Martin

Lars Anders Johansson Lars Anders Johansson på Smedjan har skrivit den här krönikan som tar avstånd i Pridefestivalen.

som är någonting som pågår, jag tror just nu, i Sverige. Det var någonting som jag och Sofia reflekterade över när vi var i Sverige för några veckor sedan. Vart man än gick, vad man än gjorde, hur ovillkommande den kunde tyckas, så bara ett par regnbågsflaggor, absolut överallt. Alla som bor i Sverige vet ju vad jag pratar om. På varenda företag, varenda restaurang, varenda tunnelbane-vine, Arlanda Express hade...

Vi hade någon Pride-kampanj när vi åkte tillbaka från flygplatsen. Allt, allt va. Det finns nästan inte ett annat företag tror jag i Sverige som inte ska köra regnbågsflagga och Pride-propaganda. Några andra exempel som Lars Anders tar upp och ett av dem har jag märkt till själv faktiskt. Under vår Sverige-resa har bensinmacken Prem minskat kötthalten i sina korvar och de anger att det är så.

Ja, det har jag. Det har inget att göra med att spara pengar utan det är enbart att göra med att man vill rädda klimatet. Exempel är otaliga, vem som helst kan ge tusen exempel på den här typen av P.K.

signalering som företag sysslar med. Som Lars Anders Johansson skriver så är ord som samhällsengagemang och medvetenhet som man använder i de här sammanhangen. Så här skriver Lars Andersson, de är sedan länge etablerade kodord för sociala medier. eller progressivitet. Mångfald och jämställdhet är i det progressiva läget endast intressanta om de kan användas som murbräcka för att få in fler vänsteraktivister på attraktiva poster i näringsliv, politik, kultur och media.

Det är så dynamiken slutar det handlar om och det är därför de här sakerna sprids så mycket och det är också därför som ingen jublar över att neanmoku Saboni blir partiledare. trots den oerhörda mångfalden i hennes profil. Och ingen tycker det var bra att Storbritannien hade en kvinnlig premiärminister på 80-talet och så vidare.

Så det finns nog alla sådana här tendenser som Lars Anders tar upp. Till exempel att det finns en undersökning som hittar att konsumenter med vänsteråsikter vill att företag ska ta politisk ställning i högre utsträckning än vad konsumenter med högeråsikter gör. Och givetvis att det finns oerhörda. olika typer av företag. Vissa företag, som till exempel Ben Jerrys, som man nämner, är kända vänsterföretag, ökända vänsterföretag, har alltid varit det.

De har alltid varit väldigt progressiva, tagit ställning för diverse progressiva sakfrågor. Därför ska man inte vara så förvånad när de kliver in till exempel i Afghandebatten i Sverige. Men många andra företag har ju ingen som helst politisk syn på det. och de hoppar på det här enbart på grund av opportunism för att de har köpt en sorts idé om att de här extrema åsikterna, de extrema progressiva idéerna är någonting som omfattas av ett folkdeltal, de flesta av deras kunder eller åtminstone tillräckligt stora inflytelserika grupper för att de, det ska vara rationellt för dem i ekonomiska termer, att anpassa sig. Så de är inte drivna av någon sådan här ideologisk patos, utan de tror att det är en del av det. Att det är affärsmässigt rimligt.

Boris

Ja, men det är också en fråga om varje samhällsskick måste utveckla en egen kultur. Det är skrämmande tycker jag att svensk företag, det skick som utgörs av svenska ledande företag och kringgrupper där, inte liksom har sån här... Det är så mycket ryggrat. De skiter i att anpassa sig efter andra saker.

Det finns inte ett företag som inte har det. Människorna jobbar i jämställdhet med miljöfrågor. Man behöver råd. Det vill jag att flesta har. Nån som jobbar med hbtq-frågor också. Det är internationell solidaritet och tjockfader. Det är en total brist på...

Martin

Självmedvetande helt enkelt och självförtroende.

som skriver, alltså det är en murbräcka för att få in vänsteraktivisterna på diverse positioner. För att det är också när allmänföretagen, när de måste ha en jämställdhetsagenda och en homoagenda och allt det där, då rekryterar man ju ofta vänsteraktivister som får välbetalda jobb för att styra företagen åt vänster. Och då är frågan, ska vi, lösningen som föreslår, jag vill inte lägga ordet, i Lars Anders Johanssons mun men litegrann det han skriver är att företagen ska sluta upp med alla de här politiska dumheterna och istället fokusera på kärnvärden, sina kundgrupper, bara göra affärer, sälja sina produkter och så vidare och inte hålla på med det här politiska.

