Martin

Farkgrillan hade sinrikt system för att utfordra tusentals soldater, inklusive portabla storkök i djungeln och underjordiska ugnar för att maskera rök, uppmärksammas av forskare och i kommande kockbok med 36 klassiska farkrecept. Den här artikeln handlar om ett udda ämne, men jag tycker det är en väldigt intressant fråga.

Det är någonting som jag faktiskt har tänkt lite på då och då, men jag har aldrig undersökt det närmare. Hur går det egentligen till när man har en stor grillastyrka? Man har kanske tusentals människor ute i någon djungel som ska slåss mot staten och allt det där och man gömmer sig. Hur går det egentligen till med logistiken och med maten? Hur lagar man mat till tusentals grillasoldater utan att det leder till att man blir upptäckt för att man handlar så mycket på en lokalaffär eller Man kanske plundrar närliggande byar eller man ska grilla kött för tusen personer det blir ju rätt mycket rök då, det kommer synas.

på långt om. Så hur gör man egentligen? Och det är precis det den här artikeln handlar om. Och den handlar då specifikt om FARC, den välkända, förrätta kommunistiska grillan i Colombia. De har ju slutit fred med regeringen 2016, men innan dess var det många årtionden av blodigt inbördeskrig i Colombia. Och FARC lyckades då hålla sig gömda, mer eller mindre i djungel, ofta.

Det finns några olika Det är en del av en biotopi i Colombia, men i djungeln i stort sett. Den här artikeln handlar om alla olika metoder som de använder. Det är spännande tycker jag. En sak är att de har haft ganska storskaliga odlingar själva. De har odlat vete, odlat socker. Beroende på vilken del av landet de är i, så om de är i regnskogen så plockar de mycket frukt. Om de är längre söderut, närmare andelar, så kan de odla potatis.

Och de har också djurhållning. Kor, grisar och kycklingar, ofta i anslutning till potatis. till byar, ganska avlägsna obsyra byar så gör de en deal med lokalbefolkningen eller eventuellt med vapenhot tvingar de att hjälpa till att sköta de här jordbruken kan man säga och sen har de särskilda kökstationer sinrikt utformade super effektiva beskrivning som sådant så de har en portabel kökstation som kan laga mat för 200 personer åt gången och här har de lite intrikata metoder för att hantera de här den här utrustningen och hur man rengör den.

Tyvärr så finns det ingen bild, det finns bilder i den här artikeln, det finns ingen bild på de här ranschar, som kallas köksstationerna. Det hade jag väldigt gärna velat se. Se vad det är för liksom spisar och knivar och utrustning de har. En sak som tycker jag är väldigt sant är det här med röken. För det är någonting som om man bara börjar tänka på det här problemet så kommer man direkt på det här med rökproblemet. Och tydligen så har Fark använt sig av underjordiska vedeldade ugnar.

Så de har vedugnar men de gräver ner dem under marken för att kontrollera rökutsläppet. Så de kan styra hur mycket rök ska komma i taget på något sätt. De lagrar det under jorden och ser till att det inte kommer för mycket på en gång och så vidare. Det här var tydligen någonting som de lärde sig av Vietkong. Så typ i Vietnam så hade de sådana nedgrävda ugnar. Och så satt de också med ugnar nära stora träd för att röken maskeras när den släpps ut i taget.

Det här är lövverket av ett stort träd. Sen vid millennieskiftet blev det annorlunda för då fick regeringssidan bättre möjligheter. De började med flygövervakning, de uppgraderade sin teknik. Det gjorde att inte ens de här Vietkongugnarna fungerade längre. Då bytte man istället till gasspisar, gasugnar. Det medförde en sorts kulinarisk nedgradering.

Det gjorde att man kunde laga lite enklare mat. Det blev lite tråkigare soppor och vissa av de klassiska. Det kunde man inte göra längre. Och sen en del annat som att man har... Man hade inga kylskåp såklart. Samtidigt är det väldigt varmt i Colombia. Så hur håller man till exempel kött ätbart? Ja, men då har man så man använder mycket salt. Och så äter man mycket rökt kött.

Får ju äta lite om det här. Man får också veta lite grann om vilka... Ibland när det var ont om en annan mat så jagade de... Jag heter tjuvjagar. Jagar sån här mat som man inte ska äta egentligen. Som apor och tapirer och sånt där. Textning.nu Vilket i sig så var en del av propagandan om fark. Att det var ett sätt att avhumanisera grillerna, att säga att de käkar tapir, apa och sånt där. Men enligt den här artikeln då, som är relativt farkvänlig så gjorde man bara det i undantag när det var ett nödläge.

Sen får vi ju givet oss många exempel på vad de åt. Kantschardinas, en sorts friterade degskivor tror jag man kan säga, eller sådana pasta-skivor och sånt där. som kallas för grillabröd som tydligen hade väldigt bra hållbarhet. Upp till fem dagar så behöll den smak och textur. Så att kancharina så väldigt populär att man kunde ta med sig dem på marsch och sånt där.

