Martin

Magnus Carlsson meddelar att han på grund av bristande motivation inte kommer försvara sin världsmästartitel mot Jan Nepomniachtchi nästa år. Nepomniachtchi möter istället kinesiske Ding Li Ren som kom på andra plats i kandidatturneringen. Carlsson förtydligar att han fortsätter sin schackkarriär och utesluter inte framtida världsmästerskapsmedverkan.

Magnus Carlsson har varit världens ledande schackspelare i många år. mer än tio års tid. Han har varit högst rankad av alla spelare i världen sedan 2011. Det år han fyllde 21. Och 2013 så blev han officiellt världsmästare. Och han har också givetvis vunnit då liksom jättemånga andra tävlingar, slagit alla möjliga rekord. Han har enkelt uttryckt totalt dominerat schackvärlden och dominerar den fortfarande.

Han har också Han måste förmodligen också betraktas som en av världshistoriens största schackspelare någonsin. Kanske den allra största schackspelaren någonsin. Jag tror att han själv brukar säga att Garry Kasparov förtjänar den benämningen att du är bäst i världen någonsin. Men Magnus Karlsson är mycket, mycket stor i schackvärlden givetvis.

Och världsmästartitten tog han som sagt 2013 från Vishy Anand. Och han har försvarat den till. 4 gånger tror jag att det är sen dess Men inför nästa världsmästerskap så meddelar han alltså att han inte ställer upp han sa i en podcast intervju för några dagar sedan att jag känner mig inte motiverad att spela till match det känns inte som att jag har så mycket att vinna på det jag tycker inte att det är särskilt kul det kanske skulle vara intressant av historiska skäl och allt det där men jag har ingen lust att spela och jag kommer helt enkelt inte att spela matchen så det innebär att någon annan kan spela och det är inte så att jag är sån som jag är som någon annan kommer att bli världsmästare.

Men utan att för den saken skulle bli betraktad som världens bästa schackspelare eller ens i närheten av världens bästa schackspelare. Därför att bäst i världen det kommer Magnus Carlsen att fortsätta vara. Och han kommer att fortsätta spela, tävla, han kommer att vara högst rankad han kommer förmodligen vinna nästan alla turneringar han ställer upp i. Kanske kommer han att ställa upp i nästa världsmästerskap. Han håller uttryckligen öppet för det. Men den här gången... Tacka nej och lämna världsmästartiteln till någon annan.

Och för folk som följer Schack med en sån gettöga, så det här är ett besked som inte kommer som en chock alls. Magnus Carlsson har pratat om det här väldigt länge i åratal. Faktiskt ända sedan han först blev världsmästare så har han pratat om hur han ogillar formatet på tävlingen. Och han är inte heller den första toppspelaren eller ens den första världsmästaren som haft invändningar mot världsmästaren.

Det är en diskussion som har förts i hundra års tid, tror jag man kan säga. Att världsmästerskapen är stelbenta och tråkiga och felorganiserade på olika sätt. Och Bobby Fischer gjorde samma sak, han krävde att man skulle ändra reglerna. Hoppade man av vid protesterna fick man vilja försvara inte en titel. Garry Kasparov gjorde en liknande sak, han startade en egen, han hoppade av och startade en egen schack-federation under en period och som konkurrerade med FIDE.

den stora officiella federationen. För att han inte gillade hur man arrangerade världsmässenskapen. Och det var ännu värre för han tog med sig inte bara sig själv utan dessutom då utmanaren som skulle ha spelat mot honom i nästkommande VM när det nu var 93 eller något sånt där, Nigel Short. Och så spelade de samma match men i Garry Kasparovs nya nya chack paraply.

Ja hur som helst då, Karlsson på sätt och vis kan man säga att han agerar här. Det här är en lång tradition av schackmästare som dissar schack-VM. Men nu blir det då hur som helst. Det blir ett märkligt schack-VM där regerande mästare inte deltar. De som spelar är två spelare av en helt annan dignitet. Dels så är det Ryssen Jan Nepomniachtchi som vann kandidatturneringen, alltså skulle ha utmanat Magnus Carlsson.

Det innebär att det hade blivit en returmatch. Carlsen försvarade titeln mot Neppo förra året. Det här hör till saken, bakgrunden, att den matchen var en fullständig utklassning. Där Carlsen crossade Neppo Miachie med, jag läste att han hade den största vinstmarginalen i något schack VM på mer än hundra år.

