Martin

Svensk Akademin skickar brev till Nordiska motståndsrörelsen, kräver att de tar ner dikter av Saez Tegner, Werner von Heidenstam och Viktor Rydberg från sin hemsida Nordfront och hotar med rättsliga åtgärder. Verken skyddas inte längre av upphovsrätten men omfattas av klassikerskyddet. Ett viktigt principfall för Nordfront som inte kommer ta bort citaten då en stor del av det nordiska kulturarvet då blir otillgängligt för de som har fel åsikter.

Ja, det var inte riktigt den rubrik som jag hade räknat med skulle dyka upp. Alltså Svenska Akademien och Nordiska motståndsrörelsen i kamp. i upphovsrättsfrågor. Men så är det alltså. Nordfront, som man säger är Nordiska motståndsrörelsens nätpublikation. Jag kan säga att det är en nationell organisation, jag tror att de kallar sig för nationella socialister.

Det är deras politiska profil. Det är en ganska kontroversiell sajt givetvis, nordfront.se som vi har länk till här. Dom, dom har alltså som en del av sin, jag tror inte det är något särskilt projekt, utan som en del av deras allmänna internetnärvaro så gillar de att citera klassiska svenska författare. Och även fornordisk poesi från Eddore.

Det här har Svenska Akademien reagerat på. Och då kan man ju undra, om man är en normal person som har ungefär min nivå av allmänbildning, vad i hela världen har Svenska Akademien? att göra med att någon citerar en tusen år gammal text. Men, det har jag lärt mig att även om upphovsrätten har gått ut och en författare har varit död i hundratals år och så vidare så finns det ändå utrymme i svensk lagstiftning för att stämma personer som använder, citerar och använder sådana här texter.

I lagtexten står det så här Om litterärt eller konstnärligt verk återgivs offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intresse, äger domstol på talande av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddelarförbud om återgivandet." Det är en sorts censur av klassiska texter. Och då står det också Rätt att föra talan enligt paragraf CSO har svenska akademin, musikaliska akademin och akademin för de fria konsterna var och en för sitt område.

Jag tycker det är en ganska charmig, arkaisk grej att man har en sån här elit-korporatistisk idé om de här särskilda ställskapen som ska vara kulturpoliser. Det finns också en del kringarbeten juridiskt där man säger till exempel att för att någonting ska kunna förbjudas i den här lagen så ska det vara grovt stötande även för den som inte besitter särskilda litteratur.