Martin

Facebook byter företags namn till Meta för att förtydliga ambitionerna om en virtuell värld. Mark Zuckerberg kommenterar att det ligger i företagets DNA att sammankoppla personer via tekniska lösningar och att han hoppas att en miljard personer kan nås av hans metaversum inom ett årtionde. Facebook byter namn. Nu heter företaget Facebook Inc.

Framöver kommer det heta Meta Platforms Inc. Men i Ital så vill företaget bli kallade för bara Meta. Meta M E T A. Stor händelse i teknikvärlden givetvis. Egentligen inte så mycket för själva namnbytet. Google bytte ju också företagsnamn härom året till Alphabet. Nu är Google bara en filial, en underavdelning till koncernmoderbolaget Alphabet.

Men det var ju ganska mycket av en icke-händelse. Men här är det väldigt annorlunda. När Google bytte namn så var det för att man ville representera företagets diversifiering. Det vill säga man hade redan expanderat till ett antal olika affärsområden. Man håller på med diverse AI-forskning, man håller på med till exempel bilar, självkörande bilar och sånt där. Och det passar inte in under Google-paraplyet längre.

Så då skapar man då det här paraplyföretaget. Alphabet, väljer ner i sitt namn, där vad som helst kan passa in och så vidare. Ett koncernföretag för varje bokstav i alfabetet. Men för Facebook så är det på sätt och vis tvärtom. Namnbytet handlar inte om att sprida uppmärksamheten på flera områden utan det handlar om att fokusera företaget, att fokusera om företaget på en specifik utvecklingsväg.

En specifik vision som allting ska handla om från och med nu. Den visionen är alltså The Metaverse som är ett ord för skapandet av en virtuell värld. Mark Zuckerberg har under mycket lång tid varit övertygad om att... Den här typen av teknik, det som man kallar för VR virtual reality, är ett oerhört viktigt tekniskt och ekonomiskt paradigm.

Så det här är inget nytt för honom. Han har länge investerat stort i det här. Det mest kända är att han köpte ett företag som heter Oculus, som är en av de ledande tillverkarna av VR-hårdvara. Alltså de här glasögonliknande maskinerna som man sätter på huvudet för att gå in i den virtuella världen. Så han köpte Oculus för 2,3 miljarder dollar och det var mer än 7 år sedan, det var 2014 som han köpte det.

Så han har hållit på med det väldigt länge, det här är hans stora vision. Och Oculus är ju centralt för det här och Oculus kommer numera att byta namn, så Oculus kommer att kallas för Meta. Det kommer att vara varumärket man använder för hårdvarorna man säljer. Sen kommer han att ha ett annat varumärke för själva den virtuella världen som jag tror han ska kalla för Horizon eller Horizons. Men det blir intressant varför man man man döper företaget efter en produkt som man planerar att skapa i framtiden.

Just nu så finns det bara väldigt rudimentära versioner av de här produkterna. Då en sak var om Facebook redan hade skapat metaversummet och det var en stor del av verksamheten som började dominera mer och mer. Lite som det var för Google att man hade affärsområden som blev så väckte sig väldigt stora som inte hade att göra med sök och Gmail och webbtjänster och sånt där. Men. Nu när det bara är en vision, den här metaversum under visionen, så blir det mer problematiskt.

Det är lite pinsamt va, om produkten floppar och de måste byta namn igen för att inte ständigt påminnas om sitt mångmiljardmisslyckande. Man kan fråga sig varför de har gjort det, det finns ju spekulationer om att det här är en distraktion för att de vill avleda uppmärksamhet från alla skandaler som Facebook är involverade i. Jag tror inte alls att det är så man ska se på det här, utan det här handlar om visionen om den virtuella...

verkligheten som är någonting som är väldigt liksom djupt och och liksom autentiskt på ett sätt från Mark Zuckerberg. Det är någonting som han verkligen vill, som han har velat väldigt länge och den invi. Indien vision som han delar med många andra såna här teknik magnater i Silicon Valley och de här leder ofta det här intresset från litterära upplevelser i ungdomen.

Science fiction romaner som läste som som de blev väldigt inspirerade av. Den bok som nämns oftast är Snow Crash av Nils Stevenson. som är en bok som kom 1992 och som handlar om ett samhälle i framtiden där det finns en virtuell värld där saker och ting händer och där handlingen till stor del utspelar sig. Den virtuella världen heter då The Metaverse.