Alltså antal partier som han vann. Men trots det så är alltså då Neppo... Peppo nu är favorittippad att bli världsmästare för att Karlsson lämnar Walkover. Och på andra sidan mästerskapsbrädet då sitter en kines Ding Ding. Båda två spelare är givetvis mycket skickliga schackspelare. De tillhör ju säkert topp fem spelare i världen.

Men saken är att det är väldigt stort avstånd just nu mellan nummer ett och nummer två. Mellan nummer ett och resten. Vem av de som än vinner kommer bara vara världsmästare till namnet så att säga. De kommer fortfarande vara helt och hållet i Magnus Carlssons skugga. Ja Boris, visst är det ändå ett lite fascinerande drag som Magnus Carlsson spelar här på den här sändningen?

Boris

Ja, jag gillar det jättemycket på något sätt. Jag har ju tappat allt grepp på schack, även på turneringar. Spontant så känns det ju så här, nej men jag vill inte. Jag gillar det jättemycket. Det är en sån här sympatisk självsäkerhet. Alltså att det är spelet, sporten framför allt, och att man vågar ha invändningar.

mot det här med hur en turnering är organiserad. Det där är stort av honom, inte bara för att det är... Om man tittar ut över idrotts- och sportvärlden i övrigt, därför att man glömmer ofta bort att sport är en del av det som vi gör. Idrottsvärlden är fylld av lamentationer och gnäll över hur tävlingarna organiserade.

Alltså inte bara de stora officiella utan som VM och EM utan även så här, om man tar fridrottens Diamond League till exempel. Alla hatar Diamond League men alla måste ställa upp där ändå. Och här har vi en person, finns det ingen fridrottare eller fotbollsspelare, en annan i det som man som jag någonsin har talat om som säger att Nej, alltså jag tänker inte bli världsmästare.

Jag tycker det här är så jävla ruttet organiserat och ruttet tänkt. Det här är inte liksom, det roar mig inte längre. Jag är bäst i världen och det vet jag, det räcker. Alltså, det är väldigt storslaget. Så att, även om han är norman så får jag väl lyfta på hatten.

Martin

Även om han är norman, ja. Jo, det är ju precis som du är inne på. Uppfriskande att någon faktiskt gör någonting åt allt och inte bara klagar på turneringarna och organisationerna. Det är givetvis då att det finns en personlig dimension för Magnus Carlsson som spelar in här. Det handlar ju mycket om att konkurrenterna är för svaga.

Magnus Carlsen säger det också, det är lite stöddigt, men han har ju rätt att vara stöddig. Ingen i kandidaturneringen har spelat bra schack. Han har idag utklassat och crossat Neppo som är tvåan då, och det var rätt nyligen. Men ett världsmässigt krav kräver ändå väldigt mycket arbete, och en tråkig sorts arbete där man fokuserar på det.

och fokuserar väldigt mycket på den specifika motspelaren som man möter. Studerar deras tidigare partier, listar ut hur de brukar spela, vilka svagheter de har som kan utnyttjas och så vidare. Så det är väldigt mycket ovanligt tråkigt arbete, bara för att repetera någonting som knappt ens är en intressant bedrift för Magnus Carlsen. Alltså att slå en spelare som han redan har slagit och som jämfört med honom är mediocre.

Han sa ju för övrigt, det är en intressant foton, han sa ju för ett tag sedan, ganska länge sedan nu att om han kan slå en spelare som han inte kan slå, så är det en intressant betriftelse. Man kan tänka sig att spela mästerskapet om en viss specifik schackspelare blir utmanad om vi vinner kandidatturneringen. Nämligen Alireza Firouzia, som är en fransk-iransk, väldigt ung spelare, som Magnus Carlsen uppenbarligen tycker är mer intressant.

Det vore intressant att lägga ner tid på att förbereda sig för den utmaningen. Vi behöver inte lägga ner så mycket tid på någon annan spelare. Han vill ha mer dynamiskt och stimulerande schackarbete och han spelar till exempel många snabbare turer. med kortare partier, fler motståndare. Han är inte bara bäst i världen på klassiskt schack, som han spelar i VM, utan han är också bäst på snabb schack, blixtschack och andra sådana genrer.

Så det finns en personlig dimension, men det är också den här politiska dimensionen som du också är inne på, Boris. Att nobba mästerskapet är ett sätt att signalera att mästerskapen är misskötta och borde göras om för att bli mer intressanta för toppspelare och för publiken. Det är en uppfattning som delas av väldigt många. En sak som man ofta pratar om är att VM är stelt och tråkigt.

