Martin

Fnordspotting, dagens dekadenta, själviska, manager-klassderiverade aristokrati bör bytas ut. Lämpliga individer från alla skrån välkomna, så länge de ej hyser vänster-tendenser. Godsen hanteras rimligtvis genom fideikomiss, med krav på arkitektonisk renlärighet och automatisk ärftlighet begränsad till några generationer, för att stävja dekadens.

Den reaktionära tankesmedjan Fnordspotting. kämpar vidare och tar sig här an en mycket intressant fråga. Vi är många som tänker i de här banorna att den, och det är ju väldigt klassiska banor, en av de äldsta, de mest klassiska politiska idéerna, att det idealiska sättet att styra ett land är att ha någon form av aristokrati.

Till exempel vi som har intresserat oss för Hans Hermann Hoppe, en av de ledande libertarianska tänkare, Han har ju en sådan modell där han beskriver hur samhällsskicken i Europa har har genererat från en aristokratisk höjdpunkt till en monarkisk fas som kommer av att aristokratin undermineras och kollapsar och sen övergår monarkin till slut till den ännu lägre fasen som är den demokratiska.

de officiella centrala libertarianska källorna så finns den här idén om aristokratin som det idealiska som vi kan drömma oss tillbaka till och kanske som Fnordspotting är inne på här kanske kan vi återskapa någon typ av aristokratiskt system. Det är välbehövligt därför att de elitklasser som vi har idag är inga riktiga aristokratier om man ser till deras dudlighet vilket då Aristokeratin, eller aristoi, betyder de bästa, de förnärmaste, de dugligaste, de värdigaste, något åt det hållet.

Men det vi har i själva verket är en kakistokerati, de sämsta styren, inte de bästa styren, utan de sämsta människornas styren. De som i praktiken utgör aristokeratin idag är, enligt Fnordspatringen, Ganska inne på det här, han skriver många intressanta inlägg då om, utifrån James Burnhams idéer inte minst, om manager-klassen, den nya klassen.

Och det är ju den, det tycker jag han har helt rätt i, att man kan säga att det är den klass som de facto är frälset i vår tid. Men de är inte precis det vi drömmer om och önskar oss i termer av en aristokrati som skulle vara ett bra styrelseskick. Och jag gillar den här idén, för Norrt Botting säger att vi bör försöka återskapa en aristokrati.

Vi borde ha kanske inte de gamla familjerna som finns idag, gamla adliga familjerna. De i den mån som vi kan rusta upp dem och få dem att fungera igen, var en elit ser det bra. Men vi ska också utse nya adelsfamiljer och fundera på hur vi kan reformera de institutionerna. Till exempel genom att återinföra och stärka FIDE-kommissens ägande form.

och kanske ha en sorts, att låta de här privilegierna, låta dem vara tidsbundna, att de inte fortsätter generation efter generation oavbrutet, utan att det kanske är två, tre generationer och sen måste de förnyas och så vidare. Jag vill bara säga, absolut, absolut så tycker jag det är helt rätt att man ska börja adla familjer igen. Återuppliva för det är kommissens ägandeform, 100%, jag är 100% enig.

Snottbotten är ganska vag. Vad det gäller vem som ska göra allt det här. Det är sådant här man ska ha de här kriterierna, någon ska välja ut, någon ska bestämma när privilegierna ska förlängas. Men vem? Vem ska bestämma vem som adlas och så vidare. Och så vill jag säga att Fnort Botting han kanske bara ser det som så självklart att det inte behöver skrivas ut. Att det är givetvis monarkens ansvar att göra det.

Men så vitt jag kan se så står det inte uttryckligen i den här texten. Och det är där jag känner lite grann att det finns ett problem här som skymtar fram i Fnordsbottings utmärkta text. Jag kanske kan stanna där. Vad tyckte du Boris om den här texten?

Boris

Jag antog att han menade att du och jag skulle utgöra urvalskomiteen. Jag känner mig hedrad. Jag antar att vi är beredda att gripa oss verkligen. Jag kan ge några förslag till oss. Det är en väldigt bra text. Det var den mest upppiggade texten jag läst på mycket länge. Jag håller med dig om den svaga... Den svaga mittpunkten. Det är för att det är, okej monarken, hur kommer monarken på plats?

Jag kan svåligen tänka mig att det nuvarande kungahuset går in i den rollen. Men för mig är svaret att alla de principer som Fnord Spotting- –talar om och problemen pekar på är alldeles korrekt beskrivna. Men det där löser vi inte genom att hitta... Först utämnar urvalskommittén och sen någon som är ordförande den som ger en titel.

