Martin

Curtis Jarwin. Alla revolutioner grundas i en estetisk vision vars kraft är det rådande systemet övermäktig. Bronze Age pervert är Jämte Ohlbeck, den första stora författare som i vår tid förstår och utforskar det tidlösa perspektiv som är nödvändigt för att spräcka Overton-bubblan. En väldigt spännande essä som vi har framför oss idag är Curtis Jarvin som är mer känd som Mensches Moldbug, en sårts neoreaktionär tänkare.

Hans essä gav upphov till det som vi idag pratar om, den neoreaktionära strömningen. Vi ska inte gå in närmare på det, det är ett kapitel i sig. Jag gav en ganska utföljd introduktion av Mensches Moldbugs idéer i Radio Bubbla för en månad sedan ungefär. Det är intressant som Curtis Jarvins kommentar till Bronze Age Mindset, den här boken som skrevs av pseudonym Bronze Age Pervert som publicerades i förra året och som har lett till väldigt mycket diskussion.

Jag kan också säga att för er som inte är medlemmar i Bubbla Premium så kan det vara värt att nämna att jag och Boris har gjort ett avsnitt av vår bok. som bara är tillgängligt premieutlämnare. Vi har gjort ett avsnitt av bokpodden där vi djupdyker i Bronze Age-mindset. Vi pratar i 90-120 minuter, vad det nu brukar bli. Och verkligen går till djupet efter att vi närläste den här boken.

Spännande samtal. Men nu har vi en kommentar från Kertis Jarwin om den här boken. Han är väldigt entusiastisk. Han har också varit aktiverad på det här. introducera Bronze Age Mindset i konservativa kretsar i USA. Det här är en liten detalj, men i Michael Antons recension av Bronze Age Mindset, som har varit oerhört infridelserik, som har inneburit att den här boken har introducerats och diskuterats i amerikanska mainstream-konservativa kretsar.

I inledningen av hans recension så nämner han att han fick den här boken i sin hand för att han hade Curtis Jarvin över på en middagsbjudning hemma hos sig. Det här är en del av en avsnittet vi har med oss här på Kronoberg. Vi hoppas att ni har lyckats med den här recensionen. Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat på den här videon. Och istället för en blomma så hade Jarwin med sig Bronze Age-mindset. Och en tid senare så plockade Michael Anton upp en läster och skrev recensionen. Det fick väldigt mycket effekter. Men nu har vi Curtis Jarwins egen förklaring av varför han är så oerhört entusiastisk inför Bronze Age-mindset.

Och kortet då, han målar upp en sorts teori, en idé här om politisk förändring och revolution. revolutionära krafter. Han säger till att börja med att autokrati är normen, den universella normen i mänskliga, i politiska affärer. Det vill säga, han säger att det finns nästan aldrig något sätt för befolkningen i allmänhet att påverka politiken, att avsätta eliter och så vidare.

Oavsett lagliga och olagliga medel, det är inte så förändring går till genom att uppleva det. eller politiska projekt och sånt där. Utan det han menar är att verkliga revolutioner, de tar sin början i och har som kärna ett estetiskt projekt, ett konstnärligt projekt. En estetisk vision kring vilken konstnärer samlas och skapar en kulturell kraft som är så kraftfull och så dominant att den på ett kulturellt plan intimiderar och skapar en kraft.

och betvingar de hävdbundna eliterna. Och det är en väldigt spännande idé. Han tar två huvudsakliga exempel. Dels bolschevismen i Ryssland och dels nazismen i Tyskland. Och väl nazismen, det kanske, från mitt perspektiv i alla fall, så tycker jag att det är det lättaste exemplet att förstå. Därför att nazismen var ju en extremt estetisk rörelse.

Det var ju en av de mest superestetiska rörelserna. fenomenen man kan tänka sig. Till att börja med så grundades ju nazismen av en konstnär, Adolf Hitler, som själv var målare och oerhört intresserad inte bara av måleri utan även av musik och arkitektur och alla sorters konst. Och extremt viktiga för Hitler både på ett personligt plan och genom hela hans arbete som nazismens och sedermera Tysklands ledare.

Och ända in liksom, ända in sent under kriget så håller han på med sån här. Det börjar med hur han designade sig själv, sin framtoning, sina tal osv. Och sen har vi de här berömda manifestationerna de hade i Nynbergdagarna och Berlinolympiaderna som var superdesignade. Och så får man ändå säga, konstnärliga triumfer.

Säga vad man vill om det övrigt, men estetiskt så är det otroligt storslagna saker de satt ihop. Och även till exempel nazisternas uniformer som designades eftersom de var oerhört snygga och anses fortfarande vara oerhört snygga. Och ända in i slutet så... Hitler och Albert Speer satt och ritade de nya städerna. Den nya Berlin som jag tror de skulle döpa av en stund, och Germania, och hela stan skulle bara vara monumentalgator och byggnader och världens största kupol.