Så det är därifrån själva ordet kommer. Det kommer från romanen Snow Crash av Nils Stevenson. Såvitt jag vet så var det han som myntade uttrycket. Och nu har då Mark Zuckerberg lånat Nils Stevensons uttryck för att döpa sitt företag. Men det finns också tidigare förelag givetvis. Den allra mest kända är kanske, åtminstone för en bredare publik, är kanske New Romancer av William Gibson som kom ut 1984, så att det är lite tidigare.

som ju populariserade den här idén om cyberspace och virtuella världar som man kan gå ut och in genom och så vidare. Och givetvis har det också funnits i populärkulturen på andra snitt, det finns många filmer som handlar om det här, som Tron till exempel, som kom innan Neuromancer faktiskt några år innan. Matrix, den mest kända filmen som handlar om den här typen av väldigt immersiva virtuella världar.

Och givetvis har det gjorts många försök. att bygga sådana här världer. Ett känt exempel som man ofta gör nära av lite grann är något som kallas för Second Life, som är en sån här virtuell värld som man kan gå in i som ungefär som det finns många datorspel. Det finns ju också sådär World of Warcraft och sånt där men Second Life utmärker sig lite grann genom att poängtera att det här är inte ett spel utan det är en virtuell värld där man ska göra kanske mer professionella saker eller andra saker.

Det var nästan 20 år sedan nu som Second Life startade och de för väl en Tygnad, jag tror fortfarande finns kvar. Man kan logga in på Second Life och sånt där men för en tygnad är till bara för att hypen har lite grann blåst förbi. Men det finns en intressant sak här som jag hoppas att vi skulle kunna prata lite om idag. Det är att det finns det här starka litterära ursprunget till den här idén.

Det är en idé som har placerats i huvudet på teknikmagnaterna av författare. Men det som är så bekant tycker jag är att alla de här böckerna, alltså Neuromancer, Snowcrash och så vidare, alla de här böckerna är dystopier. När man läser Neuromancer eller Snowcrash... om man tittar på The Matrix. Det gör ju absolut inte att man vill leva i sådana samhälle. Man vill att den framtiden ska bli verklighet.

I Snow Crash finns det en del idéer som är lite såhär intressanta. Samhället i Snow Crash är kan man säga en sorts anarchokapitalistiskt samhälle. Som libertarian kan man vara lite fascinerad av vissa aspekter. Men i slutändan så är det liksom, jag ska inte säga någon spoilerstå om Snow Crash, men i slutändan så är det liksom... väldigt läskiga farliga saker som händer i i The Metaverse. Neuromancer är ett känt exempel och så vidare.

Det finns också givetvis icke dystopiska skildringar av av de här, eller åtminstone mer neutrala skildringar. Ett exempel som tycker jag kan vara särskilt värt att nämna är en bok av Werner Winger som heter Rainbow's End där man har extrapolerat de här utvecklarna på lite annat sätt att skildra det på ett kanske mer realistiskt sätt och ett mer neutralt sätt.

Men i stort sett alla skildringar och definitivt Snow Crash, The Metaverse, Brigade, det kommer från en ganska extrem dystopi. Det här tycker måste frågas. Så en sak är att man kan tycka att det fascinerade tekniska idéer att skapa en virtuell värld och allt det där. Men hur? Hur tänker man när man? Det är lite vad man läsa 1984 eller Brave New World och sånt där och inte bli avskräckt, utan tvärtom säga ja.

Men precis det där vill vi ha. Vilket ju tyvärr vi kan se att det är många som har gjort precis det med den typen av böcker. Den enes mardrömsdystopi är den andres paradis. Framförallt så är ju mardrömsdystopin ett paradis för diktatorn som äger och kontrollerar den dystopiska världen. Men i alla fall, är det inte väldigt märkligt Boris, hur ska man egentligen tänka kring att de här människorna uttryckligen, det är inte bara det här att man smyger in det Orwellianska samlet bakvägen, utan uttryckligen så hämtar de sin inspiration från en explosivt och extrem dystopi och säger det här ska vi förverkliga.