Det där ger sig av sig självt det Sverige brukar. Alltså landet måste börja brinna. Förlåt det drastiska uttrycket. Och sen visar det sig. Ur detta uppstår en aristokrati helt enkelt. Det är ingenting som kan komma i laga ordning på något sätt utan. Och om vi inte förmår att få landet att brinna på ett sådant sätt som det i Sverige brukar uppstå när det gäller ny aristokrati, så går vi väl under. Så enkelt är det tyvärr.

Martin

Man måste ju ta de här frågeställningarna tillbaka till sitt historiska sammanhang. Det är det vi gör när vi drömmer om en aristokrati. Då måste man konstatera att det är ett enkelt grundläggande faktum om alla riktiga historiska aristokratier. är inget som ett samhälle väljer. En aristokrati, det är en grupp som tar makten för att de kan ta makten. Traditionellt består aristokratin av krigare, givetvis.

Och de får den ställning de har därför att de... Ja, alla känner väl till ungefär hur historiska aristokratier har fungerat. I princip så har man haft starka män som har ett land och hållet män i vapen för att försvara ett land. Och i utbyte mot det så har de... fått privilegier, blivit skattebefriade. Men dels så tycker jag att det är väldigt märklig den här idén att man ska välja.

Det är nästan som ett demokratiskt idé att man ska välja sina aristokrati. Visst, men då måste man ha någon mekanism för att utse adliga familjer, till exempel att kungen gör det som är traditionellt. Men det blir nästan lite komiskt måste jag säga, att tänka sig som Fnortbotten gör här, att man ska... Han skriver så här Värdiga kandidater tåres då att finna i litteraturen, konsten och vetenskapen samt möjligen också delar av näringslivet som inte är angripna av svågerkapitalism.

Och det är nästan lite lustigt tycker jag att tänka sig att författare och konstnärer ska upphöjas till en sådan roll. Därför att den typen av personer är inte naturliga aristokrater. Deras relation till aristokratin, det är att aristokrater ger dem beskydd som mecenater. Ja. Men den som blir en beskyddare har helt andra egenskaper än att vara till exempel en framstående poet eller vad man kan tänka sig.

Boris

Ja, för att knyta an till det vi pratade om förut, det kommer låta smått absurt alltså. Det är rimligare att Paolo Roberto, om han inte hade varit en idiot, med de egenskaper han har under medeltiden, kopplat åt sin vita Sverige och upprättat det. Ett fungerande gods. Alltså vad vi kommer att se är ju även att sådana personer med oligarkiska tendenser som vi har pratat om som mannen som äger rör i skärgården. Vad heter han nu igen? Din gamle chaufför.

Martin

Jan Manel Johansson.

Boris

Just det, alltså det är den typen av personer. Inte som jag hoppas på men vi kommer att se även rätt osympatiska personer när landet börjar brinnas som kapar åt sig en mer rejäl makt. De i sin tur kommer sen, precis som du säger, beskydda både vetenskapsmän och kulturarbetare som de finner värdiga och skapa verk eller forskare i deras intresse.

Alla de... De var de första som tog makten i olika regioner i Europa under 1500-talet till exempel. Italien, södra Frankrike, Balkan, det var inga trevliga gossar. Inte deras friar heller förresten. Men de skapade ändå högkulturer. Så jag tror inte vi kan sitta och titta utöver Sverige idag och kolla vilka finn vi är sympatiska. Och sen adna dem.

Martin

Det är inte givet att det fungerar. Ofta så var de inte särskilt mycket den typen av personer.

De var helt enkelt krigare. De var starka män. Och det blir omvänt, va? Man sätter hästen framför vagnen, vagn framför hästen. Det blir ett omvänt resonemang. På hästen. Det som händer är att vissa människor i ett läge där det finns förutsättningar så tar sig vissa människor makt. Och tack vare att de har tagit makten genom sin styrka så kan de använda den positionen.

för att skapa andra möjligheter, andra sfärer där till exempel konstnärer och vetenskapsmän kan verka. Men först måste det till någonting annat, någonting mer fundamentalt, det som är grunden för makten. Så en annan sak som jag skulle vilja peta lite i det här resonemanget är det här med svågerkapitalism. För jag tycker att Fnordisbegattningen på Prisrättsspåren säger att man ska leta i de delar av näringslivet som inte är angripliga av svågerkapitalism.

Ja. svågerkapitalism. Det är ett problem i någon mån, givetvis, men det andas kanske lite libertariansk neuroticism om sådana formuleringar. Alltså antydan av att man måste stå helt fri från samröre med staten för att vara aristokrat. Alltså av alla egenskaper som man kan förvänta sig att en aristokrati har så är ju inte en av dem att stå helt fri från staten.

Tvärtom kan man ju säga att aristokratier historiskt har uppstått just genom att personer har gjort upp med staten. Alltså det klassiska exempel att tillhandahålla krigare i utbyte för privilegier. Och om man så vill så kan man säga att vårtids svågerkapitalister gör liknande sorts uppgörelser. Till exempel genom att man skattebefrias i utbyte mot att man tillhandahåller arbetstillfällen.

