Transkribering
Henrik Jonasson: Framtiden ligger i skapandet av egna klaner för överlevnad utanför staten
Martin
Henrik Jonasson. Framtiden ligger i skapandet av egna klaner för överlevnad utanför staten och förberedelse för kamp och edsvuren vedergällning. Partiväsende i kostym och krämarlenende samt demokratiskt systemövertagande är ovärdigt slöseri och ett underbyggt falskt hot.
Det är en mycket trevlig liten text enligt min mening som har publicerats i en del av den här videon. förra veckan på Motpol. Skriven av en Henrik Jonasson med ny bekantskap för mig. Vilken trevlig bekantskap. Texten, jag ska försöka göra ett refrat av texten som helhet till att börja med. Den börjar med ett resonemang om återvandring och hela texten har en rubrik också, Myten om återvandring i originalrubriken.
Han säger författaren då att återvandring är en fin idé kanske men det är orealistiskt. Svenskarna har valt att importera miljontals främlingar och de har inget som helst intresse av att kasta ut dem. Främlingarna är här för att stanna. Oavsett vad vi i en liten svenskvänlig minoritet kanske tycker om saken så finns det inga realistiska möjligheter att göra någonting åt.
Främlingarna finns redan här och säger Henrik Jörgensson, de har rört sig bortom staten. De finns redan utanför för att staten har etablerat sig. Så därför kan inte vi lösa problemet genom staten. Och därför är det meningslöst att skriva partiprogram, fiska röster, stifta lagar och så vidare. Vi måste göra något helt annat. Sen gör han en parallell till 1920-talet och säger att...
Jag tycker det var en ganska intressant jämförelse. Han säger att nationella som tror på politiska lösningar, om det är Sverigedemokrater eller kanske alternativt Sverigedemokrater, de är inte vår tids motsvarighet till 1920-talets fascister. Utan de är motsvarigheten till den tidens konservativa. De som kanske... De som tog på sig frack och medaljer och träffades på en fin middag och drömde sig tillbaka till sina länders forna storhet men som i praktiken inte hade något att sätta emot när socialismen växte fram som som ett hot.
Så att dom blev irrelevanta och fascisterna tog över därför att fascisterna gick ut på gatorna dom mötte de kommunistiska gängen med sina egna miliser Så frågan är då enligt Henrik Jonasson, inte hur tar vi över staten, utan hur överlever vi utan staten? Och här måste jag givetvis, här måste jag i först och sist helhjärta att instämma, därför att det är ju precis vad jag har predikat i mer än 15 års tid nu, fast från ett libertarianskt perspektiv.
Det är ännu tydligare om man är libertarian, var det för att jämfört med om man är nationellt signad sig. Därför att om man är en motståndare till själva idén om en storstad, alldeles särskilt då... så är det en uppenbar paradox att vilja använda staten för att uppnå sina syften. Särskilt då måste man släppa förtöjningarna till statens värld och sätta en helt annan kurs. Börja bygga ett eget samhälle.
Henrik Johansson formulerar väldigt liknande idéer. Han har många formuleringar som jag gillar. Han säger till exempel, om ni ser till att göra så mycket som möjligt på egen hand. Om ni köper egna marker, öppnar egna butiker, finansierar era egna. utövar er egen rättvisa, så har ni skapat ett eget samhälle. Och om du sedan gifter dina barn med dina vänners barn, så har ni skapat en helt ny blodshemenskap.
En ny nation i ruinerna av det gamla Sverige. Och det är givetvis precis så jag själv tänker. Precis ett sådant projekt som jag och andra i vår krets ägnar sig åt. Och det är många andra saker som jag tycker är precis på pricken i den här artikeln. Som den där Henrik Jonsson skriver... Ja, det här är inte exakt citat då, men fritt i minnet.
Han skriver för tunt. Du måste vagna upp till det faktum att dina fiender idag och än mer i framtiden kommer att vara etniska svenskar. Sen kanske det finns vissa skillnader hur man tänker kring att forma en sådan grupp. Här kanske man kan ha mer kritiska synpunkter. Vår skribent här är inne på att bygga klaner.
Han trycker mycket just på klanbegreppet och han skriver också att den grundläggande principen för en klan är hemd. om sig sidigt skydd mot angrepp. Man måste se till att det är farligt att hamna i konflikt med ens egen grupp. Och det är svårt att säga emot. Han har också, även här då, suggestiva formulering. Han skriver det här. Om du och tio vänner imorgonsvär att ingen av er dör utan vedergällning så är er vänskap plötsligt en politisk kraft.
En helt ny möjlighet. I den här delen av artikeln så kan jag fundera lite på om skriventen verkligen träffade rätt. Alltså, är klaner verkligen den rätta formen för svenskar att organisera sig? Vi hade kanske klaner en gång i tiden, men det var ganska länge sedan. Är det någonting som vi faktiskt kan återvända till? Är det någonting som vi vill återvända till? Jag är inte helt negativ och avvisande till tanken, men det är några saker som skaver för mig här.