Ett berömt exempel på hur oerhört estetiskt orienterade de var är att de hade den så kallade ruinprincipen. Att man skulle formge byggnader inte bara med sikt på hur de skulle se ut när de var färdigbyggda. utan även hur de skulle se ut som ruiner 100 år senare, 1000 år senare, eller om de sönder bombarna. Även då så skulle de se magnifika ut.

Och jag tror också att det är relativt okontrollerat att säga att den nazistiska estetiska visionen var oerhört imponerande i samtiden. Framför allt innan kriget så var det folk i hela världen som var helt tagna av den här visionen och allting man producerade för att man såg hur sålda var. storslaget och himla stormande och på många sätt liksom tidlöst och högstående som det var i en estetisk bemärkelse.

Det jag menar då är att den här estetiska kraften i nazismen var en väldigt viktig del i vad som kunde föra den till makten och få de tidigare tyska eliten att framstå som blodfattiga och irrelevanta. Vad gäller bolschevismen, det här är lite svårare för mig att förstå det. kan du hjälpa till Boris, men det han pratar om där är ryska författare under 1800-talet.

Han pratar om Tolstoy, till exempel, sätter han i centrum. Men även tror jag Dostoyevsky och vissa andra. Det han menar på är att de hade en ny estetik som på många sätt var en sorts anglofili. Så han säger att den rotorsaken till hela den ryska revolutionen, både för februari och oktober var tolstojsk anglofili och den estetiska impulsen som det innebar.

Och som jag förstår menar han då att den här ryska litteraturen som väckte fram, inspirerad av anglofili och andra tendenser från övriga Europa, den blev en så dominerande kraft i det ryska kulturlivet. Alla slags elit i Ryssland läste de här böckerna, tog intryck av dem, och de fick den andra litteraturen att framstå som de liten. och obetydlig. Han menar på att det var där den egentliga sprängkraften i bolschewismen kommer ifrån.

Och då menar han alltså att för att vi ska kunna se liknande revolutioner i framtiden, om vi ska kunna omforma systemet som vi lever under nu, så måste det också bygga på en sån här oerhörd himla stormande estetisk vision som inte minst ställer sig utanför alla ramar som vi har idag.

Det måste vara ett tidlös perspektiv som bryter sig ut ur de här verklighetstunnlarna som vi befinner oss i just nu, eller overtone-fönstret eller overtone-bubblan, som Curtis Jarwin gillar att kalla det för. Och det här då, som han kommer in på Bronze Age Mindset, för han menar att Bronze Age Pervert är den största stora författare i vår tid som förstår och bebor den här verkligheten, det vill säga den här tidlösa storheten utanför utanför Overton-bubblan.

Och han säger att Bronze Age Pervert han argumenterar inte för någonting egentligen utan han argumenterar mot någonting. Och det som är hans egentliga tes det är att visa för sina läsare att deras värld är väldigt väldigt liten. Om de tror att de tänker fritt att de tänker stora tankar så har de fel.

De är fast i en väldigt väldigt liten sen mål. modern tankebubbla. Det är poängen med de här linjerna han drar från Bronsåldern och glorifierar den typen av arkaiska ideal för att visa att det finns oändligt mycket mer än vad moderna människor tänker sig. Det är den första ansatsen man måste ta.

Att ställas utanför bubblan i det tidlösa perspektivet för att kunna ta spjärn och bygga någonting nytt. Här pratar han också om branschen. Rubriken Det är inte så att det är en ny tid. ordet djuphöger som är någonting som vi har pratat om också en del av. Vi har haft ett helt avsnitt av Radio BBS som var ju tema djuphöger, där vi hade tre väldigt intressanta tänkare, personer från den svenska högersvären som diskuterade kring begreppet djuphöger.

Och han säger i en ganska intressant formulering, han säger att som en massa av kött, en mänsklig armé, så är den djupa högen väldigt liten. Men som en rymd, som en artistisk, filosofisk, litterär, historisk och vetenskaplig sfär så är den djuphögen mycket, mycket större än mainstream.

Därför att den har inte det här begränsade perspektivet. Så att skenet kan bedra om vi tittar på politiska rörelser, hur många folk är, vilken typ av konventionellt inflytande de har. Så att man givetvis finns det. människor som har kapacitet att ställa sig utanför overtone-bubblan så finns det en oerhörd potential där.

