Martin

Amerikanske science fiction författaren Werner Winge lämnar den 20 mars jordlivet vid 79 års ålder. Novellen True Names från 1981 anses ofta vara den första som presenterar helhetskonceptet över cyberrymden och 2020 mottog han Heinleinpriset av Heinlein-sällskapet. Werner Winge var en av den moderna science fiction-genrens giganter.

Många säger att han var... kanske rent av den största i sin generation och jag är en av dem jag är en av dem som säger det jag har ingen jättestark uppfattning om sådana saker men om jag skulle ge mig på att peka ut en science fiction författare som jag tycker är den mest framstående under den här den här epoken under de senaste 40 40 åren och sånt där jag skulle peka på Banner och Vinge om jag har en favorit så är det nog han Samtidigt är det lite vanskligt att säga för att Vinge var inte den mest produktiva författaren i antal böcker.

Han skrev bara åtta romaner tror jag. Och sen en del kortromaner, noveller och så vidare. Men han var enormt inflytelserik. Och det är bland annat därför som han är stor. Inte minst för att han var så framsynt och prickade in ett stort antal viktiga utvecklingar. Och därför hade han också inflytande långt utanför sin litterära genre. Det han är mest känd för är att han var väldigt tidigt ute och formativ vad gäller att skriva om det som kallas för den teknologiska singulariteten.

Själva idén om att maskiner kommer bli väldigt avancerade och gå om människor i utvecklingen och så vidare. Det är en ganska gammal idé. Den formulerades redan på mitten av 1800-talet faktiskt direkt i kölvattnet av Darwin. Så uppstod den här idén och den diskuterades flitigt under början av 1900-talet. Jag tror man brukar säga att von Neumann var den första som jobbade ut det här konceptet mer symptomatiskt.

ordets singularitet i den moderna bemärkelsen kommer från Werner Winger åtminstone han som populariserade det i bemärkelsen att artificiell intelligens utvecklas till en övermänsklig intelligensnivå och allting förändras. Det var 1983 som han gjorde den första berömda lanseringen populariseringen av det här begreppet och sa att ganska snart...

Så kommer vi människor skapa nya intelligenser som är större än våra egna och när det händer så kommer vi till en sorts singularitet. En intellektuell övergång så ogenomtränglig som rumtiden som slagit knut på sig själv inuti ett svart hål. Och efter den punkten så har vi inga möjligheter att förstå vad som händer.

Det var min spontana översättning av det klassiska. Han säger också meningen efter att han upplever att inom science fiction-genren så står vi redan inför det här problemet. Därför att det är omöjligt att göra en realistisk extrapolering till en interstellär framtid. Så att för att skriva en berättelse som utspelar sig ett århundrade in i framtiden så måste man ha ett kärnvapenkrig emellan.

För att... för att världen ska vara begriplig eller som en sorts förklaring av varför inte urspårda artificiella intelligenser har tagit över allting och sen dess så finns det, kärnoppenkrig var ett väldigt populärt tema då nu för tiden kan det vara till exempel klimatkatastrofer och sånt där som är mer modet just nu men det är verkligen ett fenomen som finns. under hela 80-talet, under redan 90-talet så var han väldigt inflytelserik i den här debatten.

Väldigt mycket av det som hände sen tar avstamp i Werner Winges idé och hans begrepp. Han var enormt inflytelserik bland de tidiga transhumanisterna extropianerna och så vidare och såklart inom artificiell intelligens generellt. Och det är intressant också att notera att han gjorde en klassisk förutsägelse 1993 då han sa att inom 30 år så kommer vi ha teknisk möjlighet att skapa övermänsklig intelligens.

Kortare efter kommer den mänskliga eran att vara över. Så hans förutsägelse gällde alltså 2023. 2023 vilket faktiskt blev året då en ny generation AI rullades ut och blev ett jättefenomen och skulle kunna vara en transformativ. händelse. Lite senare sa han att han skulle bli förvånad om det här hände före 2005 men också förvånad om det inte hade hänt 2030.

