Martin

Kristna nationalister etablerar sig i Jackson County i Tennessee och hoppas att tusentals likasinnade ska flytta till trakten. Podcastvärdarna CJ Engel och Andrew Isker meddelade nyligen att de flyttar sina familjer till området från Kalifornien respektive Minnesota. Vi har en artikel här som jag tyckte var rätt intressant.

Vi har ju alltid försökt hålla koll på olika projekt för att skapa enklaver. Jag tror att det är den viktigaste strategi som vi har. Det är bra att olika grupper jobbar på olika parallella spår. Till exempel att vissa försöker återrövra statsapparaten. Jag försöker alltid ge mitt stöd till grupper som vill göra sådana saker också.

Men det enda som jag själv egentligen genuint tror på... Det är att försöka göra sig så oberoende som möjligt. Att bygga egna samhällen i samhället eller utanför samhället. Det är den viktigaste utmaningen i vår tid, tror jag. Och det som kommer att lägga grunden för allt vi kan göra i framtiden. Om vi har någon framtid, om vi ska tillbaka in i politiken, vad vi nu ska göra.

Om vi inbillar oss att vi kan leva uppblandade i massamhället, ungefär som folk gör mest, och ändå stå emot. de här nedbrytande megatrenderna och kanske till och med göra motstånd. Jag tror att vi inbillar oss. Man måste vara mycket mer självständig. Framförallt måste man leva på ett annat sätt. Hela ens liv måste manifestera någonting annat. Och det betyder i praktiken att man måste avskilja sig och kanske isolera sig.

Inte nödvändigtvis geografiskt. Det viktigaste är egentligen social avskärmning. Paradigme-exemplet är för oss judarna. De öskarnasiska judarna som kunde leva i tusen år inbäddade i europeiska städer och ändå behålla sin särart. Men i praktiken så betyder det för de flesta grupper att man måste ha lokala, geografiska, fysiska gemenskaper. Jag önskar att jag var en del av en grupp som hade så stark kulturell sammanhållning och så stark ingruppspreferens att vi kunde bevara vår särart medan vi bodde i Stockholm.

omgivna av det vanliga patrasket. Men jag gör inte det. Jag tillhör inte en sån grupp. Mitt folk blir patrask på en generation om vi inte slåss för det. Så det är det som återstår. Om vi inte vill malas ner och bli vanliga dussensvenskar som flyter med strömmen så är det att lämna städerna och bygga något eget. Bygga nya städer i bästa fall. Men till att börja med att övervintra på våra egna premisser någon annanstans.

Och vi har ännu ett exempel här. Det är ett gäng amerikaner som jag håller ett öga på för att vi har gemensamma bekanta. Jag är med i en chattgrupp för högradikala podcastprofiler. Där jag är den minst framstående personen. Och de här människorna är också medlemmar. Så därför har jag haft öga på dem ett tag.

Och nu när det här är offentligt... Så går det att posta på Bubbla och prata om det och så vidare. Så jag tycker det är lite kul. Så den här klicken då, de har gjort det här som många kommer fram till i det här rätta draget. Välja ut en liten ort på landet någonstans. Gärna en del av landet som har någorlunda rimlig politisk ledning. Gärna låga skatter. Rimlig demografi såklart. Andra sådana fördelar. Och sen flyttar man dit.

Man etablerar sig, försöker få andra att etablera sig. Ju fler man är, desto mer kan man bygga. Och om man blir tillräckligt många så kan man bli en lokal maktfaktor. Då kan man styra en hel del saker som händer och få en väldigt bra situation. Och i det här fallet så handlar det om kristna nationalister. Det är vad de själva kallar sig för, Christian Nationalists. Vi skulle också kunna kalla dem för ex-libertarianer.

Recovering libertarians, som vissa säger ibland. I sak har de ungefär samma uppfattningar som vi. Eller som Ron Paul. Men begreppet libertarianism är så befläckat i USA att de står inte ut med användare om sig själva längre. Så distanserar de sig. Jag poängterar hellre skillnaderna och blir någon sorts engagerade antilibertarianer. Trots att de egentligen inte har så mycket emot de libertarianska idéerna.

