Martin

I december 2021, nästan två år sedan, så lanserade vi Morgonposten. Ett nytt, tämligen ambitiöst projekt som var, ska vi säga, löst knutet till Bubbla-projektet, en viss överlappning i termer av nyckelpersoner och så vidare. Ni som lyssnar på Radio Bubbla, ni känner ju till morgonposten. Men för eventuella, kanske nya lyssnare eller kanske personer som lyssnar på det här några år i efterhand då, så är morgonposten ett försök att bygga en ny sorts svensk tidning på nätet.

En Boulevard-tidning eller tabloid, en kvällstidning. En tidning som tar ut svängarna betydligt mer än Aftonbladet och Expressen till exempel etablerade kvällstidningar, men som ändå har en delvis liknande underhållande mix. av innehåll, ungefär som de har, med nöjesbevakning, sportskvaller och så vidare. Inte lika torrt och tråkigt som kanske morgontidningar och mer pretentiösa tidningar.

Det finns även i alternativ mediasfärer lite mer pretentiösa projekt. Och tanken var att bygga en tidning som var minst lika radikal som radikala alternativmedier, men mindre enkelspårig och mindre pessimistisk. Det jag själva... Tänk på att det blir väldigt enformigt när nästan varje artikel i Samnytt och även i Höghusträkning Frihetider handlar om sådana här sajter.

Nästan allting handlar om att det är en invandrare som har begått ett eller annat avsjövärt brott. Och det blir nästan bedövande i sin repetitivitet. Det är viktigt att rapportera om de sakerna såklart. Det gör Morgonposten också. Men man skulle vilja se rapportering om andra saker. Och inte minst diverse ämnen där det finns en stark populistisk vinkel som andra medier ignorerar.

Det finns många sådana frågor. Så vi såg en nisch här som ingen riktigt verkade sikta in sig på. Och vi drog igång en ambitiös satsning för att försöka fylla den här nischen. Inspirationen kom ju då, förvånansvärt lite inspiration kom från några existerande svenska medier. Och även förvånansvärt lite inspiration i vårt arbete kom från alternativa medier. Det fanns helt enkelt inget i Sverige som liknade det vi vill göra.

Vi tittade på de största utländska internationella boulevardtidningarna som Daily Mail i Storbritannien, New York Post i USA och Bild i Tyskland. Det var de som vi primärt tänkte på och ville emulera. Och sen dess, hösten 2021, den officiella lanseringen var 13 december, Lucia dagen 2021.

Sen dess har du Boris, du har varit chefredaktör, ledare för ett litet team som har gjort precis det här, byggt upp en ny sorts tidning. Men som vi berättade om internt inom Bubbla i förra veckan och som vi kommer att berätta offentligt om imorgon så har vi nu beslutat att avbryta projekt Morgonposten. Jag tänkte det är inte mer än rimligt att vi pratar lite om det här i Radio Bubbla också, kanske får chanserna.

Reflektera, reflektera. Lite mer kanske utveckla lite grann. Till att börja med då, varför vi lägger ner projektet? Vi har gjort en tidningsprodukt som vi själva har varit rätt nöjda med. Jag har känt mig väldigt entusiastisk nästan varje gång jag har gått in på sajten. Så jag har bara sagt, wow, det här är bättre än vad jag trodde. Det är så roligt, det är så slagkraftigt. Det är intressanta ämnen som tas upp. Det är en helt unik profil och som jag tycker är mycket, mycket roligare att gå in på den sajten än att gå in på någon annan svensk.

svensknyts. Helt klart så har vi gjort mycket som vi är stolta över och som vi tror är väldigt bra och välbehövliga saker. Men tyvärr så har vi inte fått den sortens gensvar från läsare som vi hade behövt för att hålla projektet vid liv. Det är ju också för att vi har inget som helst intresse av att ta emot pressstöd eller några andra bidrag och sånt där, vilket nästan alla andra gör då.

