Transkribering
Reform UK under ledning av Nigel Farage gör stora framsteg i brittiska lokalval, vinner 677 av 1600 mandat
Martin
Reform UK under ledning av Nigel Farage gör stora framsteg i brittiska lokalval, vinner 677 av 1600 mandat, även i tidigare starka festen för Tories och Labour. Katastrofresultat för konservativa partiet som backar 676 mandat och tappar kontrollen över 16 kommuner.
Det har varit val i England. Vi pratade nyss om Tyskland så det är lite intressant att jämföra hur det går med saker och ting i de här stora, viktiga europeiska länderna. Båda länderna har samma grundproblem som överskuggar alla andra problem. Den här sinnessjuka, extremt ånskefulla, hänsynslösa politiken som har bedrivits för att ersätta den inhemska befolkningen med främlingar från andra sidan jorden.
Vilket är en katastrof för befolkningen men det innebär... fördelar för politiker. Därför händer det ändå. Sakta men säkert så börjar motkrafter formeras. Om en alldeles för sent och för måttfullt och för beskedligt de borde skrika i högansky. Alla borde skrika i högansky. Men alla som de är allihopa synnerligen sansade politikeryper.
Även högerextremisterna är olidligt fega, konformistiska. systemlojala. Det ser lite olika ut i respektive land. I Sverige så har det nya oppositionspartiet tagit sig långt in i finrummen. Nu har de direkt inflytande på regeringen. Men de har blivit så fega och så urvattnade att det knappt gör någon skillnad. Och folkutbytet fortsätter ungefär som tidigare i Sverige.
I Tyskland så har det nya oppositionspartiet hållits utfryst och har inte haft något. politiskt inflytande att tala om förutom att lyfta sina frågor i debatten och så vidare. Och möjligen forcerar de andra partierna att moderera sin frenetiska iver för massinvandring något litet.
Men, återigen, även i Tyskland folkutbytet fortsätter ungefär som tidigare. Och i England så har det konservativpartiet, torgpartiet har totalt havererat och De har ju där varit en stark kraft under senare år för att accelerera massinvandringen snarare än upp i gränsen. Och där finns det ett oppositionsparti som gör stora framsteg i val.
Men på grund av valsystemet i Storbritannien så har man noll politiskt inflytande. Och dessutom så är det partiet ännu mer fegt och menlöst än sina systerpartier i Sverige och Tyskland. Så att i England så har man lite grann det sämsta av båda världar. Så att dels så har man en helt maktlös opposition som i Tyskland. Och dels så har man en opposition som inte ens vill ta i mig krafttag som i Sverige.
Den centrala personen i engelsk politik just nu är Nigel Farage. Den stora brexit-kämpen som nu har återvänt. För vadå? Det är lite oklart för mig. Det har någonting att göra med invandring eventuellt. Men han är inte alls särskilt radikal i de frågorna. Och det har också någonting lite luddigt att göra med. Kanske populism och nationalism. Men Farage har klart och tydligt tagit avstånd från allt tal om återvandring.
Han är inte det minsta intresserad av den diskussionen. Man kan inte börja deportera en massa människor. De som är här, de är här. Det får vi leva med. Vi ska kanske dra ner på mängder människor som kommer framöver. Kanske ställa hårdare... krav på dem för att de ska få stann och så vidare. Men Storbritannien ska förbli ett mångkulturellt samhälle. En smältdegel av alla möjliga etniciteter och kulturer. Det är en självklarhet för Nigel Farage.
Allting annat vore oanständigt verkar han tycka. Det är min tolkning av hans position men han har varit väldigt, väldigt tydlig med att återvandring till exempel är någonting som inte ens ska diskuteras. Så att Nigel Farage är alltså mycket mindre radikal än Jimmy Åkesson. Mycket, mycket mindre radikal. Han får Jimmy Åkesson att se ut som konan barbaren. Det är svårt.
Även om Farage, även om han vinner, så är det oklart vad det ska göra på skillnad. Men han vinner inte. Vi får väl se. Farage har aldrig sett ut som någon som ens vill ta makten. Han vill kanske driva kampanjer. Bilda opinion. Han vill inte regera. Han har flera gånger hoppat av sin egna projekt. Och han har sina egna partier. Och han har en fin karriär i mediebranschen som programledare och så vidare. Som han faller tillbaka på.