De är bara så förbannat trötta på alla libertarianer. Och vem är inte det höll jag på att säga. Jag ger lite flagga här bara för att om ni kollar på någonting som de har gjort i deras podcast så kommer ni höra mycket sånt snack. Jag tycker att det är lite tråkigt såklart. Jag fattar att det är annorlunda i USA när man har Libertarian Party och Free State Project och andra sådana här officiellt libertarianska projekt.

Det är inte som i Sverige där Arons lam kan utropa sig till Sveriges enda libertarian. Vilket så att säga gör fältet lite mer öppet. Jag tror att det är smartare, även i USA, att hålla fast vid etiketten libertarian. Det är en väldigt bra täckmantel för mer radikal verksamhet. Skitsamma om en massa vänstertomtar använder samma ord. Libertarianismen som sådan är en av de mest radikala och högerextrema idéer som någonsin har formulerats.

Och på köpet... Så får man en massa harmlösa idioter som springer runt och felanvänder ordet. Vilket gör att ingen tror att man är farlig. De tror bara att man är en av de där idioterna. Och det är synd tycker jag att folk inte är tillräckligt prestigelösa för att förstå hur perfekt det här arrangemanget egentligen är. Ja, nog om det. Det är lite en käpphäst som jag har. Det här gänget i Jackson County, Tennessee.

Det är det de har riktat insikt på. Jackson County, Tennessee. 11 000 invånare. Huvudorten heter Gainsborough och har 900 invånare. Det är en liten, liten håla. 93 vit befolkning. 0,3 svarta. 2 latinos. Och 5 övriga. Som inte heller är vita då. Men 93 vita, det är bra. Det ligger en och en halv timme från Nashville. Som är en av de här städerna som har boomat väldigt starkt nu.

Där folk lämnar de blå delstaterna. Så förr i tiden flyttade folk till Colorado. Och så har vi haft några vågor av folk som flyttat från Kalifornien till Austin, Texas och till Miami och så vidare. Och Nashville, Tennessee är också en sån ort dit många flyttar. Inte minst högerorienterade människor. Ett lustigt exempel som jag såg för några år sedan var att Ben Shapiro flyttade till... till Nashville.

Han tog med sig hela sitt medieimperium, Daily Wire och tog med allting till Nashville. Det är också ett nationellt kulturellt centrum som alla säkert vet för musik, countrymusik och sånt där. Det finns ett väldigt rikt kulturliv där för den som gillar sånt. Och det här Jackson County det ligger fint geografiskt. Det ligger lite grann på Appalachianas västra sida kan man säga. Inte riktigt upp i bergen men där de börjar.

I ett område som kallas för Highland Rim. Och det är toppen på en massa sätt. Och det är billigt att leva där. Gott om mark och fastigheter i salen. Allting är billigare än i Kalifornien och så vidare. Så det är redan ett bra ställe. Och det kan bli ännu bättre. Om nybörjarna ligger manken till. Och det här gänget har köpt fastigheter. Flyttat sina familjer. Hittat nya kyrkor att gå i. Den biten är viktig för det här gänget. Och det finns ett par organisationer i bakgrunden.

Det är kanske det som jag tycker är mest intressant. De har en grupp som heter The New Founding Network. Som har något som heter The Highland Rim Project. Så de beskriver sig här på sin hemsida. In the American heartland, a new frontier beckons. We are developing rural towns and communities in the bucolic hills of the eastern highland rim region of Tennessee and Kentucky. Så de har ett aktivt projekt för att köpa...

köpa mark och förbereda den och slussa in folk. Och en annan organisation heter Ridge Runner som specifikt säljer tomter. Så det ser ut, om man tittar på deras hemsida, så ser det ut som att de har köpt två stora arealer mark och sen har styckat upp dem till små hustomter. Och nu säljer de dem tomt efter tomt. Man får liksom ansöka.