Utan det måste bära sig av egen kraft. Vi vill också att det ska bära sig, vi vill att det ska vara affärsmässigt. Vi hade ett startkapital som vi började med, men från början var det sagt att utöver det startkapitalet ska vi inte ta in några bidrag eller donationer eller någonting. Efter det ska det vara en affär som bär sig själv. Annars är det inte intressant för oss att driva dem, det kan inte drivas på affärsmässiga grunder.

Det ska hållas vid liv på ett artificiellt sätt. För att nå dit så måste vi ha rätt många läsare. Man måste ha 10 000-tals läsare. varje dag som återkommer och man måste kunna nå ut till hundratusentals, kanske till och med en miljon läsare då och då när en artikel går viral. Vi har snarare legat på tusentals läsare varje dag, folk som har kommit till sajten för att kolla vad som har hänt och sånt där.

Och kanske tiotusentals när en artikel har blivit väldigt populär och fått mycket spridning. Men de nivåerna, det är ju en del av det. För att tjäna pengar måste vi konvertera en viss procent av läsarna till betalande prenumeranter. Man är lyckliglottad att man kan få sig 1% av sina läsare att bli betalande prenumeranter. Det är en bra hög siffra. För att det ska funka så måste vi ha läsare att konvertera i ett sådant system.

I det här fallet är det helt enkelt så att matematiken inte har gått ihop. Vi har inte haft tillräckligt mycket läsare. Det har inte ens varit någon poäng att börja mer aggressivt bygga en ekonomisk affär, för vi har bara inte nått ut, vi har bara inte hittat publiken. Och givet hur saker och ting ser ut, givet att vi har testat ganska många saker för att nå ut och bygga den här publiken, så har vi bara inte sett någon realistisk väg framåt.

Så istället för att bara köra på utan att ha en realistisk plan så har vi istället valt att göra en välordnad avveckling av projektet. Det betyder att de artiklar som publiceras idag på sajten är de sista som kommer att publiceras. Det kommer att komma upp lite mer hejdå-material, lite avskedsmaterial till läsare som kommer att lika kvar längst upp på sajten för att förklara för folk vad som har hänt.

Men det blir det sista som vi får se från morgonposten. En sak som jag tänkte vi kunde prata lite om eventuellt är... De ganska speciella utmaningarna som vi har stått inför. Tror det kan vara intressant att lära dig lite fler och höra om sakerna. Men jag tänkte bara bara över till dig först Boris. Hur känns det för dig idag som chefredaktör, visionär, ledstjärna från början i projektet?

Jag tycker som jag har sagt tidigare att du har gjort ett fantastiskt jobb under de här knappa två åren. Jag är väldigt imponerad i alla fall av det som du har gjort. Men jag föreställer mig ändå att du, liksom jag själv, ändå känner ett visst VM-modus nu.

Boris

Jo, det gör man. Alltså, definitivt. När beslutet togs. Då kändes det inte så mycket. Jag visste ju att vemodet skulle komma. Och jag har det gjort. Så att idag har jag varit ganska... Jag tyckte liksom att jag tänkte klart i helgen och att jag var klart tänkt i måndags. Men nej, idag har jag varit mer vilsig i pannkakan än vanligt.

Men det är så det ska vara. Det är... har vi lagt ner så här jäkla mycket tid och... Jag har ju varit helt absorberad i detta. Det är ingenting som man bara lägger av sig och sen nu ska jag göra något annat. Det blir mycket mer energi inom. Så att, som jag har skrivit också, jag har inte så mycket klokt att säga om det hela.

Jag håller på att bearbeta och fundera på vad man själv gjorde, vad vi gjorde i tiden som redaktion. Om man kunde gjort det annorlunda och den avgörande frågan skulle det överhuvudtaget spela någon roll. Finns det en marknad för en Bolivar-Lorentz-tidning? Följdfrågan, var vi tillräckligt mycket Bolivar-Lorentz?

