Transkribering
Raw Egg Nationalist: Statens underrättelsetjänster djupt involverade i min och andra anonyma högerprofilers doxxande
Martin
Raw Egg Nationalist, statens underrättelsetjänster djupt involverade i min och andra anonyma högerprofilers doxande, sker genom parallell konstruktion där journalister hittar på hur de får tillgång till läckt information. Dissidenter som vill förbli anonyma bör studera mitt och Låmes fall och undvika att dela någon som helst privat information publikt.
Snarare bör man strössla falsk information om sig själv för att försvåra parallell. konstruktion. Det här är en artikel skriven av Raw Egg Nationalist. Ett lustigt namn. Det är en välbekant figur inom dissidenthögen på internet. Han har ett par hundratusen följare på Twitter. Han ger ut en tidskrift som heter Men's World. Så nu även finns en fysisk tryckt tidskrift.
Han har skrivit någon bok. Jag tror han har gjort en dokumentärfilm och så vidare. Som namnet antyder så har han en ägg. Som en sorts gimmick. Han pratar om hur nyttigt det är att äta råägg. Dricka opasteuriserad mjölk. Vilket såklart är lite grann klichéer i den här svängen. Som nästan alla pratar om. Inklusive vi här i Radio Bubbla såklart. Eftersom det är ju sant. Men han har det som en sorts profilfråga eller gimmick. Eller vad man ska kalla det för.
Och mer generellt. Han fokuserar mycket på hälsa, träning och så vidare. Det är mycket högerkodade diskussioner. Om synbarligen harmlösa ämnen. En sorts implicit. högerism. Varvat såklart med mer explicita saker. Men han är lite sån hälso-influencer-profil på högerkanten. Och nu är han aktuell då för att han är den senaste i raden av anonyma högerprofiler som har blivit doxade.
Det vill säga att de har fått sina riktiga namn avslöjade och publicerade. Det här är ju en återkommande aktuell fråga. Vi pratade om den då och då tidigare. Jag tycker att det är värt att återkomma till den. Och just nu så finns det då det här begreppet då som diskuteras särskilt som liksom torgförs av råäggnationalister och andra. För att de vill föra vår uppmärksamhet till hur doxningarna går till.
Att de ofta görs på särskilt bedrägliga sätt. Och det här begreppet då, parallell konstruktion. Det betyder att man avslöjar inte hur man faktiskt listade ut vem någon var. Utan man konstruerar en... alternativberättelse för att dölja sina källor dölja sina metoder man säger att man hittade ledtrådar i bilder som har postats eller något sånt, jag tror att i den här killens fall så var det en bild på en mjölkflaska och i bakgrunden fanns en lokaltidning så då kunde de gissa ungefär var man bodde och sen skrev de ett brev till den lokala mjölkförsäljaren och frågade vem är det som köper riskligt många ägg hos dig och ja...
Men den där killen då, Roag Nationalist, han tror att de i själva verket fick den här informationen på något annat sätt. Eventuellt via någon statlig underrättelsetjänst. Och jag har absolut inte svårt att tro att det är så de arbetar. Snarare så vore det helt orimligt om de inte gjorde det. Det vore väldigt ineffektivt och slösaktigt om de hela tiden avslöjade sina metoder och sina källor. Och för att undvika det så är det klart att de gör olika sorters avlednings...
manövrer. På sätt och vis är det ett självklart sätt att handskas med känslig information. Jag har lite svårt att se hur man kan kritisera dem också för den man kan kritisera dem för doxningen eller snarare skulle jag säga att man kan kritisera dem för deras politiska inriktning. Att de attackerar och doxar den politiska högern. Men att de inte beter sig som idioter när de gör det det har jag svårare att bli upprörd över.
Det är bra att känna till såklart. Men jag undrar vilka som egentligen behöver upplysa som att vänsterorganisationer och underrätteligt tjänster förvanskar sanningen som en del av sina metoder. Boris, hur ska man se på det här med falska narrativ kring hur man har kommit över information och hur man hanterar källor och informationsinsamlingsmetoder? Jag tycker att det är lite för nonchalant här och avfärdar en problematik som man kanske ska ta på större allvar.