Ska man köpa en plätt mark och bygga ett hus så ska det bli små communities. Och båda de ligger i närheten av Burksville, Kentucky. Det är inte allt för långt från det här stället. Sammanlagt har de här grupperna köpt minst 250 hektar mark i den här regionen. Så att det är ganska ambitiöst. Och så har de köpt en gammal kontorsbyggnad också i Gainsborough, i huvudorten.

Centralt någonstans i stan där den här duon som artikeln handlar om tydligen ska bygga en ny podcaststudio. Fantastiskt! Och sen är det så här, ja, lokalnyheterna, News Channel 5, de har gjort ett riktigt gräv här. De har lyssnat på hundratals timmar av deras podcasts, de har läst gud vet hur många tweets. Jag är ganska imponerad faktiskt av deras grävjobb. De är minst sagt skeptiska mot det här gänget.

De tycker att det ser ut som nynazism, lite lätt maskerad som kristendom. Så elakt sagt. De skulle ha sagt att de var libertarianer istället. Så det säger de andra ju om libertarianer. Framförallt när man grävde fram ett tweet om rasfrågor. Att USA behöver en protestantisk Franco. Rasism är bara ett nonsensbegrepp som uppfanns av kommunister. Från vårt perspektiv så är det ganska harmlösa saker. Självklarheter kanske för folk som lyssnar på Roddy Bubbla.

Men i uppföljningsartiklar så ser man också att de har lyckats få lokalbefolkningen lite upp. uppjagade. De hade till exempel ett extrainsatt town hall meeting i Gainsborough där de pratade om det nya hotet från white nationalists som vill ta över Jackson County. Här någonstans, det här känner jag att, jag älskar deras projekt, jag önskar dem lycka givetvis, men här någonstans undrar jag om det inte är någonting som har gått lite fel.

Det finns någonting lite intressant där, en sorts konflikt mellan Men å ena sidan det organiska i projektet, att flytta in sina familjer till en ny byggd. Å andra sidan det här som man tar med sig från internet. Som rimligen har ganska lite att göra med hur man faktiskt ska leva sitt liv i Jackson County. Men som såklart blir huvudnumret i lokalpressen. Och vi får väl se. Vi får väl se vilken entré de egentligen får i den här regionen med det här bagaget. Boris, vad gjorde du för... Deflektioner kring den här artikeln och gänget som den handlar om?

Boris

Ja, alltså... Jag tycker alla sådana projekt är lovvärda. Och nästan kalvinistiska rörelser som Amish-folket. Det är något väldigt vackert och fint och det här är lite gamla. förhoppningsvis, eller gamla rålutheraner som ska bygga sina egna samhällen.

Det är jättevackert. Samtidigt fylls jag, ärligt talat, så farligt grann. När jag läste den här och gick och funderade på det tänkte jag att det här är jättebra. Jag tycker att det här är lov. Vill du bo där själv? Nej, fan, aldrig i livet. Jag skulle få panik efter. Efter två veckor tror jag om enstighet. Alltså jag är, jag brottas lite grann med det. Jag tycker det är kanonbra. Alltså massor av sådana här accountingbefolkade.

Och jag vet inte vad det är i min lilla själ som skaver. Men skulle du själv vilja bo där? Det är en jäkla massa Jesus om det.

Martin

Ja, det är väldigt mycket Jesus. Finns det verkligen plats för både Jesus och... Nej, jag skulle inte vilja bo där. Jag skulle inte vilja bo med dem och försöka bygga gemenskap med dem. Och det är därför vi måste ha så många olika sådana här projekt. Jag ska också säga att jag känner inte de här människorna. Jag vet inte så mycket om dem. Jag har kollat litegrann på deras podcast bara för att som sagt vi är gemensamma bekanta och sånt där.

