Martin

En tredjedel av de anställda säger upp sig när mjukvaruföretaget Basecamp vägrar låta interna arbetsverktyg, våra plattform för politisk aktivism samt stänga ner mångfalds- och jämställdhetskomite. Basecamp är på ytan ett ganska ordinärt företag kan man säga. Webbaserade system för projekthantering.

De har även ett system för att hantera e-post. E-post system som ungefär som Gmail. De har sin egen variant som heter hej.com. Tidigare hade de lite andra produkter. De hade CRM-system, alltså ett kundhanteringssystem. Och lite liknande saker. Något chattsystem och sånt där. Men de har liksom flyttat ihop. Allting har konsoliderats till den här produkten Basecamp. Och tidigare så hette företaget 37signal som nu har bytt namn till Basecamp och tagit namnet från sin huvudsakliga produkt.

Hur som helst, de gör lite sådana saker och det är helt vanliga kontorsappar. Rätt normala, osexiga saker. Litet företag med mindre än 100 anställda. Varför har vi hört talas om det här företaget någon enda gång? Vad kan man tycka? För det är så ordinärt. Men inom teknikbranschen så är det här ett berömt litet företag. Därför att det har byggts upp och drivits på ett sätt som avviker från Silicon Valley-normen.

Grundarna har varit väldigt... De har pratat mycket om vad de har gjort längst ivägen. Men för att förstå vad Basecamp håller på med så kan det vara värt att säga något om hur alla andra jobbar i Silicon Valley. För det är bara så egentligen som det här blir begripligt. Den konventionella påbjudna modellen i Silicon Valley är att man... Du har en affärsidé och du börjar med att bygga en enkel version av din produkt.

Du får inte bygga mer än en minimal viable product. Sen ska du ta in maximalt mycket kapital från investerare. Sen investerar man stenhårt i att skaffa så många användare som möjligt. Och få viral spridning på sin app och exponentiell tillväxt i antal användare. Och i den här fasen så tar man inte betalt för tjänsterna.

Allting handlar om att maximera antalet användare. Så inte bara är man likgiltig inför lönsamhet, utan du betraktas som tjänstefel att gå med vinst. Hela poängen är att man ska blöda pengar för att maximera tillväxten. Återigen då, tillväxten är antal användare, inte tillväxten i mängden pengar man tjänar. Det enda som räknas är att växa så fort som möjligt. Tillväxt mäts inte procent per år, utan det mäts procent per vecka.

Och det ska helst vara ett tvåsiffrigt procenttal tillväxt per vecka. Och hur man faktiskt ska tjäna pengar, det är en fråga som skjuts på framtiden. Och det betraktas ibland nästan som lite töntigt att den ställa den frågan. Ja, men hur ska ni tjäna pengar? Det låter helt sjukt då, för någon som inte känner till den här modellen. Och det är helt sjukt. Men enligt sin egen perversa logik så fungerar det ändå.

Framför allt så är det en modell som är bra för investerare givetvis. Hela affärsmodellen kretsar kring dem. Det vill säga, om du inte kan övertyga riskkapitalister att satsa på din idé, då kan du inte ens vara en spelare. Alla måste hela tiden fjäska för investerare, och investerare har enormt mycket inflytande i alla företag. Om du inte har investerare i ryggen, utan vill bygga ett företag på ett mer traditionellt sätt, alltså med, vad man kallar för organiskt tillväxt, där du skaffar några kunder, du tar betalt av kunderna, du gör en liten vinst, Då investerar tillbaka den vinsten i företaget för att göra lite mer vinst och så vidare.

Och så håller det på så ett antal år och sakta men säkert bygger upp intäkter, bygger upp ett. positivt kassaflöde. Om du gör så så är du enligt Silicon Valley en irrelevant loser. Ditt företag är inte en glamorös startup utan det är en patetisk liten lifestyle business är ett ord som de använder.

Det är den digitala motsvarigheten till att driva en liten butik. En mom and pop store. Vilket är en liknande som ofta används och givetvis sägs nu med frakt. Otroligt töntigt och... bakåtsträvande, att det inte satsar mycket, mycket högre. Så baksidan av den här modellen är förstås många. En sak är att hugade entreprenörer som lurar sig att hoppa på det här tåget blir utbrända på löpande band.

Därför att istället för att hitta arbetsmetoder, arbetstempo som passar dem och är långsiktigt hållbara så pressas de att jobba stenhårt dygnet runt. Även anställda. För att anställa i ett tidigt skede då, de får också liksom lite optioner, möjligt att bli delägare. Men de måste jobba svinhårt, i stort sett dygnet runt för att vara med på den här. Jag har själv sett på nära hand hur det fungerar och det är riktigt, riktigt sorgligt.

