Martin

Peter Strömberg lanserar libertarianska bloggen cospaja.se, namngiven efter anarchisk republik som existerade från 1440 till 1826 i nuvarande Italien. En ny libertariansk blogg ser nätets ljus nu i dagarna, eller kanske till och med lite mer än en blogg.

Det är ett samarbete för fred, frihet och sund ekonomisk teori. Beskrivande sådant som en samlingspunkt kanske en grupp lag en tänkt tank kanske något något i hållet. De personer som är involverade är Peter Strömberg, som vi nämner här, han har skrivit instruktionsinlägg. Men vi ser också flera andra bekanta namn, Per Bylund, som är en viderkänd svensk ekonom i den österrikiska ekonomiska skolan, som vi också har haft samarbete med tidigare via Bubbla och så vidare.

Benjamin Julin som har skrivit för Svenska Misesinstitutet tidigare och även Joakim Boock som har en liknande bakgrund. Om jag får ge en liten tolkning då från mitt perspektiv om vad det handlar om så skulle jag se på det här som en sorts utbrytning ur det svenska Mises-institutet från personer som tycker att Mises-institutet har gått för långt åt höger.

Så nu bryter sig vänsterflangen ut och startar en egen låda under namnet. De skulle nog inte själva beskriva saken på det sättet och jag ska också säga att jag har ingen insynd, vare sig i Mises-institutet eller i EU. Kossbaja-gänget. Jag tror inte att någon skulle beskriva sig själv som en vänsterfalang utan det här är mina personliga tolkningar av vad jag kan se som utomstående observatör.

Men det är en generell utveckling bland libertarianer över hela världen i alla länder att man har den här sortens uppdelningar och man kan säga splittringar om man handlar om ett dramatiskt språkbruk. Så bubbla till exempel, vårt lilla nätverk, det är ju ett exempel på att... en libertariansk gruppering som har gått i den andra riktningen. Det vill säga, vi har blivit... mer höger om man så vill. Till exempel då är det att vi har fokuserat ganska mycket på att kritisera massinvandring, att delta i en sorts kulturkrig.

Vi har goda relationer med nationella kretsar, kanske alternativ höga kretsar och sånt där tycker vi är intressant att dialoga med. Vi har nästan ingen dialog alls med, säg, jag vet inte, allmänborgerliga grupper eller något sånt där. Och för oss, man kan säga en skillnad som man säger ibland, för oss så handlar det inte bara om det. om om om staten hur storstaten är, utan handlar också om om kulturen och någon typ av av kulturkrig eller kulturkamp.

Ett annat sätt att uttrycka saken för dem för de som kanske är helt utomstående och inte inte bekanta med de här meningsskillnaderna ska man säga att de andra de som håller på med med kanske det går spygänget och den typen av personer de vill fokusera på en kamp mot staten medan vi vill ha en kamp mot staten och en kamp mot kulturen.

Vänstern. Så att de ser att staten är det primära problemet och att vänstern är ett problem i den mån som vänstern använder sig av staten för att uppnå sina syften. Medan jag personligen, jag kanske skulle tänka att vänstern är det primära problemet och att staten huvudsakligen är ett problem i den mån som vänstern använder sig av den.

Det kan låta som två ganska snarlika positioner och det är det precis. Mångt och mycket är vi helt överens. Jämfört med mannen på gatan så är vi kanske 99% överens om allting. Samtidigt så finns det djupare skillnader som synen på vad ett samhälle egentligen är för någonting, vilken betydelse har kulturen. Är det tillräckligt för ett gott samhälle att staten är liten?

Eller behövs det någonting mer? Kan man ha ett gott samhälle med lite stat på vilka kulturella premisser som helst? Det är djupa frågor som... Man kan inte bara lägga åt sidan akademiska övningar utan de påverkar också hur vi tänker och agerar här och nu och hur vi ser på strategi och så vidare. Så i slutändan är vi så pass olika att det skapar friktion och därför är det en väldigt rimlig idé att man har separata nätverk.

Interna konflikter är verkligen riktigt värdelösa och väldigt skadliga. Så att vi bör, såvitt mig anbelangar, så bör vi så långt som möjligt undvika att tjafsa med varandra om vad den eller den kanalen ska syssla med. Det är mycket bättre i sådana fall att dela upp oss så att vi har fler kanaler, fler nyanser, fler politiska linjer. Det finns ingen egen värde alls i att samla allting under ett och samma paraply.

Och här kan vi se på hur vänstern jobbar. Vänstern har alltid förökat sig genom celldelning och har alltid förökat sig genom celldelning. Det är en del av den här oräkneliga myriaden av små vänsterorganisationer, sektor och tidningar. Ingen utomstående kan ens hålla koll på det. Men rätt vad det är så finns de överallt och kan attackera sina fiender från alla möjliga riktningar. De har massor med olika små autonoma celler som fungerar ganska bra på egen hand.

Det är något som inte är så dumt. Det ska vi också fundera på. och inte lägga alla ägg i en korg. Så med det vill jag önska Kospaja lycka till. De kommer helt säkert nå ut till läsare som Misesinstitutet inte kan nå ut till på grund av sin politiska linje och på så sätt så kommer de vara ett nyttigt komplement. Och det är givetvis bra för Misesinstitutet att de får lite eld i baken med en konkurrerande grupp som har ett flöde av libertarianska opinionstexter och Interna strider är dåliga för rörelsen men intern konkurrens är givetvis väldigt bra.

Boris

Snälla, kan ni, om ni lyssnar, kan ni inte byta namn? Dels det här Cospaja, det är ju inte ett inspirerande namn. Själva ljudbilden är ju inte så upphiggande.