Därför har jag haft lagar på dem. Men de är inte min sorts människor. Det är hela Jesusgrejen en sak. Att det är en superviktig grej för dem. Men det är också att de är helt otroligt amerikanska. De är så extremt olidligt amerikanska. Jag kan inte gå in på detaljer, men de säger varje sändning delvis stötande för en europei att lyssna på, men också inte särskilt begåvade, inte särskilt djupsinniga eller konstruktiva.

Så att de gör sin grej och det är bra. Det som jag är mest intresserad av det är kanske de här sakerna som vi ändå har gemensamt i vilken approach man tar. Vad man tar med sig. Vad man har för målsättningar. Om jag säger så här. Som alla vet säkert som lyssnar på Radio Bubbla. Jag tänker mer än någonsin på de här sakerna nu. Eftersom vi har ett eget projekt av den här typen.

Det som började med att vi köpte en gammal skola för fyra år sedan och som nu har lett till att barnfamiljer från vårt nätverk har börjat flytta in i hus och gårdar runt omkring. Vi är här just nu i Undernäs. Vi körde upp från Prag i förra veckan och stannar här nu över jul och nyår och vi trivs så väldigt bra här.

Och vi känner mer och mer varje gång som det är dags att åka söderut igen. Att vi vill egentligen stanna kvar. Och nu är det ännu mer så. På grund av det sociala. Att det inte bara är vi. Att det finns mer saker som finns här permanent. Nu senast i fredags. När vi kom hit så var barnen, våra barn, överlyckliga. Över att få träffa en lekkamrat. Som de hade saknat. En liten tjej som bor i närmaste grannhuset.

Som de är väldigt fästa vid och har gått och pratat om ända sen vi var här sist och så vidare. Sådana där saker är väldigt speciella känslor man får. Och vi firar jul här nu för andra året. Jag nämnde det tidigare, vi flyttade allt vårt julpint hit. Det var lite stort.

Boris

Det är tecken.

Martin

Ja, så vi äntligen ska ha ett maxat julfilm och så vidare. Jag har aldrig känt mig hemma. Där vi bor nu i Prag. Inte det minsta lilla. Av alla ställen som vi har bott på genom åren. Förutom Stockholm såklart och Uppsala. Så var det bara i Budapest. Där jag kände att jag kanske skulle kunna bli hemma så småningom. Det skulle kunna bli min stad. Jag skulle verkligen kunna känna mig hemma i Budapest. Det tror jag. Om jag hade bott kvar. Och jag hade förmodligen fortsatt lära mig ungerska och sånt där.

Men här i Undernäs så börjar jag redan känna mig hemma. Jag har en annan plats i Sverige som jag kommer ifrån men jag har inget intresse av att bygga någonting där. Jag vill inte att mina barn ska växa upp i Uppsala, tyvärr. Men jag har börjat brinna lite för undernäsbygden och jag är väldigt entusiastisk över vad vi kommer bygga tillsammans med andra människor här under åren som kommer.

Så det är med det känslan som jag har i bakgrunden när jag läser en sån här artikel. Jag var ju berörd i det tidigare, jag ska se om jag kan försöka uttrycka det. Det finns en dubbelhet, det finns en sorts friktion mellan aktivism på internet och organisk etablering på en ort. Eller kanske ska man säga en sorts balans.

Å ena sidan så riskerar det att störa projektet om man har för mycket bagage från den här ephemära tillvaron på nätet. Som jag också tror tolkas på ett helt annat sätt av människor som inte lever sina liv på nätet. De har kanske inte en känsla för att det är två olika sfärer när man sitter och liksom...

skitpostar på Twitter vad man håller på med. Å andra sidan så är projektet poänglöst om man liksom ger upp eller om man gömmer undan sina uppfattningar, sin särart för att man till varje pris vill smälta in på den nya platsen. Det här är någonting som jag har tänkt på. Hur hyter man här balansen? En sak som jag har tänkt till exempel är att jag var för försiktig när vi först kom till Lundernäs.