Boris
Ja, alltså... I principiellt sätt så finns det ju rätt många. Alltså det är ju en fullt rimlig och begriplig, nu talar jag bara i generella termer förstås, en fullt rimlig och begriplig journalistisk metod att man ibland skapar en fiktiv berättelse om hur man fått tillgång till fakta, e-mail och annat.
Jag har själv skapat fiktiva berättelser för att förklara att jag... Jag har gjort inbrott. Det kunde jag inte gärna berätta. Så det är inget konstigt. Sen är det ju osmakligt att man samarbetar med en säkerhetstjänst. Fast det kan man också nog göra i vissa fall utan att det är fel om man kan få tag på rätt sorts information. Jag tycker det här är en liten kille som har rasat mot världen ibland på ett bra sätt och nu plötsligt är arg över att världen är ond. Det trodde jag han förstod sedan länge. Jag förstår inte riktigt poängen i den här långa texten.
Martin
Ja. Precis. Jag tror att man får titta lite närmare om man ska förstå den där problematiken. Jag har ju sagt tidigare att jag är ganska kluven inför det här med anonyma profiler på internet. Jag har såklart inget emot att folk försöker vara anonyma. Inte för att jag tror på något rätt till anonymiteten och sånt där men det är såklart fritt fram att försöka vara anonym och det finns såklart väldigt goda skäl till att försöka dölja sin identitet eftersom repressionen mot oliktänkande är ganska extrem och många typer av karriärer blir omöjliga så fort man har ett offentligt track record av högre aktivism.
Och det finns en genuin hotbild mot en själv och ens familj. Och det finns också stora problem med avplattformning, särskilt allvarligt när det riktas in mot ekonomiska saker så att man kan få sina bankkontor uppsagda för något man har skrivit på internet och så vidare. Det är för jävligt. Det är verkligen för jävligt. Och jag talar förstås av egen erfarenhet här. Vi brukar inte prata så mycket om det radiobubbla.
För det kan bli ganska tråkigt och tjatigt. Samt och sen det. Men ni som lyssnar vet säkert att både jag och Boris. Har drabbats av de här sakerna. I hyfsat stor skala. Fina karriärmöjligheter som tidigare låg öppna. Är nu stängda. Vi har fått bankkonton och så vidare. Nerstängda. Alltså privata bankkonton. Allt som har med ekonomi att göra. Är jävligt krångligt jämfört med. Hur normala människor lever. Och vi är skuggbannade av plattformade.
från diverse plattformar på nätet och så vidare. Men problemet är att det inte går att skydda sig mot de här sakerna. Om man vill göra någorlunda radikala saker. Den här idén om att vara anonym på nätet, det låter jättebra på sätt och vis, men det största problemet med det är att den är orealistisk. För saken är den att det är väldigt svårt att vara anonym. Och det har inte primärt att göra med att vänstern är jättedum eller att...
Eller ens att vänstern har hjälp av statliga underrättelsetjänster och så vidare. Utan ytterst har det att göra med hur datorer och internet fungerar. Så anonymitet är extremt svårt att uppnå rent tekniskt. Man måste i praktiken vara expert på datorer. Och lägga ner extremt mycket arbete på det för att verkligen vara anonym. För att dölja sig identitet från staten när man gör saker på internet.
Så det finns ju många som säger såhär. Ja men var anonym. Avslöja inte din identitet. Skriv anonymt och fortsätt leva som ingenting i ditt vanliga liv. Bränn inte ditt anseende i den riktiga världen. Bevara det så kanske du till och med kan infiltrera institutionerna utan att bli bortsållad för tankebrott och så vidare. Och det här är någonting som till exempel Bronze Age Pervert säger. Jag gillar honom väldigt mycket men just den här idén den är faktiskt ganska naiv och ogenomtänkt.
Eller man kan också säga att det kräver den strategin kräver att man har väldigt mycket tur. Eller att repressionen förblir på en relativt låg nivå. Men så fort staten blir involverad. Eller så fort stora organisationer. Som har ansvar för till exempel internetinfrastruktur. Är involverade. Så fort de är involverade i repressionen. Så har du ingen anonymitet längre. Så om du inte är någon sorts superhacker. Som lever på ett väldigt speciellt sätt.
