Mossad påstår att svenska kriminella gäng kontrolleras från Teheran. Är den Kurdiska Räven en persisk agent? Eller handlar det snarare om en mer konventionell affärsuppgörelse? Om det verkligen är Iran som beställt terrordåd på svensk mark måste de bli hemskt missnöjda med det taffliga genomförandet.
En fängelsebibliotekarie tror att nästan alla svenska fängelsekunder läst Machiavelli. Martin blir entusiastisk över att plötsligt ha så många likasinnade men Boris menar på att det handlar om en politisk undanmanöver för att få kriminella att framstå som mer intelligenta och välorganiserade och därmed urskulda landets politiker.
Vi gör ett svep över ett antal aktuella händelser i tysk politik, inklusive den virala memen baserad på technolåten L’Amour Toujours av Gigi D’Agostino, knivattacken i Mannheim och de positiva nyheter som kan skönjas i opinionssiffrorna inför EU-valet där Sahra Wagenknecht ser ur att göra mycket bra ifrån sig.
Dom har fallit i en av rättegångarna mot Donald Trump. Vi vet ännu inte vad straffet blir men fängelse är en möjlighet. De politiska konsekvenserna har än så länge uteblivit men kan väntas bli positiva för Trump. Många tror att hans valseger nu är så gott som garanterad, men vi fruktar att demokraterna har fler ess i rockärmarna.
Mexiko har fått en ny president med ovanlig profil, en judisk kvinna. Men samtidigt är hon en typisk mexikansk politiker, som följer tätt i föregångaren AMLO:s fotspår. Men vilka är hennes kopplingar till kartellerna? Och till Mossad? Vad blir konsekvenserna av den alltmer fientliga hållningen gentemot USA? Vi konstaterar att både USA och Mexiko har mycket att vinna på att gå i krig med varandra.
För första gången i det moderna Sydafrikas historia har ANC fått mindre än 50% av rösterna i ett val. Men de som tagit rösterna är avhoppare från ANC med mer radikala agendor, så vi kan förvänta oss att en kommande koalitionsregering är ännu mer radikal och destruktiv än ANC varit. Vi snubblar även över en god nyhet och återser vår gamle bekant från 2016, libertarianen Herman Mashaba.
Många har noterat att det nya porträttet av Kung Charles, målat av Jonathan Yeo, har vissa tillsynes demoniska kvaliteter. Boris förklarar att detta inte är överraskande, eftersom brittiska kungafamiljer har en lång historia av djävulsdyrkan, verklig eller spelad av politiska skäl.
TV4 har infiltrerat Sverigedemokraterna och menar sig ha avslöjat en “trollfabrik”. Varför har de mediala och politiska reaktionerna varit så exceptionellt starka och koordinerade? Vad är det egentligen som ligger bakom kampanjen och vilka konsekvenser kommer den få?
En rysk boxare som blivit politiker är uttalad anhängare av den förkristna slaviska religionen och ska nu ansvara för ungdomens patriotiska fostran i en oblast. Vi frågar oss varför det är så sällsynt med nyhedningar i politiken vilket givetvis leder vidare till en större diskussion om Europas andliga historia och öde.
Vi frågar oss hur Mondragon kan vara så framgångsrika, trots sin kooperativa och i praktiken socialistiska struktur. Har det något att göra med den baskiska mentaliteten och en gentiskt betingad entreprenörsanda som inte kan kuvas ens av kommunism? Vi förklarar också varför Göran Greider inte är intresserad av riktig socialism.
Vi noterar med gillande att Dominic Cummings prövar marken för ett nytt politiskt parti. Brittisk politik har varit tråkig en längre tid men den blir intressant igen om dess mest begåvade operatör gör comeback. Dessutom verkar hans projekt vara inspirerat av snabbrörliga teknikföretag, eventuellt med en nickning till Curtis Yarvin.
Vi tar en titt på de senaste utvecklingarna i Ukraina och konstaterar att Ryssland är på god väg att vinna kriget mot Ukraina, men inte den större konflikten med Väst. Den nyligen inledda ryska offensiven mot Charkov lär bli framgånsrik, men efter Ukraina kommer USA öppna nya fronter för att påföra kostnader på Ryssland.
Entreprenören Jens Nylander har skiftat fokus från affärer till revision. Hans datorsystem för att analysera offentliga ekonomiska dokument spottar ur sig tusentals exempel på korruption och andra oegentligheter i diverse myndigheter. Vi hyllar den bästa grävande journalistisk som bedrivits i Sverige på många år.
En unik fastighet är till salu på Svalbard. Nu finns en möjlighet att äga en egen fjord i ett land där solen går ner i oktober och upp igen i februari. Möjligen en perfekt plats att vänta ut den kommande apokalypsen. Vi överväger möjligheten men kommer fram till att vi hellre köper en rejäl bit mark i Sibirien.
Vi snubblar över en oerhört märklig artikel och kan inte motstå frestelsen att skärskåda dess bisarra argument. Vi lär oss bland annat att vara tacksamma för att det judiska folkets existens ger oss européer en möjlighet att undslippa den toxiska nationalism och de förödande krig som annars är vårt öde.
Vi återbesöker Barron Trump som potentiell dynastisk efterträdare till fadern Donald. Vi har haft ögonen på honom ända sedan 2016 och konstaterar att han på vissa sätt överträffar förväntningarna. Inte minst i termer av fysionomik. Vilka steg bör klanen Trump ta härnäst för att säkerställa sitt dynastiska uppåtstigande?
Vi fortsätter att bevaka de pro-palestinska protesterna på amerikanska universitet och den här gången fördjupar vi oss i den nya lagen om antisemitism. Förutom att den är av generellt intresse har den en särskild koppling till Sverige som ger oss ännu en orsak att känna stolthet över vår store ledare Göran Persson.
Kommer de pro-palestinska protesterna eskalera även i Europa, på ett sätt som liknar utvecklingen i USA? På många sätt framstår schlagerfinalen i Malmö som ett perfekt tillfälle både för protester och mer våldsamma aktioner. Frågan är dock om vänster och muslimerna är driftiga nog att använda sig av möjligheten.
Med anledning av hans död diskuterar vi Paul Auster och Boris levererar en bister dom över hans författarskap och eftermäle, som är substanslöst och redan praktiskt taget bortglömt. Vi diskuterar även bland annat den suspekta historien om hur Paul Auster som barn såg blixten slå ner i en jämnårig kamrat.
Apropå gårdagens nyhetsbrev från Cultura Aetatis, där Boris skriver om Tom Ripley som nu blivit förmål för en Netflix-serie, pratar vi om vår fascination inför böckerna och vår skepsis inför filmatiseringarna. Vad är det egentligen som är så intressant med Ripley och varför lyckas ingen fånga det på film?