Transkribering
Sojla Sahar: Turkiet i centrum på neo-ottomanska drömmar om globalt islamiskt uppvaknande
Martin
Soyla Sahar, Turkiets politiska strategier där man ämnar återta tidigare kontrollerade landområden och avvisar västerländskt inflytande till förmån för islamiskt medvetande visar på neo-ottomanska drömmar där Turkiet står som ett nav i globalt islamiskt uppvaknande. Vi pratade för några veckor sedan i Råd i Bubbla om hur det moderna Turkiet bildades genom Lausanne-avtalet efter första världskriget där Turkiets nuvarande gränser sattes och hur Turkiet nu försöker bryta upp från den ordningen och ogiltigförklara det avtalet och så vidare.
Det här diskussionerna knyter an direkt till det vi pratade om då. Turkiet kan ju... Det kan ju framstå nu som ett stort land, ett stort och mäktigt och växande land, men det är Turkiet, en skugga av den stadsbildning som föregick det moderna Turkiet, alltså det ottomanska imperiet. Ett imperium som var den islamiska världens nav och spets i århundraden.
Osman den första som gav namn till den ottomanska imperien. Han levde på 1200-talet tror jag. Och ända sedan dess så har vi... Ja, man kan tycka att Turkiet känns som ett hot idag för oss andra i Europa. Men det är såklart en västanfläkt mot hur det har varit historiskt under de senaste 700 åren. Då vi har levt i skräck för den turkiska invasionen och islamiseringen.
Och den stad som jag bor i för tillfället, Budapest, var under turkisk kontroll i mer än 100 år. Och det var nära att de tog även vin och hade vin fallit så man vill knappt ens tänka på vad som hade kunnat hända där uppe. Vi har också pratat om, då och då i Radio Bubbla, jag har ju förtjust George Friedman och hans geopolitiska teorier.
Jag brukar ofta referera dem och han har skrivit en del om Turkiets geopolitiska öde. Det vill säga att Turkiet har en sorts inbyggd politisk ambition i deras geografi och historia att expandera och använda sin centrala position, alltså sin geografiska position vid båtspåren, knytpunkten mellan Europa och Asien och så vidare.
Att använda den positionen för att förena den islamiska världen och på det sättet expandera. Och de senaste hundra åren ungefär har det varit ett undantag från det här. Ottomanska riket fick väldigt mycket stryk i första världskriget och sen dess har man liksom slickat sina sår, bidrat sin tid och byggt upp nya krafter.
Men enligt den geopolitiska historiska analysen då så är det givet, ondvikligt att de kommer att försöka återgå till den tidigare ordningen. Där tryckit inte är ett marginaliserat inåtvänt land utan är ett mycket expansivt och aggressivt land. Och det innebär också att Turkiet som sekulär nation, Atatürks projekt, var dömt från början att bli en parentes.
Därför att Turkiet kan bara återta sin forna maktposition som ett islamiskt land. Det är så Turkiet blir en ledande nation, för att på så sätt kan Turkiet samla andra islamiska nationer bakom sig. Den här texten har delvis en annan perspektiv. Jag vet inte vad du säger, men jag kan tänka att det är en grej som man kan fundera lite på.
Om den islamiska komponenten här är primär eller sekundär? Är det islam som använder Turkiet för att stiga till större makt? Eller är det Turkiet som använder islam för att vinna makt?
Boris
Nej, det är ju Turkiet som använder islam, helt och hållet. Det är ju Turkiets möjlighet att expandera. En viktig komponent när man pratar om geopolitik och så är det nog lite en frivallanhängare. En viktig komponent som jag tycker den här länkade artikeln glömmer och som man ser väldigt lite om, det är ju den väldigt snabbt framväxta alliansen mellan Turkiet och Kina de senaste fyra åren kan man säga.
Det är en väldigt bra komponent. Alltså det är en allians som växer oerhört starkt. Det är för att de här åren har ju, Turkiet har ju drabbats av lite ekonomiska problem och de har dessutom förvärrats drastiskt i och med coronan. Om inte annat så har ju alla turister försvunnit dessutom från Turkiet. Inte ens bulgarerna åker dit och badar.
Och kineserna är ju på, dels har man ju slutit tio stora samarbetsavtal, handel med kineserna. Kina har pumpat in 30 miljarder i Turkiet i investeringar sen 2017, alltså på tre år. Och enligt plan ska man i år, bara i år, vara klar med att pumpa in 30 miljarder till. Och man har gett om 40 miljarder i lån 2018 när den turkiska valutan störtdök.
Och man har gigantiska gemensamma infrastrukturprojekt. Kineserna har betalat turkerna för att bygga den här järnvägssträckan som går över Georgien och Azerbaijan från östra Turkiet. Som en led i deras nya sidanväg. Turkiet har, eller Kina har köpt två tredjedelar av Turkiets största containerhamn i Istanbul förra året.
Och, jag vet inte varför jag tycker det är så obehagligt, men du vet den där stora bron över Bosporen som man alltid brukar se på bilkort, eller vad man säger. Vet du vem som äger den sen januari? Ja, precis. Då har det gått ganska långt på något sätt när de är tvungna att kränga sina nationalsymboler för att få kinesiska pengar.
Alldeles i dagarnas så lovade den kinesiska statliga exportbanken 50 miljarder i krediter ytterligare till Turkiet för infrastrukturprojekt. Och man bekostar med 20 miljarder bygget av, det här är lite vidrigt egentligen, med 20 miljarder bekostar man bygget av ett gigantiskt kolkraftverk i Sjunutlu.