Med väldigt mycket begränsningar i ditt vardagliga liv. Så kan du inte vara anonym. Det är bara en tidsfråga tills du blir tillräckligt. problematiskt tillräckligt farlig för att det blir en måltavla. Så, om du gör radikala saker anonymt på internet så måste du realistiskt sett vara beredd på att bli då doxad, som de säger. Så du måste ändå fundera över de här sakerna. Vad händer med din försörjning? Om alla dina kollegor får veta vad du har skrivit på Twitter och så vidare.
Men nu har du ytterligare ett problem som är att du måste leva ett dubbelliv. Du måste försöka hålla saker hemliga, alltså de här två sfärerna av verksamhet som inte får känna till varandra. Och det kan ju förstås också vara ett sorts legitimt förtroendeproblem. Alltså om man jobbar med någon som håller på med någon sorts subversiv politisk verksamhet som kan leda till en massa medial uppmärksamhet när som helst, då vill man ju veta det.
Jag skulle förmodligen bli resförbannad om någon jag kände visade sig ta mycket större risker än jag visste. Om det är någon som är nära mig och riskerna kan spela över på mig och så vidare. Så att jag tror att det jag försöker komma till är att jag tror att de här sakerna är en källa till psykiska komplex eller sentiment hos de här anonyma profilerna. De vet att de gör någonting som inte är riktigt schysst.
Ens utifrån sina egna värderingar. Och de har svårt att hantera det. Uppenbarligen de här högerprofilerna som blir doxade. De är rätt upptagna av de här frågorna. Intrycket jag får är att de faktiskt har räknat med att kunna vara anonyma. Kanske för alltid. Och nu är de upprörda. De är indignerade av doxningarna. Och fankerna också. De har postat den där bilden. Och de försöker slingra sig. Lägga ut röktridor och så vidare.
Även efter doxningarna i vissa fall. Så publicerar de falska bilder på......på... De andra personerna som säger det, de själva och så vidare. Inte Roeg Nationalist ska jag säga det. Han verkar vara tydlig. Nu skriver han uttryckligen han skriver ut sitt namn under pseudonymen som under den här artikeln längst ner i artikeln, där står det Roeg Nationalist is the pen name of Dr. Charles Cornish Dale an Oxford and Cambridge educated medieval historian.
Men vissa andra, till exempel Bronze Age Pervert själv, han har varit mer indignerad och slingrig. Så BAP, han har ju till exempel inte officiellt, såvitt jag vet, bekräftat att han är Costin Alamadio. Alla vet att det är så nu och han har hintat om det rätt tydligt, egentligen både före och efter doxningen. Men han vill fortfarande ha någon sorts, jag vet inte om man kan kalla det för en plausible deniability, men han vill inte säga det rakt ut och koppla ihop identiteten.
Men det är krångligt. Det är också så att om man börjar en verksamhet anonymt och sen blir man doxad då kommer man ha svårt att fortsätta själva verksamheten för att först blir allting stökigt några veckor. Kanske flera månader eller flera år om man har varit oförsiktig, om man har någon sorts karriär som är oacceptabel att skriva anstötliga saker på internet.
Och sen måste man kalibrera om hela sin riskprofil utifrån den nya verkligheten. Men om du var uppe öppen med vem du var, med ditt namn kanske innan du ens började när du skrev din första radikalsak på internet då kommer du aldrig ha det här glappet liksom. Jag är säkert färgad av att jag själv aldrig har varit anonym. Jag har kanske på min sida lite sentiment gentemot folk som lyckas vara anonyma, kan säga radikala saker utan att ta alla smällar som jag har tagit och som jag kommer ta i framtiden.
Men samtidigt så är jag faktiskt... relativt ointresserad av vad anonyma människor har att säga. Det är någonting bara med avsaknaden av skin in the game eller den här verklighetsflyktiga attityden. Att de sitter och hukar och gömmer sig eller har någon sorts vanföreställning om hur internet fungerar och vad som händer i förlängningen med deras anonymitet.