För mig känns det på flera ställen i den här texten som att Henrik Jonasson är... han är lite för imponerad av fienden. Och han hamnar i en diskurs som förvisso inte är helt ovanlig. När man vill möta fienden på fiendens egna villkor. Istället för att dra nytta av sina egna starkaste sidor. Vad säger du Borg? Kan du hjälpa mig att reda ut den här tanken som jag kanske har formulerat lite grumligt? Nej,
Boris
den tycker jag inte att du gjorde. Jag har nog i grunden borta samma... Invändningar och klanväsenet är ju ett passerat stadium för svenskarna. Det grundläggande i klanväsenet och det som Henrik är inne på är att man tar hand om familjen, släkten och sina valfränder som man upprättar blodspand med, som man inte är direkt släkt med eller ingift med.
Det uppgår ju sedan i det medeltida bygemenskap, ståndssamhälle och lever kvar och fungerar i århundraden alltså. Sverige är ett avancerat starkt samhälle som jag kommer att tänka på det igår. Man talar ofta om den svenska stormagstiden och hur mycket Sverige har krympt och så vidare.
Men man ska betänka att det här landet har krympt förbannat lite. jämfört med stormaktstiden faktiskt och stått sig väl i den här omgivningen. Och grunden för det har varit alltså familjeband som har uppgått i en större rationell ordning. Det har varit Sverige som nu har sett ut med en stark stat men också där stånden är väldigt viktiga och militärapparaten.
Okej. Det känns, inte på grund av att jag är lat, men det känns lite jobbigt att behöva backa tusen år i tiden och börja om. Det bör finnas och därmed placera sig på motståndarnas nivå. De börjar inte om, de befinner sig alltid i samma naturtillstånd.
Det bör finnas saker att kugga in i mycket senare i svensk historia och återberätta. Och sen, jag gillar den här texten jättemycket, det behöver vi bara säga nu när jag ska kritisera den mer förutom plantänkandet. Den här formuleringen som Henrik Harja citerar. Det som gav fascismen makt var inte ett partiprogram, några tal eller en valrörelse.
Fascismen vilade på en hel generation som trots att kriget stålbad på tusen av svighåret, översvarade sin akvaritet mot bolshevikernas gäng. Och att marscha mot Rom och Valet, 33 av de sista formaliteterna. Förvisso var formerandet av svartskjortar och dombataljonerna väldigt viktigt att visa musklerna.
Men precis lika viktigt var alltså att Mussolini och hans närmaste upprättade intima och starka band med muskler. Företagarvärden med bankvärden, man nerövade de främsta italienska intellektuella, drog över dem på sin sida. Eller skapade dem snarare, gav dem utrymme.
Så man hade alltså stark ställning i den ekonomiska eliten. Man plockade till och med över väldigt många fackföreningsledare som anslöt till den fascistiska rörelsen. Och man hade framstående intellektuella. Man hade inte bara svartshotarna utan svartshotarna var ju... Man släppte ut på gatan men man hade gjort ett helt annat förberedelsesarbete också parallellt.
Man hade faktiskt den kulturella styrkan och de kontakterna i finansvärlden innan man formerade de här 20 000 som marscherade mot Rom. Så att, och ska vi komma någon vart så behöver vi nog göra det i Sverige också. Jag tror inte vi behöver backa tusen år i tiden, men vi måste lära oss.
Jag tycker definitivt vi ska lära oss av 1910- och 1920-talets Italien. Men då är det av de här sakerna jag säger nu också. Och sen vet jag inte hur jag ska tolka det här. En sista lilla kritiska invändning jag har mot det här att det skulle vara en luftpastej att kräva återvandring.
Det tycker jag inte. Det är inte säkert att det går att genomföra imorgon, men det är en signal om var man står någonstans och vad man vill. Alltså ett Sverige rent från islam. Man måste ju ha någon slags härtecken man ska följa och då är det ett väldigt bra sådant utmeddrag.
Martin
Det är ett korrekt politiskt krav. Sen är det inte samma sak som att det går att genomföra. Och det jag kommer att säga, Henrik Johansson, han är ju oerhört uppgiven vad gäller alla möjligheter till politik. Att dra på sig en kavaj och ropa åk hem är ett falskt hot. En liten dans på en scen som inte tillhör oss. Ett offer snarare än ett hjältet. Han får ju till det ibland med formuleringarna, den gode Henrik Johansson.
Boris
Ja visst, men Henrik, hade han... Jag har levt åren efter första världskriget och betraktat Mussolini. Så hade han kanske skrivit samma sak om honom då. Att det sitter du i din lilla tjockis på redaktionen och skriver om att återprätta det romerska imperiet. De sakerna behövs också. Vi behöver det här som Henrik skriver, väldigt vackert.
Att starta egna butiker till exempel. Ta hand om dina närmaste, det slarvas det jättemycket med. Men vi behöver också faktiskt folk som kan gå in i rummen med folk som röker cigar och sitter på några miljarder och förhandla. Det är, ska man återinrövla Sverige så måste man spela över hela skalan. Och det lättaste vi kommer att göra tror jag det är liksom att starta butikerna. Det andra är en svettigare grej men det måste också göras.