Eller andra typer av strategiska fördelar för staten. Jag uppskattar den libertarianska ansatsen givetvis. Jag är som bekant själv libertarian, både i mitt hjärta och i mitt praktiska tänkande. Men ett renodlat libertarianskt tänkande är kanske inte nödvändigtvis det som bäst fascinerar en ny aristokrati.

Boris

Nej, och det är nog inte det som bäst underlättar för ett mer libertarianskt samhälle heller. Alltså återigen historiskt många av de som blev förstar blev det precis som jag säger genom att ställa. sin förmåga och ibland sina trupper i en annan förstetjänst och sen tog de över. Det är precis samma sak som kommer att se hända.

Vill man skapa ett samhälle präglat av frihet och att människor jobbar hårt inom ett begränsat geografiskt territorium, till exempel Sverige, så är det svårt att undvika att komma till uppgörelser med frihet. Problemet med dagens svågerkapitalister är att de bara är intresserade av bidrag.

De har inte den här visionen av att ge en stat som de kan kontrollera och lite landsbygd där i kring. Sen ska jag ha ett eget litet rike. Har man den visionen då tycker jag man kan få det. Sitta i en bastu med kommunstyrelsens ordförande och komma överens helt enkelt. Det är helt okej om man har en sådan vision. Men om man sitter i bastu bara för att få lite tillskott i kapitalflöde och kassa, då är det fel.

Martin

Ja, men precis. Jag tycker ändå, för att säga något mer konstruktivt, att det finns en ganska tydlig väg framåt här, en tydlig konstruktiv idé. Det finns kanske två svar på frågan, ett svårt svar och ett enkelt svar. Eller kanske två svar som båda är både svåra och enkla. Ett svar är att det inte finns några aristokrater. Det finns ingen egentlig elit.

Det är egentligen enkelt att konstatera att det är så, men... Men det är inte ett tillfredsställande svar. Ett annat svar är att, enligt min mening, det är min åsikt, det finns en typ av personer som definitivt är det närmaste vi kommer en aristokrati. De är inte perfekta. De är inte de aristokrater som vi helst skulle önska oss. Men så var inte heller aristokraterna någon tidigare historiker på.

De var inte heller de ultimata ledare som vi allra helst skulle önska oss. Vi har de eliter vi har. Och om man tar ett aristokratiskt perspektiv på allvar tror jag att man måste se till och ty sig till de eliter som faktiskt finns. De som utgör den egentliga eliten idag, eller de facto eliten, de som ytterst har den egentliga makten. Det är en grupp som, jag vet inte exakt vad som är bäst att kalla dem för, men vi kan kalla dem för kanske magnater.

Industrimagnater, storföretagare, toppentreprenörer, kalla dem vad du vill, men i praktiken så är det de som bestämmer. Därför att när man har tillgångar värda tiotals miljarder och dessutom då tiotusentals människor, hundratusentals människor i sin såld då är man en maktfaktor att räkna med. Och det enda som kan komma i vägen för din makt om du är en sån person det är att du själv inte är medveten om det.

Och det är precis det som jag tror är fallet med vårtids industriella elit. De förstår inte, de vet inte att de skulle kunna härska om de bara försökte. Och nu gör vi i bästa fall en sorts patetisk halvmysyr av alltihopa med sådana här liksom halvhjärtad svågerkapitalism och så vidare för att de inte vet.

De vet inte vilka möjligheter som finns i deras position i deras objektiva makt. Maktposition. Nyfiken på vad? Hör vad du tror där Boris, men det här är min tanke i alla fall att industrimagnaterna är vår tids motsvarighet till de krigsherrar i historien. Och det är inte, jag ligger i så här, ingen värdering i det. Det är, jag tror bara att det är ett faktum att det är där den egentliga makten finns. På gott och på ont, kanske man kan säga.

Och om jag bara får säga en sak till för att bara förekomma en invändning som jag vet att många människor har. För att få folk att säga att det är ytterst civila makt på våldskapital. Jo, det är sant. Det är sant att det är så. Men till att börja med så har industrimagnaterna våldskapital. i den mån som de har män i vapen, vilket de ofta har. För till exempel om man äger en stor företagskoncern då har man också säkerhetsföretag och man har beväpnade vakter som försvarar ens fysiska tillgångar.

Och det skiljer sig egentligen inte så mycket från historiska aristokrater. För det är inte det att aristokraten personligen är stor och stark och bra på att slåss som har varit grunden för hans makt. Det har absolut spelat en viss roll, framförallt i en typ av arkaisk ursprunglig situation Men i förlängningen, och det är just förlängningen som aristokrati handlar om.

