlig försvarsposition kan ju vara att säga att nej men jag är så illa tvungen, jag har räkningar att betala och så vidare och det är det enda jobb som står till buds. Det är min enda liv, min enda planka. Jag är tvungen, men gud jag tar vilket annat jobb som helst så fort det dyker upp här ihop.

Men om det finns andra jobb, andra sätt att försörja sig, då kan man inte vara det. Jag är en väldigt libertarian och jobbar i staten. Jag har en väldigt talibansk inställning där. Precis som man inte kan säga att man... Nej men jag är journalist men jag jobbar på Aftonbladet eller Expressen eller gammel media där. Det innebär att då måste man ju träffa en massa människor som har sålt själen och rumpan åt... Jag vet inte vad riktigt, någonstans i alla fall.

Dagligen och sedan från sina arbetskamrater. Det där är... Man gröper ur sin själ om man jobbar på fel ställe. Värt romän i högsta takt kan man säga. i sin vardag för att göra det de vill. Ett bättre och friare samhälle kommer inte av att man liksom tänker att om jag yppar rätt åsikter och väntar så kommer det, utan det är en strid man tar i sin vardag också. Och det innebär att det är en strid man tar när det gäller hur man försörjer sig också. Flytta från hok,

Martin

Daniel. Ja, det kanske är det som krävs. Jag menar, man kanske kan tänka ut någon typ av rättfärdigande för att faktiskt jobba åt staten. Som du inne på både, som du... Det är den absolut enda möjligheten. Om det inte finns ett enda annat jobb och du svälter och du kan inte flytta. Om du bor i Nordkorea så kanske man kan hamna i en sån situation där det inte är klandervärt att jobba åt staten.

Men det är inte riktigt den situationen man är i i Sverige. Man skulle behöva kryssa fram någon annan rationalisering. En sak som finns är att om man har ett yrke som man är väldigt specialiserad på och man känner ett kallt till det här yrket. Det är ett legitimt yrke som skulle finnas även i ett fritt samhälle. Men i vårt samhälle så är det monopoliserat av staten. Men nu vet inte jag vad det skulle vara för yrke. Jag kommer påraka mig inte på något sånt. Men...

Boris

Dampteknikutvecklare.

Martin

Ja, det skulle inte vara ett bra exempel då. Som det... Sånt skulle inte få en spänd på en fri marknad. Men säg att du är... Nu hittar jag bara på er. Men säg att du är flygtrafikledare. Och du är verkligen passionerad kring att dirigera röd flygplan. Och det är uppenbarligen något som skulle finnas även i ett fritt samhälle. Det är en fritt samhälle, men kanske är det så i Sverige att man bara kan jobba åt Luftfartsverket om man ska vara flygtrafikledare. Och du har en speciell sorts autistisk hjärna som gör att det här är egentligen det enda du är bra på att koordinera flygplan.

Och kanske att man i en sån situation skulle kunna säga då att ja, men då får man bit i det sura äpplet och jobba åt staten. Men det är alla de här krystade förklaringar som bara applicerar i bästa fall på en väldigt liten minoritet av de som jobbar åt staten. Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat på min video. Jag har svårt att hitta några uppmuntrande ord i allmänhet kring statliga anställningar.

Jag kan säga också att jag själv har jobbat hos staten. Under ett par år medan jag pluggade så jobbade jag på ett av departementen i Stockholm. Så det var en ganska äcklig typ av jobb också. Vissligen var det väldigt låga krav på att man skulle prestera någonting på arbetsplatsen. Så att man behöver inte delta så mycket i statliga maskineriet.

Man ska gått om tid och springa runt och utforska geologik och typer av hyss och skaffa sig intressant information som det inte var mening att man skulle ha och sånt där. Men det kändes ändå hemskt för mig. Att veta att mitt löne som jag fick och som jag försörjde mig på kom från skattepengar som staten hade snott från folk. Och dessutom att då och då delta i statliga arbetsuppgifter, hjälpa staten att genomföra sitt onda verk.