Det finns mycket att fundera på. Det enda jag kan säga nu i läget är att beslutet är riktigt. Det finns inget som pekar på att det är riktigt. Ja, den andra visste vilket trollspö man skulle vifta med för att få fler läsare och därmed fler prenumeranter. Då har det här beslutet rättat. Och när vi har haft som mest, när vi har varit tillåtna på Facebook att annonsera, då har vi legat på 10 000 i snitt vissa veckor per dag.

Och det är ju inte mycket. Och titta man på. Våra bästa artiklar så har vi ju kanske tiotal artiklar som ligger i spandet 30-50.000 klick. Det är bra med våra mått mätt, men det är inte tillräckligt. Det finns jättemycket att fundera på. Jag kommer att viga en hel del tid åt funderandet.

Inte så att vi tänker bli förlamade och sitta under reken och ojojoj, hur kunde det gå så här? Man förstår bättre. Jag förstår världen av Sverige, åtminstone Sverige bättre om man förstår varför vi inte fick fler prenumeranter. I bästa fall förstår jag mig själv lite bättre. Så mycket mer kan jag nog inte säga faktiskt.

Martin

Jag har ju tänkt en del på den här saken du tar upp, om den här nischen. Boulevardtidningen, Denstens tidningen, finns det en efterfrågan? Man får väl säga att vi förmodligen, förmodligen så hade vi helt enkelt fel i det här grundläggande antagandet om att det fanns den här oexploraterade nischen. Någonting som svenskarna ville ha men som ingen tillhandahöll. Jag tycker fortfarande att det är en helt lysande idé att skapa som en svensk version av Daily Mail.

Jättebra idé. Men jag är inte alls säker på längre att svenskarna vill ha en sån ting. Eller jag tror inte det är svenskarna. Svenskar är mycket tråkigare och fegare än britter. Jag tror att svenskar har sämre smak också. Jag tror att de är lite onyfikna. Jag tror att de vill ha den sortens medier som de redan har. Som är ganska enkelspåriga. Oavsett om de är då regimlojala eller regimkritiska.

Regimtrogna eller regimkritiska som vi pratade om tidigare i den här sändningen. I den mån svenskar vill ha alternativa medier så vill de även där att fokus ska vara på väldigt smalt. Nästan på en enda fråga, det ska vara kriminella invandrare. Ach, men bekniven är inget annat. Och så ser det ut även i politiken. Vi har Sverigedemokraterna som gjort en viss inbytning genom att fokusera på just den frågan.

Men det finns så många fler politiska missförhållanden i Sverige som man skulle kunna fokusera på men som ignoreras fullständigt av alla inklusive Sverigedemokraterna. Jag hoppas inte att det låter för bittert här men det är en tanke som jag har att vi lyckades såklart inte perfekt med att producera den sorts tidning som vi siktade på. Man kan inte producera en Daily Mail eller New York Post på en startupbudget.

Man kan bara skissera hur en sådan tidning skulle se ut, göra en del av materialet, visa på anslaget för att locka till sig folk som vill ha mer. Men jag misstänker apropå din frågeställning Boris att hur bra vi än hade gjort det inom ramen för den budget vi hade, eller vilken budget som helst.

Även om vi hade ett. En gigantisk budget och ett perfekt utförande så är min magkänsla att svenskarna inte hade varit särskilt intresserade. De hade fortfarande varit mer bekväma med att läsa Expressen eller Samnytt.

Boris

Jag tror att när jag väl har smält allt så kommer jag komma fram till ungefär samma ståndpunkt. Men det känns liksom... nödvändigt för mig att bland annat granska mig själv också. Vad kunde jag ha gjort och så vidare innan jag kommer fram till ett sådant punkt.

Martin

En annan sak som vi har konfronterats mycket med och som jag tror är intressant från ett mer generellt perspektiv det är att för att få spridning på någon ny grej, nästan vad det är för någonting, så måste man använda sig av sociala medier. Det är via sociala medier som uppmärksamhet fördelas och information sprids.

Om du inte finns och lyckas på sociala medier så finns du inte överhuvudtaget. Det finns inga alternativ nu på grund av hur de stora sociala medieplattformarna har tagit över världen. Tittar man i mediebranschen så ser alla tidningar att det är den i särklart största trafikdrivaren. Framförallt från Facebook men också från Twitter. Nästan all trafik kommer därifrån.

