Martin

Antisemitiska bokserien Hebrews to Negroes Wake up, Black America tar sig in på Amazons, Apple Books och Barnes Nobles topplistor i USA efter att NBA-stjärnan Kyrie Irving twitterat på temat. Knuffar ner Barack Obamas självbiografi som förstaplatsen i kategorin Biografier om svarta. Böckerna innehåller bland annat påståenden att judar kontrollerar media och citat ur Zions vises protokoll.

Vid sidan av dramatiken kring Kanye West som vi har pratat ganska mycket om i Radio Bubbla de senaste veckorna så finns en parallell historia delvis relaterad om den afroamerikanske basketspelaren Kyrie Irving. som i flera års tid torgfört diverse rättvilda idéer. Bland annat sägs det att han har försvarat teorin att jorden är platt, snarare än klotformad, som medströmsmedierna och anpassliga akademiker påstår.

Och något som var ännu mer förärligt var att han vägrade vaccinera sig mot covid-19 och kallade vaccinen för sataniska. Det var en satanisk plan för att... kedja fast alla svarta människor i någon typ av en global satanisk datorsystem och sånt där. Ja, en väldigt intressant idé. Och han har också då i flera års tid torgfört den här Black Hebrew Israelite-ideologin som vi varit inne på tidigare apropå Kanye West.

Alltså den här spännande idén om att svarta afrikaner är de verkliga judarna, de verkliga hebrejerna, och det är som vi normalt på tänker på som judar. De som bor i Israel och kontrollerar Hollywood och allt det där. De har i själva verket approprierat de svartas arv och liksom snuvat dem på deras sanna rättmätiga roll i historien.

Och bland annat har han tipsat om den här boken Hebrews to Negroes, Wake up Black America. Som är... Jag har inte läst den, men jag har förstått det. Manifest, lite grann, grundtext för den här rörelsen. Och den är väldigt antisemitisk, enligt de gängsten moderna kriterierna. Förintelsen förnekas, sägs det. Aya baya. Man säger att judar låg bakom den transatlantiska slavhandeln.

Judar är satanister och så vidare. Och Kyrie Irving då? Han har tvingats göra offentlig avbön. Man har pressat honom att göra diverse... Ibland så tvingar de honom göra en stor donation. En halv miljon dollar tror jag till Anti-Defamation League. Men det räckte inte. Han kröp inte tillräckligt lidigt för judarna. Så istället så blir han avstängd.

från att spela för sitt baskettlag. Och ADL vägrade inte ta emot hans donation. Han är så depriverad den här karen. Då fint att han gav oss pengar, men eftersom han inte också kräder till stoffet och föredjukade sig verbalt så tar vi inte emot hans donation. I stället ska vi köra honom absolut i botten på alla sätt vi kan.

Då blev han ännu mer avsträngt från sitt baskettlag och det hände mer sådana saker. Då kom det en offentlig ursäkt. Det var standardformuleringar, skriv någon PR-konsult, copy-pasted till hans Instagram-konto. Vi vet att han inte hade någonting att göra med formulerade orden, för det finns en massa pratminus från honom själv hur han pratar, och han skulle aldrig säga något sånt. Men han får fortfarande inte spela.

Basketlaget, som heter Brooklyn Nets, de säger att innan han eventuellt får komma tillbaka så måste han ha särskilda möten med judiska ledare. Så vi diskuterar med dem. De här fruktansvärda sakerna han har gjort och lära sig bättre. Kairi Irving ska alltså förmjukas ännu mer i sådana här ändlösa kampsessioner, förnedringsritualer.

Och det kommer givetvis aldrig ta slut. Dels för att Kairi Irving verkar vara en rakryggad. En man som inte kommer acceptera den sortens förnedrande behandling. Dels för att de statuerar ett exempel på honom. Han kommer aldrig få spela basket på toppnivå igen, utan nu ska de bara tortera honom och visa upp honom som ett vanligt exempel.

Ju längre de kan hänga den här moroten framför ansiktet på honom och få honom att tro att han ska få spela basket igen, desto mer kan de stativera ett exempel och skrämma andra människor och så vidare. Hoppas att han säger nej tack och... avslutar sin basketbollkarriär och inte försöker. Jag tänkte vi skulle försöka återvända till den här frågan om afroamerikanerna och antisemitismen.