Ett annat problem då det är att företagen blir instabila. Det är för att man satsar allt på ett kort att man ska bli mega stora. Om man kommer halvvägs, då har man inte ett halvstort företag utan då är allting man har byggt värdelöst. Det är för att man tjänar inga pengar. Så att när investerarna till slut drar ur proppen, vid någon tidpunkt där de bestämmer sig för att de inte vill köra längre, då dör företaget. Så att för entreprenörer och anställda så är det en ständig risk att...

företaget plötsligt ska försvinna. För investerarna är det inte lika farligt därför att det ingår i deras modell. De investerar i tio olika företag och då räknar de i att nio av de företagen ska gå i konkurs. Deras investering ska bli värd noll. Men det tionde företaget kommer bli megastort. Där kommer deras investering bli värd hundra gånger mer eller tusen gånger mer. Men det är så där roligt som entreprenör eller anställd att företaget i vilket man plöjer ner sin bästa energi, kanske når den bästa orden av sitt liv.

Det företaget kommer med 90% sannolikhet att misslyckas och blir värt ingenting. Och det ser jag som helt normalt. Det är planen. Det är planen att ha 90% sannolikhet att misslyckas. Och sen är det ju förstås så också att när man fattar beslut... Ehm... Eh... Man fattar dåliga beslut när man inte har en naturlig ekonomisk feedback. Alltså om man har en massor med miljarder som man investerar och bränner då kan man subventionera sina produkter och förvrida hela marknader.

Även stora marknader. Och det kan pågå i åratal. Ett exempel på det som jag tycker är intressant är Uber, taxiföretaget Uber som har använt oräkneliga investerar miljarder till att subventionera sina taxiresor. För att när du åker med Uber så betalar du inte den fulla kostnaden, alltså Ubers egentliga trivskostnad för att tillhandahålla den taxiresan. Därför att de är finansierade med VC-kapital och de går avsiktligt med förlust för att kapa åt sig så stora marknadsandelar som möjligt.

Så att från ett... Ett från ett snävt konsumentperspektiv så är det fantastiskt att jag som konsument får artificiellt billiga taxiresor på bekostnad av en massa riskkapitalister i Silicon Valley. Fantastiskt, men under tiden så slås alla små taxibolag ut därför att de inte backade av Silicon Valleys mega kapitalister.

De måste täcka sina kostnader med kundintäkter. Då kan man inte konkurrera med någon som har massiva subventioner. Och på ett plan spelar det ingen roll om de subventionerna kommer från staten eller från superkapitalister. Effekten på andra företag på marknaden är samma sak. Jag tar bara upp det här som ett exempel på att det har även konsekvenser utanför på resten av samhället. När man har den här groteska riskkapitalmodellen från Silicon Valley.

Det är helt enkelt en riktigt sjuk modell men det är ändå förvånansvärt få inom it-branschen som kritiserar den. Och här kommer vi då till saken med Basecamp. För att bland de som har gjort det så finns Jason Fried och David Heinemeier Hansson. När de startade sitt företag, det som numera heter Basecamp, så hade de en helt annan filosofi. Och det är de förstås inte unika om, men det som var speciellt med dem var att de pratade och skrev om sina idéer kring företagande.

Och vid det här laget så har de i 20 års tid varit en sorts evangelister, som man säger i den här branschen, för ett alternativt sätt att driva företag. Eller som man kan säga, ett traditionellt sätt att driva företag, men i en bransch där det är en del av det. De flesta idealiserar en otraditionell och väldigt extremistisk modell. De har till exempel skrivit ett antal böcker om sina idéer kring entreprenörskap, företagsledning och så vidare.

Deras filosofierande utgår allt ifrån deras eget företag. Till exempel när de gav ut en bok 2013 om distansarbete. Det är väldigt populärt nu. Alla ska jobba på distans, alla ska jobba remote, över Zoom och sånt där. Basecamp-gänget skrev en bok under 2013 och den byggde på deras erfarenheter av att själva uppmuntra till distansarbete på Basecamp. Vad de hade lärt sig, vad som funkar, vad som inte funkar och så vidare.

Och de har ju varit förespråkade av det. av distansarbete. Det har alltid varit på deras företag har det väldigt länge då varit. Frivilligt att komma in på kontoret, två gånger om året har man uppmuntrat sig att komma in på någon sån här teambuilding grej. En annan grej, de har från början sagt nej till investeringar och externt inflytande. De har sagt nej till att aggressivt maximera tillväxten på bekostnad av allting annat.

Istället så har de hyllat den här idén med en lifestyle business. Det vill säga att företaget först och främst finns till för de själva. Och om maximal expansionsdakt kräver att de ska jobba 18 timmar om dygnet, då är det någonting som försämrar deras livsstil som de inte är intresserade av. Så istället så fokuserar de på att göra ett liten antal saker. Och göra dem riktigt bra. Och de expanderar ju inte förrän de är rätt säkra på att kunna göra det på rätt sätt.