Sen har man lite grann som kommer från Google-sökningar och sånt där. Direkttrafik, folk sprider länkar på andra sätt, kanske mejlar till någon kompis. Det absolut största blocket är Facebook och andra sådana här plattformar. Det man behöver för att få igång någonting är att man behöver delningar. Man behöver folkaktivt dela ens länkar. I praktiken att människor aktivt ställer sig bakom någonting som man har publicerat och delvis även ställer sig bakom själva källan.

Det är ett väldigt vanligt fenomen att man kritiserar människor Inte för att de har länkat till en misshaglig artikel, utan för att de har länkat till en artikel från en misshaglig källa. Det spelar ingen roll vad artikeln handlar om. Du har länkat till Fria Tider, det betyder att du är en nazist. Även om det var en Fria Tiders rapportering om Schack-VM, kanske ett dåligt exempel. Men i praktiken så betyder det att för att hjälpa ett nytt projekt som man inte är riktigt säker på, även om morgonposten har ingen särskild image, kommer från ingenstans, kanske associerad med libertarianism, men man kan se att det finns lite...

Lite kritiskt perspektiv på invandringspolitiken. Redan där är man ganska långt ut från mainstream. Om du ska dela en länk från morgonposten, i praktik på Facebook, i praktiken sätter du ditt eget anseende på spel. Det är väldigt få människor som vågar dela länkar till alternativa medier. Framför allt som nyaktör, man är inte fördelad av PK-regler, så är man svårdelad vid skaben.

Och... När man tänker på det på det sättet så förstår man att det är en väldigt stor utmaning. Vi kanske lite grann hade underskattat den. En reflektion som jag gör det är att det är rätt stor skillnad hur det är nu jämfört med hur det var för bara för, säg för nio år sedan du startade Bubbla-projektet, 2014. Då var ju bubbla initialt mer en renodelt libertarianskt projekt, så vi hade inte lika mycket problem med hela naziststämplingen.

Hela den aspekten. Men det var ändå liksom kontroversiellt, det var inte politiskt korrekt. Vi försökte vara ganska... Och bubbla från början hade ju, vi länkade ju mycket till, om man säger, kritisk rapportering kring invandringspolitik. Vi länkade till, samtidigt heter det inte då, men avpixlat och fredtider och sånt där. De fanns liksom i mixen och folk var väldigt förbannade, bubbla, länka till de här sajterna och så vidare.

Men ändå så var det inte så svårt att växa och vi fick på ganska kort tid mer än 10 000 följare på Facebook. Vi byggde upp en Twitter-följarskara och mycket läsare. Vi drog in mycket pengar med crowdfunding. Folk skickade in pengar via Kickstarter eller vilken plattform det nu var. Och det slår mig att många av de sakerna som vi gjorde 2014 är näst intill omöjliga att göra nu.

för att vi skulle bli utkastade från crowdfunding-plattformen. Inte en chans att Facebook skulle låta oss få 10 000 följare på Facebook-sidan. Och även om de gjorde det så skulle de skuggbanna oss. Och så är det nu på Bubbla. Det är lyssnat för att de lägger till skuggbanningar och tar bort den med en sorts periodicitet. Alltså inte en regelbundenhet, men ibland är vi skuggbannade och då får vi absolut ingen trafik till våra postningar.

Och sen ibland så släpper de på det. Då får vi normalt. Det dyker upp algoritmen, placerar artiklarna i folks flöden och vi får liksom... Alla gånger hundratals visningar, kanske tusentals visningar på postningarna. Och sen så kommer skuggbanningen på och då kommer det tio visningar, tolv visningar, femton visningar. Och då är det enbart de som aktivt knappar in vår sida. Att det aktivt går till vår sida och går därifrån och tittar.

