Martin

Hockeymonkort har gått om baseballkort i antal värderingar hos amerikanska världsledande värderingsfirman Professional Sports Authenticators. Och priserna steg nästan 500% under covid-19 nedstängningarna. Det finns en hel industri, en hel värld av samlarföremål relaterade till sport.

Sports memorabilia är det den kallas. Jag vet ingenting om den här världen men jag har fått läsa en artikel om det här företaget. Professional Sports Authenticator som sysslar med, jag tror inte exakt värdering, de kallar det för gradering av sportmemorabilia och i praktiken så handlar det framförallt om olika typer av kort och som jag förstår det de gör så så tar de emot kort eller kanske andra förmål och så bedömer de kvaliteten på dem så de tittar liksom, är de kantstötta har de rätt färger och så vidare, finns det något repet på dem Och sen sätter de ett betyg mellan 1 och 10 på hur välbevarat och autentiskt kortet är.

Hur bra skikt det är. Och sen så tror jag att man får tillbaka kortet i en särskild inplastning. Och det är det vi stelar betal för. Alltså en sorts laminering med den officiella PSA-graderingen tryckt utanpå. Så där står det att den här har betyget 9, den är mint condition och så vidare. Och då ligger ditt baseballkort inuti den här plastskivan.

Med stämpel och butik. Jag tror att det är det han sysslar med. Jag försöker förstå. Och i många år så handlade hög utsträckning om så kallade baseballkort och basketkort också. Men, som den här artikeln berättar om, nu har Pokémon tagit det över helt och hållet. Så att av alla kort som man graderade under 2023, det var 14 miljoner kort. Väldigt bra business de har. Så var 6 miljoner Pokémonkort. Så folk har bara i väldigt stor skala skickat in sina gamla Pokémon-kort och det kostar från 15 dollar uppåt per kort att få dem graderade och klaminerade på det här sättet.

Pokémon är en stor industri i sig. För de som inte vet inklusive mig själv nästan så var Pokémon från början ett antal dataspel ursprungligen för Nintendo och Gameboy. Men de här korten är en väldigt stor del av saken nu. Alltså Pokémon som franchise Som det heter. Det finns spel och säkert filmer och allt möjligt. Sammanlagt så har det tydligen producerats 65 miljarder Pokémon-kort.

Så det är big business. Jag är själv för gammal för att ha upplevt Pokémon på allvar. Jag var 14 år gammal när det första Pokémon-spelet kom. Så jag var redan äldre än målgruppen. Och dessutom hade jag ingen Game Boy. Och jag missade helt det här med korten. Jag tror också att jag var för ung för vissa andra kort. Jag var vakt medveten om att det fanns något som hette hockeykort.

Men det var såklart en helt annan värld än det som jag levde i. Det enda jag egentligen minns var att när jag gick på högstadiet så satt barnen i korridorerna och spelade något som heter Magic the Gathering. Som också gick ut på att man skulle köpa kort och samla på kort. Vissa kort var väldigt värdefulla och så vidare. Så folk satt och spelade i korridorerna. sysslar aldrig med det själv. Boris, vad hade ni för kort på din tid, när du var liten? Var det kanske tonerspelskort med alla de främsta riddarna och deras hästar och lansare och sånt?

Boris

Ja, alltså vi hade helgonbilder. Man samlade på helgonbilder. Och reliker. Benknoter och sådana saker.

Martin

Kristi tånagel, ja.

Boris

Ja, precis. Flisa från Kristi kors. En fin samling kvar. Jag hade svårt att få dem attentiserade. Jag försökte. Det hela i agral hade jag också. Men nej det gick inte. Jag blev lite ledsen av det här på något sätt. Jag minns ju också den tiden. När man liksom samlade på just. Hockeyskärn. Jag samlade på fotbollsspelare. Och det här med baseballkort. Det är något väldigt vackert.

Alltså baseball är en svårbegriplig sport. Men väldigt vacker. Och på något sätt när man är barn så är det, vackert ord, jag tycker det är fint att man har sportidoler och ser upp till dem och tänker att en dag ska jag bli sådär också. Och att man hyr sig i beundran för prestationen. Det är fullt begripligt att man behåller den där tjusningen i vuxen ålder också.

