Martin

Michel Oelbeck släpper trillen Aniantir, ungefärligen Frinta, som handlar om ett presidentval 2027. Boken innehåller karaktärer snarlika samtida figurer som Emmanuel Macron. Författaren är känd för samtidsaktuella verk som publiceras vid träffande tillfällen. Och gör det nu igen då Frankrike går till val nästa år.

Detta år får vi säga. Den här artikeln antar jag är kvar sedan... sedan i december, men nu skriver vi 2022. Jag har som trognad och dubbellyssnare vet ett komplicerat förhållande till skönlitteratur. Jag har läst en del skönlitteratur, jag gillar att läsa, framförallt så gillar jag tegelstensromaner som jag kan få sjunka i och utforska i flera veckor utan att de tar slut.

Men samtidigt tycker jag att skönlitteratur är på många sätt motbjudande och meningslöst. För mig är det, jag kanske tänker på det mer som en guilty pleasure, en skamfull njutning. snarare än att jag har en tanke om att jag tillägna mig ärvördig bildning genom att läsa och så vidare. Då och då har jag något projekt där jag ger mig på en författare eller en genre för att ge litteraturen en till chans.

Så långt gång får inte så länge sedan så läser jag till exempel en massa gamla ryska romaner för att åh, de stora ryska författarna, de skrev ju vad som är bra liksom. Så de kanske kan övertyga mig om att skönlitteratur är så fantastiskt. Inte heller de lyckades. Michel Olbeck, han har varit min radar för att han, dels för att han är så omtalad, så det känns som att det kan vara kul att läsa om honom bara för att det snackas mycket om honom. Och som det sägs då i bubblarubriken här, att han alltid är så samtidsrelevant.

För det är någonting som jag kan tycka ändå att litteraturen eventuellt kan bidra med, att det kan hjälpa oss att förstå samtiden om det är litteratur som verkligen brottas med samtiden. Jag tycker för min del, jag brottar nu min barbarism, men jag tycker att det är... meningslöst att läsa ännu en banal kärlekshistoria. Pojker träffar flicka, problem uppstår, problem övervinns, de lever lyckliga alla sina dagar, eller så tar de livet av sig.

Alla kärlekshistorier är variationer på tre, fyra olika temata som sedan repeteras tusentals gånger genom litteraturhistorien. Riktigt trådligt tycker jag. Men det är ändå lite intressant med romaner som tar sig an mer liksom... Aktuella frågor, politiska frågor, det verkar vara en specialitet för för Ålbäck. Han liksom, han hittar in i i liksom dessa aktuella debattfrågor.

Han skrev en bok om sexturism för 20 år sedan, det är på tapeten. Och sen skrev han den här boken om islamisering som publicerades samma dag som Charlie Hebdo-attackerna om det var 2015. Underkastelse heter den boken. Och sen precis när Gula västarna var en stor grej med alla demonstrationer i Frankrike då släppte han en bok som handlar lite grann om konflikter mellan stad och landsbygd som hette Sarotonin.

Och nu så kommer den här nya boken Annian Tid förinta som handlar om presidentvalet 2027 och släpps mitt under valrörelsen inför presidentvalet 2022. Och till saken då Boris ska jag säga också att det jag har lite grann i bakhuvudet där det är ju då att jag gillade till exempel Chauval Valé, deras böcker rätt mycket Bland annat för att de var så samhällsorienterade och handlade om väldigt specifika saker som hände i det fallet mellan 1965 och 1975 väldigt specifikt om de skiljade.

Och jag gillar Jan Geos böcker av liknande skäl. Inte för att de är ett litterär västverk, men för att de är samhällstillvända och politiska. I grunden botten är varje georoman en utredning av någon viss praktisk samhällsfråga men inramat med liksom... Superagenten Carl Hamilton och allt det där. Så då tänker jag att jag kanske skulle gilla Michelle... Michelle Olbeck. Vad tror du Bård? Ska jag ge honom en chans?

Boris

Jag tror det kommer att bli uttråkad. Alltså, för att glädja dig eftersom du gillar G.O.'s Hamilton-böcker så kommer det faktiskt en ny Hamilton-bok nu. Jag tror den har kommit ut redan. Hamilton har gått i pension och öppnat privat detektivbyrå ihop med Erik Pontie.

Martin

Jag läste bara att det där boken är. Jag kommer givetvis läsa den. Jag läser alla Hamilton-böcker.

Boris

Nej men jag skulle... och det är därför att... Alltså... Den Guilty Pleasure kan jag nästan förstå Det är därför att det blir sån... Det är böcker som mässar med mig. Hållerbäck kommer vi uttråkade av. Man vet redan direkt vart han vill. Hans böcker är aldrig något mysterium. Och förvisso skildrar den världen som den ser ut.

Men du vet redan den världen som ser ut. Det enda som... att han är så uppburande omtalad i alla fall. Jag tror att han kittlar lite grann. I varje generation, varje period, finns det någon som är liksom gossen ruda, så där får man inte säga eller så där får man inte skriva. Och som bjuds in i offentligheten för att vara den här cigarr, cigarettrökande chasen som han är då.