Det är bara de som gör det. Det är ingen som får upp det spontant i sitt flöde när vi är skuggbannade. Men vi var inte skuggbannade under så många år att vi kunde bygga upp det. Men det där går liksom inte. Morgonposten har varit skuggbannade från första början på Facebook. Så vi har fått noll organisk trafik från att vi har följare på Facebook. Vi har inte fått ett enda klick därifrån.

Och dessutom så har vi då blivit bannade från att annonsera på Facebook, som alltså är den viktigaste trafikdrivande plattformen. Och trots att vi har varit ganska försiktiga och inte lagt upp något på Facebook, som de mer kontroversiella artiklarna har vi hoppat över liksom. Tack till elever och personal vid Facebook-kurset! Vi hade boostat artiklar, betalat pengar till Facebook för att få mer. De ska visa den länken för fler personer. Det funkade skitbra när vi fick göra det.

Vi hade fantastiska siffror, drömsiffror på hur mycket det i praktiken kostade att få ett klick på en länk. Mycket bättre pris per klick än vad vi hade hoppats på. Och kanske Facebook upptäckte det också. Jag kollade upp hur många klick man brukar få för en krona. Vi hade mycket bättre siffror än vad vi hade hoppats på. tror jag alla exempel jag hittade på nätet. Våra länkar var väldigt klickbara när de visades för folk på boomers på Facebook.

Folk som var förselekterade för att vara så belägna att klicka på saker. Men de stängde ner oss och förbjöd oss att annonsera. Och vid ett tillfälle, det här var en så konstig historia, men jag lade ner väldigt mycket tid på det här under en lång period. Och jag lyckades till och med hitta folk på Facebook som jag kunde prata med på telefon, vilket är lite ovanligt då. Men vi hade... betalat ganska mycket pengar i Facebook, alltså hundratusentals kronor för att köpa trafik.

Så då fick jag prata med någon på Facebook och de sa bland annat att skapa ett nytt annonskonto. Låtsas som att det gamla kontoret inte finns, skapa ett nytt annonskonto och koppla det till det gamla. De gav mig trix för att komma runt systemet. Vi gjorde alla de trixen, fick hjälp av Facebook att gå runt deras eget system. Men i slutändan så blev vi totalt banlysta och de förklarade att ni aldrig kommer kunna öppna ett annonskonto igen.

Ni kommer aldrig kunna göra någonting med den här sidan. Liksom ge upp. Stäng ner sidan, skapa en ny sida med ett nytt namn och allting. Det är er enda chans om ni vill ha någon trafik från Facebook. Så det är liksom, med Bubbla så hade vi liksom. Där funkade det jättebra utan problem. Vi använde Facebook för att köpa trafik. Det gick jättebra liksom. Return on investment på det. Men med morgonposten så har det varit totalt stoppligt.

Förut. Det var väldigt stor skillnad på vad som hände. Hur läget var 2014 och hur läget var 7 år senare, 2021. Det är en annan värld i termer av hur öppet internet är, hur lätt eller svårt det är att lansera nya projekt. Det var en liten reflektion, en liten utläggning. Jag tror inte jag har skrivit något där eller pratat om det i något annat sammanhang förutom internt på morgonposten. Jag känner att det kan vara intressant för folk att veta hur det funkar.

Jag har fått en del bizarra berättelser om alla de här turerna med Facebook och hur man får tag på människor att prata med där och alla de här kullerbrytterna. Det är ändå många saker som har hänt bakom kulisserna och det är också det vi ska inte ens börja prata om. Hur krångligt det har varit att interagera med banksystemet och försöka få, kunna sköta ekonomin när man har någorlunda kontroversiell profil.

Det är om det om morgonposten. Så vad händer nu? Vad händer därnäst med tidningen och sånt där? Vad händer med oss? Till att börja med tror jag kanske inte så mycket. Du behöver kanske, som du är inne på Boris, andas ut, slicka våra sår ett litet tag, reflektera. Jag vet att jag behöver det. Den här nedläggningsprocessen har också varit väldigt påfrestande för mig, både känslomässigt och i termer av arbete.