Men jag kan fan mig begripa att liksom pop. Det är en parallell fantasivärld. Det kan man befinna sig i en period. Men att det blir en stor industri som tävlar med baseball. kort i USA. Det visar liksom att det landet är dumt.

Martin

Det sägs ju också i den här artikeln. Det är ju intressant apropå din kritik Boris att den här Pokémon-vågen Pokémon-återupplivandet av Pokémon skedde i samband med coronavirus pandemin, coronavirus-hysterin. Det betyder så att folk hemma då hade inget att göra. Ropade igen med sina gamla förråd och sen hittade man alldeles en gamla Pokémon-kort.

Och så började de leka med Pokémon-korten för att, ja, det kanske var för att de inte hade något annat att göra under lockdown, men också kanske för att de ville fly från verkligheten, som du säger Boris. Det kanske var lite för verklighetsnära med fotbollsbilder, för att man fick inte gå ut och spela fotboll. Men Pokémon, Pokémon var liksom säkert och påminner inte om den smärtsamma verkligheten. Och sen efter det så har vi fortsatt till efter coronavirusperioden.

Men det var då det verkligen tog förvaltningen. Jag förstår ju vad du säger om de positiva aspekten. Det är någonting tilltalan att samla kort. Jag tror att när jag var liten och såg de andra barnen sitta med Magic the Gathering så tyckte jag att det såg ganska fräckt ut. Det var ganska intressant med kort, att man kunde samla dem och komponera olika kortlekar och sånt där. Jag tror att jag var lite avundsjuk på de andra barnen som höll på med det.

Men det är verkligen ett enormt trist med Pokémon. Jag håller med om det också. Magic Gathering. Det var alldeles intressant. Men om jag tänker, jag skulle aldrig vilja att mina barn sitter och samlar bilder på hockey-sluskar på Zlatan. Det är ju inget bra att se upp till sådana personer och vilja emulera dem. Man skulle vilja ha något mer uppbyggligt. Man skulle vilja ha en annan sorts kort.

Boris

Ja, men det är en jäkla skillnad alltså på att samla på fotbollskort. till exempel som jag gjorde på den tid då svenska lag var svenska, det svenska landslaget var svensk. Andra länders landslag var franska, brittiska eller vad det nu kunde vara. Det är fullt begripligt att idag samla på det existerar inte vad jag vet och det blir jättekonstigt. Varför skulle någon göra det? Det är som att samla på George Floyd-kort eller något sånt.

Martin

Joj,

Boris

joj,

Martin

nu snackar vi. Det är intressant. Det jag tänker mig är att man skulle kunna ha någon sorts jag vet inte vad man ska kalla det för men att man samlar på stora män och genier. De största filosoferna, konstnärerna, uppfinnarna, statsmännen, generalerna, industrimagnaterna och så vidare. Då skulle barnen få lära sig riktigt uppbyggliga saker med en samlad kort.

Det skulle vara lite intressant hur man handlade med dem. Du får Michelangelo av mig om jag får Machiavelli av dig. Du får min Napoleon om jag får din Aristoteles och så vidare. Det kanske är något som spelar också där man kan sätta ihop som ett dream team av stora män som kombinerar sina krafter för att ta över världen och orkestrera en ny guldålder. Vad tror du Boris? Det här är min lilla affärsidé för ett nytt kortsystem. Skulle det kunna vara något?

Boris

Det är en jättebra idé. Och den går nog att lansera. Det hade varit lättare förr när man hade så här... När man mycket tidigt i min barndom hade ungdomsbibliotek. Alltså små korta biografier över framstående män. Det var ju liksom Michelangelo, Edison och en räcka andra. Då hade det varit läge att lansera en sån där. Det är... Nu får man ju... Ja, alltså det där är...

Martin

Det kanske redan finns. Om det finns så får ni gärna skicka en länk eller bara skicka korten till mig.

Boris

Nej, jag tror det finns berömda kvinnor ur historien. Det du är inne på att analysera berömda vita män ur historien. Det är en nisch som ingen vågar gå in i riktigt. Just därför ska man göra det.