Transkribering
Malcom Kyeyune: Nationalistiskt folkligt uppror att vänta i Europa
Martin
Malcolm Kjellune, nationalistiskt folkligt uppror att vänta i Europa. Länders eliter har samma problem då man förvägrar majoritetsbefolkningen rättigheter. Bubblar under ytan efter årtionden av repression, precis som vid revolutionerna 1848. Till att börja med vill jag säga här att jag får en betalvägg det första som händer.
Förlåt, det blir lite... Jag undrar hur den här länken kan hamna på bubbla för att det är en stenhård betalvägg som möter mig när jag går in på länken. Hur som helst, jag har lyckats läsa den här länken tidigare på något sätt. Det är en ganska intressant text. Malcom Chayune är en bättre skribent än någon podcastpratare tycker jag. Hans texter är ofta läsvärda.
Samtidigt som han har lite... Jag letar efter rätt ord. Jag tycker det är en bra text, det är välskrivet, det är en välbehövlig poäng att göra. Det är intressant bara att det är först nu, i juni, juli 2018, som en Medströms tidning som Fokus kan skriva om det. Då ska det till en afrosvensk kommunist för att berätta för svenska...
mainstream att det kokar ett nationalistiskt uppror under ytan och egentligen inte ens under ytan, överallt nu i Europa. Och så är det ju. Inte bara i Sverige, alla länder. Nästan alla länder i Europa. I alla länder där det behövs. Kanske man kan säga. Och några länder till. Det här upproret. Det här är en poäng som Malcom Jr gör.
Det är inte precis en originell poäng, men det är värdefullt att ni görs i fokus. Även som sagt då, om det ska vara en självbetittlad kommunist som gör poängen. Ha det! Nationalismen runt om i Europa och olika länder är baserad på en verklig lidelse för mångfald. Det finns ingen småaktig grej som att vi vill ha tyska nationalismen, vi gillar inte svensk nationalismen.
Exemplet som Kjell June tar är att om man går in på en Youtube-video med till exempel Exempel är finländska folkvisor eller något sånt där. Så kommer man se en massa kommentarer på YouTube-spåret från folk från andra europeiska länder. Alltså nationalistiskt sinade människor från andra länder.
Som tycker såhär, åh vad fantastiskt vackra de finländska folkvisorna lever i det finska folket. Och så vidare. Och det här är någonting som vi kanske självklart kan göra. för många som lyssnar på Radio Bubbla, men som uppenbarligen inte är självklart för folk som läser Fokus. Det vill säga att nationalismen nu, precis som då, och det här påverkar Malmö kundskivande också, att det här är inte någonting nytt, att nationalister är för alla nationalismer i allmänhet.
De säger, vi ska ha vårt land och vår kultur och vi vill väldigt gärna att ni har ert land och er kultur. Vi vill gärna att Finland är finsk, att finnarna tar tillvara på sina finska värden och att spaniorerna har ett spanskt Spanien och vårdar spansk kultur osv. Och sen ska vi vårda vår svenska kultur, vår tyska kultur osv.
Och det här gör, det intressanta med det här från den här artikelns perspektiv, Det här skapar kopplingar mellan de olika... nationalismerna. Det är inte isolerade geografiska rörelser i ett enskilt land, utan det är en övergripande rörelse som redan är länkad, de är redan sammanlänkade, till exempel via Youtube.
Det är ganska välfundet, man sitter på Youtube och tittar på varandras folkvisor eller vad det är för någonting. Och det gör att när saker och ting eskalerar, när temperaturen höjs, När någonting börjar explodera, då kan det gå väldigt snabbt för effekterna att spridas. Just för att nätverken finns redan där. Och Malcolm Tjurjunne han gör kopplingen till 1848 och menar på att precis som 1848 så gick det väldigt snabbt.
På bara några få månader så spreds uppror i en mängd. Europeiska länder Och vi ska inte tro att det nödvändigtvis kommer att gå mycket långsammare idag i Europa. Normalt sett så tänker vi på de här sakerna i termer av allmänna val och valcykler. Så vi tänker så här, vart fjärde år har vi val i Sverige och i höst till exempel så kommer det gå väldigt bra för Sverigedemokraterna.