Det är den roll han fyller. Om man har en kall, nykter och sund syn på tillvaron och förstår hur allting fungerar och vart det är på väg, så är han ordnade i läsning. Och stilistiskt språkligt sett, han är ganska enkel. Det går från A till Ö. Han kittlar lite grann borgarna i salongerna. Trafficking, islamister, attentat, cyniska män, livströtta män. Det är en ganska gammal soppa, jag har svårt att gå igång på den.

Martin

Sverige har fått en ny geo som har utropat sig till geos efterträdare i den här metagenren. Och den här personen är dessutom Morgan Johanssons lillebrorsan. Nej men vad är detta? Ja det är sant, Tony Johansson. Vänta jag känner igen.

sitt skarpa intellekt helt enkelt. Han var alltid kul tycker jag, att slänga käft med och sådär. Han är det som, han är ganska, han är lite rolig också för att han han skrev, jag såg bara på hans blogg, jag läste att han han jämför sig uttrycklig med Geo, han säger såhär precis som att Sjövall Walö skrev samhällstillvända romaner som sedan inspirerade Jan Geo, som Jan Geo var uttryckligen inspirerad av. På samma sätt så vill liksom Tony Johansson föra föra faktan vidare och han har skrivit ett antal då såhär politiska däckare sådant.

från ett vänsterperspektiv. Så där är liksom kedjan av vänster, vänster, vänsterdäckare, som för fram den typen av budskap. En kul detalj också med Tony Johansson är att precis som Yong Yoo säger han, han är väldigt kort, han har väldigt mycket macho-attityd. Napoleon-komplex, den typen av karlperson. Samtidigt som han har ett visst mått av brillans och är väldigt envis och energisk och sånt där. Så jag tror mycket på honom som en framtida kulturprofil i Sverige. När han bara skrivit lite fler romaner och etablerat sig lite mer.

Boris

Det är mycket möjligt. Jag sitter och tittar på hans hemsida, han blir ju jättemyfika. Han har faktiskt gått med förbi. Men han kommer att slå också. Han har möjligheten att slå, för han verkar ligga en erfarande. Svenska däckare ska ju alltid vara. Handlar om samhället och att vara samhällsmedveten och ska gärna ha kärleks- och äktenskapsproblem och sådana saker.

Det gäller de alla, alltså det är aptråkigt. Och det säger lite grann att den internationella trenden som är växande i thrillervärlden i andra länder Det är ju alltså en sakta försiktig övergång hos etablerade trillerförfattare till övernaturliga teman.

Att det finns ett osäkerhetsmoment hela tiden, det gör en del av de här författarna ganska fascinerande. Många har varit verksamma länge och man märker att, och just vart väldigt samhällsinriktade på nästan svensk sätt, Men man märker att de tycker att det håller inte längre, jag måste föra in någonting annat. Och då har deras fastarskap för mig i alla fall fått en nytändning. Jag sitter och tittar på Tony Johansson, jag tror han har svårt att få in något överjordiskt, de ska få lite sina däckare.

Martin

Nej, det är inte hans stil. Det kommer han aldrig göra. Ja, i alla fall. Jag har inte läst någon av Tom Johans böcker, jag är helt ointresserad i öre för att det är en så både banal och rabiat sorts vänsteridéer som han står för. Just den här vänstersocialdemokratiska, den marxistiska vänstersocialdemokratin som inte ens har kul och nog att vara riktiga kommunister. Jag tycker det är så otroligt.

Det finns inget större politiskt sömnpille. Nu är ju Janke Johan en mycket mer intressant politisk position om man ska jämföra. Men ja, jag tycker det är en intressant, intressant genre bara. Tony Owens är en person som jag följer bara för att jag tycker han är en alldeles vass och intressant person.

Boris

Ja, han ser ju väldigt ordentlig ut.

Martin

Han är ganska uppstyrd och det var ju alltid lite roligt liksom med hans bror, Morgan Johansson. Han var ju inte minister och sånt där men han var ju bekant med politiker. Men han var ju alltid liksom den väldigt tråkiga och mesiga, han var ju alltid Tonys tråkiga och mesiga brorsa. Som var lite i skuggan av Tony och som var liksom sämre än Tony på alla sätt. Fast han var den äldre brorsan. Och såklart var det liksom... tråkiga fjantversioner som gjorde den här mer stora nationella karriären.

Boris

Nu har vi varit igång i etern i sju år och jag tror att ingen har liksom stoppat oss eller någonting sådant där, inga polisinsatser. Men nu tror jag att du kliver över sträcket alltså.

Martin

Jag vet inte så mycket om liksom sistonrivaliteten mellan de här två men på den tiden var det i alla fall så i kretsar som jag hade inblick i.

Boris

Jag tror att Morgan har skickat nationella insatsstyrkan till råsvändare och knackar snart på dörren.