Aristokrati är ingenting om den inte är långsiktigt hållbar. I förlängningen behåller aristokraternas inställning genom att vara skickliga ledare och organisatörer. Annorlunda uttryckt kan man säga att aristokrater har alltid varit entreprenörer. Men i vår tid så är inte längre krig den främsta arenan för entreprenörskap, vilket det var förr i tiden. I vår värld kretsar sakning mer kring vetenskap och teknik och industri och sådana saker.

Och inte bara applicerat på det militära planet, utan mer generaliserat i hela samhället än i tidigare epoker. Så jag tror att vi får hålla för näsan och se till de skickliga företagarna, entreprenörerna och industrimagnaterna. Det är de vi har.

Boris

Nej men alltså, i den grundläggande beskrivningen tycker jag att jag har alldeles rätt. Men problemet är ju att... Samförståndsandan och vi har ju ett ganska matt näringsliv måste jag säga. Alltså det har ju de senaste hundra åren funnits vissa, tycker jag, framstående män som verkligen varit stora entreprenörer och vågat bryta ny mark och även Bryta sig ur rollen att jag leder bara ett företag utan att ha tagit plats.

Kriger, Stenbäck, Gyllenhammar. Gyllenhammar gick sen tyvärr över till den svarta sidan. Men det gör han också därför att det ansågs inte. Han fick ju även företagarvärden på sig. Det ansågs inte få att ta synpunkter på hur det är. Hur samhället ska ordnas till och med försvarspolitik och allianspolitik. Så att den svenska företagsledarkulturen är ju väldigt mycket inriktad på att jag ska leda företag, jag har ansvar för det och ingenting annat.

Det är ju en formatering som sker. Det finns säkert exempel som skulle kunna fylla den råd. Det är en del saker som du håller fram och ber dem ta på sig. Men man ser att de orokonsten inte fanns. Men tyvärr är de inte speciellt synliga. Jag är lite rädd för att om de försöker ta den här platsen så kommer deras egna att kväva dem i första hand.

Martin

för att de vill ta plats. Stora möjligheter men också uppoffringar. Det som krävs är att du ska vara en person med sådana resurser.

Och du måste ju givetvis ha ett, liksom ett, vissa typer av perspektiv, ett ganska dynamiskt intellekt och så vidare. Men du måste ju fatta beslutet att bli en gammaldags aristokrat. Och en aspekt av det, det kanske mest centrala aspekten av vad aristokrati är, är givetvis landegendom. Så att en sån kapitalist måste först av allt skaffa sig ganska omfattande landegendomar. Där kommer vi tillbaka till FIDE-kommissen som Snortbotting så föredömligt lyfte fram.

Och då måste man skaffa sig. landet och de här godsen måste binda sig själv måste binda sig själv och sin familjs öde till landet. Man måste bruka jorden, ta ansvar för lokalsamhällen och bli blir en del av en organisk enhet med med i landet där man där man slår ner bopålarna. Men om någon är intresserad av att göra ett sådant projekt så tror jag att de på inte alltför många generationer faktiskt kan skapa en ny, genuin, aristokratisk klass.

Men det ligger i sakens natur att det räcker inte mer att köpa en liten bondkål och driva den. Du måste ha mycket mer resurser. Det måste vara något mycket mer storskaligt. Förr i tiden så kunde du skaffa dig den typen av landlägendom genom att vara en framgångsrik krigshärja till exempel. Idag är den enda tänkbara möjligheten att vara en mycket förmögen person, en entreprenör, en kapitalist. Men som väljer att växla in sitt kapital till en liten bondkål. En mer arkaisk ställning som en landägande aristokrat.

Boris

Då är vi till 112 procent överens. Jag tolkar det för statiskt. Jag är också övertygad om att det är i den svenska, de finns inte idag. Men det är där de kommer att växa fram. Det är för att det kommer att brinna i den svenska företagsvärlden också. Samhället är utsatt för stor press och det kommer att skapas luckor för den som är beredd att kliva upp. De slagfält som företagare världen utgör.

De kommer att ta plats. Jag tror att du kommer att se att man- erövrar mer lokalmakt. Det var inte något jag sa i luften. Det kommer att skapas allianser mellan de som vill upp och lokala politiker. De vill ta ansvar för sin byggnad. Man kommer att erbjuda företag.

Det förekommer redan med än mer goda villkor om de verkligen sätter sig ordentligt på platsen och bygger upp den. Vi kommer att se allianser av framsynta lokalpolitiker, makthungriga företagare som vill verkligen växa. Den gamla svenska bruksårten kommer att uppstå och de här kommer givetvis att köpa landområden runt omkring. Absolut, det är ur den kretsen och skiktet som jag tror vi kommer att se en hel del nya aristokrater växa fram.