Och smaka på den alltså. Här sitter EU i dagarna och diskuterar nya miljöskatter och hur man ska sänka koloxidutsläppen i Europa. Och då går kineserna och pröjsar för bygget av ett jättekolkraftverk vid gränsen till Europa. De bara hånskrattar åt idioterna i Bryssel och åt oss. Det här tror jag gör att man ser en ny axel.
att det växer fram helt enkelt. Och att Turkiet har fått en partner. För det som fattades, det är ju pengar helt enkelt. Tittar man på motsatsförhållandena, vem ska vi liksom, vem ska upprätta det nya islamska väldet, så är Turkiet det industriellt starkaste av, om man tittar på de länderna, de som finns i.
för övrigt och som de vill återövra. Men det fattas pengar och de står kineserna för nu. Och då, den saken tror jag gör att de kommer att vinna det här slaget faktiskt. Och kineserna har definitivt intresse av att vinna. För stöder de, de bryr sig mindre om Turkiet, då får de en stabil kraft i den delen av världen som dessutom är tvungna att ta emot kinesiska pengar och se till att Kina får in en fot i den delen av Medelhavet och den delen av Europa. Så att det är det förbannat obehagligt helt enkelt att det är så.
Martin
De rullar framåt. Vi har pratat om ganska många av de här sakerna i Radio Bubbla, givetvis med Hagia Sophia som blivit moskeen, och upptrappningen kring sypen, konflikterna kring olja och gas i Medelhavet och sånt där.
Flyktinghotet, alltså flyktingkranen som kan slås på när som helst, Turkiet kan örsöja med Europa med flyktingar och så vidare. Vilket givetvis är en sorts krigsföring. Men det sker på en annan nivå. Det kan göras lite skymundan. En annan sak som är intressant som påpekas i artikeln här är Turkiets verksamheter i Afrika. Att man dels har storskaligt humanitära projekt, men också hand i hand med det bygger militärbaser.
Till exempel en militärbas i Sudan, med ett avtal med Sudan, så att man ska få en flott bas på Röda Havet, på sudansk mark. Textning.nu Och man har också avtal av liknande sort med Somalia. Och det är viktigt att komma ihåg också att det här är en del av det gamla ottomanska imperiet. Alltså de islamiska delarna av Afrika som var en del, jag vet inte exakt var gränserna gick, det skiftade väl under historien.
Men det är en del av de regionerna ser Turkiet som sina... som en del av sitt imperium. Som deras kolonier, deras regioner, som de bara tillfälligt förlorade under de senaste hundra åren på grund av olyckliga omständigheter för hundra år sedan. En sak som jag tyckte var intressant, Boris, i den här artikeln, det var någonting som jag inte kände till faktiskt, författaren skriver om någonting som heter TAKM, som Hanne de Hohn-Honisse säger är de turkiska folkens NATO.
Det är en sorts allians mellan Turkiet, Uzbekistan, Turkmenistan, Azerbaycan, Kazakstan och Mongoliet. Ett annat namn på den här organisationen är Organization of the Eurasian Law Enforcement Agencies with Military Status. Så när jag kollade upp det själv så tyckte jag att det ser ut som en samarbetsorganisation mellan militärpolisstyrkor i de här olika länderna.
och inte som ett heltäckande militärt samarbete. Men det är ändå en ganska intressant tanke tycker jag. Tydligen är TAKM, det står för Turkiet, Azerbaijan, Kazakhstan, Mongoliet. Men det är ganska intressant att Turkiet också bygger en allians på det sättet med de turkiska folken. För givetvis då, som jag hoppas alla känner till, så turkarna är ett folk som inte är hemmahörande på den anatoliska halvön från början.
Utan de kom från Central. Asien och i Centralafsen så finns det fortfarande andra turkiska folk som pratar liknande språk och så vidare. Och det tycker jag är ganska intressant att å ena sidan så är Turkiet fortfarande med i NATO, men eventuellt så håller de också på att bygga upp sitt eget, den egna turkiska folkens militärallians.
Boris
Samtidigt är de iskalla maktspelare. Tidigare var det ett uttryck för att man inte bara ville vara islams ledande kraft, utan också den turkiska folkens ledande kraft. så gav man ju ett stort stöd till Uigurerna i Kina. Alltså man tog emot otroligt många flyktingar därifrån.
Men 2017 när man bara får pengar, då slöt man ett avtal med Kina om att man skulle börja utvisa. De har ju deporterat massor av Uigurer tillbaka till Kina nu. Så att den där solidariteten mellan turkiska folken har sina begränsningar.
Martin
Ytterligare en sak som jag tyckte var lite, det är en parantes bara, men jag tyckte det var lite intressant i den här artikeln. Det stod att, det var en kommentar om Israels agerande gentemot Palestinier. Att Israel har en sorts expansiv ambition och inte respekterar Palestiniers rättigheter. Och anekdeterar Palestinsk mark och sånt där. Och menar artikelförfattaren att det faktum att Israel beter sig på det här sättet ger en sorts moralisk täckmantel för Turkiet.
För Turkiet kan alltid peka på Israel och säga att, ja men kolla, Israel kan anekdera sina grannområden. Då kan ju vi också göra det. Jag tycker bara det är ett lustigt perspektiv från artikelförfattaren. För att Israels anspråk går tillbaka, säg, två tusen år i tiden. Var var turkarna för 2000 år sedan? Och vem var det då som kontrollerade Anatolien? Ja exakt,
Boris
det är jävligt märkligt. Turkarna får gärna återvända dit de kom ifrån.