Martin

Man kanske inte ska säga Cospaja, man kanske ska säga... Hur ska man säga det? På italienska egentligen?

Boris

Förlåt, jag avbjöd dig. Vi säger Cospaja. Nej, men det är ju inget... Jag fattar inte det där. Europeisk och svensk historia är ju trots allt... Du ger ju många intressanta exempel på stads- och stadsbildningar som har varit självständiga och upprett olika former av frihet och självstyrelse.

Och det känns så defensivt att välja en liten stadsbildning. Det var en statsrepublik som liksom fanns till så länge, det är för att ingen orkade bry sig om den. Det var några hundra stjärnor som ledde på tobaksodling. Och till slut var de 18 stycken och då stryker man upp de här tre kvadratkilometrarna. Det är ju inte så att man känner att hjärtat klappar, att ja, jag ska bygga ett nytt Kospaja. Jag är så här ärligt förvånad över den defensiva, lite trötta symboliken helt enkelt i valet av. av förebild?

Martin

Jag tror att man att tanken är att Kospaja eller Kospaja, hur man nu ska uttala det, är ett av de mest framgångsrika exemplen på helt enkelt anarchisk samhällsorganisering. Och för att om man ska hitta något liknande i nordisk historia då kan man tänka spontant att man skulle kunna titta på ja men kanske på vikingatiden och sånt där.

För det fanns ju vissa system, till exempel på Island hade man under flera århundraden så hade man en statlös ordning där man ändå hade lagstyre, man hade tingssystemen och hövdingarna som organiserade saker och ting och så vidare. Det skulle vara exempel på en statslös rättsordning och samhällsordning på våra breddgrader. Men ärligt talat, det finns inte så jättemånga exempel på anarkokapitalistiska utopier.

Boris

Nej, men det här är ju inte heller en anarkokapitalistisk utopi. Det där. Ett gäng tobaksodlare som ingen brydde sig om helt enkelt.

Martin

Det låter lite olikt dig Boris att inte ställa dig på barrikaderna för tobaksodlare.

Boris

Jo, det är jättetufft tycker jag. Speciellt när de trotsar ett påvligt förbud mot att odla tobak i Italien. Men det räcker inte att gå igång riktigt.

Martin

Vad tror du om tanken om att vänster är smarta och förökar sig genom celldelning? Intressant att du tar upp den där,

Boris

eftersom jag efterhand kommit och har tittat på den. och fundera på om... Det är ju ingen medveten strategi från vänstersidan. De lyckas ju inte hålla ihop och så vidare. De vill gärna ta makten över varandra innan de tar makten över oss. Men alla dessa splittringar har ju efterhand visat sig vara ett väldigt effektivt sätt att slinka in i statens springor och kliva uppåt, alltså.

Det är det. Det är inte en samlad vänsterstrategi utan det är många vänstermänniskors sätt att överleva och få det bättre, det är liksom att gå in i staten. Och de har ju verkligen lyckats alltså. Och inte bara i Sverige utan tittar man på USA så är det ju otroligt många av de här mängderna vänstergrupper som fanns på 60-70-talet.

som har påverkat och styrt utvecklingen från verkliga kontrollpositioner i framför allt utbildningsväsendet. Så att det är inte så att jag vill uppmana till en mängd splittringar på vår kant, men jag tror att det är, som jag tolkar det att du är inne på, att lära av strategin att det kan vara bra att dela på sig på olika sätt och skapa olika. Enheter ungefär den nätverksfilosofi som kännetecknar bubbla, att det är väldigt, väldigt effektivt.

Martin

splittra upp sig än att ha interna konflikter. Istället för att slåss och ha en kamp om vem som ska ta över en organisation så är det mycket bättre att dela upp i två organisationer i 99,9% av fallet.

Boris

Ja och man kan säga att det här föll som en frukt i vänstersänderna. De fattar ju inte det här att det var en framgångsrik strategi att dela på sig. Det var ju av nödtvång mera. Och därför tror jag att man kan lära av det som de fick sig till skänk och nyttja det mycket mer medvetet.

Martin

Det var givetvis en omedvetna strategi från vänstersida men där vill jag gärna inflika att biologisk celldelning som jag refererar till som en metafor, det är också ingen medveten strategi. Det är ett helt slumpmässigt beteende som har reproducerats för att det visar sig vara adaptivt. Men det är ingenting som cellerna någonsin har planerat att de ska dela sig. Givetvis har inte vänstercellerna heller haft någon sån planer men orsaken till att det blev så är att det är en av de saker som vi har pratat om. Det beteendet, alltså den här splittringsbenägenheten har överlevt, är ju rimligen att den har varit den har varit adaptive, den har varit framgångsrik. Ja,

Boris

där har jag kommit att tänka på att... Alltså att även om det inte är ett medvetet val av strategi så är det ju så att om du har en mästerorganisation där olika medlemmar har olika böjelser inriktning intressen så kommer de så kan jag mycket väl tänka mig eller kan nog se efter något det har varit så att man utvecklar en politisk linje som är till föremån för en själv helt enkelt.

Just de egna böjelserna riktningarna och läggningarna. Jag vill bli folkskolärare men jag vill bli skogsvaktare ungefär. Det är en omedveten adaptiv strategi som är att man utvecklar en vänsterlinje som utgår från vad som är i det egna, eller i en lilla gruppens intresse. Och så kommer de att dela på sig. Men man delar ju på sig därför att man har konstruerat stora motsättningar och skillnader. Så det är ganska likt hur kroppen fungerar. och naturen.