Så det var hans perspektiv. Det finns fler exempel där det mest berömda ett annat exempel är att han beskrev Det som nu kallas för augmented reality, alltså hur den digitala och den fysiska verkligheten smälter ihop så att människor iakttar och interagerar med båda världarna på samma gång.

Vilket vi nu nästan lever i och är verkligen på väg in i med kraft, men som då var väldigt futuristiskt när han skrev bland annat en bok som heter Rainbows End. Och han anses också vara en viktig förgrundsgestalt i det som kallas för cyberpunk. Det vill säga en sorts science fiction som utforskar datorer och datornätverk och ofta dystopiska idéer om hur datorer kommer att förändra våra liv.

Hans berömda cyberpunk-bok heter True Names från 1981. Enligt min mening så är hans mest intressanta böcker de som har... delvis annat fokus. Som handlar framförallt om samhällens och civilisationers uppgång och fall. Dels så finns det två böcker som hänger ihop som heter The Peace War och Marooned in Real Time.

Som delvis använder tidsresor. En sorts tidsresor kan man säga. Som ett litterärt verktyg. Men som egentligen handlar om samhällen som kollapsar och olika försök att bygga upp samhällen igen. Och en serie böcker som kallas för Zones of Thought. Serien. Som beskriver en hel. Galax. Vår galax. Men befolkad av ett myller. Av olika civilisationer. Som befinner sig på väldigt olika teknologiska.

Och kulturella. Nivåer. Och. Använder det som ett verk. För att utforska de här. De här väldigt tidlösa. Övergripande samhällsfrågorna. Den mest kända boken heter. A fire upon the deep. Det kanske hans mest kända bok. Överhuvudtaget. Och i den serien så ingår också. Den bok som enligt min mening. Är hans bästa bok. Som heter A Deepness in the Sky.

Kanske kan jag berätta mer. Om dem. Werner Winge han var professor i datavetenskap. I San Diego. Han var norskättad. Det är därför jag kallar honom för Winge. Inte Vinge. Det var ett norskt namn. Och han var intresserad av sitt skandinaviska ursprung. Ja, Werner Winge. En av de verkligt stora. Kanske den största i sin generation. Kanske den största nu levande. Nu tyvärr inte längre levande. Science fiction författaren.

Boris

Jag har bara läst en bok ordentligt av honom. Och det är den du nämnde. Rainbows End. Och den blev jag rätt förtrollad av. Men alltså. Inte så mycket av skildringen. Av den nya. Världen och den nya värld som den här poeten vaknar upp i som har liksom legat i någon slags alzheimerkoma. Utan själva de ganska grundliga decisioner innan teknikhelvetet tar över beskrivningarna av hur det ska bli.

Alltså den här poetens brottande med vad han är egentligen. Alltså innan tekniken sätter in. Att han finns van... fascinerande partier där det beskrivs liksom hur han den framstående poeten har förlorat sin poetiska förmåga men upptäckt att han är liksom en ingenjörskille egentligen och väldigt elak och just diskussionen av vad är en människa och vilka personligheter ryms i en människa och vad är man nu, den tycker jag var jävligt bra helt enkelt.

Martin

Ja det är intressant Rainbow Sand. Jag läste om den för inte så länge sedan. Kanske ett par år sedan. Det är en intressant berättelse om just den här. Den här huvudpersonen. Som är ganska. Man gillar ju honom. Men han har inte så många likable egenskaper. Den här berömde poeten. Det är väl att han är sjuk. Och blir nedfryst. Kryoniskt nedfryst. För att de kan inte bota hans hjärnsjukdom.

Men när de väl kan bota sjukdomen. Så väcker de upp honom. Och plötsligt så befinner han sig i en. ...totalt. Då har liksom den teknologiska singulariteten inträffat, eller är på väg att inträffa. Så att hela mänskligheten är i en sorts gränstillstånd och allting har tagits över av teknik. Men han är fortfarande en väldigt gammaldags intellektuella poeten. Och nu får han börja skola igen. Han får börja skola en massa unga människor för att lära sig hur världen funkar och få igång hjärnan igen.