Det var inte det att jag försökte gömma vem jag var eller vilka vi var. Men det var lite grann att jag undvikat att föra på tal. Jag lät andra människor ta initiativet. Det var mer någonting som jag kan hantera utan problem när andra leder in samtal i den riktningen. Men du Boris, du var ju med och jag tror vi kanske berättade om i radion till och med några komiska situationer som uppstod i somras med grannar och sådär.

Lustigt liksom. Men den där tiden, den är alldeles för defensiv känner jag nu. Och det är också i takt med att jag blivit mer frispråkig, kanske mer spontan i interaktionerna med folk här, så har responsen också varit jättebra. Till och med ordet libertarianism, det suspekta L-ordet, som är ett väldigt svårbegripligt och kurvfritt ord. Varför skulle man ens ta det i sin mun? Det faller i god jord. Gång på gång så säger folk saker i stil med så här, jaha, du vet, jag gillar också frihet, mitt sätt.

Och så berättar de om något projekt de håller på med, kanske lite halvt i någon juridisk gråzon. Och så blir det ett plus istället. Man tillför ett värde genom att vara en person som tänker på samhällsfrågor och kanske kan säga rimliga saker om vad som händer i ett större perspektiv. Vilket faktiskt är något som människor värdesätter och uppskattar. Som man inte ska gömma undan.

Och jag skulle förmodligen inte tycka att det var en jättebra grej om det blev som i den här artikeln. Att det slås larm. Folk som flyttar in. De har en massa idéer. De har en massa politiska idéer. Hur bygger man ett Christian nationalist samhälle? Hur ska man organisera? Vi ska bygga nya städer.

Men samtidigt flyttar de in i en existerande stad. Och det där är en skillnad. Vi har ju aldrig varit och kommer aldrig vara offentliga på det sättet. Vi har ingen agenda. Vi vill inte förändra någonting. Vi vill inte ta över under näs och göra om det till en church town. Det är något begrepp som de här kristna nationalisterna tydligen använder. Jag vet inte vad motsvarigheten till det skulle vara i vårt fall.

Vi vill bara bo där, bygga saker för oss själva och ha en mycket mer organisk approach till det. Det känns lite grann som att de kanske inte har den inställningen att de tar för mycket av den här... den här internetmentaliteten med sig i ett projekt som egentligen är något helt annat?

Boris

Ja men det är väl lite grann det som skaver hos mig. Men det är också det här att, jävligt enkelt uttryckt, förbannat många människor som driver linjen, eller många man stöter på. Det finns en del exempel också i Sverige. Alltså det är ju extremt jävla fyrkantiga människor, så det är därför jag inte skulle kunna ut här idag.

Eller höll jag på att säga ett hippie-kollektiv i Kalifornien, en av hamnare i en bil. Ja. Då skulle jag antagligen korsfästa mig. Men det är just det där, det är just några praktiska frågor som är intressanta. Just det säger de att man kan mycket väl säga. Vi har en tråd om det här med att prata med normis som jag aldrig förstått.

Det är för att jag liksom aldrig upplevt det där praktiska problemet med att säga vad man tycker. Man kan ju sätta på någon togskalle då och då men oftast är det ju komplett okomplicerat att tala om vad man tycker och tänker. Och jag står ju för nedlunda saker. Jag tror det sätter, jag har inte riktigt bekvämt uttrycket internetmentaliteten, men det är faktiskt där det gäller.

Att man tar med sig tangentbordet ute i mötet med människor och alltid beter sig som man står på en tvålåda och ska omvända folk. Exakt, tvålåda. I alla fall har de väl fyrkantiga åsikter på ett sätt. Jag har varit med om att man kan hävda att det går utmärkt att diskutera slavsamhälle och plantage.

Får de att tycka att det kanske inte var plantage, vad är det dumma i det? Men det är just framtoningarna och det är något just det där med att man tar med sig fel sätt utom att man beter sig på fel sätt.