Boris

Nej men jag tror det egentligen bara kan förklaras med två... Alltså två mentala tillstånd som kännetecknar obegripligt många människor i det moderna samhället. Även människor med makt alltså. Dels är det en känsla av själväckel, man tycker inte om sig själv. Fast man är inte alltid riktigt medveten om det, eller man artikulerar inte.

Och det andra är liksom ett hat och en avskjid för andra människor. Hur de äter äpplen eller nånting sånt, utan... Sammansagt är det ett oreflekterat hat, alltså. Den obalanserade människans känsla av att vara själväckad. Och hat mot andra. Och det gör... hat mot andra leder ju till att... Alltså, vi ser ju det idag. Det kan inte vara... Alltså, den utveckling vi ser i den fas vi är inne i nu i samhället kan inte bara förklaras med, liksom...

girighet, makthunger och sådana saker. Utan det är verkligen ett hat mot människor och frihet. Vaccinationshysteri, alla regleringar, begränsningar. Klimathysterin är ju en kampanj mot människan också. Ni är era jävlar, förstör allting. Vi måste liksom inskränka er, begränsa er.

Eller så ska ni äta upp varandra så att ni inte... tär mer på jordens resurser. Alltså det finns en mäktig underström i det hela som även de som har dragits med och de som liksom vispar runt i vatten så strömmen skapas. Det var jag inte riktigt medvetna om. I en sådan värld där det fysiska leder till fysiska i olika former till själväckel och hat mot andra Då får vi tomma innerstäder, vi får jängkrig och vi får en längtan efter en värld som finns utanför det fysiska.

Där du kan sitta hemma, beställa mat från fodora och gå in i den virtuella världen. Det är hemska att jag tror att det ens är påtvingat. Det finns en hos väldigt många förfallna människor i det moderna västerländska samhället. utöver detta en stor lockelse. Man vill dit helt enkelt.

Martin

Jag tror att du är precis rätt ute Boris med din psykologiska analys av det här fenomenet. Det är precis som jag tänker på fenomenen såklart. Det finns diverse tekniska diskussioner som man kan ha kring det här för och mot från ett tekniskt perspektiv men det intressanta är givetvis Jag tänker på det från perspektivet av de individuella personer som driver på den här utvecklingen.

Tom Mark Zuckerberg, för han är ju den virtuella världens messias nu som ska komma liksom och och jag vet inte, han skulle lägga 30 miljarder dollar eller sånt där som han skulle bränna nu på VR-forskning internt på Facebook eller på Meta. Och saknen är att Mark Zuckerberg är en person som vi vet, vi vet lite om honom va?

Vi har kunnat observera honom i ett antal år och vi vet att han är en person som är fundamentalt osäker och obekväm i den fysiska verkligheten. Det är ju till och med ett stående skämt om Mark Zuckerberg, att han är så obekväm att han, man får känslan av att han är en robot eller en utomjording. Man har känslan av att han hela tiden, ja han anstränger sig för att låtsas vara en människa.

Det finns ju hur många menbilder som helst som alla förhoppningsvis har sett. Och det är ju självklart, precis som du är inne på Boris, att om om man är fundamentalt obekväm i den fysiska verkligheten Då framstår det som en fantastisk idé att bygga en ny verklighet där man slipper alla de här jobbiga sakerna som man måste dras med i köttrymden. Som till exempel ens eget utseende, ens eget kroppsspråk.

Om man inte är nöjd med de sakerna så kan man bara konfigurera sin mjukvara på ett annat sätt för att göra ett bättre intryck. Ibland så pratar man om VR-tekniken som ett sätt att återskapa en realistisk upplevelse. Det ska vara precis som verkligheten att gå in i den här upplevelsen. Men... Själa poängen är ju att Mark Zuckerberg och andra störda människor är rädda för verkligheten, men rädda för autenticitet och de flyr från den.

Och de här versatsningarna är en del av den flykten. Så det är lätt att förstå tycker jag att Mark Zuckerberg älskar. Visionen om en virtuell verklighet och det gäller även till exempel John Carmack som är liksom ett teknik. Teknikchefen kan man säga på Oculus som utvecklar tekniken. John Carmack han är en person som jag högaktar alla alla programmerare älskar och högaktar John Carmack.