Det är väldigt många matcher, långa matcher. segarpartier som nästan alltid slutar i remi. Och gärna konsekvensen av det är att om om alla matcherna slutar i remi under VM så alla de normala matcherna slutar i remi och det står liksom lika på slutet då går man över till snabbchack som utslagsrum då så att säga.

Så då är man liksom ändå tillbaks i snabbchacket som är det som, jag tror Magnus Carlsen tycker är mer intressant. Så även på den nivån så i slutändan så blir det en snabb schack som avgör. Så det finns en känsla hos många av att det är ett måssigt och tråkigt format. Och också att det inte mäter de mest intressanta egenskaperna hos schackspelarna.

För det handlar ju till exempel väldigt mycket om sittfläsk och rent fysisk uthållighet i de här jättelånga utdragna matcherna med jättemånga partier och så vidare. Men det finns också återkommande klagomål om att ledningen för FIDE, Internationella Schack-Federationen, har dåliga incitament och eventuellt att de är mer korrupta.

Det är kanske lite som FIFA i fotbollsvärlden. Det har toppspelare sagt i jättelänge att FIDE lyssnar för lite på spelarna och de lyssnar för mycket på de ekonomiska intressen runt omkring schacket, alltså sponsorer och så vidare. Det är kanske lite som FIFA i fotbollsvärlden. Och jag tror också att ett återkommande klagomål som har funnits i årtionden är att spelarna får för lite betalt.

Det vill säga, man har en potten pengar, men pengarna går någon annanstans än att betala spelarna. Den som vinner får en bra slant. Men en sak som jag har hört nämnas är att... Det var ju sådana saker som gjorde att Kasparov, jag kan inte den här historien så jättebra, men det var de sakerna som gjorde att han på 90-talet skapade en konkurrerande organisation som sen blev nedlagd för att de inte skulle kunna få pengar.

Det var ju sådana saker som gjorde att han på 90-talet skapade en konkurrerande organisation som sen blev nedlagd för att de inte skulle kunna få pengar. Lite ironiskt är att de fick problem med just sponsorerna, de externa ekonomiska krafterna kring schacket som finansierar allting. Så till slut liksom. De hade lockat över någon sponsor från FIDE, men sponsorn skickade kalla fötter och gick tillbaka till FIDE.

Och då fanns det inga pengar att driva Kasparovs organisation vidare. Så jag tror att delvis så är det kanske ett typiskt fall av att ett sportarrangemang är fast i greppet på ett gäng Sunkiga byråkrater som varken vill eller kan utveckla formerna. Ungefär som FIFA eller IOK, alla sådana stora sportfederationer som ingen av dem är väl......är väl liksom särskilt känd för att de är så välskötta och gör allt de kan för att eliminera korruption.

Men hur ofta händer det att en atlet säger att, okej men då tävlar inte jag. Då hoppar jag över VM, då hoppar jag över OS tills ni löser de här problemen. Det som du säger Boris, det är väldigt uppfriskande att Magnus Carlsson faktiskt gör det nu.

Boris

Senast det hände... Jag tappar ju... Jag är så gammal så jag tappar ju mitt... Det är inte min fascination, men intresse för schack under mitten på 1800-talet. För att det finns ju på sätt och vis en föregångare till Norrman. Jag hade ju bakhuvudet igår när jag pratade om att det här påminner om ett amerikanskt beteende av någon gammal schackmästare.

Och det är ju Paul Morphy. Han var vid 21 års ålder och hade piskat alla i USA. åker till Brimgöld i Europa, tävlar mot alla stora europeiska spelare, piskar om hur lätt som helst under ett år, besegrar alla utom en som inte vågar ställa upp.

Och det har han 22 år och har slagit alla utnämnt till bäst i världen. Och då säger han bara, Nej, men det här är ju inte roligt längre. Och så drar han sig tillbaka vid 22 års ålder. Deltar i amerikanska inbördeskriget, givetvis på sydstaternas sida. Och sen så slår han dank och lever på familjens förmögenhet i resten av livet. Och ständigt uppvaktad av alla schackintresserade i världen. Kom och spela, du får vara som helst om du spelar mot den och den. Men han sa bara, nej, det är inget kul.

Martin

Ja, those were the days. Sånt var lite vanligare förhörstjänst då.