Martin

helt enkelt det är precis tvålådan som jag syftar på inte internet, alltså det är den här den här retoriska anslaget den här upplåstheten och liksom driften att man ska liksom dominera, man ska vinna en debatt och man ska liksom slå sig på bröstet och liksom, det är mycket den här skitpostning och roliga memer och sånt där som kanske har sin plats, alltså jag är inte så intresserad ens på internet...

Jag är verkligen inte någon som trycker på den där grejen. Till och med en dag i veckan tolererar jag till och med på BBSen på fredagarna. Folk får posta mem eller sånt där. Motvilligt, men det är traditionen. Men det där är bara någonting som jag är intresserad av av andra saker. Som jag känner hamnar i. Jag ska testa Boris en idé. Det här är bara en helt färsk grej som hände idag.

Jag testar att skjuta den på dig och på lyssnarna här. Jag vet inte vad jag borde prata om det här. Ja. Så här va. Jag snackade med Ludvig förut idag, närmsta grannen här. Vi konstaterade att när man etablerar sig på en plats då får man också lov att engagera sig på platsens egna premisser. Det kommer vara mossigt och byråkratiskt och tråkigt. Men om vi ska bo i Undernäs till exempel då kommer vi ha våra barn i skolan här.

Då måste vi engagera oss så mycket vi bara kan i skolan. Vi måste sitta i styrelsen i skolan. Det är ett föräldrakooperativ så det är perfekt på det sättet. Men det låter väldigt trist när man tänker på det bara som en grej. Men det är det vi måste göra. Vi ska vara här. Om man går på byarlagets möten och en annan helt vild tanke. Kommunpolitiken. Det låter ju supertråkigt liksom.

Men samtidigt tror jag att det vore dumt. Det vore kanske oansvarigt. Om vi inte hade ögon och öron i kommunhuset. Så vi får information så tidigt som möjligt om saker som händer i kommunen. Som kan påverka oss. Alltså kanske inte påverka utan bara observera. Och ha känslospröten ute. Och då kanske till och med sådana som jag får ta en förlaget. Gå med i ett parti.

Sätta mig i kommunfullmäktige. Jag kan göra det. Om det handlar om att säkerställa en bra situation för mina barn. Särskilt under åren då de eventuellt ska gå i skol och så vidare. Det är klart jag gör det. Men min poäng är att det är någonting totalt annorlunda och kanske inte alls kompatibelt med att skitposta på internet. Till exempel, det kan ju hända att jag inte är särskilt gångbar politiskt i Sverige för att jag har sagt en massa stygga saker.

Jag kanske inte får gå med i ett parti. Jag har aldrig prövat. Men jag är en doldis på internet. Jag har aldrig varit en effektsökare. Jag har aldrig försökt nå ut till någon större publik. Det finns inte en enda normal människa i Sverige som känner igen mitt namn eller min röst. Jag är en ultralokal, ultranischad D, E eller F-kändis i svenska politiska kretsar. Så jag hoppas att jag fortfarande...

Totalt bränd. Men poängen är att det är roligt att skitposta på internet. Gå på möten i kommunhuset är väldigt, väldigt tråkigt. Men det är snarare de där tråkiga sakerna. Vi måste kavla upp ärmarna och göra de sakerna. Om vi verkligen ska bygga någonting på riktigt. Något fysiskt, något organiskt. Så att gapa på Twitter eller i någon podcast. Det kan få folks uppmärksamhet då. Jag har använt en nyhetsaggregat.

och en podcast som ett filter för att hitta bra människor. Och i mitt fall så har det varit enormt framgångsrikt. Långt bortom mina vildaste förhoppningar. Men för att börja bygga ett nytt samhälle så är det andra saker som gäller. Och då är det kanske liksom byarlaget, föräldrakooperativet, kommunfullmäktige, hembygdsföreningen, församlingen.