Men jag undrar litegrann om vi inte så att säga har gått förbi den punkten för ganska länge sedan. Vi har alla de här företagen, vi har vänster som militariserar, politiserar och militariserar. Och då är frågan kan man som motkraft klara sig om man inte använder sig av sina egna företag för att driva på en annan agenda?

Jag kan känna att det är ett sådant typiskt fenomen som mainstream högern alltid håller på med. Återigen nu pratar jag mer generella termer. Att man har en otroligt mild och beskedlig och gentlemanemässig inställning och gång på gång på gång. så tar man med sig en kniv till en pistolstrid.

Ja, ungefär. Max tidigare sa att de skickat ett mejl till sina anställda. De tolkade det som att de uppmuntrade sina anställda att rösta på allianspartierna för att få dem att bli företagare av vänlig politik eller lägre skatter. Och nu håller Max på sina anställda. signalerar åt andra hållet och håller på med mer progressiva saker. Men om det nu finns sådana företag som signalerar åt höger och som signalerar för rimliga saker och försöker till exempel vinna poäng på att signalera vissa värderingar som faktiskt är mer populära men som inte är progressiva.

Då skulle inte jag säga såhär, aja baja, håll ert lera kärnvärden, tänk på era kunder nu och håll inte på med politik. Det skulle vara stora famnen, jag skulle vara oerhört mycket välkomna om det fanns företag som ville göra politiska saker i andra riktningen.

Boris

Ja, jag kan bara instämma. Jag tror det finns ett område där det vore väldigt viktigt och jag tror det skulle bli extremt uppskattat om vi hade så starka företagsdelar som gjorde följande. –i politisk handling, även om menigheten inte alltid skulle förstå det.

Det är att göra företaget till en byggsten– –i ett fungerande organiskt samhälle. Oavsett att samhället inte är sådant idag. Det är lite grann tillbaka till att vi pratade tidigare om den korporativa modellen. Ett företag som totalt bryter med dagens jams.

kultur, eller inre struktur och hierarkier och sådana saker. Inga jävla samråd, tydliga befälsordningar. Bort med alla dessa förbannade möten. Extremer i demokrati. Du kan jobba dig upp. Alltså en väldigt, väldigt tydlighet där och samtidigt också ett ansvarstagande förstås. Från den som är lederföretaget.

Diktator. –eller direktor. Jag kommer att ta hand om det också. Företag som vägrar skicka in rapporter om jämställdhet– –och miljöarbete och sånt. De säger att det här ska staten ge själva. De tillåter inte yttre fackföreningar i dagens läge– –men tillåter personalen att organisera sig och ha representanter.

på olika nivåer. Att man skapar hierarkiska modellföretag som bryter mot hur det är ute i chaffsamhället, det vore välkommen tycker jag.

Martin

Oenigtligen intressant, men du beskriver det här, det påminner lite grann om ett gammaldags bruk, bruksmodellen, 1980-talet va? Ja. Och det är ju, från ett mainstreamperspektiv då, det är ju ren och rama feudalismen med bruksmodellen. som diktator och så vidare. Men det är en väldigt viktig plån att göra, därför att historiskt sett så var det naturligtvis så som det var så i mycket högre utsträckning tidigare och det var en absolut nödvändig del av samhällsväven som bara upplöstes när staten klev in och tog över många av de här funktionerna och gjorde det omöjligt.

Så att det är... Man kanske kan vända på det och se... att den ordning som vi har nu med företag som är antingen helt neutrala eller oengagerade eller enbart styrs av en sån här progressiv intellektuell elitagenda är ett ohistoriskt fenomen. Man kanske kan tänka på det som en sorts motsvarighet till atomiseringen av individer. På samma sätt har man atomiserat företagen och fråntagit dem en viktig del av deras organiska roll.

Boris

Där finns en... Förhoppningsvis är det inte bara en kort period utan en parantes i historien också. Jag tror det finns hos människor i gemen en nästan själslig längtan att vi dras som järnfil i spån till starka ledare i företagen. Vem skulle inte kunna tänka sig att bli förnerad bara för att man fick jobb av Steve Jobs eller Elon Musk? Alltså att vi ingår i ett större sammanhang helt enkelt.

Martin

Och det är en dag det dyker upp sådana företagsledare så jag tror att folk kommer att ha slåss att få jobb åt dem.

Boris

Ja, precis.