De tar god tid på sig, de jobbar hantverksmässigt, de tar betalt av sina kunder. De accepterar att intäkterna växer långsamt, men det är det de använder för att utveckla företaget. Så lika mycket som de bygger produkter så bygger de medvetet det bästa företaget de kan bygga. Och de tänker mycket på saker som hur man hittar rätt medarbetare, hur man skapar rätt sorts arbetsmiljö. Och saken är att det har gått extremt bra.

för det här företaget. Som ni vet finns det inga offentliga siffror men det är enkelt att räkna ut att de har vinstmarginaler på hundratals eller tusentals procent för att de har miljontals betalande kunder och bara några dussiner anställda. Så även om de här anställda får totala fantasilöner så är de våldsamt lönsamma det här företaget.

Och här är saken då att de skulle ha ännu mer pengar om de hade tackat ja till något av de här Alltså säkert hundratals erbjudanden de har fått om investeringar. Men nu har de istället en mindre apparat, men som är en sorts pengamaskin. Som de äger, som bara producerar avkastning. Som kanske inte gör dem till miljardärer, men som gör dem till mångmiljonärer. Och de har 100% kontroll över alltihop.

Inklusive sin egen arbetsmiljö, sitt eget arbetstempo, vem de jobbar med och så vidare. Och de allra flesta människor tycker nog egentligen att det låter enormt mycket mer attraktivt. jämfört med att vara miljardär men i gengäld var helt låst i ett liv som framförallt styrs av andras krav och förväntningar och var i ramphuset hela tiden och sånt där. Och sen ska man säga också att de har, Jason och David, de har en extern investerare, en enda extern investerare och det är Jeff Bezos.

Men han kom in i bilden rätt sent, det var bara här om året och det handlade inte om att de behövde hans pengar och sånt där utan det var snarare något som hände för att de hade en relation med honom och han, han blev. ville vara med som rådgivare och vad det nu var. Så de lät Jeff Bezos köpa en liten post i företaget. Men till exempel, till skillnad från alla andra företag i den här branschen så ger de inga aktier eller optioner till de anställda. För det skulle också komplicera saken och göra saker mindre roliga.

Det fanns fler som skulle vara med på stämmorna, tycka till och så vidare. Så istället får de anställda helt enkelt mer pengar. Och de har en stående policy om att alla som jobbar på företaget ska ha topplöner inom respektive kategori. Om du jobbar med kundtjänst så ska din lön vara minst i 90-tionde percentilen för kundtjänstjobb i San Francisco. De benchmarkar mot San Francisco och säger att alla ska vara topp 10% av de lönerna, vilket är ett högt lönnivå.

Jag tror att de har en vinstdelningsprogram och så vidare. Man är betydligt mer generös mot de anställda än andra företag, men man behåller kontrollen helt för sig själv och man ger folk pengar. Man håller inte på att ge dem pengar. Vårt kontor är som ett gigantiskt Disneyland med gratis mat och hoppborg. Du får bo all dygnet runt om du vill. Du får pengar så du får göra vad du vill med pengarna.

Hur som helst, Basecamp-gänget har varit en inspiration för många i branschen som vill gå en annan väg inklusive för mig själv. Jag var alltid tacksam för moraliska stöden som de bidrog med när jag själv startade företag. Jag var inte alls intresserad av att prata med investerare. Jag är väldigt tacksam att jag byggt alla mina företag den långsamma vägen istället. Jag har vänner som har varit entreprenörer under samma tidsperiod och vi har följt varandras entreprenörsresor på relativt nära håll.

De har i många fall byggt större saker än vad jag har byggt och i flera fall har de tjänat betydligt mer pengar. Mest med alla säger att de är avundsjuka på mig därför att jag har alltid varit min egen. Jag har aldrig behövt förhandla med investerare, jag har själv kunnat byta riktning när jag känt för det, sätta tempo och jobba med mycket mer. noga utvalda personer, vad de har gjort och så vidare.

Deras liv har präglats de senaste tio åren av väldigt mycket konstiga konflikter som aldrig ens hade kunnat uppstå i min tillvaro, för att jag inte har följt den vanliga vägen. Jag skulle nog ha gjort som jag gjorde även om Jason Fried och David Heinemeyer Hansson inte hade existerat. Men de bidrog med värdefullt äldreunderstöd längs vägen och jag har alltid högaktat dem.

Framför allt Jason Fried, för att han har artikulerat. så många bra idéer kring de här sakerna och han är lite av en guru som jag tycker har varit väldigt bra med frågorna. Heinemeyer Hansson, DHH som han kallas, han är dansk. Han är också en kul typ, det här är en liten detalj, kuriosa bara för tekniknördar. Som eventuellt inte känner till det, är att det bedömda programmeringsramverket Ruby on Rails skapades av DHH.

Specifikt skapades det genom att han extraherade delar av Basecamp. Det vill säga Basecamps nuvarande huvudprodukt. Han bröt loss delar som han ville återanvända. Och av det skapade en Ruby on Rails som sen då blev ett av världens största webbutvecklingsramverk. Så att Basecamp också gjort rejäla avtryck i teknikvärlden och det är en av orsakerna till att de är kända för att de skapade Ruby on Rails och de har haft flera Ruby core developers anställda och på det sättet supportat det ekosystemet.