Så jag frågar mig ofta varför ska jag lyssna på vad den här personen har att säga. Jag har mycket större respekt för människor som är öppna än de är. Och jag tror att sådana människor är mer tillförlitliga. De kommer inte försvinna hipp som happ eller byta kurs i sin verksamhet för att någon skriver en tidningsartikel om dem. Det är också någonting man ser med de här anonyma profilerna.
Ibland så bara försvinner de. Och det sägs att jag upplever att någon doxare har kommit dem på spåren. Och då bara tar de bort hela sitt konto. Så jag tror att det finns någonting problematiskt med människorna och det är någonting som går stick i stäv med deras uttalade principer för att de här människor, jag vill inte fokusera för mycket på Israel, men alla de här profilerna, de vill ju torrföra manlighet, maskulinitet, man ska ha rakryggad attityd och så vidare. Men det är inte särskilt maskulint och rakryggat att gömma sig bakom en fiantikseudonym istället för att säga vad man heter.
Boris
Ja, nu måste jag säga amen. Jag har liksom aldrig förstått det där. Möjligtvis på samma sak som du. Och till det vill jag lägga en aspekt inne på. Det jävla krånglet. Jag skulle inte kunna hantera någon fas av mitt liv. Att gå omkring med vad som skulle vara en djupkänd uppsättning. Åsikter och en hållning.
Som inte lirade med min mer offentliga... personlighet. Jag kan inte förstå hur... Det är jättemärkligt. Sitter Roeg nationalist och liksom fyra timmar om dagen så är han medeltidshistoriker och fyra timmar om dagen sitter han och redigerar sin tidning. Alltså det... Jag är en jävligt... Mina hjärnvindlingar är ganska raka tror jag.
Jag fattar inte hur man gör det där. Och sen... Lite grann det här att jag pratar om ondskan. Att man inte är beredd... på ondskan i samhället. Det låter nog melodramatiskt men jag tror att innan man ställer sig i harnesk mot omvärlden och rådande åsikter så bör man ju liksom ha funderat igenom vad det kan komma att kosta om man menar allvar alltså.
Och det är därför det blir, för mig skavar det lite därför att det känns som att man liksom inte tar den här ondskan på allvar. Alltså har man extremt avvikande åsikter mot de offentligt påbjudna så kommer det inte bara drabba en själv. Alltså det drabbar ju de som står dig nära, din familj, en massa andra sådana saker.
Man bör ju ha tänkt igenom det jävligt noga innan. Och annars blir det bara sådana pojk. pojkrumslek liksom. Nu är jag typ högerradikal men anonym. Ett märkligt sätt att vara och framförallt ett märkligt sätt att tänka som jag inte kan. Men du var på väg in i en liten psykologisk analys där som du gärna får fortsätta av den gruppen människor.
Martin
Ja, jag drar mig lite grann får jag säga. Det är personer som jag uppskattar och respekterar. Jag tror bara att de De har liksom en annan typ av saker i sina liv som... En sak som jag har tänkt på när det gäller nästan alla de här doxningarna i högersvärar det är att det är nästan ingen som doxas som har något att skämmas för i sina vanliga liv. Det finns en sorts idé ibland tror jag om att folk delvis är anonyma för att deras internetpersoner inte ska befläckas av deras ordinära vanliga rättigheter.
De är incels, de bor i sin mammas källare De är misslyckade människor, de sitter och gnäller Och de låtsas vara starka Stora starka muskelbyggare och så vidare Men i själva verket är de Patetiska vrak Mammas källare, allt det där Men alla de här människorna som doxas De är respektabla personer Ofta är de till och med lite imponerande De ser bra ut, välutbildade De lever välordnade Rimliga liv och så vidare Så Roeg Nationalist, han heter till och med Charles Skogsbostad Cornish Dale.
Boris
Martin
exakt. Så var han akademiker, disputerad medeltidshistoriker från Oxford eller Cambridge. Bronze Age pervert, han heter Costin Alamario, han är också akademiker. Han disputerade på Yale på en avhandling om antik grekisk idéhistoria som professorerna på Yale ansåg vara särskilt briljant och imponerande. Han ser bra ut, han reser världen runt och roar sig.
