Martin

Kvinnors våld mot män klassas som mäns våld mot kvinnor i rapport publicerad av jämställdhetsmyndigheten. Oerhört välformulerad och bra definition som de flesta tog att förstå enligt avdelningschef Berit Jernberg hänvisar sedan till regeringens jämställdhetspolitiska delmål som bestämt definitionen. Ansvarig minister Eva Nordmark vägrar kommentera.

Vi har framför oss en artikel från Kvartal, det är Ludde Helberg som skriver, och det här är ett kommentar han skriver till en längre artikel som han skriver, av kulturskribenten Lapo Lappin. Den längre artikeln har varit jättelång, det är två kortartiklar i Kvartal där man då kritiserar jämställdhetsmyndighetens dokument.

Det har fått mycket uppmärksamhet. Även utanför Kvartalfolk är väldigt upprörda över den här totalt orimliga idén som torgförs av Jämställdhetsmyndigheten. Den formulering som han har regerat på är först och främst den här Genom att inkludera begreppet våld i nära relationer i det överordnade begreppet mäns våld mot kvinnor innefattas även våld i samkönade relationer eller för den delen kvinnors våld mot män i nära relationer.

Och så säger man också Könsrelaterad våld riktas mot kvinnor eller flickor på grund av deras kön. Det är en liknande nyckelformulering. Det första där är en nyckelformulering där man säger väldigt tydligt att man skulle kunna tro att det är mäns våld mot kvinnor som ska innefattas i våld i nära relationer. Men det är själva verkligt tvärtom. Och man kan givetvis skrocka åt det och ha knäppdeva och säga att det är mäns våld mot kvinnor när kvinnor är ute och har våld och så vidare.

Kartalsvinkel på det här är att det är alternativa fakta. Alternativa fakta, precis som Donald Trump. Som Donald Trump och... Och... Hette han? Kellyanne Conway. Och det är alternativa fakta som Donald ser när Donald Trump var president. Så att jämställdhetsmyndigheten är precis som Trump. Höhö. Ja, jag tycker att det är ett ganska banalt perspektiv som Kvartal tar upp här. Så jag skulle vilja ta den andra sidan i försvar.

Jag skulle vilja försöka förklara varför det i själva verket är helt rätt att kalla kvinnors våld mot män för männs våld mot kvinnor. Kära lyssnare, jag önskar mig lycka till. Lycka till! Men så här är det. Faktum är att våld är en absolut manlig domän. Det förekommer givetvis att kvinnor använder våld och det finns till och med vissa typer av våld som är kvinnliga specialiteter och som är väldigt ovanliga att man ser från män.

Till exempel dödligt våld mot spädbarn. Men när det gäller våld inom relationer, alltså mellan partner som lever tillsammans, så är det i grund och botten, liksom för övrigt nästan alla andra sorters våld också, ett specifikt manligt fenomen. Det är så arketypiskt manligt att man kan säga att en kvinna som slår sin partner har trädit in i en manlig roll.

När hon slår sin man, eller sin lesbiska flickvän, så är hon funktionellt en man. Den emaskulerade borgerligheten som representeras av till exempel kvartalet, de skygger sig klart undan för den typen av insikter, därför att i grunden så är folk på kvartal fanatiska liberaler. som i praktiken är en sorts jämlikhetsfeminister hela bunten.

Man får ju inte peka på fundamentala skillnader mellan män och kvinnor. Därför att det enda som räknas är att vi alla, kvinnor och män, är individer. Individen är alltid ansvarig för sina handlingar. Individuell agerande kan aldrig tillskrivas. En grupp som individen tillhör och så vidare. Allting som män gör kan kvinnor göra, allting som kvinnor kan män göra och så vidare. Det är givetvis ingen slump att... Feminismen växte fram ur den radikala liberalismen från 1700-talet och framåt och så vidare.

Och det är den traditionen som man kommer ifrån i kvartal. Men jag skulle vilja erbjuda idén att egentligen så är det här inte särskilt konstigt från ett mer konservativt eller traditionalistiskt perspektiv. Därför att den traditionella ordningen är att män disciplinerar sina kvinnor.

inklusive på ett handgripligt sätt. Och det finns också traditionellt en förståelse av att vissa biologiska kvinnor dras till manliga beteenden. Och historiskt så har det inte varit ett särskilt stort problem att vissa kvinnor avstår från att skaffa barn, klär sig i byxor, skaffa manliga yrken, eller vad det nu kan handla om. Visst, då och då så har vi behövt bränna några häxor.

Och det borde vi förmodligen göra igen. Först kanske en stor omgång bums för att vi inte har gjort någon bra häxjakt på länge. Och sen mer periodvisa gallringar så att det inte byggs upp alls för mycket problem över tid. Men ofta så har man historiskt helt enkelt betraktat manhaftiga kvinnor som män istället för kvinnor. Och på det sättet har man fått saker att fungera. Man har haft ett funktionellt och pragmatiskt perspektiv.