Han drar sig undan från tid till annan och jobbar som... Jag ska inte beklaga mig över att någon jobbar som programledare i alternativ mediesfären. Men han lämnar kaos och förstörelse efter sig i sina egna organisationer. De har precis haft en stor konflikt i Reform UK. Där folk som Farage inte gillade blev uteslutna. Han verkar helt ointresserad av att bygga en organisation.
Allting handlar bara om honom själv tills han tröttnar och vill göra något annat och då finns det ingenting kvar. Så nu så här, ja de hade en stor valframgång. De vann nästan hälften av mandaten i de här lokalvalen. Tog över i en massa kommuner. Tory-partiet nästan utraderat. Det är nästan den här drömmen om zero seats som vi pratar om.
Den är nästan uppnådd nu. Men, jag vet inte. Jag har sagt det förut i Radio Bubbla hur illa jag tycker om honom. Jag ser bara honom som en fähund. Ett stort praktiskt problem bara. Han är en gigantisk propp som blockerar all nödvändig utveckling. Precis som i Sverige så tar han upp... all energi, precis som Jimmy Åkesson och SD gör i Sverige. Det finns inte utrymme för ett till oppositionsparti.
Inte medialt, inte mentalt, inte elektoralt. All oppositionell energi riktas till ett uselt parti som inte ens försöker lösa det grundläggande problemet. Och som därför istället blir en väldigt stor del av problemet. Och jag tror att Farage fyller samma sorts... skadliga funktion i Storbritannien. Men ännu mer extremt bland annat på grund av hur valsystemet funkar där.
Också bara på grund av hur dålig han är. Men systemet gör att det är ännu svårare att starta ett alternativt parti där. Och nu är de nästan där. Farage har nästan gjort det. Brief Form UK är positionerat. Och om Nigel Farage var en riktig ledare så skulle han, jag tror han skulle enkelt kunna ta Storbritannien nu och göra lite vad han ville. Men han vill inte. Så jag vet inte Boris, vad ska man tycka?
Ska jag jubla nu över att Farage och hans parti har gjort så bra ifrån sig i det här valet? Det låter jättefästigt med siffrorna. Om de gör lika bra ifrån sig i nästa parlamentsval som de gjorde i lokalvalen nu så kommer de bli liksom, jag minns inte, det dominerande partiet i underhuset. Och man kan säkert hitta en massa positiva saker här. Men jag har svårt att känna någon som helst entusiasm.
Boris
Nej, alltså det... Han är ju inte någon typ av bot på den brittiska sjukan. Han är ju ett symptom på den brittiska sjukan. Jag vet inget land som är i alla samhällsskikt så förfallet och faktiskt idiotiserat. Och rent fysiskt förfallet. Det känns som att det är en del av ett hop och jag blir glömma.
Jag har större hopp om Rumäniens träskmark eller någonting sådant. Storbritannien, det finns ingenting där som är en glimt av hopp på något sätt. Det finns inte tillstymelse till ens vettiga fraktioner i de befintliga partierna. Det finns inga klara, tydliga, vettiga röster i något parti.
Som inte har någon jävla ståndpunkt. Deras medier är ruttna. De gör fortfarande en bra del av tv-serier dock. Fotbollen är skittrist. Det är... Måttet är att bara lösgöra sig och driva bort. Någonstans. Det är inte värt. Det här är ju ett tydligt tecken på förfall. Det är ju faktiskt att Trump gör ju anspråk på Kanada, antagligen också på Mexiko och Grönland. Men han har inte sagt ett ord om att han har Storbritannien. Det vore ju annars på något sätt logiskt. Nej, de vill jag inte ha.
Martin
Det är ultimata förelämpningen att vara landet som Trump inte vill anektera.
Boris
Martin
Just i det fallet så är det väl att Trump verkar ha en riktig fetisch kring England och Skottland. Han verkar vara enormt. Inte att han fjäskar för dem men han betonar alltid sina band dit och alla golfbanor han har där såklart. Men han verkar ha en väldigt positiv syn på England.
Boris
Martin
Jag tror inte det. Det skulle garanterat ha blivit någon minnesvärd scen som man skulle associera till. Nej,
Boris
Martin
De skulle säkert komma ganska bra överens. Åtminstone bakom lyckta dörrar. Jag läste en grej. Jag läste en analys som jag tyckte var intressant på BBSen. Du har säkert också sett den här, Boris. Jag tänkte att du skulle kunna plocka upp den i radion. Jag tyckte det var en ganska fin uppstrukturering av en viss problematik. Det här är som en sorts strategisk spelteoretisk analys av varför de här partierna, som Sverigedemokraterna och Reform-UK, varför de gång på gång landar fel på samma sätt.