Så till slut så sa jag upp mig i en sorts panikreaktion, jag pallade inte längre. Bara sa upp mig på fläcken när de kom och skulle erbjuda mig fast anställning. Och det var så skönt, det var en sån befrielse. Att det inte är jobb åt staten längre. Sen så lyckades jag komma igång med en karriär i privata sektorn. Jag hade jobbat privat tidigare men det var jätteskönt att komma tillbaks till det.

Jag fick börja med ett dåligt betalt lågstatusjobb för att få in en fot efter det. Det var ett rejält nerköp jämfört med att jobba som tjänsteman på ett sådant fint kontor. Men det var ändå en jättebra känsla. Och sen har jag en gång, långt senare när jag var företagare i it-branschen, så gjorde mitt företag ett stort uppdrag åt staten. Och det var ju väldigt bra för oss på många sätt ekonomiskt.

Och jag tyckte att jag kunde rättfärdiga det för att det var ett bra projekt. Det syftade till en bra sak. Då faktiskt startade ett projekt som jag kände att det här borde göras. Det är synd att det är skattefinansierat men det är ändå en av de absolut minst dåliga sakerna som staten gör just nu. För det handlade om korruptionsbekämpning inom staten. Vi skulle göra ett projekt för att forcera fram transparens för att komma åt korruption och slöseri på en av de absolut värsta statliga myndigheterna.

Men ändå så tog det bara ett par år. innan det började kännas riktigt ruttet. Att göra så mycket som att skicka en faktura till staten för att göra ett uppdrag som man mycket väl skulle kunna gjort för någon annan på marknaden, utveckla mjukvaror och sånt där. Det kändes förjävligt och jag var glad när vi fick ett naturligt tillfälle att dra sig ur det här samarbetet. Och återigen så är det en jättebra känsla nu att veta att alla företagets intäkter kommer från privata aktörer som i sin tur finansierar sig genom frivilliga utbyten.

istället för att bedriva utpressning. i form av beskattning. Så jag har väldigt svår, jag tycker själv, jag har väldigt negativ syn på att jobba åt staten, ta pengar från staten, hjälpa staten på olika sätt.

Boris

Ja, för man ingår i ett system, va? Jag har ju samma upplevelse som avdelningsdirektör på Arbetsmarknadsstyrelsen att jag kunde rättfärdiga precis det jag gjorde och det min avdelning gjorde. Men när man sen betraktar hela det system man ingår i så vet man att man stärker en dålig stat och någon annan. Det är någonting som står och klonar våra kroppar och stjälar dagligen och varje minut. Och det går liksom inte att försvara att man är en... Nej men jag är en fin kugge i maskineriet. Det är för att du rör dig aldrig åt ditt eget håll om du är en kugge.

Martin

Vi hade en nyhet för någon vecka sedan om en man i Tyskland som hade jobbat som revisor i Auschwitz. Han blev dömd vid 94-årsåldern och sånt där i ett tyskt domstol för medhjälp till förintelsen i princip. Han hade alltså bara gjort bokföring för ett koncentrationsläger. Men han ansågs nu vara medskyldig till allihopa.

Och vi kan väl bara reiterera det vi sa då. Att det här är en rimlig syn. Det är en rimligare syn på saken än man har haft tidigare. Då man har sagt att folk som bara var medhjälpare och inte aktivt sköt människor utan bara beställde mer gas till gaskammaren. De skulle man låta gå fri igen. Det är en rimlig syn på saken. Men man kan inte delta i ett gigantiskt statligt maskineri som sysslar med tusentals direkt onda livsfientliga saker utan att vara medskyldig.

Man kan inte bara hitta på för sig själv att man kan kompartimentalisera, jag jobbar för en bra del av staten eller mina arbetsuppgifter är okej eller jag måste göra det här. Om du jobbar åt den här regimen och du hjälper dem att upprätthålla sin statliga apparat så är det en del av problemet.

Boris

Ja, och man kan dra det ännu längre och säga att det finns ju också... Just det vi är inne på här, att man kan inte isolera ett jobb eller en funktion i staten och säga att just det där är bra, därför att det går inte att isolera sig, att det här är neutral aktivitet. Precis på samma sätt som om man ska vara orättvist eller lagstiftning och säga att just den här lagen är väldigt bra, just den här kontrollfunktionen är väldigt bra. Därför att man bygger ut ett farligt system.