Och enligt Jarwin, Bronze Age Mindset som bok, är inte det bästa exemplet på det här. Han säger att den kommer bli hågkommen inte för vad den är utan för när den var. Att det var ett av de första trevande stegen i den här riktningen. Men han säger också att Bronze Age Pervert själv som författare är kanske den som är bäst på sin tid. att bygga vidare på sånt här projekt och fortsätta formulera en sån här estetisk vision. Ja, det var ett försök att sammanfatta SN. Vad var dina reflektioner när du läste den här Boris?

Boris

Det var en jävligt bra sammanfattning. Dels så finns det ett avsnitt här som jag tycker är alldeles briljant och som värmer mitt lilla trötta hjärta. Problemet jag har med texten är att det finns Slutsatserna har jag inget... Nu fick jag en väldigt lattning med hans text, så jag har börjat läsa på honom. Generellt sett kan jag säga att han ofta landar rätt.

Fast det är lite svårbegripligt för mig hur han landar rätt. Faktiskt är vissa tankegångar eller beskrivningar av historiska förlopp koko. Men jag är glad att han landar rätt. Jag ska ta några exempel. Tack för att du har lyssnat! Jag tycker att han har rätt. Om man tar det här med de två stora... Han talar om tre stora revolutionära...

Eller tre stora saker som också har en estetisk erfarenhet som han uttrycker. Bolshevismen, nazismen och demokratin också. Så finvirar man då och tittar på de där olika processerna. Det är lite knepigt för att dels historiskt sett ha Dostoyevskys. Det har inget att göra med det som händer. De är olika varianter.

De är religiösa och antirevolutionära. Det finns nog fler bedömare och litteraturhistoriker- -som anser att homofili var en tidigare tendens hos Tolstoj. Anglofili... Anglofilin förstår inte vad han har fått därifrån. Den radikala risken i intelligensen var jag antingen tyst på- fransksvärmande, anglofila. Det finns en och det var Alexander Herzen.

Men, alltså det som... och det här om man tittar på voldsjöismen och nazismen så är det ju så här att det som händer är att de, och det här missar på ett jävla konstigt sätt, de blir ju, de får ju ett genomslag genom sin estetik. Men det beror ju på att konstnärerna söker sig till dem efter När man börjar vara på väg att gripa makten, den estetiska erfarenheten- -...träglar inte uppbygget av att det har varit nazism eller bolschewism.

Om man tar Ryssland, till exempel, så slötar alla konstnärerna sig till- -...poeterna som Pasterna, Kerstenien, Bloch, Merkowski och författarna- -...från Babel till Edenburg, alla filmmakarna, fotograferna och arkitekterna. och dramatikerna. Alltså de kommer ju sen, de duttar runt i 20 år så växer bolshevismen fram, Röda armén formeras och då blir de bolsheviker.

Och samma sak kan man faktiskt säga om nazismen, alltså den etablerar sig som en politisk och faktiskt väpnad rörelse. Och sen kommer konstnärerna. Och det bästa exemplet är i Italien där man sveper med sig kultureliten. Som har varit ganska rodelös innan.

Och det där med att han vänder på sambanden. Brutalt uttryckt, väpnad makt är på väg att etablera sig. Då flockas konstnärerna. Och då flockas konstnärer av två slag. Dels de här småskälarna som, åh gud nu kommer jag till köttgrytan. Där får man en bit. –eller röd stjärna eller svart skjorta. Men det kommer också de här stora konstnärsskälarna– –som har varit lite rodelösa, men vänder sig mot samhället– –och har en vision om nåt mycket större, som är stora konstnärer.

De ser att här är nåt annat på väg att förverkliga. Det finns ett både och där. Jag är så jävla glad över att han lyfter upp de här frågorna. Jag har grubbat mycket på det. Det intressanta är att vi har ett starkt estetiskt moment. Fascismen är mycket bättre som exempel än italienska. Den slår igenom kulturellt över hela fältet.

Även på formgivningen. Det italienska industriella under- och eftermiddelvärldskriget- är mycket betingat av att... Fascismen är estetiken en plats i samhället. Äntligen. Och vi ska inte glömma bort Sverige som estetisk erfarenhet. Etablerandet av det socialdemokratiska, jävligt jobbiga staten efterhand- är ju förbannat mycket estetiskt.

Det finns en estetisk vision. Det är därför de vinner. Det är samma sak med New Deal i USA. Det är ett mycket medvetet nationalistiskt experiment- när det gäller att skapa en amerikansk... Det är en ny människa faktiskt, på gott och på ont.

Sen finns det udda exempel som ofta glöms bort. Det gäller att se på avvikelserna- -när det gäller samhällsomvandling och estetisk erfarenhet. Om man tittar på Spanien, till exempel- -...så har man det fascistiska jämnbrottet under Franco. Men tyvärr, Spanien blir bara skitkultur under Franco.