För det är en fråga som kommer upp mer och mer i samband med Kanye West, Kyrie Irving, Och nu börjar det skrivas mer och mer i diverse medier. Jag såg att DN hade en artikel, kanske var i Dali igår och sånt där, om precis den här frågan. Och de har... Deras... Jag läste bara snabb... Jag skummade bara. Men de beräknade på att afroamerikanerna lärde sig att ogilla judar på 30- och 40-talet.

För det var judar som ägde husen i svarta områden i amerikanska städer. Så när man hade en snål hyresvärd... som inte reparerade huset och punktslog en på hyran och allt det där, då var det en jude ofta. Eller kanske den giriga butiksägaren eller vad det var för någonting. Så man hade den typen av relationer med judarna. Och judarna exploaterade afroamerikanerna genom gettostatistikerna och så vidare.

Det finns en sådan och en sådan, nästan ekonomisk bakgrund kan man säga. En annan idé är att afroamerikanerna är avundsjuka på judarnas ställning. i offerpyramiden. Båda judar och svarta har blivit utsatta för oförrätter men USA ansträngde sig för att rädda judarna i samband med andra världskriget efteråt.

Men då lämnade de svarta i sticket. Svarta fick inte alls lika mycket hjälp som judarna trots att de svarta har mycket längre historia och viktigare historia i USA. Och de lyfte fram också de här förhatliga konspirationsteorierna. Alltså afroamerikanerna har blivit... berövade sin historia när de togs som slavar från Afrika och allt det där. Och därför försöker de hitta på en ny historia.

Till exempel att appropriera den antika Egypten som en svart civilisation och säga att det där är vårt arv. Eller den här idén, Black Hebrew Israelite-typen av idé, att de svarta är de ursprungliga judarna, Israels förlorade stammar och så vidare. Det är diverse svarta afrikanska stammar.

Boris, när vi pratade om det här Kanye-debaclet i första gången för några veckor sedan, då pratade du om att det finns en äldre tradition av antisemitism i den afroamerikanska kulturen. Men det du påpekade som jag tyckte var intressant, det var att det är inte bara... DN säger så här, det här är bara... Det är liksom bottom line i det här artikeln, att det här handlar bara om okunskap, det här är extremt korkade människor.

Då säger så här att Kanye West... Han har aldrig läst ärende bok. Han har tydligen sagt att han aldrig har läst en enda bok enligt dagens nyheter. Och då Kajri Irving, han tror att jorden är platt. Så förmodligen då så beror antisemitism bara på okunskap. Du kan botas med bilden genom att läsa en bok eller sånt där. Men du, Boris, du påpekar att det finns en lång rad av väldigt bildade– –bland de stora afroamerikanska författarna, som du nämnde flera stycken– –som har en sån antisemitisk... ådral eller tendens. Så det här är kanske någonting som går lite djupare och kanske inte riktigt lika lätt att avfärda som DN gärna skulle vilja?

Boris

Nej, det är i princip omöjligt. Och det är därför de här författarna i sin omtid har försvunnit efter att ha varit populära i den vita världen. Jag nämnde en del av namnen förra gången, man kan ju ta några till och ta alla namn lite snabbt. Alltså om man tar sådana stora författare, för man ska inte bara säga att de är stora svarta författare, de är stora författare som Richard Wright, James Baldwin, Leroy Jones, Ralph Ellison och Chester Himes.

Så var de ju på 30, 40, 50, 60-talet så var de ju stora. och hyllade även bland vita kritiker, med undantag av faktiskt ofta judiska kritiker. Och det här var ju ett helvete för de här författarna, därför att judiska kritiker väger väldigt tungt i litteraturkritiker, väger väldigt tungt i...

De stora magasinen och de amerikanska dagstidningarnas kultursidor. Och ett bra exempel är Chester Himes. Alltså han är numera väldigt, väldigt okänd i USA. och faktiskt i större del av den läsande västerländska världen.

Men på sin tid, på 50, 60, 70-talet, så var han en av de mest uppburna romanförfattarna och han skrev också däckare. Men han fick så jäkla mycket pisk för en bok, sin andra roman, som hette The Lonely Crusade.

Så den efter första upplagan kunde inte ges ut mera. Det är för att den omgående stämplades som antisemitisk när den kom 1947. Den handlar alltså, den är lite lätt självbiografisk, men den handlar om en svart man som kommer till Los Angeles för att organisera olika fackföreningar och styrda kommunistpartiet och till slut tröttna på hela skiten och dra därifrån.