Martin

Vi kastade ut den här frågan igår. i Bubblas interna diskussionsgrupp för att se vad några bubblaredaktörer hade att säga om det här. I Bubbla-projektet är vi ungefär 130 personer som jobbar med nya turval och rubriksättning och sådana här saker. Så att i en sån stor grupp i Sverige så finns det ju såklart några som jobbar åt staten.

Här har vi faktiskt en del intressanta kommentarer. Jag tänkte att vi kunde nämna några av dem. De är kanske inte fullt lika kompromisslösa som du och jag är, Boris. Men det är för att jag efterfrågade kommentarer från folk som idag jobbar i statlig tjänst. Vi har bland annat två, tre läkare som har skrivit kommentarer. Läkaren är i en lite speciell situation, för vill man utbilda sig till läkare i Sverige så finns det bara offentlig utbildning.

Och även om det finns privata läkarkliniker där man kan jobba på så är det i praktiken väldigt svårt att undvika offentlig anställning därför att när man ska göra AT-tjänstgöring eller ST-tjänstgöring för att bli legitimerad eller få sin specialisering så finns det nästan inga privata alternativ. Så att, det här är ett exempel, här är ett typiskt kommentar då. Jag jobbar som landstingsanställd läkare, nu och senare under AT för att kunna få en läkarlegitimation som är giltig i större delen av Europa.

Med väldigt mycket krångel skulle man istället kunna göra motsvarande i Storbritannien eller Danmark, men lönen hade nog även där inledningsvis bestått av blodspengar. Självklart är det pinsamt, men på gott och ont är det en ganska liten del av min bekantskapskrets som inser det. Jag gör delvis samma saker som jag hade gjort om vården finansierades utan tvång, men också mycket icke-jobb som att bestämma vem som ska få betalt för att inte arbeta, förnyarecept på substanser som en grupp människor bestämt ska vara reglerade och klicka runt i svågerkapitalistiska journalsystem som ett privat företag inte skulle ta i metong.

Sjukvården gör en hel del gott, men självklart inte nära på lika mycket som man hade fått för pengarna på en fri marknad. Det är deprimerande ineffektivt, men bland det minst motbjudande staten håller på med. Om knappt två år är jag en fri man som kan få betalt med pengar patienterna frivilligt skiljs från. Och den vackra tanken håller mig flytande. Öh, öhm. Och öhm. Och vi har en liknande kommentar från en annan läkarstuderande.

Jag har funderat mycket över denna fråga i och med att jag pluggar till läkare. Det känns inte helt lätt att verkligen vilja jobba genom en bransch som nästintill totaldomineras av offentlig sektor. Visst finns det vissa specialiseringar där det finns större, dock fortfarande begränsade möjligheter inom privat sektor. Men tycker det känns fel att välja bort specialiseringar. Fast jag helst skulle vilja jobba som det, bara på grund av att det finns bättre möjligheter att jobba inom privat sektor.

Boris

Tack för den här videon! Om någon obegriplig anledning att tänka på kandidat Jonas som leder Vänsterpartiet som talar om hur privatiserad vårdsektorn är och att det knappt finns någon offentlig verksamhet kvar.

Martin

Ja, det där är faktiskt en viktig aspekt som också berörs av flera av bubbleredaktörerna. Det är inte nödvändigtvis så stor skillnad på en statlig verksamhet och en på pappret privat verksamhet som är genomreglerad av staten. Jag har inte lärt mig vad som egentligen är skillnaden. Vi har också andra typer av kommentarer. Vi har till exempel en kommentar här. Jag jobbar på ett kommunalt ägt äldreboende och ser inga problem med det.

Det är inte mitt fel att den privata sektorn dränerats på arbetstillfällen av den offentliga med hjälp av skattesystemet. Jag tycker inte det är konstigare än att köpa mat vars produktion sannolikt fått jordbrukssubventioner. Då kan man fråga sig varför det skulle vara oproblematiskt att köpa mat som fått jordbrukssubventioner.

Boris

Ja, det är inte oproblematiskt. Men det är det här jag menar med att man måste... Alltså, det skulle vara så jäkla olyckligt om libertarianismen förvandlas till en ståndpunkt man intar. Det vore bra om staten var mycket, mycket mindre eller helst inte fanns. Istället för att inse att det är någonting man får kriga för varje dag och varje tid.