Kanske inte direkt ser ut att vara en aspirerande bodybuilder som han säger sig. Men han verkar leva ungefär som han lär, kan man säga. Den här Lomesson-nämnden i bubblorubriken är Jonathan Kieperman, visar sig han heter. Han är också en akademiker, brittisk akademiker tror jag, med fin bakgrund i den världen. Han är en framgångsrik entreprenör, förläggare, familjeman och så vidare.
Men det finns kanske Manchester Moldbag kan vara ett exempel också. Det var ju tåg i tagen innan vi fick veta att det var Curtis Jarvin som låg bakom det namnet. Och han var ju en framgångsrik IT-entreprenör kan man säga i Silicon Valley. Fin utbildning. Han hade gjort en lönsam så kallad exit som gjorde att han kunde leva som privatforskare i många år som Manchester Moldbag.
En familjeman. Han också. Och en skön ande med ett särskilt stort intresse för poesi. Han har fortfarande en stor passion. Så det värsta man kan säga om de här människorna är väl att de är nördar. Men generellt sett är de framgångsrika och stiliga och vältränade nördar. Ja, förutom Jarvin kanske. Ja, han går väl i det. Han är en imponerande person på andra sätt.
Han är ingen imponerad person, inte minst det han har gjort som IT-kille. Men det jag försöker komma till här är att om man är en brittisk disputerad akademiker som heter Cornish Dale då kanske man har andra skäl till att det känns väldigt problematiskt. Man kanske har andra människor i sitt liv som man inte vill ska veta att man håller på med på internet och så vidare. De är alla lite många av dem. De är lite fina. Förstår du vad jag är ute efter, Boris?
Boris
Ja. Och där ligger ju det stora problemet och det som gör mig småsur och lite bitter. Alltså en verklig förändring av samhället är ju först fullt möjlig när man har byggt en parallell offentlighet som utmanar den andra offentligheten.
Och själva begreppet offentlighet säger ju att det ska vara offentliga personer. Som jag brukar tjata om. Mussolinis marsch mot Rom var ju inte avgörande. Det avgörande var ju att varannan ledande italiensk intellektuell sa att Benito var en bra kille. Och de gjorde det inte i form av att de skickade anonyma brev till lokaltidningen i Bologna. Utan de stod ju upp och sa det. Och man kan inte bygga en parallell offentlighet med människor som inte är offentliga. Då är det inte på riktigt. Jag har jävligt svårt för det där.
Martin
Och på många sätt så är det precis de här människorna som vi skulle behöva. För att skapa en parallell offentlighet. De gör ju det jobbet mer än äran. Men... Det måste vara det här raw egg, pervert, moldbug-tramset emellan. Jag vet inte hur stor roll det spelar. Ta en sån som Curtis Jarvin. Han har varit enormt inflytelserik. Även med sin tramsiga pseudonym och sin konstiga poesi och så vidare. Jag är inte säker på att det spelar så stor roll i slutändan. Men jag har lite blandade känslor kring det.
Boris
Men det finns en aktivistisk moment i det hela också. Det är det vi pratar om när vi kommer in på de mycket enklare människorna. De som är gymnasielärare eller jobbar på skattemyndigheten och skriver anonyma grejer. För annars blir de jagade som hundar och deras nära och kära.
Och det är där jag ser problemet. Alltså... Spelar roll om den här dickens doktorn blir doxad eller BAP blir doxad. Men ingen kan förfölja dem. Vad ska de göra med dem? Visa bilder när man ser att BAP är lönfet. Man kan ju inte angripa dem på samma sätt som man kan jaga den här gymnasieläraren.
Och det innebär att då skapas det en annan praxis i samhället. Det blir... Så när ledande intellektuella står upp offentligt och säger rätt saker. Om man inte kan straffa dem, vad ska man göra åt dem? Då försvinner faktiskt möjligheten att straffa gymnasieläraren. Det försvåras av sig i alla fall. De har ett ansvar för att göra de åsikter de framför offentliga och accepterade. De måste ju skapa det utrymmet. Annars kommer alla som vill referera till BAP tvingas fortsätta vara anonyma. Det stämmer också att man inte tar det ansvaret.