Och att den stämplades av flera kritiker när den kom. Det berodde på att Kerstin Hansgren som det var, de flesta av dem som styrde kommunistpartiet i L.A. var judar och använde svarta som fotfolk helt enkelt. Han hade själv roligt åt det många år senare i sin självbiografi, att alla blev förbannade på honom.

För att boken skildrar han folk som arbetade som ministerrika, han skildrade judar som lönska och bakstuga, och skildrade kommunister som lönska, liksom alla från höger till vänster blev arga på honom. Sen började han skriva däckare men det hängde i sig det här. Han skrev en fantastisk däckarserie som utspelades i Harlem. Och då nämndes han, började han liksom placeras i nivå med i jämnhöjd med Raymond Chandler och Darchel Hammett.

Kritikerna var, det här är en fantastisk noir-författare. Han tillhör de tre bästa. Men så skrev han en jäkla roman till, som stämplas som antisemitisk. Då blev det en sån sanslös drev. Så han gick i exil helt enkelt, han flyttade till Frankrike och blev uppburen författare där istället. Han fick mängder av priser, återvände aldrig hem. Så den här krossamekanismen har varit i gång i årtionden i USA.

Långt innan förintelseindustrin kom igång. Och samma sak är det ju med Richard Wright. Gick och fick också bo i exil därför att först tyckte man att det var jättefint att han skrev böcker om en ung svartmans bildningsgång och så vidare. Men kunde inte ta bort de här. Skildringarna av judar som osympatiska som man stötte på under sin bildningsgång.

Till slut tröttnade han också och emigrerade. Samma sak med James Baldwin och Ralph Ellison också. Alltså med sådana som kanges så tar man alla pengar ifrån dem. För de författare som kom fram och som var jävligt bra alltså, drev man ut i landet helt enkelt.

James Baldwin försökte göra ett försök att återetablera sig och tala vett med folk. Och skrev en väldigt vacker text i In Your Time som han faktiskt publicerade, 1967 tror jag. Där han liksom väldigt lugnt och mildt försökte förklara att... Jag tog upp det med antisemitismen.

Till det hör ju det här som du sa att när jag växte upp i Halems så alla de sämsta bostadshusen ägdes av judar. De var de sämsta länderna, återkonstaterar han. Han talar om väldigt noga varför. Livsmedelshandlarna var judar, släkterna var judar, panthandlare var judar.

Allt handel var dominerat av dem. Han konstaterar också att det fanns andra som inte var det, men de var inte lika lömska. Han säger att det är så här det var. Och sen tar han upp att när han kom till skolan så var det liksom samma sak där. Gissa vad alla lärare var. Så han talar om en slags... Att först växte han upp i en miljö där ekonomin och handeln dominerades av representanter från judiska folket.

Sen kommer han till skolan och börjar utbilda sig. Och då upplever han vad han kallar för intellectual overlordship. Att vart han än kom, och även när man skriver böcker så skulle ljudiska förläggare, kritiker, redaktörer putsa på hans åsikter och ståndpunkter. Det är väldigt tydligt att det är fem ledande författare som upplever att...

fyra av fem författare, som återigen är väldigt bra, upplever att... Jag måste rämna landet, jag kvävs annars, jag kan inte skriva. Jag kan inte vakna upp varje morgon och läsa idiotkritik av mina böcker. Den femte som blev kvar, Leroy Jones, en viss jäkel, verksam på massaområden, poet, förläggare, essist och så vidare, bytte namn sen och tog ett afrikanskt namn, Amil Baraka.

och lyckades faktiskt etablera sig så mycket så att han blev delstat i New Jerseys Hovpoet. Men sen skrev han en dikt som hovpoet efter 11 september och den innehöll några rader om att israelierna visste om vad som skulle hända.

Lite mer poetiskt uttryckt, jag vill säga nu. Det blev lite ramaskri. Så att man ville ju avsätta honom, men det gick ju inte att avsätta Hovpoeten, man sitter liksom sin tid. Så att då fick man stifta en ny lag där man avskaffade funktionen Hovpoeten, det heter ju inte Hovpoeten, men Poet-laureate, för att bli av med honom.

Vad ska jag säga med det? Jo, alla de här författarna, Även om de trycktes ut ur landet, även om de reducerades till författare man kan läsa för att det är svartkultur, men kom ihåg att de alla hade antisemitiska drag, förutom Chester Himes som var spritt språngande antisemitisk. Så lever de ju kvar i amerikansk kultur.