Det var han som skapade han skapade klassiska dataspel för er som inte vet som Wolfenstein 3D och Doom och Quake och så vidare. Absolut legendarisk fullständigt genialisk programmerare. Men. Samtidigt, om man har observerat honom lite grann, så vet man också att han är ett tydligt exempel på en högfungerande autist som är neurologiskt alienerad från den fysiska verkligheten.

Så frågan är kanske om den här visionen har någon lockelse för normala människor som inte är rädda för verkligheten, som inte hatar sitt eget utseende, som njuter av att interagera med andra människor, tycker att det känns naturligt och rätt och riktigt. Tack till elever och personal vid Säkerhetssäkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Säkerhetssäkerheten, Sä att interagera med andra människor i den fysiska verkligheten.

Men problemet är ju såklart att många är så stukade att de kommer älska det här. Precis som att mänskligheten har implementerat 1984 och Brave New World som honom bor i instruktionsmanualer, snarare en avskräckande exempel. På samma sätt så kommer mänskligheten förmodligen implementera även New Romances och Snow Crash. Om inte hela civilisationen och teknosystemet hinner kollaps innan dess så tror jag vi kommer få se de här utvecklingarna.

Det kommer liksom inte falla på någon kommersiell orimlighet. Någon sånt där att Mark Zuckerberg tänkt fel vad gäller efterfrågan på de här de här produkterna. Och på sätt och vis finns det finns det en sort rationalitet i alltihop. Det är en väldigt mörk sort rationalitet, men. Dels så har vi alla högfungerande autister som är de som bestämmer nu i världen. Nördarna har tagit över. En gång i tiden så var det en annan grupp människor som styrde.

Nu har nördarna tagit över. Så nu har vi en massa sådana här obekväma autister som fattar de viktiga besluten. Men också bara vanligt folk, andra människor. Många människor mår dåligt, folk är alienerade, folk känner sig inte hemma i den normala verkligheten. Det som de vill få oss att tro är den normala verkligheten. verkligheten. Så att det är begripligt. Det är begripligt i många fall. Säkert i hundratals miljoner fall att folk längtar bort, att folk längtar efter någonting annat.

Men sen finns det ju en, en, en, alltså verkligen natt svart ironi i att, att det högre strykningen folk som Mark Zuckerberg som gör att människor är olyckliga. Det är på ett sätt är det en, det är en sorts infernalisk affärsmodell. Först förpestar man folks liv, gör det extremt svårt för folk att vara nöjda med med sin egna liv, sin riktiga liv. Till exempel. Dagarna ända sitter man på Facebook och på Instagram och jämför sitt eget liv som man faktiskt upplever det med andra människors glamorösa skrivbilder, en bild som de vill framställa av sina liv.

Sådant sak som vi får mer och mer bevis om hela tiden. Att folk blir väldigt olyckliga av det. Orsakar seriösa psykiska problem. Och dessutom, det är en bizarrhet att vi har en länk på Bubblies nu. Om hur unga flickor i USA får Tourette-syndrom. Av att titta på videos på sociala medier. Av människor som har Tourette-syndrom på riktigt.

Och de här flickorna börjar utveckla tics. Som om de hade Tourette's. Och frekvensen av folk som kommer in till psykiatrin i USA och har tordets har gått upp med hundratals eller tusentals procent. Så de här sociala medierna som Mark Zuckerberg skapar är direkt farliga för folks psykiska hälsa. Och får dem att känna sig missnöjda med sin egen liv, får dem att känna sig alienerade från verkligheten.

Och sen får de tjäna svinmycket pengar på det. Och sen så kommer de erbjuda den här utvägen genom en fantasiv värld där man kan omskapa sig själv. utan att behöva ta hänsyn till materiella begränsningar och fly undan från den här dystopin som Zuckerberg och andra som handla skapat.

Boris

Just det att gå mot psykologiska... Modeller och teorier för att förklara utvecklingen, det tror jag är ganska fruktbart. Man kan ju titta på en ofta kritiserad tankegång hos Freud om dödsdriften. Och frågan om han inte hade rätt stora poänger där. Och när han hävdade att dödsdriften var en del av det som vi har idag.