Ruby on Rails är ett programmeringsverktyg som har använts av massor med stora företag för att bygga hemsidor. Twitter byggdes ursprungligen som en RubinRailsApp och det finns massor med stora företag som fortfarande är Rails-appar. Förlåt, det där var lite bara teknik-parentes. Ja, Boris, jag sa ju att jag skulle berätta lite om Basecamp.

Boris

Jag blev helt fascinerad för att jag känner inte alls till det här företaget. Varför skulle du göra det?

Martin

Det är ett företag som har 58 anställda. Visserligen har deras grundare skrivit ett antal böcker som är det bäst säljare. Det är väldigt lätt. Det är ganska uppskitt. Men det som har hänt nu, det är väldigt stormigt nu på Basecamp, därför att som så många andra företag så har man drabbats av den cancer som är Social Justice Warriors.

Det sa vi åtminstone för några år sedan. Vänsterister, framförallt den här identitetspolitiska, normkritiska, intersektionella varianten som ser sin arbetsplats som ett politiskt slagfält där deras viktigaste uppgift inte är att utföra sina arbetsuppgifter utan att vara moralens väktare och se till att det inte förekommer någon rasism eller sexism, homofobi eller transfobi osv.

på företaget. Minsta avvikelse från politisk korrekthet tas till föreväljning för att ställa till en scen och attackera företagsledningen. Och det finns en särskild del segment av människor som bygger hela sina karriärer på en sorts utpressning där man hotar med att sänka företaget med pk-aktivism. Men företaget kan skonas åtminstone tillfälligt om man anställer tillräckligt många aktivister som bångfalds, jämlikhets- och inkluderingsansvariga och så vidare.

Då har man då de här politiska kommissarier Helt enkelt politiska kommissarier som nu nästan alla Silicon Valley företag ser sig tvungna att ha. Eller helt enkelt vill de vill gärna ha dem för att alla på företaget ändå på ledningsnivå är totalt järntvättade med de här idéerna. Jag tror inte alltid man ska se det som att de är utpressade och tvingade till det. Men på Basecamp då så har det funnits då ganska diffus anklagelser som man kan rikta mot alla teknikföretag för att teknikföretag är ju väldigt dominerade av ledningsnivå.

Män dominerar vita människor och så vidare av grundläggande genetiska skäl. Men då har man då bristande inklusivitet. Känner sig verkligen svarta 100 procent välkomna på företaget. Värderas verkligen kvinnliga anställdas insatser exakt så mycket som de borde göra. Gör man verkligen allt man någonsin kan för att rekrytera icke-vita anställda?

Eller finns det en dold rasism som upprätthåller vit makt genom en färgblind rekryteringsfilosofi där man bara ser det tekniska kompetens istället för mångfaldsvärde? Ja, det är liksom, det är sånt de håller på med plus ännu mer galna saker. Framförallt så är det väldigt hetskt, väldigt aggressivt, väldigt hatiskt.

Alla som inte är 100% med på det normkritiska internationella tåget är nazister. Eller ännu värre, som ska attackeras skoningslöst och divas ut och så vidare. En av de konkreta sakerna finns inte på Basecamp som jag har pratat om. Det är att företaget har i alla år haft en lista med roliga namn. Roliga namn på kunder. Så när en kund signar upp och har något konstigt efternamn som man garvar åt så sätter man upp det på en lista och så har man den här listan på funny names-listan.

Och det här är uppmärksammat, som att ibland så är namnen roliga bara för att det är utländska namn och är det inte rasistiskt att skratta åt utländska namn? Ja sa de först då, att jo men vi skrattar ju åt liksom anglosaxiska namn också när de är roliga, det är väl inget med det. Men till slut då har man insett att ja men det här kanske inte var så professionellt, det kanske inte är så bra att man skrattar åt kundernas namn och sånt där. Så vi tar bort rolig namnlistan, vi avskaffar den.

Vi beklagar, det här var en dålig idé, vi borde ha upptäckt det tidigare och stängt ner det. Men ja nu stänger vi ner det i alla fall. Men det hjälpte inte då utan den här häxjakten fortsatte, man försökte hitta fler fel. Varför är svarta underrepresenterade på företaget jämfört med befolkningen i stort och så vidare. Så i förra veckan så gjorde publicerade Jason Fried som är vd för företaget ett blogginlägg där han berättade om ett antal förändringar på företaget.

Den största förändringen var att i företagschatten, alltså i interna arbetsverktyget. Deras egen instans av Basecamp som de använde för att utveckla Basecamp och allt det andra. I det arbetsverktyget så ska man inte längre få diskutera politiska eller sociala frågor. För att det upplevs som toxiskt och distraherande. Så då säger de såhär att ni får prata om politik om ni vill, såklart lägg inte vi oss i.