Men i grannlandet Portugal, där Salazar etablerar en fascistisk diktatur, där blomstrar alltså ett graft underskattat kulturliv, som inte har fått genomslag mer i europeisk kultur. Det kan ju vara för att de hade lite fascistiska börjelser, de konstnärerna och författarna. Han slarvar förbi, han har poänger i slutet, men han slarvar förbi dem.

Därför blir det inga riktiga kulturarv. skärpa i slutsatserna. Därför att han ska citera hans slutsatser här. Vårt första steg nu och för ett bra tag framåt är en och bara en sak skapa vackrast tänkbara konst. Det är ju rätt. Det första steget i en 2000 talet är att uppfinna det. Det första steget till att uppfinna 2000 talet är en estetisk vision.

Då starkt, sann och klar att den dominerar över och trycker undan nittontalets möss. Jag instämmer på sätt och vis, ja. Men eftersom jag är praktiskt lag så ställer jag mig frågan- -"vilka är vi?" Det är bara konstnärer som kan göra detta. Ska vi alla skriva in oss på konstskolan- -"eller Dramatiska institutet eller bygga egna apeléer?" Det finns ett praktiskt moment som gör att jag tycker- Det blir en luftpastej.

För mig är det att den dag vi kan etablera en stark politisk rörelse så kommer vi att dra till oss människor som är riktiga konstnärer. Då kommer de att skapa stor konst. Hade inte nazismen etablerat sig så hade Albersberg ritat villor i Alpen. Det var inte Albersbergs vision som gjorde att nazismen växte fram.

Albersberg fick utrymme tack vare att nazismen... Han var på väg att stegra politiskt. Han för mig vänder körtis på orsaksambanden här.

Martin

materialistiskt perspektiv så att säga. Det är intressant att du säger om Sverige, det är givetvis viktigt för oss att göra de kopplingarna för att göra det här begripligt. Förståeligt nog så kommer inte Jarwin skrivas så mycket om det svenska perspektivet. Det slog mig när du pratade om det att när jag tänker tillbaka på samtal som jag haft med med folk från tidigare generationer, till exempel mina föräldrar.

Mina föräldrar som är födda strax efter kriget och så tillhör bara mig. boomer-generationen som är väldigt lojala anhängare av den svenska efterkrigsideologin. Nu ska vi se. Pepte och Boris försvann. Boris ringer nog upp igen för han hörde att jag bröts. Det får vi vänta ut Boris. Jag kan passa på att säga under tiden att den här typen av samtal som vi har om lite mer ingående diskussioner om sär och böcker och sånt där det är någonting.

som vi gör regelbundet nu återkommande, inte precis varje vecka men nåt åt det hållet är det vi kallar för fängelsepodden som numera officiellt börjar gå över till en sorts bokpodd, bokcirkelpodd. Det formatet vi har fastnat för är att jag och Boris på varsitt håll läser en och samma bok och så har vi ett långt ingående samtal där vi ofta, jag brukar sammanfatta boken ganska noggrant och stiger igenom idéerna så att det blir ganska systematiskt men sen har vi diskussioner.

om de delar av böckerna som vi tycker är intressanta och tar precis så mycket tid som det behövs för att gå igenom allting. Och Bronze Age Mindset var ett av våra bokprojekt för att det var många i premiumkretsen som sa att de gärna skulle höra oss prata om det. Och vi också, den senaste boken vi gjorde var av James Burnham, Suicide of the West. James Burnhams bok om liberalismen. Jag tror den första som vi gjorde var Arkeofuturism av Guillaume Feil.

Den gjorde vi flera avsnitt om, så den gick vi verkligen på djupet. Och sådär. Vi har läst två böcker av Ricardo Duchesne, The Uniqueness of Western Civilization och den andra boken som jag tror heter Multiculturalism in a Faustian Age. Vi har läst Parallel Nipolis av Václav Benda och vi har läst Etienne de la Boatie, den nya svenska översättningen av avhandling om frivillig underordning.

Vi har läst Brenton Terrents manifest, Nya Zeeland. Terroristens manifest-ljus läste vi också. Så i alla fall, det är lite tips. Vi kommer nu... Nästa session av Bokcirkeln kommer vi prata om faktiskt texter av Curtis Jarwin, av Merchants Målbag. Det är rent sammanträffande att du råkar dyka upp en länk på Bubbla om honom. Väldigt lägligt så här. Och då ska vi prata om...

Ja, jag ska inte säga för mycket om det, men jag kan säga att det ingår i ett sånt läsprojekt där vi tänker läsa flera böcker. Vi har också gjort några böcker på ett visst tema där vi började med James Burnham och sen kommer vi gå vidare i en liten plan som inte är helt spikad än. Nästa avsnitt kommer vi prata om några texter av Curtis Jarvis.