Knyta ihop lösa trådar, stänga ner alla finansiella åtaganden och så vidare. Jag har inte direkt massvis med energi att ösa in i nästa stora projekt. Sen är det något som jag känner också. Jag är inte så superoptimistisk kring stora, ambitiösa, politiska eller mediala... projekt. Det är sådant tanke som infinner sig att om folk inte ville ha morgonposten som vi verkligen gjorde en kraftsamling för att bygga och som vi själva tyckte var bra men folk vill inte ha den.

Varför skulle de vilja ha nästa stora grej som vi drar igång? Så det är det jag ser personligen ganska lockade av att bara fokusera på andra saker. Min gamla karriär i mjukvarubranschen som jag många år har drömt om att hitta tillbaka till och jobba med datorer och programmering som jag älskar att hålla på med. Och fokusera bara på mindre projekt, som Radio Bubbla till exempel. Det är ju... Jag vet inte om det har...

Radio Bubbla tycker jag, du tycker också det är både, det är roligare än någonsin. Men det är mycket för att det är ett litet projekt. Jag tycker också på scenen, jag vet inte om det lyssnarna märkte, men jag tycker det känns som att vi fått ännu lite mer energi i radion på sistone. Så det kanske delvis beror på... på våra nya fasta sändningstid på tisdagar. Det skapar lite mer rytm och stadga och energi.

Också bättre nydflöde på bubblan vi haft på flera år. Så det tycker jag är väldigt kul men det har mycket att göra med att det är litet och nischat. Vad än jag ska göra framöver så känner jag att jag vill inte göra något. Jag vill inte göra nya projekt för en stor bred publik.

Nu skiter jag i den svenska allmänheten. Jag har väl alltid gjort, antar jag. Men nu känner jag bara att jag har inget intresse alls av att kommunicera någonting till folk i allmänhet i Sverige. Jag vill bara göra små, små smala projekt som riktar sig till några tusen av de allra bästa personerna i Sverige. Som bubbla, som Radiobubbla, som fantastiska aktiviteter inom medlemsnätverket kring bubbla.

Så om jag startar något nytt. från över, så tror jag att det kommer vara på den typen av skala, någonting riktigt smalt som jag inte ens försöker nå ut till fler än några tusen personer. Om man får 10 000 läsare, 10 000 lyssnare, då har man dummat ner sig för mycket. Då får man skärpa sig och bli lite mer esoterisk, vilket jag också ser mycket roligare.

Boris

Ja, jag kan bara instämma. Jag har ju något fel i hjärnan också. Jag vill ju gärna leda massorna mot Sagerska palatset. Det kommer att bli väldigt mycket att... Samtidigt innebär ju det precis det som du säger. Att man måste dumma ner sig. Och det kräver en jäkla ansträngning. Jag har mycket att fundera på framöver. Det ska bli jävligt kul att åka och göra radio.

Som jag säger, det har betytt mycket att göra radio på fasta tider igen. För att det är så pass viktigt. Att ha fasta tider både för lyssnarna men framförallt för en själv blir mycket mer på riktigt då och ger gärna mer radio som sagt. Jag kommer fortsätta att skriva och fundera men jag tänker inte stressa fram något än på ett tag.

Martin

Vad gäller radion så vet jag inte om jag tvekar lite inför att ens anspela på någonting. Vi tror att Radio Bubbla ska få lite av en comeback, lite av en omstöpning och lite av en comeback. Jag vet inte exakt hur det kommer att se ut. Nu när morgonposten inte längre är vårt primära skyltfönster ut mot världen så är det inte otänkbart att Radio Bubbla skulle kunna titta fram lite mer igen när det inte finns en potentiell konflikt längre mellan hur folk uppfattar morgonposten och hur folk uppfattar Radio Bubbla.

En av orsakerna till att Radio Bubbla gick in i ett undervattensläge var att vi inte ville ha komplikationer mellan de projekten. Men där har förutsättningarna ändrats litegrann. Men jag ska inte gå i händelserna i förväg. Vi berättar mer om allt det så småningom.