Men det får ni göra i någon andra typ av verktyg. Det får ni göra liksom i något separat, inte i arbetsverktyget. Ni får göra det liksom i någon annan plattform. Sätta upp en Slack för det eller gör det på Twitter vad ni vill. Gör det inte på arbetstid. Han sa bara, gör det inte i arbetsverktyget. Och sen också så stängde de ner en kommitté som de har startat tidigare som är en mångfaldshemlighets- och inklusivitetskommitté.

För det hade också blivit toxiskt, meningslöst, problemletande och bara lett till en massa plågsamma saker. Men det här då, det blir en total dramaskrig över hur det går. över det här samhällslösa nazistiska tilltaget att förbjuda politiska diskussioner i arbetsverktyget. Så de har haft kaos internt på företaget och i fredags så hade de ett stormöte där man skulle hantera problemet och alla anställda skulle uppställa frågor och så vidare.

Men efter det mötet så... Efter det mötet, så inom loppet av några timmar sägs det, så sa en tredjedel av företagets anställda upp sig. Så det var 21 av 58 personer. som som sa upp sig och till saken hör då att de hade fått ett erbjudande. De fick ett en utköpnings erbjudande. Om du jobbat i mer än tre år på företaget så får du sex månaders lön när det slutar.

Om du jobbat mindre än tre år så får du tre månaders lön. Det ledde då till att 25 personer sa upp sig och personalstyrkan decimerades. Det här var ett väldigt stort debatt i Silicon Valley. Väldigt många frågor i samtiden. Gränssnittet mellan social rättvisekrigande och teknikföretag har hamnat i blickst belysning av det här. Och givetvis, jag tror inte jag behöver nämna det här, så har Basecamp blivit utmålade som den värsta sortens skurkar.

Det är det onda rasistföretaget Basecamp som vill osynliggöra... rasifierades och transpersoners kamp för att bli sedda och kunna arbeta och så vidare. Och man har också triumferat när så många människor köper sig. Ser man så här, ja nu är det slut för basecamp, hur ska de klara sig nu, vad ska de ta sig till när de förlorar all den här topptalangen? Nu är det ju, ja nu är det slut för dem. Ja, okej Boris, det här var ditt fönster in i Silicon Valley världen. Det är en ganska galen värld, eller hur?

Boris

Nej, vi är jättefascinerade. Men jag har först varit glad över din berättelse om Basecamp och grundarnas inställning. Men vad jag inte fattade var att det var en väldigt bra fråga. När de har så grundläggande sunda principer så varför överhuvudtaget tillåta bildandet av exempel en kommitté där man ska diskutera jämlikhetsfrågor?

Alltså, det är så sunda grundare borde väl ha sett hur det går på andra företag sen länge. Och liksom, ger man, tillåter man minsta lilla möjlighet på ett företag för medarbetarna. Alltså, hur hårt man än sållar vid anställningar, vilket är lättare på sådana här litet företag. Så kommer det alltid in ruttna ägg i äppelkorgen när man ska...

och då får man inte ge dom interna plattformar som personalklubbar och jämlikhetskomitter och sånt. Där man kan sitta och gagga därför att dom här människorna drar sig dit. Och så har man liksom en intern pest här i företaget. Så kort, kan du berätta varför dom alls tillät något så kocko från början?

Martin

Jag tror att jag kan förklara det ganska enkelt. Det är helt enkelt så att Fried och Heinemeier Hansson de är instigtsfulla på många sätt vad det gäller managementfilosofi. Men de är inte instigtsfulla vad det gäller vad som händer i samhället i stort. De är inte baserade, rödpildrade människor. De befinner sig förmodligen åsiktsmässigt ungefär inom de normala ramarna.

Så jag tror att de har varit naiva. De har blivit tagna på sängen där. Deras inställning ända fram till i fredags verkar ha varit att ja men ska vi inte försöka ha en dialog om det här och prata rationellt och nej men det är klart säger Richard Fried, det är klart att jag är emot white supremacy, det är klart att jag fördömer white supremacy. När de satt i, de anställda satt på möte och sa ja men du måste fördöma white supremacy, du måste erkänna white supremacy, det finns ju ett problem.

Varför fördömer du inte white supremacy, det är väl det minsta man kan begära och liksom Du vet, folk sitter och gråter av vrede för att man inte kan fördöma white supremacy. Ja, okej, det är klart jag fördömer white supremacy, vit makt är jättedåligt och så vidare. De har inte förstått vad det egentligen är de tampas med, den här infiltrationen, utan de försöker spela enligt en väldigt gammaldags gentlemannamässiga spelregler.

Boris

Det kan man glömma. Alltså oavsett vad, även innan den stora galenskapen bredde ut sig, det här är ett exempel på den här mentala smittan, även innan det så har det alltid varit nödvändigt för företagare att försöka hålla sig så mycket undan som det bara går från arbetsmarknadens lagar och regler, som det ser ut i det moderna västerländska samhället.