Då driftar de det som leder till aggression mot andra. Och liksom utåtriktat, aggressivt och expansivt beteende. Men i det moderna västerländska samhället, där i alla fall till exempel europeer, lever i ett samhälle där tävlingslust, kamp, erövring, självhävdelse, inte är tillåtet faktiskt.

Så kommer dödsdriften att ta sig uttryck i stilsam självutblåning helt enkelt. Det är för att du får inget ut... Du kan liksom inte gå ut och verka bland människorna. Aggressivt beteende behöver inte innebära att man pucklar på folk, utan att man liksom tar plats och vill att saker ska röra sig framåt. Om det blir betecknat som ett asocialt beteende som...

Ja, då blir det folk sittande på kammaren. Alltså då blir det även sunda, friska individer till slut sittande på kammaren. Och kommer de välja att gå in i virtuella världar. Det är bonigt uttryckt. Ingen kul framtid som väntar om vi inte gör något.

Martin

Tack och lov så kommer det dröja. ett tag innan det händer och jag är inte helt säker på att de kommer att lyckas. Det finns väldigt stora tekniska utmaningar som man egentligen inte är nära att överbrygga just nu. Och det finns också fundamentala frågeställningar kring hur man egentligen kan använda tekniken, vad den är bra för. Det finns en premiss för alla de här satsningarna som är att det på något sätt gör någon stor skillnad för en upplevelse att vara inuti en virtuell värld snarare än att bara...

att titta på saker utifrån. Men det är alltid ett tveegatsvärd, den där upplevelsen. Det är väldigt kraftfulla upplevelser. Jag har själv testat en sån här oculus-enhet och lite VR-upplevelser och det är väldigt kraftfullt och intensivt och intressant på många sätt. Man kan framkalla de effekterna. Det känns väldigt snabbt så kommer man in i det och det känns väldigt verkligt.

Men det är också väldigt obekvämt. En sån sak är att det är många som blir illamående, som blir åksjuka eller liknande. I början med de tidiga modellerna så var det 30% av dem som använde dem som blev fysiskt illamående. Det där kan man givetvis förbättra tekniken med bättre sensorer så att det blir bättre matchning mellan huvudrörelser och vad som visas på skärmen. Men det är någonting fundamentalt väldigt skruvat med att sätta en maskin på huvudet som helt och hållet stänger ut det visuella intryck från omvärlden.

Jag har själv funderat på att skaffa VR-kit för ett specifikt syfte. Det finns ett dataspel som jag har en ambition att spela ibland. Det är ett spel som passar väldigt bra med VR. Det är många som använder VR-kit. Jag tänkte att jag kan köpa en sån här grej. Men jag har inte gjort det. Till slutändan känns det så otroligt sjukt att vara avskärmad.

från den fysiska verkligheten. För det är så isolerande och så desorienterande att man inte kan se vad som händer runt omkring en. Så i mitt fall skulle jag bli avskärmad från min fru och mitt barn, vad som rör sig omkring. Min dotter skulle kunna komma in i rummet utan att jag märkte det eftersom jag sitter där liksom den där jag ser är den här virtuella världen, jag hör lurarna på mig. Och jag försöker säga bara att det är en väldigt extrem sak att vara så otroligt isolerad.

Och förutom att man inte vet vad som händer så är man lite groggy när man kommer ut ur den saken. Så att jag skulle jämföra den här upplevelsen. Det är inte som att sitta vid en dator och spela datorspel. Det är mer som att ta en drog. Det är mer som att knarka ner sig och totalt in i en sån här knarkfantasi. Eller något sånt där. Och det där är ju liksom för min del, för vissa människor är det väldigt positivt. Men för min del är det något väldigt negativt.

Av samma skäl som jag inte vill ta om dessorienterande droger. Så vill jag inte göra den här liksom. Undertexter från Amara.org-gemenskapen alldeles för intensiva för desorienterande VR-saken. Och det är som mörksakar bara kan tro att folk ska göra det här för att till exempel sitta i möten, affärsmöten. Ska man inte ha liksom behöver en vanlig Skype eller Zoom såhär, utan man ska ha VR-möten, sitta i sin Oculus-enhet.