Som i den här modellen beskrivs som ett lagg mellan signal och impuls i politiken. Det är en ganska bra sammanfattning så jag ska läsa från BBS. Ett parti startas i opposition och driver frågor men har inte alltid lösningar inom systemet. Media skriver att partiet är hemskt och ett stort hot mot systemet. Partiet får viss framgång och når ett relativt stort mandat.
Partiet börjar likna andra partier, triangulera frågor och ser att tillväxttakten för att nå egen majoritet är för låg. Man måste arbeta med andra och inområdande system. Partiet går ut med förtydliganden av tidigare ställningstaganden som må vara sanna och må ha varit radikala när partiet grundades. Men förändringen i samhället har gjort att det är för mellanmjölk. Media fortsätter att säga att partiet är ett hot mot systemet och att det är högerextremt.
Tykonomer och operatörer hör förtydliganden som görs och blir arga. Det är inte tillräckligt. Hur kan man vara så korkad och feg? Känner mig träffad här. Partiet blir förbannade och gör slut med massor av allierade. Normis ser inget av partiets ställningstaganden utan bara medias porträttering av partiet. De är förbannade på utvecklingen i samhället och röstar därför på ett i deras och i medias huvud radikalt systemomstörtande parti.
Partiet gör bra ifrån sig i valen och partiet tror då att det har med deras utspel att göra. De har lyckats locka till sig mittenväljare. Genom sin triangulering och så vidare. Väljarna märker att inget händer eller att partiet gör ett riktigt dåligt utspel och blir oerhört upprörda och arga. Och partiet sitter och undrar, vad är det som har hänt? Och det är en bra analys på vissa sätt.
Det är en bra, välstrukturerad analys. Och det är lätt att se hur du beskriver precis det som har hänt i Sverige. Och det är väldigt lätt att se... Att precis det här skulle kunna hända i Storbritannien nu med Reform UK. Att de konstaterade att det gick jättebra för oss i valet och varför det? Ja, det kanske beror på att Farage backade tillbaka från inbandningskritiken.
Att han slutade prata om återvandring, han markerade starkt mot återinvandring och han sparkade de här med radikala krafterna i partiet. Väljarna belönade oss rikligt. Det är den linjen vi måste fortsätta. Men i själva verket så hade väljarna ingen aning om de där sakerna. De visste ingenting om vad som hände internt med vem som fick sparken. Och det spelar ingen roll vad för av sig de invandringen är.
Därför att han är ändå det enda invandringskritiska alternativ som man realistiskt kan rösta på och få in i någon vald församling i Storbritannien. Så man måste rösta på dem på samma sätt som man måste rösta på... Sverigedemokraterna. Jag tycker att det här är en intressant analys att diskutera. Jag har som folk säkert anar en del invändningar också. Vad tycker du Boris om de här tankebanorna?
Boris
Jag tycker att den beskriver processen bra. Men den rör sig fortfarande innanför ramen av det befintliga. Det problem vi har är ju inte att olika partier har det här slaget. agerar felaktigt, det är att de olika partierna står på en helt felaktig grund. Alltså inget av partierna säger att vi tänker ändra på alltihopa och säger det rent ut och öppet.
Talar därmed, alltså det är sådana enkla saker man kan lära av 20-talet, man försjunker i det. Dels så vill faktiskt folk. Det viktiga för dem är inte att få gå och rösta var tredje eller fjärde år. Det viktiga är att någon säger att det är vi som bestämmer.
Vi bestämmer för nationens bästa och det folk inte kommer att tycka är så smakfullt. Man måste ge folk någonting att tycka illa om. Milkt uttryck. Inga av de här elementära sakerna för att erövra makten rent propagandamässigt och kulturellt och mentalt ägnar sig de här partierna åt. Deras utgångspunkt är ju att vi är visst.
Demokraterna befinner oss inom ramen för allting. Ni är dumma som utmålar oss om någonting annat. Man kan beskriva den här processen som mycket som helst. Men de kommer aldrig att bli bra. Meloni kommer aldrig att bli något av henne. Inte av Le Pen heller. Inte av Åkesson eller Farage definitivt. Alltså de alternativen gives oss inte än. Som är fel från början.