Alla möjliga föreningar, små festivaler, loppisar, kaffedep. Framförallt måste man såklart göra sina egna grejer. Det är det som är poängen. Men vad är gränssnittet till omvärlden? Det är det jag har gått och tänkt på de senaste dagarna. Och det är väl det jag läser in i den här artikeln också. Och där jag tror att vissa andra projekt, eventuellt de här grabbarna i Jackson County, eventuellt så har de lite för mycket idéer. Ideologiska snarare än organiska. idéer om hur de ska etablera sig och sätta tonen och bli en dominerande kraft och så vidare.

Boris

Ja, det har de. Men det där du beskriver är det enda förnuftiga sättet att tänka. Det har inte bara så mycket att göra med att vara med och förändra och skapa bra villkor och bygga upp en ny slags gemenskap. Det är också Det finns ingen praktisk aspekt av det där. Bor man på en ort och det finns föräldra, kooperativ och olika församlingar.

Om man inte deltar i dem, då får man springa och bara fan för att hantera de beslut som fattas på en liten ort. Helt i onödan. Det är bara en praktisk åtgärd att sitta i ledningen för föräldra, kooperativet. Eller vad det nu kan vara. Man behöver inte lägga en ideologisk aspekt på det. Som förälder är det bara dumt att inte göra det.

och sitter och diskuterar om man ska ha pulvermos eller riktigt sådana saker som är väldigt viktiga faktiskt. Det där viktiga beslut fattas och det är en del av en förnuftig ideologi att verka på det sättet i vardagen.

annars blir ideologin hängande på något sätt i någon trädkrona någonstans och man får ett jäkligt märkligt liv också om man ställer sig utanför alla existerande organiska samband som

Martin

finns tror jag och är lite följsam jag känner också bara att en sak är att kunna agera att få information, men det är också bara en fråga om att Jag vill att människor här ska känna oss. Jag vill att de ska veta vilka vi är. Och då måste vi dyka upp i sammanhang så att de kan se oss.

För det är något som vi har märkt. Folk har mycket frågor, de är nyfikna. Men de vågar inte riktigt fråga för de vill inte vara ofina. De vill inte fråga, vad är ni för ena? Vad håller ni på med? Så man måste skapa de möjligheterna också. Också lite mer aktivt och bara låta folk sitta i rummet med en. och känner att han var inte jävelen. Han var inte en otäck skinn. Han var bara någon vanlig snubbe från Stockholm. De behöver inte ens gilla en.

Bara att man får den här exponeringen. Det är något totalt annorlunda än exponeringen som man får över Twitter eller en podcast. Tror du att jag skulle kunna bli insläppt i ett politiskt parti i Sverige? Vad som är rent praktiskt. Tror du att det finns något parti som skulle låta mig bli medlem och vara aktiv i en partiförening?

Boris

Jo, men det beror ju på... Alltså det där är ju väldigt mycket lokalt. Om någon släpper in det lokalt. Jag tror att det skulle kunna bli insläppt i många partier på grund av det trevliga sättet. Så det tror jag absolut.

Martin

Jag blir lite nyfiken bara. När jag börjar tänka på det så undrar jag om det skulle gå. Det känns nästan som en utmaning som jag blir lite nyfiken på. Jag har jättemycket relevant kompetens. Jag har jättemycket i min bakgrund. Föreningsliv, entreprenörskap, jag har till och med jobbat på myndigheter. Jag har jättemycket bra relevant. Jag har jättebra CV. Men problemet är att om någon lyssnar på ett avsnitt och drar dig i bubbla så är det kanske kört sen.

Boris

Nej, alltså det är inte säkert. Det är så jäkla svårt att uttrycka. Men alltså, än så länge är ju inte bubblan än värt förföljda, mildt uttryckt. Annat än ett ganska dystert fall.

Martin

Vi är bara så tunt i libertarianer, vem bryr sig om libertarianer?

Boris

Vi säger saker som folk skulle kunna bli upprörda över. Om någon annan sa dem med sina egna ord, då tror jag vi skulle... Om någon annan sa samma saker så är vi, men inte var vi. Så det skulle bli jätteproblematiskt för det här lilla radioprogrammet. Men det här försökte jag formulera tidigare, att man kan hävda saker som är... Väldigt far out, utan att stöta på några problem helt enkelt.