Martin

Ja, det är en spännande situation som bara kommer bli mer och mer aktuell. Vänstern infiltrerar arbetsplatser, det kanske inget man bör vara förvånad över egentligen. Trots allt så har vi ju, man kan ju säga att det är en modell som framgångsrikt har etablerats av fackföreningsrörelsen i 150 år eller sånt där. Det är bara att nu när helt andra människor, man minns den gamla gola tiden när det bara var marxister som satt på företaget och skulle organisera sig och var ändå fokuserade på ganska protagiska och relativt lika aspekter.

Absolut. Ja, men de vill inte få... I början var det så att jag vill inte jobba 16 timmar om dagen, jag vill inte ha stendamslunga, jag vill inte få armen avklippt i den här livsförhålliga maskinen liksom. Och sen över tiden så har det blivit mindre angelägna saker som man kanske har svårare att sympatisera med. Faktumens rörelser har urartat. Men nu har vi någonting helt annat som använder samma metod.

Delvis liknande metod, men det är egentligen något annat, en sorts entristisk metod på det här sättet. Och också någonting som byggs upp ideologiskt i de här vänsterkretsarna när man säger att allting är politiskt. Det privata är politiskt, det personliga är politiskt som man har sagt i flera generationer nu. Och om det personliga är politiskt, då är det självklart att arbetsplatsen är politiskt. Det ingår i deras ideologi att politisera allting och göra allting. Alla platser ska bli slagfält. Krigen ska föras på absolut alla fronter i alla dimensioner.

Boris

Men du har ju en likhet här också med mellan. Det finns stora likheter mellan det här som händer på rätt många arbetsplatser och skilsmässa-hysterin som vi pratade om förut. Du har ju den här smitteffekten och det är samma sak på en arbetsplats. Det räcker att någon kommer in och bara yrar om förtryckta kvinnor, förtryckta invandrare, svarta, gula, röda, vilken färg de nu är.

Att det inte finns en extra toalett för de som är köns- och säkerhetsäkra. Alltså det är... Den allmänna ångesten och osäkerheten i samhället är så stor så att smitteffekterna av en sådan här människa som börjar yra om att skilsmässigt är bra eller att vi är alla förtryckta av den vita makten, det sprider sig så förbannat snabbt. Det är samma sak där att det gäller att stävja och visa sådana människor på dörren så fort det bara går. Det här reportagen visade om i all godhet att försöka resonera Det är ju komplett döfött alltså. Det där... Avstängning, utslängning.

Martin

Ja, visst är det så. Det är en så viktig poäng du rör där. Det kommer in en socialrättvist i krigare på en arbetsplats och de kanske är den enda personen som har såna instikter. Men de är långt ifrån ensamma. Därför att utanför företaget så har vi ett samhälle med medströmsmedier och Hollywood och politiska eliter och så vidare som står upp som en man för de här idéerna. Det finns ett enormt tryck om en person börjar säga att jag tror att det finns ett problem med rasism här.

Då vet ju alla utifrån vad som händer i resten av världen att man får absolut inte säga emot en antirasist för då är man ju själv rasist. Varför skulle man annars säga emot en antirasist om man inte är rasist? Och det innebär att det finns ett superstarkt grupptryck även om det är bara en och den där personen som lyfter de här frågorna. Och grupptryck är inte fel ord för det handlar om snarare att det är en livsfara som är förknippad med att ifrågasätta de här människorna.

Just för att som vi pratade om i början av sändningen, vi har inte längre yttrandefrihet och fri åsiktsbildning och sådana saker. Vi lever i en helt annan sorts paradigm nu. Men den här frågan då, vad man ska göra åt saken, det är ju ganska intressant för det är ju inte så lätt att säga. Framförallt som du är inne på Boris, det är det viktigaste att först och främst måste man bygga företag på rätt sätt från början. Det vill säga man släpper inte in vem som helst. Det räcker inte numera med att en person kan göra arbetet i en snäv bemärkelse.

Utan man måste också som företagare se till att varenda en av sina anställda är åtminstone någorlunda i linje med ens egna värderingar. Det kanske är svårt att bygga ett företag med enbart folk som är när ideologi skalierade. Men man får vara väldigt stereotyp, liksom. Och dra folk över en kam och sådär va. Men man vill ha, och vi pratar om det, utom vad man tidigare såg i näringslivet på status och vem man var misstänksam mot och sånt där.

Hitta folk med familj, som är gifta, de har gift sig, de har inte skilt sig, de har barn och... De har gjort lumpen, förr i tiden var det så att det var ett suspekt, de har inte gjort lumpen så det höll till i paketet. Det kanske inte är lika relevant numera, men man får hitta sådana här markörer. På den tiden jag var arbetsgivare i Sverige anställde jag folk, jag hade alltid franka politiska samtal med folk helt enkelt. I samband med rekryteringsprocessen, det är väl inte lagligt egentligen att göra den typen av sortering.