Men jag tror människor kommer tycka att det är väldigt obehagligt och att man, ja, att det blir en obehagskänsla, en klaustrofobisk känsla. Plus att man får sämre information för att om du ska ha en visuell komponent i ett möte Då vill du se en annan persons Ansikte Se deras mimik Om du ska ha en visuell komponent. Du vill inte titta på deras avatar Som de har designat för att representera dem I VR-världen.

Det är helt värdelöst i jämförelse. Den här idén med att folk skulle vilja interagera med med ett världsligt system genom VR Tror jag att den är väldigt tveksam. Att röra sig runt i ett rum Det är sättet som vi använder för att interagera med den fysiska verkligheten. Men när det gäller internet och datorer så finns det inte bättre sätt att interagera. Det finns många idéer om att röststyra datorer ska bli en stor sak.

Vi har Siri och Alexa och sånt där. De funkar för vissa saker, men det finns också grundläggande skäl till att vi föredrar andra metoder som ytligt sett kanske är mer omständiga. Ett problem med röststyra gränssnitt är att Om du ger ett kommando till din dator med din röst så kommer alla andra människor som är runt omkring dig höra dig. Så du har liksom inte samma privata sfär när du gör det.

Och på motsvarande sätt så har det massor med komplikationer som gör att kanske om du är Mark Zuckerberg att du bara kan sitta ensam på ditt kontor och låsa dörren om dig så kan du liksom gå in i din VR-värld och sånt där. Men för normala människor så är det här ganska extremt. Plus apropå det här med privatliv, alltså Mark Zuckerbergs virtuella värld. Den ska vara en allomfattande unifierad tjänst.

Allting ska gå via hans metaversum tjänst. Och givetvis innebär det att det kommer att vara absolut total övervakning. Facebook kommer att se allting. Allting du säger, allting du gör, varje steg du tar, varje handrörelse du gör, allting det här kommer att gå via deras servrar. Och registreras och analyseras och så vidare för kommersiella syften eller för andra syften. Och Zuckerberg kommer att ha helt opågränsad kontroll.

Vad som händer? Obegränsad möjlighet att censurera allting. Och givetvis kommer de censurera stenhårt. Redan nu har Facebook 10 000-tals anställda som bara sysslar med att censurera vad som händer på plattformen. Och de kommer ju ha en miljon människor minst som övervakar och censurerar metaversummet. Och om du är stygg, om du skriver någonting på Facebook som inte Mark Zuckerberg gillar, då blir ju kontot avstängt.

Och när kontot är avstängt så kan du inte gå in i den virtuella världen längre. Så är det redan idag. För att kunna använda en sån här Oculus-enhet så måste man ha ett Facebook-konto. Så det är redan liksom totalt integrerat på hårdvarunivå i hans nätverk. Så det är liksom, det jag försöker säga här, den här lösningen som de håller på att utveckla, den är egentligen ganska opraktisk och det kommer ta liksom minst fem år, minst tio år eller något sånt där innan det här överhuvudtaget är liksom praktiskt användbart, innan det är bättre än någon annan lösning. Förutom en grej och det är att folk kommer använda det som ett knark. Och det tror jag är den här tekniken. Tyvärr är väldigt bra på.

Boris

Ja, det är det ju. Och det kan de ju nästan börja använda. omgående och du ser redan idag hur människor fullt medvetet avskärmar sig från omvärlden med primitivare grejer som att de alla stockholmare förflyttar sig nästan konstant med lurare i öronen och tom blick och för väldigt många tror jag det låter som en jävligt tilltalande grej att ha möten med andra savatarer.

Jag menar. Det är väldigt få sammanhang. Jag tror att det skulle kanske få bullertidsmöten att bli lite lugnare dessutom. Men för övrigt så tror jag att människor har inget behov av riktiga möten och sammanträden utan väldigt mycket mänsklig aktivitet nu när det gäller möten.

är ju bara bekräftande och yttrande av rätt sak, även i affärssammanhang och administrativa sammanhang i statsapparaten. Och det kan man hantera med hjälp av... och kliva in i den här världen. Det är det underlätta att göra det smidigare bara. Jag tror att spärrarna är väldigt svaga för folk att glida in i den här världen.