Det är tonfallet och personligheten som bestämmer det. Så du kan nog bli insläppt både hos SOS och Moderaterna. Centern tycker jag du ska undvika av väldigt många skäl. Nej, alltså det är jäkligt svårt att formulera. Men folk som ägnar sig åt politik, nästan oavsett vad det gäller, är ju ofta så jävla konstiga. Och vi är också möjligtvis konstiga, men inte på det där konstig-konstiga sättet faktiskt. Så jag tror man kan gå in i, du kan gå in i ett parti.

Martin

Spännande, tack Boris. Jag har också fått en uppmuntrande kommentar från BBSen här om att jag är övertygad om att du är välkommen hit. parti, säger en person som jag vet är aktiv i ett parti.

Boris

Värmningsförsök.

Martin

I alla fall, ja. Det partiet har tyvärr inget inflytande i de... Det är bara en liten tanke som jag har haft under dagen idag. Jag är inte jättesugen på att göra det. Jag bara säger att det finns vissa saker som man kanske bara måste göra. Att sätta sig över sin prestige på internet.

Boris

Jag vill nog dra en lans för att det är bra. En slags defensivt syfte. Men det är också jävligt kul alltså. Eller kul att ta in det. Men det botar en nyfikenhet på vad de andra gör tycker jag och deltar i sådana saker. Vad håller de på med? Jag tycker det kan vara ganska stimulerande. I dag om det fortsätter.

Martin

Faktum är att jag hade 20 minuter över när vi skulle sätta igång sändningen. Och hade den här grejen i huvudet. Så då gick jag in på hemsidan och läste några sådana här protokoll från kommunfullmäktige sammanträdare. Jag läste protokoll och motioner. Jag kan säga att jag lärde mig saker. Den grejen är på gång. Så här heter de. Det här verkar vara lite intressegrupper som står mot varandra. Det var lite intressant.

Boris

Så ser det ut. Det är kul att kliva ut i det.

Martin

Ja,

Boris

jag stryker... Nu blir ni ju kända på byggnaden som de som har två julgranar också.

Martin

Just det, just det.

Boris

Det är det ni kommer att få förklara. Inget annat.

Martin

Det i sig kan vara en valvinnare.

Boris

Jag tror faktiskt det.

Martin

Jag stryker Centerpartiet från listan då.

Boris

Ja, jag tror det.

Martin

Det känns som ett väldigt otäckt parti. Och sen jag tror jag stryker Vänsterpartiet också. Det sitter så djupt bara. Jag hatar dem så mycket. Och sen slår jag en tärning om resten av sex partierna. Vilket är de jag siktar på. Nej, nej. Jag tror inte det finns några vänsterpartier. Ja, vi får se. Vi får se. Det var lite löskortade tankar. Jag tvekar. Jag sitter och pratar och tänker högt om det här i radion. Det var ett sak som blev upp på skallen bara här i eftermiddags.

Men är jag glad att jag har fått säga några ord om Undernäs och allt det där. Det var såklart inte oavsiktligt. Jag försöker göra det då och då. Säga att Undernäs finns. Vi finns här. Vi försöker bygga något på allvar här. Och för mig är det här. Det är den naturliga förlängningen av Bubbla-projektet. Det är det här som är den yttersta poängen. Med alla de andra sakerna som vi gör. Det som det leder fram till. Det som det kan användas till.

de sakerna vi bygger upp. Inte bara i Undernäs såklart men diknande projekt och nu är det primärt Undernäs såklart som vi satsar på. Jag tror att det kommer bli fantastiskt för oss som bor här oavsett om man bor här året runt eller bara stora delar av året som vi gör just nu. Eller om man bara har en sommarstuga här som man kanske besöker då och då eller hittar någon annan koppling till bygden. Hoppas att det är någonting som fler och fler i nätverket ska fundera på över tid.