Och det tycker jag att vi bör ha nu för tiden också. Man kan leka med tanken att den moderna feminismen... bygger delvis på ett egentligen ett sånt enkelt missförstånd i det att den har inte en tillräckligt nedskrivelad förståelse av håll i er nu, människans transsexuella natur och beteende. För att feminister i allmänhet särskilt givetvis de som är mest pådrivande, de aktivistiska feministerna de är ju den sortens manhaftiga kvinnor som på många sätt är män snarare än kvinnor ibland säger man såhär att feministerna, ja de är ju De skulle vara mycket lyckligare själva, de skulle inte vara sådana sura feminister om de istället skaffade barn och gav sig hän åt moderskapet och så vidare.

Jag tror att det är ett missförstånd, jag tror att det är fel att tänka på det såhär. De riktiga feministerna, attackfeministerna, de tillhör den grupp kvinnor som inte passar för moderskap. Så problemet är inte att feminister avviker från sina naturliga kvinnliga roller. Problemet är att feminister räknas som kvinnor. Om man istället betraktar dem som transmän så löser man upp väldigt många konflikter. Den moderna feminismen där funktionella män med två X-kromosomer vill omstöpa hela kvinnligheten i sin egen avbild det är i grunden botten ett resultat av transfobi.

Och givetvis så går det i annan riktning också. Feministerna har ju en särskild grupp allierade i form av män som av olika skäl inte känner att de kan eller vill leva upp till manliga roller. Alltså mjuka och känsliga män som trivs väldigt bra med att vara pappalediga. De gillar heminredning och de är väldigt entusiastiska över sina fruars karriär.

Sådana män finns och de kommer alltid finnas. Därför att nivåer av olika sorters hormoner och så vidare är normalfördelade. Det kommer alltid finnas, å ena sidan finns det hårda, grova, manliga män. Å andra sidan finns det mjuka, känsliga, androgyna män. Och det är inget problem. Det är bara så vår art fungerar, eller alla arter fungerar så. Att det finns det här spannet av normal variation. Problemet uppstår. När man börjar tänka att samhället ska anpassas efter undantagen.

En mer pragmatisk och rimlig lösning är att helt enkelt konstatera att många män är funktionella kvinnor. Och då kan man istället uppmuntra dem att vara vad pappa leder under källeföringen. Det är dekorera hemmet medan din kvinna gör karriär och så vidare. Men om man som man blir slagen av sin kvinna, då är man kanske tekniskt sett en man. Man har en y-kromosom. Eventuellt så har man även en penis. Men man är inte. som det brukar heta, mannen i förhållandet. Det är den som slår den andre som är mannen. Ja,

Boris

ska jag säga något?

Martin

Det låter omanligt. Det var mitt försök, förlåt, det var mitt försök här att vara djävulens advokat och försvara jämställdheten. Jag tror inte att någon skulle skriva under på min analys, men jag gillar när man kan komma från olika perspektiv och ändå landa i liknande slutsatser. Vilket jag har fler exempel på på just det här temat förut.

Boris

Jag tror att det är alldeles rätt att avsa att jämställdhetsmyndigheten till slut får sig att svårt att argumentera. Hittills verkar de argumentera på grunderna av stilistik, att det är så väl skrivet. De är tårögda. De kan behöva hjälp i argumenteringen så att de kan komma att ty sig till det i framtiden. Vem vet? Jag tycker det är ganska bestickande vad du säger.

Men alla sådana diskussioner som jämställdhetsmyndigheten och liknande instanser och grupper för, de bygger ju också på en icke-uttalad... Premissval, och det är ju att äktenskapet i sig är en förtryckande funktion. Alltså där det utövas valdävlandet med knytnäven. Och alla de här sakerna du tar upp om hur det där någorlunda friktionsfritt har lösts genom historien, det är ju ändå för att äktenskapet har funnits där som en reglerande institution faktiskt med olika rollfördelningar.

Det är ett samhälle som inte längre anses som en viktig grundläggande funktion. Det kommer ju allting att gå åt helvete till slut om de som tycker att det inte är en viktig grundläggande funktion segrar, vilket de sakta men säkert är på väg att göra. Då finns det ingenting som kan fungera som ram för det du beskriver historiskt. Ta bort det så blir det liksom Vilda Västen. Mellan könen som ibland inte är igenkännbara som traditionella kön. Så att... Visste du så?

Martin

Det finns ingenting i världshistorien som har besparat kvinnor så mycket våld och otycklig behandling från män som äktenskapet. Det är en absolut central civiliserande kraft. Jag kan tycka på gott och på ont att vi har den här otroligt tillrättelagda och disciplinerade ordningen mellan män och kvinnor.

Det är inte bara att klorifiera, men från ett feministiskt perspektiv om man jämför med alternativen så måste det vara uppenbart att äktenskap och monogami har varit fantastiskt bra uppfinningar.