Sen blir det en märklig äventyr på den här skolan. Det är en bizarr berättelse. Det är väl en konstig berättelse. min favoritbok av världen och vinget som sagt då, det är den här boken som heter A Deepness in the Sky och det är en uppföljare till hans mer berömda bok A Fire Upon the Deep Jag menar att. Deepness är. En klart bättre bok.

Fire. Den är också jättebra. Men den är mycket mer ojämn. Deepness in the sky är. Faktiskt tycker jag är ett mästerverk. Kanske den moderna science fiction genrens. Höjdpunkt. Det är stora ord. Jag tänker inte på det sättet. Men om jag skulle peka ut en annan bok. Som den bästa science fiction romanen. Som jag har läst. Då tror jag att det är A Deepness. In the sky. Det går nog att tolka den boken. På flera sätt. Men min tolkning.

Det är att den framförallt handlar om det här med civilisationers uppgång. Och fall. Ramberättelsen. Är ett möte mellan tre olika civilisationer. Det är två mänskliga. Och en icke mänsklig civilisation. Och de befinner sig. Alla tre i helt olika delar. Av civilisationscykeln. En av dem. Har hittat ett sätt att kringgå. Cykeln. Det är en väldigt långlivad och framgångsrik civilisation som inte längre har uppgång och fall i sin historia.

Men i gengäld så är den begränsad på andra sätt. De har kommit till en punkt där de kan lugnt observera och exploatera hur andra civilisationer blommar upp och kollapsar. Men de betalar ett pris för det. Det finns vissa saker som de aldrig kan göra. För att om de gör de sakerna så kommer de komma tillbaka in i cykeln och kollapsa igen. Och den andra civilisationen. Den befinner sig i den normala cykeln och har precis kommit ur en lång mörkerperiod med ett stort förödande krig.

De har börjat bygga upp teknik och civilisation på nytt. Och de har hittat en ny sorts teknik som de tror kan användas för att bryta cykeln. Och den tredje civilisationen är en väldigt ung och vital civilisation som befinner sig någonstans mellan industrialisering och informationssamhälle.

kan man säga. Men den civilisationen lever i en extremt utmanande miljö. Astronomiskt och biologiskt. Som styr deras utveckling väldigt hårt. Och tvingar dem att genomgå en sorts samhällskollapser. Mycket mer frekvent än vad mänskliga civilisationer någonsin har gjort. Och sen finns det tre huvudpersoner. Man kan säga att det är tre stora män. En i varje civilisation som boken kretsar kring.

Så en är en. En legendarisk imperiebyggare. En historisk legend. En Caesar eller Napoleon. En av civilisationens grundare. Vars namn alla känner till och så vidare. Men det var länge sedan han gjorde sina stordåd. Nu så deltar han. Inkognito. I en expedition till en avlägsen del. Av galaxen. Men han har en sorts dröm om att återta sin position. Och han hoppas att den här expeditionen.

Ska ge honom det han behöver. För att göra det. Och den andra huvudpersonen är en. ...en auktoritär ledare som ser sig själv som en framtida imperiebyggare. Och då är det han som har hittat det hemliga vapnet och han är beredd att använda det på ett totalt skoningslöst sätt. Och nu ska han för första gången gå upp mot en annan mäktig civilisation. Och den tredje huvudpersonen, han som inte är en människa, han är sin civilisations främsta vetenskapsman och ingenjör.

Och han har också lyckats anrollera staten och militären i sina... I sina högt flygande projekt. Han är mer än bara en forskare och uppfinnare. Men han har ett monomant fokus på att bryta sin civilisation med tragiskt korta cyklerna. Alla tre huvudpersonerna brottas från helt olika infallsvinklar med samma sorts problem.

Hur kan vi bryta cyklerna? Hur kan vi få våra respektive civilisationer att undvika den här... stagnationen. Istället fortsätta vara dynamiska. Och expansiva. Och sen handlar boken om. Hur de här tre civilisationerna möts. Och det är väldigt spännande. Det finns politiska förvecklingar.