Inte bara för att man kan överse med klumpighet fram till dess de har filat till det ordentligt. Det är ett romankomment tycker jag att det är ändå ett steg framåt. Kan folk redan, de är redan tränare och genomlida och det är ett steg framåt. Långa, odlidliga zoomkonferenser där hälften av deltagarna har taskiga uppkopplingar när man sitter där av tiden.

Då blir nästan det här språngartat bättre. Så att vi sitter i skiten före än vi anar, tror jag. Och kombinerat... Jag är lite nyfiken också på att... Jag har sett förvirrade artiklar i kvällspressen om... om det här med de sexuella aspekterna av den virtuella världen. Och det där har ju alltid varit en barnbrytande grej i utvecklingen.

Och, ni vet ju inte hur det fungerar för att de där artiklarna är så vaga och antidande. Men finns det sådana möjligheter så visar jag att väldigt, menar jag, Explosioner kan försälja sexrobotar och öka så mycket som vi gör nu så måste erbjudandet av sexuella upplevelser i en virtuell värld vara obehagligt lockande för märkligt många människor.

Martin

Ja det är säkert helt sant. Jag hade tyvärr ingen möjlighet att testa den typen av tjänster när jag experimenterade med Oculus VR. Det hade varit väldigt intressant att se som jag har läst om det. Jag har bara en vag uppfattning om hur det går till. Som jag har förstått det så är porrbranschen väldigt långt fram och det är de som producerar väldigt mycket av materialet för VR-upplevelser. Så att definitivt, och det går in på det här kontot som jag tänker på, sån här knarkaspekten.

Men ja, du har en bra poäng om Zoom-kulturen och allt det där, men det knyter också an till det jag ändå ser som optimistiskt, den positiva andra sidan av det här som händer. Jag är rätt säker på att jag kommer inte syssla alls med Mark Zuckerbergs låtsasvärd. Och jag tror inte egentligen någon annan person som jag bryr mig om kommer att torska på det här.

Så det blir ännu en ganska praktisk uppdelning mellan människor. En bra signal huruvida man ska ha med någon att göra. Så om man ser någon gå runt i sitt VR hjälp, så kan man väldigt säkert räkna bort dem som en irrelevant person, en person som bör vara irrelevant i ens liv. Eller till exempel om man har någon affärskontakt eller någonting och de säger så här, ja bra vi kör mötet i Metaverse, sätt på dig din hjälm och så kör vi mötet med våra avatarer.

Då kan man också snabbt och enkelt konstatera att det är den personen som jag inte ska göra affärer med. Och jag är alltid väldigt positiv till fler signaler av den typen som låter mig snabbt och enkelt sålla bort människor från ditt liv.

Boris

Ja, och den här uppdelningen är intressant tycker jag. Det är en positiv aspekt av det hela faktiskt.

Martin

Det var ju, de hade ju för några år sedan en produkt från Google som heter Google Glass. Jag vet inte om du kommer ihåg Boris, de här kameraglassögonen. Nej. Som tog bilder och filmade och var uppkopplade och liksom. Då hade du människor, de försvann ju sen. För att, jag tror de fick alla möjliga problem. Folk gillar inte alls Google Glass. Framförallt bärarna av Google Glass kanske gillar de på ett sätt. Men de som mötte människor som hade Google Glass på sig.

gillar inte alls. Men jag minns då under en tid då så var det ett antal personer som hade på sig det första jag träffade på var alltså testkit. Någon hade fått liksom internt på Google någon testvariant av Google Glass för att det umgicks med folk då i teknikbranschen. Men jag minns den oerhörda obehagskänslan som uppstod när någon kom in i rummet med sådana här Google Glass. Och jag personligen, jag hade absolut noll tolerans.

Jag sa åt folk direkt liksom att Det här är mitt rum, du kommer inte in här med dina spionglasögon. Och om det inte var mitt rum så jag kunde kasta ut folk då gick jag därifrån. Så att det var ju verkligen en, under den korta perioden då Google Glass var en grej så var det en väldigt stark vattendelare. Och det är också överfört, om någon accepterar att sitta i ett rum med någon som har Google spionglasögon på sig så är det ju, det i sig gör att jag räknar bort den personen som en irrelevant person som jag inte tänker ha mig att göra.

Undertextning.nu Så jag ser fram emot en liknande såldningseffekt från meta-plattforms fram till teknologier som man fick med Google Glösning och så vidare.