Martin

Det har varit en hel del liv kring Trumps senaste budget. Eller som han kallar den, The Big Beautiful Bill. Det är lite krångligt då. Tekniskt sett är det inte en budget utan det är en Budget Reconciliation Bill. Vilket är annorlunda än en budget eller en budgetbill. Så det är en juridisk konstruktion som... Som jag tror den är till för att modifiera en redan lagd budget.

Det är ett sätt att göra budgetarbete utan att besluta om en faktisk budget. Eller en hel budget. Och det är lättare att få igenom. Därför att det kräver bara 51 röster i senaten. Till skillnad från en normal budget som måste motstå risken för en filibuster. Vilket betyder att i praktiken krävs 60 röster.

vilket republikanerna inte har. Det är väldigt tekniskt och lite intresseklubben antecknar. Men det de gör är att de klubbar först en budget resolution och sen en budget reconciliation för att komma runt de här juridiska, tekniska problemen. Listigt, men också lite... Det finns någonting lite patetiskt med allt det här tycker jag. Särskilt när man ska hålla på med det här vulgära skrävlar-snacket och prata om det här big beautiful och så vidare.

Och sen är det bara det här tricksandet. Men hur ska man se på den här budgeten? Det har varit väldigt mycket debatt i USA och väldigt mycket konflikt. Jag tänkte komma till det senare. En uppblåsande konflikt mellan två av våra huvudpersoner. Frågan är, är den här budgeten något nytt? Ändrar den situationen på något sätt? Är det business as usual? Och där har vi då Donald Trump som säger att det här är en unik och fantastisk och underbar budget.

Och någon Elan Musk som säger att det är en katastrofal och fruktansvärd budget som kommer förstöra USA. Och jag har varit inne på det här lite tidigare i radion. Men federalstatens utgifter i USA har ökat med 50% sen Trump var president förra gången. Så 4,4 till 6,8 biljoner dollar.

Och Trump han säger att... Att The Big Beautiful Bill ska skära 1,6 biljoner. Men det är utslaget över 10 år. Det vill säga 160 miljarder per år. Eller 3% av årsbudgeten i nuläget. Och det är väldigt optimistiskt räknat. Under den perioden kommer politiker fortsätta att lägga till saker som ska betalas för. Som de alltid gör.

Och som vanligt så funkar det så att nedskärningar oftast är... minskningar av tillväxttakten. Det vill säga utgifterna fortsätter att öka men något långsammare än tidigare. Och sen har vi sådana typiska saker som att nedstjärnorna i Medicaid som det pratas om nu är, det är egentligen inte en budgetminskning utan det är att man ändrar reglerna för vem som kan få bidrag och hur mycket bidragen ska skrivas upp över tid och så vidare.

Min bild av det här är att det är en ganska typisk republikansk budget. Det är en del skattesänkningar, en del utgiftsminskningar, men den rör inte de heliga korna. Välfärdssystemet, militären och så vidare. Och som vanligt med republikanerna så handlar det mycket om att stimulera ekonomin med skattelättnader för företag. Vilket såklart är bra, allt annat lika. Jag är för det. Men sen så skär man bara marginellt i utgifterna.

Och istället säger man att våra skattesänkningar... Det kommer att leda till högre ekonomisk tillväxt, vilket kommer att öka intäkterna och göra statsskulden till en mindre del av VNP och så vidare. Supply-side economics är en term som används ibland för att beskriva det här. Men om den där extra tillväxten som skulle följa på skattesänkningen, om den uteblir, vilket det nästan alltid gör, då får man istället en underfinansierad statsapparat och en fortsatt ökande statsskuld och så vidare.

Och vi har sett det här så många gånger i USA. Jag vet inte hur många år till änden de har hållit på med det här. Sen finns det en del grejer. Gröna subventioner ska skäras ner. Jag såg en siffra. 237 miljarder dollar. Mindre. Mindre på sådana saker. Och sen är det lite där som att de slår på stora trumman. Ja, de ska finansiera deporteringspolitiken. Mer pengar till ice-räder. Vilket är jättebra, men det är inte riktigt en budgetfråga. Det viktiga är ju den riktningen som man faktiskt har satt upp.

Och frågan är inte huruvida de kommer ha råd att göra ice raider, utan frågan är om Trump faktiskt är seriös med att genomföra politiken. Eller om han kommer plötsligt ge fem miljoner mexikaner amnesti för att hans polare i hotellbranschen tycker att det är en bra idé för dem. De ska ta bort finansieringen för transkliniker. Men de ska också ta bort finansieringen för abortkliniker.

Vilket innebär att det kommer födas ännu fler svarta barn i amerikanska getton. Och var och en kan bedöma själv hur de tycker det är en bra sak eller en dålig sak. Och sen det här med gröna subventioner, att elbilar och sånt där. Det är jättebra att de tas bort, allt annat lika. Men det innebär också att man drar undan en av de primära källorna till finansiering för projektet för att kolonisera planeten Mars.

Jag är såklart negativ till subventioner, men nu råkar det vara så att en visionär ledare av historisk klass har hittat ett sätt att slussa miljarder och åter miljarder dollar från PK-flummet till rymdkolonisationen. Vilket gör att den delen av budgeten i praktiken är en av de minst problematiska, en av de minst skadliga delarna av budgeten. Om pengar slussas till SpaceX via Tesla.

Och sen är det här med inga anslag till EPA och Department of Education, alltså Naturskyddsmyndigheten, utbildningsdepartementet. Vilket är jättebra om det ligger fast, men det kanske uppfattas mer som en sorts förhandlingstaktik eller sånt där. Fortfarande oklart för mig om de faktiskt tänker lägga ner hela myndigheterna. Det var lite reflektioner från min sida. Boris, finns det något av intresse i den här budgeten eller är det business as usual?

Boris

Det är business as usual. Man måste ha viss förståelse för Elon Musks vansinnesutbrott. Han måste ha gått i förvisningen eller i tron om att något helt annat skulle uppenbara sig i den här budgeten. Det skulle verkligen bli en liten budget.

Och jag fattar liksom inte, alltså när det gäller Trump så är det så här att när han går in i den här nya perioden så har han en sån jävla satans medvind. Och hans eget... parti, de kryper ju inte fram. De ålar ju fram till honom och tar emot direktiv.

Han hade ju världens århundradets chans att slasha den här budgeten och gå jättehårt fram. Och han gör absolut ingenting. Det är inte... Han vill inte sätta sitt märke och åstadkomma något. Han kommer ju aldrig mer att få... Samma läge som han hade den första tiden. Och han hade definitivt kunnat bara köra.

Inte fullt ut en millej. USA är möjligen lite mer komplext. Men han kunde ha gjort så mycket mer. Han kunde signalera att det kommer så mycket mer. Jag hade haft lite, lite, lite förståelse för det. Man har sagt att skit också. Det är så förbannat mycket nu. Så att den här budgeten får löpa. Jag kommer att ta tag i det här om ett år igen. Men han gör ju inte det heller. Han tror att vi är idioter och kallar det en stor underbar budget. Det stör mig mest. Att han tror att vi är korkade. Kanske vi är.

Martin

Vissa av oss. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag måste säga att det här med big beautiful bild är extremt motbjudande. Det är typiskt Trump såklart, men vem blir vid det här laget imponerad? Jag är ju inte målgruppen såklart, men jag tycker det är skrämligt. Det säger så mycket om Trumps tankar om sin publik, att han har oerhört låga tankar om vår intelligens, om jag får använda lite vidare.