Men jag tog helt enkelt upp sådana frågor och pratade med dem. Och vid ett tillfälle så hade vi en kille som var till synes helt perfekt för... förrollen och han var entusiastisk och det kändes som att det skulle komma överens och lödanspråket funkade, allting klaffade liksom. Men i slutändan sa jag nej, det här går inte därför att han kallade sig för frihetlig socialist tror jag.

Och var lite sådär alternativ, anarkosocialistisk, lite skumperson med lite skumstil och sånt där. Och jag kände bara att det här är en person som låter sig influeras av politiska trender och han kommer ta in saker på företaget som inte är bra liksom. Så vi hade kunnat gå åt andra vägen och bonda lite över att vi båda såg oss själva som anarkister och sånt där. Men jag kände bara att nej, vi kan inte ha någon vänsterdrägg på företaget.

Så det är bra. Men det är det första man måste göra. Och sen tror jag en bra idé också att gör, om man är lite mer offentligt företag, kanske som Basecamp, gör gärna lite sådär offentliga ställningstaganden som gör folk förbandade. Det är inte hela världen. Det kan vara synd om man får dåligt rykte på vissa sätt. Men det gör det väldigt lätt för människor att lämna. om man stöter bort de dåliga människorna. Och då vet man att de människor som söker sig till företaget trots att man har gjort de där sakerna de kommer nästan säkert vara bra personer. Och vi har ju i Sverige företag som jag tror har gynnats av det här. Kanske Dollar Store. Kommer du ihåg kontroversen kring Dollar Store, Boris?

Boris

Ja, oja.

Martin

Deras vd gick ju ut i Sverige gång på gång på gång. Men det var lite tyst om dem nu. Ja, jag tror i alla fall halvåret eller sådär efter den där uttalanden Jag tror inte en enda vänsterdrägg sökte sig till det företaget. Eller så har de börjat en infiltrations...

Boris

De fick nog mycket nya kunder.

Martin

Exakt, exakt. De fick nya kunder och säkert bättre anställda. Ja, hur som helst. Det viktigaste är såklart att ge aldrig efter, be aldrig om ursäkt, försök aldrig möta dem halvvägs, ge dem aldrig ett finger. Därför att de är internationella personer, de agerar inte utifrån någon typ av god vilja, de är fientliga infiltratörer. och de kommer vända allt du ger dem emot dig. Och det kan vara tufft att inse och acceptera, men det är en verklighet nu för alla som vill driva företag i den sjuka värld som vi lever i nu.

Men sen på plussidan så är det ju så att om man gör det här rätt så blir det roligare att driva företag. Därför att nu har man också en annan sorts gemenskap i företaget. Och alla har så olika relationer till det här, men tänk att jobba på ett företag där alla, precis alla på företaget är normala, rimliga. baserade människor med sunda värderingar. För vissa av oss är det en självklarhet. Vi har inte upplevt något annat på många år än någonsin.

Men jag vet att för andra som lyssnar på det här så låter det som en avlägseldröm. Någonting som man skulle kunna hoppas på men som mer som en fantasi. För att det är så långt ifrån den verkligheten man befinner sig i just nu. Men det är inte så svårt att göra och bara i kretsen kring Bubbla-projektet så vet jag att det finns ett dussintal sådana företag som är byggda på sådana premisser som aldrig skulle anställa någon vänstertyp, utan där alla är liksom sunda, rimliga människor på hela företaget.

Och givetvis så är det en bra idé att i den mån som det funkar för företaget så försöker man anställa människor och hitta partnerskap med människor som man har hittat genom olika typer av värderingsgemenskaper. Vi bygger i våra egna sfärer helt enkelt och bara lämnar de andra utanför. För än så länge så finns det inga lagkrav eller någonting på att Vi måste anställa sig i så många av den typen eller man kan fortfarande som företagare åtminstone i första steget så finns det inget tvång att anställa någon.

Om man lyckas med att inte anställa fel personer och det kanske också är så här man kanske måste ge upp man kanske inte kan ha lika snabb tillväxt i företaget. Man kanske inte kommer kunna tjäna lika mycket pengar lika snabbt men då måste man väga det snäva ekonomiska tänkandet mot andra saker och de andra sakerna blir bara viktigare och viktigare ju sjukare värdet blir.

Boris

Ja, att acceptera att för tidigare verksamhets skull säga att anställda personer man vet inte riktigt rätt eller Det jag är osäker på kommer ju bara ganska snabbt att bromsa tillväxten och som samhällsklimatet är idag kunna ha en sprängande effekt alltså. För minsta lilla skitkonflikt på ett företag idag. Alltså det uppstår ju alltid, även i företag där alla har ungefär samma sätt att tänka kan det uppstå konflikter.

Och det farliga nu är att som du sa hela samhället är... och väntar bara på att tränga in i företagen. Och en helt vanlig professionell konflikt kan ju idag, jag har sett exempel på, överlagras och den ena sidan tar till argument om alltså de här rasismargumenten och gemlighetsargumenten och så vidare och så vidare. Så att den där faran, alltså det är en djävulskvara som finns där och som bara väntar på att tränga in i företagen.