Flera intressanta recept. Jag har aldrig käkat någon av dessa saker själv så det är lite svårt att föreställa mig. Men det finns en kollada. Agua de panela är en sockerdryck som görs på råsocker. Det låter ganska äckligt tycker jag. Men det är tydligen att de drack mycket av sockerblasket som de gjorde själv i djungen. Risrätter, mycket ris. Ris med bönor. Ris med nötsötter. Ris med fläsk och chili och lök och morötter.

Och det kommer en kockbok. Det pågår ett projekt kring Farkerillan för att många... Många gamla farkkämpare har svårt att återanpassa sig i det konventionella samhället sen de slutade sin grillakamp. En av idéerna de har, hur de ska hålla fast på sin identitet och rehabiliteras och sånt där, är att man ska uppmärksamma deras mat. Se maten som en nyckel till identiteten.

Därför har man skapat den här farkkokboken med klassiska farkrecept. Det finns en restaurang som någon har startat som heter Laranja de Mi Pueblo. Mitt folks. Mitt folks ransch, mitt folks kök, där man också kan gå och käka bland annat gamla autentiska farkrätter på en restaurang. Vilket jag tycker låter ganska intressant. Jag skulle absolut vilja gå till en restaurang när man var i Colombia och testa att käka sådana här cantarinas. Det kan jag tänka mig smakar ganska gott. Blir du sugen på farkmat när du läser den här artikeln, Boris?

Boris

Det här är en sådan här grillaromatik som inte är riktigt sann. Det här är ju liksom amerikansk vänster som gillar grillarörelser i Latinamerika, 3D-världen och Karibien. Och då tycker de att fark är jättescharmiga. Men, tittar man på fark, fark, fark kunde jag bara säga, fark ordentligt. Man kan ju läsa Ingrid Betancours självbiografi.

Hon var gissad hos dem i sex år, sju år kanske. Hon kom ändå ut som en vänsterkvinna på slutet. Självbiografin är en jättebra skiljning av hur det är att leva som fångare hos den latinamerikanska vänstergrinnan. Men du får inte någon känsla av det.

av att de käkade på det här sättet som beskrivs i gastronomiska uran. Som för övrigt är en väldigt trevlig sajt, jag läser den dagligen. Men det här är så jäkla romantiserande och vi ska komma ihåg att Colombia under de gåra årtionden präglades av markkampen, godsägarna, kartellerna, FARC och centralmakten, alla hade sina milicer.

Alla piskade bönderna, alla plågade bönderna. Och det gjorde ju fark också. De gick bara in i byarna, riktade automatvapnen mot bönderna och sa Ge oss maten! Det är en obehagligt romantiserande bild av vad farkridan ägnade sig åt. Man får en känsla av att det är liksom... Bordea, Goose, Latinamerika på något sätt.

Och så är det ju inte riktigt. Sådana var de inte. Det fanns säkert jätterara killar där ute i borsen som gjorde roliga majspannkakor och annat hos sina grillarkompisar. Men de var lika brutala bondemördare som de andra tre krafterna som jag nämnde nyss. Eww. Och det här är bara sådär grillaromantiserande som vi bör undvika på alla sätt.

Martin

Jag är säker på att de tog kol på massor med bönder och allt det där.

Boris

Men du vill ändå gå på deras restaurang?

Martin

Tycker inte det låter lite intressant med Cancharina så att minst att det smakar på deras aguade panela och sånt.

Boris

Jag har någon slags... Jag skulle fan mig nästan hellre gå på en Carsella-restaurang än på Farc. Farc ligger närmare mig, närmare mitt hjärta. De sviker mycket mer. Så jag går nog hellre på Kartellrestaurangen faktiskt. Eller Godsäga-restaurangen. Dock inte på Centralmakternas restaurang.

Martin

Vad får man äta på dem då?

Boris

Att äta väldigt mycket kött. Väldigt mycket kött. Du skulle gilla det.

Martin

Förresten apropå majspannkakor, i den här artikeln det nämns ingenting om majs. Inte ett enda avnämnande i artikeln, så att jag kan minnas.

Boris

Nej, det är alltså... Jag insåg samtidigt som jag sa det att det där trampade jag lite fel. Majs är väldigt... Det är mycket högre upp. Det är Centrala Mexiko och Centrala Amerika. Alltså majs finns inte i Colombia överhuvudtaget tror jag.

Martin

Det var bland annat det jag gillade med den här matideen. Det finns vissa ingredienser, vissa råvaror som jag ogillar. Jag trodde det skulle vara fullt med de dåliga råvarorna, till exempel majs. Men sen så är det ingenting om majs. Och det är bara de bra djuren. Kor, grisar och kycklingar. Inget sånt här lamm och konstiga fåglar och fisk.

Boris

Vänta nu, gillar inte du lamm?

Martin

Nej det tycker jag. Lamm smakar som kofta, du vet väl.

Boris

Ja visst, ja du har den. Det där ska vi vota.

Martin

Det ser jag faktiskt fram emot. Det hoppas jag att du kan göra.

Boris

Då har jag det.