Alltid bildade svarta hems och läste Malright och Baldwin och Himes. Och definitivt varför Ellison och Chester Himes, Leroy Jones, det hörde till. Så att det finns ju en, även de som inte har läst Mobergs Utvandrarsvit i Sverige har ett grepp om vad det handlar om. Så att det finns i åtminstone den bildade svarta medelklassen ett moment av detta kvar i medvetandet som ligger och puttrar.

Som säkert kan jag ha fått i sig även om jag aldrig öppnat en bok. Problemet som dyker upp sen det är ju att alla de författare jag räknar upp har starkt kritiska mot judas beteende. i USA i samhället, alltså inte bara mot svarta. Men det är intressant att de är lika rasande på svarta.

Alla de här författarnas böcker innehåller kritik av slöhet, lathet, efterblivenhet. Böckerna och essäerna är ett enda stort med skärper då, för helvete, ryck upp er. Och det där gjorde ju att... När Demokraterna sedan satsade på stora bidragspaketen i det nya samhället och så vidare och man kunde faktiskt livnära sig på att vara offer, då blir ju författare som de jag räknar upp inte speciellt intressanta för väldigt många svarta längre.

Det är ju bara jobbigt att du ska lycka upp, det lever inte på bidrag. Arbeta, studera. Och det gör att de även i svarta kretsar kommer i Sjömundan och den svarta kulturen blir mer allmän gnäll, offermentalitet och konspirationsteorier. Men de är författarintressanta just som ett exempel på att du kan inte knysta om att du tycker att representanter för en viss folkgrupp är förtryckande mot din egen folkgrupp.

Det intressanta är ju att... Man tror ju ofta att det här med förintelser... Jag kan inte vara ond eftersom mitt folk nästan förintades. Det är något som har kommit ganska sent. Jag har själv tänkt att det kommer ta riktig fart på 70-80-talet. Men Baldwin tar upp det på 60-talet i ena sig.

Han är så förbannat trött på att höra att varje gång jag kritiserar någon som skjåkar vad ljudet så svarar den personen att Nej men jag kan inte vara ond. Jag förlorade 6 miljoner av mitt folk förintelsen. Så det där är ju ett gammalt argumentationsgrepp när det gäller kulturkriget mellan svarta och judar i USA.

Som finns där konstant innan förintelsenindustrin kommer igång. Kan avrunda för nu säger Kjetil Haims att det är intressant. Vill man läsa hans biografi får man ett tillgång till det. mer levande grepp i det han har gjort om detta. Men han skildrar själv just den situation när hans egen avversion mot judar väcks i kulturindustrin.

Det är, han lyckas alltså efter sin första roman bli så uppmärksammad att han får bli screenwriter i Hollywood helt vitblad, han är första svarta. som får jobba som manusförfattare i den lilla manusfabriken där på Warner Studios. En dag kommer Jack Warner in i den stora skrivsalen där det finns en massa små kubel där de sitter och skriver och ser en svart man, Jack Warner alltså, storbosse och står bara och stirrar på Chester Himes som blir väldigt nervös då.

Och så vinkar Jack Warner till sin chef och säger, vem fan är det där? Käster Haims han började jobba här för några månader sedan. Är det inte klokt din jävel? Jag vill inte ha några nigrer som jobbar här ut med honom. Jack Warner var alltså av judisk herrkomst och det där gjorde Käster Haims sur för resten av livet tror jag. Där måste jag vila rösten.

Martin

Tack så mycket Boris, mycket intressant. Jag funderar på vad är liksom... Vad är grundorsaken till de här skillnaderna? En sak jag tänker på är det här med förintelsen som slagträ. Mycket av de här psykologiska operationerna riktas specifikt mot vita. Hela hysterin kring förintelsen, det kollektiva skuldbeläggandet osv.

riktas framför allt mot vita allmänhet och den germanska Nordeuropéer i synnerhet. Vissa är mer... mer skuldtyngda än andra. Judar använder säkert de här strategierna för att deflektera kritik och så vidare, oavsett var kritiken kommer ifrån. Men omfattas svarta människor av den kollektiva skulden för rintelsen?

Jag är osäker. Jag tror inte att det riktas lika mycket mot dem. Oavsett har jag en känsla av att det inte skulle riktigt bita. Det är folk som inte är vita, de kanske inte är immuna men i alla fall betydligt mer motståndskraftiga mot den här psykologiska krigföringen. Så det bidrar förmodligen, tänker jag, till afroamerikanernas... Deras kritik och frispråkighet kring de här frågorna. Är det så?