Martin
Ja, precis. Jag tycker att problemet med den här typen av analys är att man på ett sätt är det som att man tillmäter de här oppositionella politiska ledarna för mycket. Instrumentell rationalitet. Det är inte så att de sitter och gör de här kalkylerna och säger att det här funkar, det här funkar inte. Jimmy Åkesson har mycket bättre koll än så på hur svensk politik funkar.
svensk opinion, varför folk röstar på SD och så vidare. Nigel Farage har också givetvis väldigt bra koll. Och det är inte som att de härarna är på något sätt ovetande om vare sig de politiska mekanismerna och strategiska frågorna eller praktiska frågor som har att göra med till exempel hur det skulle gå till att implementera ett återvandringsprogram.
Problemet är... Problemet är att de inte vill. De vill inte göra de här sakerna. De har helt andra målsättningar, helt annan agenda. Och vi pratade om det här för inte så länge sedan om Jimmy Åkesson, en bättre, som jag tycker är mer plausibel modell för vad som driver honom. Att han har bytt målsättning, han sysslar med någonting annat nu, framförallt sysslar han med att etablera Sverigedemokraterna som ett etablerat parti i de svenska finrummen.
Och nummer ett på hans lista är att få till ett bra stabilt samarbete med Moderaterna. Och köra Moderaterna till lags. Och han vet mycket väl hur man skulle kunna göra den här alternativa approachen. Som kanske Jomshoff har mer markerat om att han skulle vilja göra. Men han vill inte. Och det är samma sak med Farage. Jag tror att Farage är... Det är inte det att han är strategisk.
Jag tror att han är också väldigt ärlig när han pratar om återvandring och sånt där. Och det är lätt att titta på Farages bakgrund. Han kommer från finansbranschen. Han är en typisk nyliberal, boomermässig person. Han har genuint oradikala värderingar. Han tror genuint på mångkulturalism och sådana saker.
typiska, typiska, alltså den här Bohmer-värderingar. Och Jimmy Åkesson har väldigt typiska svenska socialvärderingar. Och det här är ju personer som verkligen har liksom konfronterats med allt det här med uppfattningarna stöts och brötts och ändå så står de kvar vid sina otillräckliga positioner.
Boris
Martin
Ja. De tänker stanna där. Det ska bli spännande att se vem som traskar vidare. Det finns ju en sak som jag vill tacka också för det här fina BBS-inlägget. Vi låter skribenterna förbli anonyma, men alla som hänger på BBS vet hur det är. Det är väldigt duktig skribent som ofta skriver väldigt läsvärda inlägg. Det finns en liten hint här i sista meningen till någonting som ändå England har. Någonting väldigt unikt och väldigt fint som England har, som man skulle kunna bygga på. nämligen Oliver Cromwell.
Boris
Martin
Det har hänt förut, det kan hända igen. Drömmen vore ju att Nile Farage klev fram nu och blev den nya Oliver Cromwell. Han skulle kunna göra det. Om han ville göra det så skulle han kunna göra det rätt snabbt. Nästa parlamentsval senast liksom. Så skulle han kunna ta över och vända upp och ner på allting och vara Lord Protector. i ett årtionde och stirr upp saker och ting. Han har den typen av position och pondus och momentum och allting.
Boris
Martin
Boris
Han skulle faktiskt funka som... Han är lite späd. Han är lite späd, men man kan inte få allt här i världen.
Martin
Boris
fysiskt. Alltså, ska man tömma parlamentet och skrika ut mig och era horor, då måste man liksom vara lite robust i fysiken.
Martin
Boris
Nej, alltså jag tycker han är... Förlåt uttrycket, men han är lite såhär brittiskt bög i musiken. Man kan se honom sitta på en skum här, klubb. Nej,
Martin
det är det som talar emot honom. Ja, det är det vi hoppas på i alla fall, en Cromwell. En engelsk Cromwell givetvis, en svensk Cromwell. Visst är det det vi hoppas på, Boris?
Boris
Martin
Jag ska bordlägga till nästa sändning Jag vill prata lite mer om Sveriges Oliver Cromwell Jag vill namnge honom Och lyfta fram honom i radion Men
Boris
Håll spänningen uppe Jag är jävligt nyfiken Det kan ju bli tema för Vem blir Sveriges Oliver Cromwell