Den ena civilisationen är väldigt libertariansk. Och fokuserad på handel. Och den andra är auktoritär och militaristisk. Det är ett annat tema som finns med i boken. Man undersöker olika former av. ...kolonialism, ekonomisk kolonialism, militärkolonialism. Det finns ett viktigt sidespår som handlar om familjebildning. Normer och tabun kring hur man skaffar barn. Hur det påverkar civilisationsprocessen. Förhoppningsvis så lyckas jag åtminstone i någon mån förmedla hur mycket intressanta idéer som kan behandlas i en Werner Winge-roman.

Dessutom är det en bra bok. Den har karaktärer, dialog, action och allt det där. Den har ett bra slut. Tillfredsställande slut. Samtidigt som den lämnar. Lagom mycket saker. Oupplöst och ouppsagt. Det finns ändå ganska mycket öppenhet. Som sagt. En av mina favoritromaner. Någonsin. En så god kandidat som någon. Till att vara världens bästa. Science fiction roman. Någonsin.

Boris

Det är en fantastisk beskrivning. Men den får mig att tvivla på att han var norrman.

Martin

Ja. Det finns i just den här boken som jag beskriver nu. Där finns inte den här norska. Man ser spår av vietnamesiskt inflytande. Den här civilisationsgrundaren. Han har ett vietnamesiskt klingande namn. Det förklaras aldrig riktigt. Han heter Pham Nguyen. Med vietnamesisk stavning. Men i den andra boken. Fire upon the deep. Det är där normen kommer in och den utspelar sig långt långt långt senare i framtiden.

Den utspelar sig långt efter det här Deepness in the Sky. Och där är det så att människor har tagit sig ut långt ut i galaxen bortom det som kallas för The Slow Zone. Och det är där vi människor bor nu. Och det är för att vi bor i The Slow Zone som vi inte kan ha till exempel stark AI, vi kan inte ha nanotech, vi kan inte åka snabbare än ljust och så vidare. Men vi upptäcker så småningom att om vi bara tar oss längre ut i galaxens spiralarmar.

så får vi de här teknologiska möjligheterna på grund av hur galaxen fungerar. Men det är bara en del av mänskligheten som har lyckats ta sig till the beyond som det kallas. De flesta av mänskligheten är kvar i the slow zone eller man vet inte vad som finns. Men alla människor som någonsin refereras till, som har tagit sig till the beyond och som är med i matchen i galaxen de verkar ha sitt ursprung på en planet som heter Nijora.

Ett väldigt norskt klennamn Nijora. Och de har alla norsk eller skandinavisk klingande namn. De har sån dotternamn. De heter såndott, bergsondott, olsondott och så vidare. De har väldigt tydligt skandinaviskt klingande namn. Och alla kommer från Nyora. Så jag tror att det... Han säger inte det uttryckligen men så som jag tolkar det. Och jag tycker inte det är en särskilt vågad tolkning.

Så råkade det bli så att när mänskligheten till slut hittade ut det stora galaxen utanför och blev en del av det stora spelet. Då var det genom att en norsk koloni råkade etableras lite utanför The Slow Zone. Och därför blev det bara så att hela mänskligheten ute i galaxen härstammar från de här norska kolonisatörerna.

Boris

Det där var mycket att ta in.

Martin

Det är väldigt knäpp i det. Jag brukar läsa det mer som att de är skandinaver. Jag brukar inte tänka så mycket på att de är norrmän. Men amerikaner. Norskättade amerikaner. De är ju ofta väldigt. De är ju lite skruvade. Du vet de här Karl Rove typer. Ofta hatar de Sverige också. De tror att det är det man ska göra om man är norrman. De har inte förstått hur det funkar riktigt.

Boris

Missa 1905.

Martin

I alla fall. Kul att jag fick göra lite reklam för Werner Winger. Jag är väldigt trott att han har dött såklart. Men kul att jag fick göra lite reklam för honom och hans böcker.