Martin

Jag har personligen lite grann en omvänd problem kan man säga. Verkligen ett lyxproblem men... Jag tänker ganska ofta på att jag skulle någon gång vilja bli konfronterad av sådana här galningar. Jag skulle någon gång vilja träffa en feminist som säger att app, app, app, det där får du inte göra. Du får inte hålla på sådär för, på grund av feminism. Eller socialism eller vad det är för någonting. Men det har liksom inte hänt mig att jag har blivit konfronterad av att någon har försökt stoppa mig för att göra någonting av en ideologisk skäl.

Jag vet inte när det hände sist, det var väl liksom såhär 15 år sedan, 20 år sedan. Det har inte hänt en enda gång under hela mitt yrkesliv. Och det beror på att jag har liksom ordnat allting för mig så att jag inte ens ska ha någon risk egentligen att konfrontera. Men ibland funderar jag på att jag skulle önska att det hände för att det vore så underhållande att få hantera det och få hitta intressanta strategier kring det.

Eller bara liksom utljuta mitt absoluta förakt och hat mot deras uppfattning i en kort stund innan de viker hädan. Men det händer aldrig. Jag kan liksom inte komma på hur jag ska bete mig för att få det att hända.

Boris

Nej men var glad för det alltså. Därför att i Sverige så, en lång tid kunde jag hantera detta bara genom att uppmana folk att sluta. Men efter ett tag så blev det så i mitt företag att, i och med att det växte mycket och kom in folk som jag inte hade koll på som anställdes av andra. Så... När det uppstod konflikter, därför sa jag att jag väntade på att tränga in, så fick det alltid, det vart alltid en fråga om att det var uttryck för könsförtryck eller rasism mot främmande kulturer, om folk fick för lite lön eller om jag såg till att de omplacerades.

Jag menar, jag höll på att släpas inför domstolsen Arbetsomstod för att jag... Jag kallade en kvinnlig medarbetare för flickvarnet. Aj, aj, aj.

Martin

Det hade du blivit offentligt hudfränskare idag. Idag säger han,

Boris

Jesus jag är tur att ha 15 år sedan. Men, men, folk var lika känsliga då. Men idag vill du inte längta efter sådana konflikter i Sverige, därför att det är, liksom, de här jämlikhets- och rättvisadvokaterna står på kö utanför stora företagsportar och små företagsportar för att företräda folk som känner sig kränkta på olika sätt. Så det kommer att ta för mycket tid.

Martin

Jag kanske kan starta någon sorts konsultverksamhet där jag kan vara liksom ambulerande socialorättvisekrigare. Bara åka ut och hantera de här människorna. Bara som en nöjesverksamhet för mig själv. Men jag kan ta betalt för att ta konsultarvåder.

Boris

Men du, det där är ju en helt fantastisk affärsidé. Du åker runt och så hyr företag in dig. Och sen sitter du vid fikaborden och bara säger sådana saker som vi säger nu. Och folk kommer inte att palla. De får ju svårt att angripa företagsledningen för detta. Det är dina privata åsikter och till slut så kommer folk, fel sorts människor, att säga upp sig. Det är ju ambulerande fascist helt enkelt. Företagsfascist AB.

Martin

Ja. Vox a Day har skrivit en bok om det som heter Corporate Cancer. Jag har inte läst den men jag tror att det är en väldigt bra bok som är en sorts manual för vad man gör om man har ett företag eller är anställd på ett företag och om man är utsatt för sådana här SJW-infiltration. Så det är ett tips då för alla er som befinner sig i situationen. Läs Corporate Cancer av Vox a Day.

Jag har hört flera personer som har läst den som säger att det var enormt användbart i deras konkreta situation. Jag tror att ovanpå de här insikterna ska man också kunna bygga konsultföretag. Det kan heta någonting annat än företagsfascist AB, men ett konsultföretag som specialiserar sig bara på att gå in och göra punktinsatser och bara röka ut vänsterinfiltratörerna ur företag. Varför har ju aldrig talats om någon som driver ett sådant företagsprojekt? Man får ju nästan lusta att sätta igång det själv.

Boris

Man får ju lusta jobba där också. Vilken härlig tillvaro.

Martin

Precis, en viss typ av person får ångest att tänka på de här sakerna. Men vissa av oss vattnas det i munnen att få slåss med sådana dreg. Man får se hur många konsultgig man skulle palla på det företaget. Man kan ju ha det som en liten hobbyverksamhet, hobbyföretag på sidan.

Boris

Ja, men jag tror det ska vara uppiggande vad vi gör.

Martin

Man ska göra stor samhällsnytta också, samtidigt som man tjärnan hackar och... Det ser ut bra. Okej, någon som lyssnar på vad det är bubblade av måste plocka upp den här idén och starta företaget. Och jag erbjuder mig att jobba som resurser i det här företaget. Var en av konsulterna. Ring mig också. Ta några presenter bara av konsultarvodet som ni säljer mig för. Det blir väldigt bra. Ring mig.