Boris

Det har varit kvinnans stora skydd helt enkelt från ett lite mer lagröst tillstånd innan. Där kvinnan har en extremt viktig roll att spela i såväl krig som fred. Det ligger något extremt kvinnofientligt i försöken att nedmontera tvåsamhet och äktenskap.

Martin

Sen är det förstås så också, som också ges exempel på i en mörk kvartal, texten att den här typen av feminister som jobbar på jämställdhetsbyndigheten och så vidare, de har väldigt diffusa definitioner av ord, så att när de pratar om mäns våld mot kvinnor och så vidare, så inkluderar de saker som ingen normal människa skulle kalla för våld. De gör inte någon distinktion egentligen mellan våld och dominans i allmänhet.

Så att äktenskap... Ett traditionellt äktenskap bygger i hög utsträckning på att mannen i familjen har en dominerande roll och dominerar kvinnan på olika sätt. Vilket givetvis är totalt oacceptabelt på deras premisser och det är kallande för våld. Det är ytterligare ett exempel på mäns våld mot kvinnor och därför är det såklart omöjligt från det perspektivet att se de här sakerna som vi pratar om.

För att från deras perspektiv, de skulle behöva internalisera för väldigt problematiska idéer som till exempel att Att en kvinnas bästa skydd är att vara ägd av en man. Hon blir mannens egendom, så att han skyddar sin egendom. Den typen av mekanismer. Man kan uttrycka det i sådana termer om man vill vara lite bedus kring det hela.

Men det är så de kommer se det och sparka bak ut givetvis. Men ändå så tror jag att det finns sånt där. Jag vill ändå säga ett gott ord för dem. Jag är inte någon expert på deras teorier, men jag tror att de har liknande idéer om att att våld mot kvinnor måste alltid vara mäns våld mot kvinnor. Därför att det är i grunden och botten ett manligt beteende, ett strukturellt manligt beteende att slå kvinnor. Eller att dominera kvinnor, använda våld mot kvinnor och så vidare med deras speciella definitioner. Och det tror jag är helt korrekt.

Boris

Samtidigt så är det ju så att de goda exemplen från historien, där äktenskapen fungerar, jag tycker att de är ganska många alltså. Det är den här fungerande kampenheten som tvåsamheten utgör.

Där mannens våld mot kvinnan... Nu är jag lite halig, men jag känner på mig att det är så att... Att män som slår kvinnor är män som i förhållandet inte orkar vara den, alltså som inte klarar av att dominera i form av att fullgöra de saker som de väntas fullgöra.

Man ser ju det liksom även i modern tid. Och våldet mot kvinnor är större i familj, där män är till exempel arbetslösa. Det är ju ganska tydligt. Och den här rollen, den här mannen inte längre kan uppfylla sin, den faktiskt förväntade roll han ska spela. Som jag tror att det rent fysiska våldet oftast utövas. Men i det fugerade äktenskapet där båda parter drar sin del på kärran, där tror jag att våldet är en försummbar sak.

Martin

Ja visst är det så och mer generellt kan man väl säga att i alla relationer där en part använder våld för att få den andra parten att få sin vilja fram så är det en part som har, åtminstone när man pratar om mellanmänskliga relationer, så är det den som tar till våld har misslyckats med att få sin vilja fram på annat sätt.

Man har inte lyckats övertala, man har inte lyckats förhandla, man har inte lyckats upprätta en struktur. som är gynnsam för en själv. Och i frustration så tar man till de mycket mer primitiva, grova och ineffektiva medel. Men den som inte behöver använda våld, använder inte våld. För det kanske finns sadister eller sånt där som är våldsentusiaster och specifikt gillar det.

Men generellt sett så använder man inte våld om det inte är det sista alternativet som man utlämnar till. Definitivt är det så i framtiden. Den här typen av relationer som vi pratar om nu. Ja. Eller till exempel mellan... föräldrar och barn till exempel. Så det är våldet, men det tycker jag också att jag är givetvis oerhört negativ till våld i familjrelationer mellan familjemedlemmar.

Men även här har feministerna en poäng om jag får fortsätta lite bred temat i den här lite mer glidande, de här lite bredare definitionerna. Återigen, de kommer in här från fel perspektiv och de landar totalt fel på vissa sätt. Men... De har en poäng i att våld och dominans och andra typer av beteenden är beteenden som finns på ett och samma spektrum.

Deras misstag är bara att de kallar allting för våld när de kanske snarare skulle se det som olika former av dominans. Där fysiskt våld är en väldigt primitiv form av dominans. Men andra former av dominans är mer sofistikerade och mycket mer hälsosamma. Mm. Ja, nog om det kanske. Över tillfället i framtiden ska jag lägga ut texter mer om mina transteorier. Ja, tack.

Boris

Det är nog många som är nyfikna.