Boris

Det spelar alltså en väldigt stor roll. Där har Båldins liksom att... Kom inte i dragande med de där, jag har ingenting med det att göra. Det är liksom inget argument när jag säger att du är ond och lömsk och utsugande så kan du inte komma med förintelsen. Ta upp det med den andra ungefär. Så det funkar inte på dem, precis som du säger.

Martin

Och sen har de också de här erfarenheterna, som att de har kanske interagerat med dåliga judar, kanske på ett mer direkt sätt. De har mer handfasta erfarenheter än vita. Eller är det bara att de är mer frispråkiga och klarsynta?

Boris

Basen är nog alltså interaktionen med dem. Och också att de faktiskt möts av just det här intellectual overlordship. Antingen är det Jack Warners öppna rasism, vilket beror på att man är judisk men vill visa att man betonar att man är vit.

Man ska assimileras in i den vita överklassen. Och då gäller det att vara extra framträdande negerhatare ungefär. Man var i Hollywood i ledningarna. I kombination med att svarta också möter dem som liksom de rent praktiska utplundrarna. Men sen finns det just den här känslan av lite grann, är det lite kamp, det här offerpyramiden här hemma här på ett sätt också.

Men på ett ganska komplext sätt. Man kan förflytta sig från kulturen till boxningen. Där var det ju så att på 2030 och 40-talet så dominerade judarna boxningen i alla viktklasser. Det var flest judar i Tyskland.

på tidigt upplistande i alla viktklasser, även om de inte hade alla världsmästare. Och det där förändras, och sen kom italienarna och irländarna. Om man tittar på vita boxare alltså. Efter andra världskriget så är det så att judiska boxare försvinner helt och hållet. Det finns bara några få namn kvar, och inte speciellt bra heller. Tack för mig, och tack för att ni har tittat på den här videon!

Däremot behåller judarna kontrollen över att de fortfarande driver klubbarna, är promoters, matchfixare och tränare. GI Bill kom direkt efter andra världskriget och öppnade universitet och högre utbildning för alla vita. Då försvann ju alla de här som hade köpt boxar-sättepengar i verkligheten, universiteten istället.

Och hade skaffat sig bra ställningar där, alltså dels behåller man kontrollen över boxningen, man boxar sig inte själv. Dels så kan de unga männen skaffa sig akademiska jobb. Och när de svarta väl kommer till universitetet så möter de folk som liksom de skulle ha mått i bokstängsringar annars men nu är det deras lärare. Så att det finns ju också den här bitterheten över att ha blivit frånakt helt enkelt. Den tror jag spelar in.

Martin

Jag pratade lite grann i föresändningen om att jag var nyfiken på om man skulle kunna hitta någon icke-judisk film att kolla på. Och jakten på den icke-judiska filmen har börjat. Jag har börjat jobba på ett eget Kanye Excel-ark med massa röda fält överallt, renstaka gröna fält och så vidare. För mig då så är det inte mediebolag på raderna utan filmer.

Boris

Vad har du hittat då? Jag är ju jättenyfiken.

Martin

Nästan ingenting, men jag har börjat titta på några sådana här kända filmskapare som inte är judar. Jag kollar på Francis Ford Coppola till exempel. Och det mesta han har gjort har ju liksom någon judisk producent, judisk manusförfattare och så vidare. Men en film som inte har några judar i några ledande roller alls är Gudfadern 2 och Gudfadern 3.

Textning.nu Gudfaden producerades av Alfred S. Ruddy, judisk producent. Gudfaden 2 och 3 är så vitt jag kan fördöma enligt mitt enkla kriterium som jag har kört på dem. Jag tittade på Star Wars för att George Lucas och Francis Ford Coppola gjorde den här filmen. Star Wars verkade helt uppfylla kriterierna tills...

Jag klickade runt lite och kollade Early Life-sektionen och upptäckte att Harrison Ford är jude. Nej, det är skam. Johan Solo är jude, så tyvärr uppfyller inte Star Wars-kreativen där som han är huvudperson. I de senare Star Wars-filmerna... så har de mycket manusförfattare, producenter och sånt av de vanliga typerna. Men så fort Harrison Ford slutar vara med i filmerna så tar de istället in Natalie Portman i en ledande roll.

Annars finns det ett par av de senare star-off-filmerna där det bara faller på den skådespelarefaktorn. Så det är svårt, men jag tänkte... Mitt projekt börjar med att kolla på Gudfaden 2. Intressant.