Alltså staten försvinner inte av sig själv. Och statens styrka beror ju på att den kontrollerar varenda jävla aspekt av våra liv, precis allting. Och det är helt enkelt bara... Det är en konstant motståndskamp som gäller mot statens kontroll. Och de sitter och är jättelyckliga i statsapparaten varje gång vi säger att det är ju ganska oproblematiskt att göra asyl eller så.

I och med att vi är reglerade av staten så är allting vi gör problematiskt. därför att på ett eller annat sätt det skriver vi att vi ska göra det. Så därför behöver vi ta lärdomar av kamrat Timbuktu som vi sa och skatteplanera av helvete.

Martin

Ja, det är i mina ögon en väldigt märklig idé och farlig, passiviserande idé att libertarianismen eller vad man nu kallar det för är bara en uppsättning i idéer som är så frikopplade för verksamheten som är en särskild liten del av livet. Att man ska tycka saker om någonting, men det har ingenting att göra med hur man lever i praktiken. Nej, det får man. och andra fixar att staten försvinner.

Det där kommer aldrig komma någonstans på. Åtminstone inte om man är intresserad av att faktiskt förändra någonting. Men först och främst, och i slutänden så handlar det ju om att förändra sitt eget liv. Det handlar ju om att själv leva mer fritt. Och det har väldigt lite att göra med idéer och åsikter. Det har mycket mer att göra med hur man faktiskt till exempel försörjer sig. Hur man bor, hur man organiserar olika aspekter av sitt liv.

och även i termer av att förändra samhället. Så det som verkligen kan göra skillnad är att folk väljer att organisera sitt liv på ett hederligt sätt. Enlighet med frihetliga principer utan att kränka andra människors rättigheter. Det spelar ingen roll vad folk har för åsikter på pappret. Alltså att bara sitta och skriva på det. på internet för kommentarer så länge de jobbar åt staten och hjälper staten att upprätthålla det gigantiska ofrihetliga maskineriet.

Boris

Ja, så grönsakshandlare här på Söder som håller sig undan och skapar sin egen ekonomi. De gör mer för att skapa ett frihetssamhälle. Även om de är någon som framför frihetlig åsikt men inte gör något i praktiken. Det är ändå praktiken som räknas. Ja,

Martin

och du är inne på något viktigt här tycker jag. Alla som jobbar i den fria sektorn, alla som jobbar i privat sektor, jättebra. Men ännu bättre om du är... En helt fri aktör och inte betalar skatt och såna här saker. Alla såna här människor har ett mycket mer respektabelt yrkesval än alla som jobbar åt staten. Så att om du ser frukthandlaren på gatan eller toalettstädaren någonstans.

Eller för den del, den romska tiggaren som sitter utanför konsum. Alla de här människorna har ett mer respektabelt och högstående yrke än den allra tjusigaste statsbyråkratern.

Boris

Definitivt.

Martin

De ligger inte någon annan till last. De tvingar inte någon annan att att vara med på deras. Deras födkrok och de gör vad som krävs för att överleva på egna ben.

Boris

De rånade helt enkelt inte. Och Daniel som vi började med. En tröstdel är att det är bara 55 kilometer till frihetens stammort i Sverige, Nävelsjö. Ta dig dit. Där finns det säkert en svart sektor du kan jobba i.

Martin

Jag tycker i alla fall att om man själv är bekymrad om de här sakerna, om man upplever det som en konflikt. Och inte bara då när ens arbetskamrater får in en poäng på en debatt. Om man har de här värderingarna på riktigt så att det blir en inre konflikt, som det var för mig till exempel, när jag jobbade åt staten. Då är definitivt min rekommendation att fundera över alternativen.

Det är väldigt få människor som inte kan hitta alternativ till att jobba åt staten. Och det är inte alltid så att det är bekvämt och enkelt att leva i enlighet med nationen. med sina principer, vad man tycker är rätt och riktigt. Ibland är det väldigt svårt och utmanande. Men det är inget skäl att lägga principerna åt sidan. Det kan man förstås göra. Men vi kan hoppas att Daniel och andra människor uppminns när det tar sig en funderare.