Martin
Jag tycker det är väldigt intressant det här när andra kommer och enligt min mening till exakt rätt slutsatser men av delvis fel orsaker. Så jag tänkte att jag också skulle snudda vid något sånt här till exempel. Det finns det nämns inledningsvis i den här artikeln en föreställning om att främlingarna har rört sig bortom staten och existerar oberoende av den.
Han säger så här, främlingen är inte en gäst. som vi kan kasta ut utan en småfursten som redan huggit sitt rike ur Sverige. Han existerar utanför staten och därför är det meningslöst att söka efter lösningar inom staten. Men det är inte på det sättet. Främlingarna har inte gjort sig oberoende av staten. Och de kan inte göra det. Därför att de kan bara leva på våra breddgrader som parasiter.
Åtminstone om de vill ha något som ens liknar europeisk levnadsstandard. De är fortfarande totalt beroende av staten. De skulle inte kunna vara kvar i Sverige om de hade staten emot sig. Så i slutändan så är det här enligt min mening en, som man brukar säga, en akademisk poäng. Det är sant i teorin, men det är irrelevant i praktiken. Därför att främlingarna behärskar staten.
Främlingarna behärskar staten tills den dag svenskarna vaknar ur sin suicidala slummer och börjar använda staten för att försvara sina intressen. Och tyvärr så finns det inga tecken på att svenskarna är på väg att vakna. Eller att de är beredda att använda staten på ett defensivt sätt. Än mindre finns det några tecken på att svenskarna är beredda att använda staten på ett offensivt sätt.
Så... Problemet är, se om jag kan försöka göra den här poängen, problemet är enligt min mening inte att främlingarna är starka, vilket Henrik Jonasson verkar antyda gång på gång i sin text. Han säger till exempel på ett ställe, jag ska se om jag kan hitta den här formuleringen, han skriver så här, apropå det här med att kräva återvandring, då säger han, det är till och med ovärdigt mot främlingen, då han har gjort precis det vi måste göra om vi vill överleva i statens fall.
Han har lyckats bli sin egen första och därför måste vi själva bli första innan vi kan säga något. Han förtjänar både mer respekt och hänsynslöshet än ett politiskt program. Han förtjänar en medeltida drabbning, den blodiga samförståelse som bara kan existera mellan krigets första. Och när han då upphöjer främlingen till en krigets första och sedan aspirerar på att själv uppstiga till den nivån.
Här känner jag att han faktiskt trampar fel. Som sagt, problemet är inte att främlingarna är starka. Problemet är att svenskarna är så ofattbart svaga och demoraliserade. Så på sätt och vis antar jag att man kommer tillbaka till samma grundläggande poäng apropå klanfrågan. Att vi måste också kunna se våra styrkor. Som du säger, Bås, vi behöver inte gå tusen år tillbaka i tiden.
Även om våra styrkor för tillfället kan framstå som ganska begränsade. Även om det som är vårt är ganska litet, så är det ändå det och inget annat vi måste bygga vår sak på. Och här känner jag att den här analysen, även om jag är oerhört pessimistisk, så känner jag att det här är en mer defaitistisk syn på oss själva och vad vi är.
Boris
Jag kan bara instämma på den punkten. Men det beror på det här. Du sa också en sak kopplat lärt tidigare. Det är ju det att det finns en viss skönmålning här alltså av motståndaren, eller vad man så kallar dem. För det går ju här, tror Henrik nästan inne på att man ska jämföra det här med hur det var för tidigare. 1.200 år sedan av folkvandringar av stora stammar som rör sig över kontinenten och erövrar ny makt.
Det är inte där vi står inför i Sverige. Vi har tyvärr börjat bli ockuperade av allsjöns sludder. Det är inte framstående krigare anförda av förstar som vi står inför. Det är liksom... avskrädet från tredje världen som har kommit hit.
Martin
Exakt. Som fortfarande lever helt och hållet på svenskarnas bekostnad, på svenskarnas nåde. Inte har någon som ett chans att överleva en svensk vinter utan att svenskarna räddar livet på dem.
Boris
Det ska man ha i minnen, alltså. Som du sa, det är vår svaghet och det är inte deras styrka. Vi behöver inte växa i mannamod utan det är bara att ta fram det mannamod som folk borde ha för att hantera detta.
Martin
Trots att du är delvis skeptisk. Jag gillar den här texten väldigt mycket och jag vill läsa det sista stycket. från artikeln. Därför är det dags att släppa alla stora ord om nationen och göra vad du kan för ditt eget blod. Skaffa vänner som du är villig att dö för. En pålitlig kvinna som klarar sig själv om du är borta. Söner som kan ta din plats. Skaffa mark eller ett bra yrke. Faktiska resurser åt din egen klan. Och var alltid beredd på att ta hem det. Detta är ditt enda politiska program.