Om vi inte alla räknar med att de kommer kanske fördubblas ut valresultat igen, som de har gjort flera val tidigare. Och det kommer man då se som en del av en nationalistisk, rebellisk våg i Europa. Som man då har sett exempel på i många andra länder. Som vi pratat om i Italien senast, var den senaste gången vi fördjupade oss. Snart i den så pratade vi lite om Tyskland och så vidare för några veckor sedan, det rörde ju bubblan.
Många, många andra länder naturligtvis i hela Europa. Men det skulle också kunna hända någonting annat. Som man kanske även skriver. Bli inte förvånad om ett litet oviktigt bråk i Frankrike i februari leder till att vi börjar se kravaller och gatustrider i Stockholm i mars. Det är mitt stalltips för framtiden. Det har faktiskt hänt förut.
Så avslutar han sin artikel. Nu undrar jag Boris, ställer frågan till dig, eftersom du till skillnad från jag var med på den tiden, 1848, är det en modell för att förstå samtiden? Och kan vi se en liknande revolutionär våg idag?
Boris
Ja, men Malkholms analys är lite för grund alltså. Ja, det är för att... Nu rör han sig i en marxistisk idétradition och där finns det en slagsida till att se 1848 som enbart ett bra år, ett jättefint år fast allt inte gick så bra till slut.
En del gick bra tycker de. Och det är grundat på att vi hade, jag minns det som igår, det var igår för mig, stora demokratiska nationella uppror som de har betitlats. Stater börjar enas, de sista stora nationalstaterna börjar liksom formera sig. Vi ser grunderna till Tysklands och till exempel Italiens. Det är samtidigt problematiskt, för det är ju också uppror som utgår från att man har en problematisk kultur.
Det innebär att regionalismen och lokalismen går under, man går upp i något större. Vi är alla ungrare, fast ungrarna var egentligen... Det som då kan betecknas som ungen var ett land som var av rätt vits... Rätt vitt spridda skilda kulturer. Samma sak med Tyskland, definitivt. Samma sak med Italien. Så bilden där är icke-entydig.
Om allt skulle vara så jäkla bra som Malkholm och många som är som han tycker. Däremot motsäger parallellen ganska riktigt tror jag att vi kommer att se ett liknande uppror i Europa. Eller vi ser det redan idag alltså. Men, och det är bra. Dock så ska man komma ihåg att vi kommer ha samma problem som med, som man hade 1848, saker vi kommer skäta upp framöver.
Jag inte stod i vakt om det regionala och lokala. Sen när jag läste artikeln så fick jag, och du var inne på det spåret i början, så spårade mina tankar iväg åt ett helt annat håll. Det är någonting som jag grubblat på som du tog upp i vår sista sändning innan det långa, långa uppehållet. Jag tror det är rätt viktigt att grubbla på mycket det du sa.
Alltså det svenska husnegerfenomenet, det jag också ingår. Och det här är ju att säga om Malcolms text i Fokus. Och det där är ju... Alltså jag har inte tänkt så mycket på det här förut egentligen, men det är ju rätt fascinerande. Att ska man säga sådana saker som han gör här, eller som jag gör i andra sammanhang, eller som andra blattiga människor gör, så får du en viss synlighet i debatten.
Men... Du kan ju svåligen tänka dig en värmlönsk innehavare av en bilverkstad som skriver en text som säger samma saker som han gör här eller i andra sammanhang. Att på något sätt så använder sig delar av den svenska offentligheten av icke-svenskar som en slags försöksballonger.
Jag tror det är viktigt att se de mekanismerna och vad det innebär för svagheter i den här sammanhangen. i det svenska offentliga samtalet. Är du rågblond och säger samma saker som många svartmuskler säger, till och med svarta som Malcolm, då hamnar du direkt i nazistfacket.
Martin
Så det där är väl värt att grubbla på för framtiden. för ett par veckor sedan, sista sändningen och uppehållet. Då var jag inne bland annat på att det kanske finns en falsk trygghet i att föra fram de här särskilda representanterna. De som har en särskild sådana här ALIB-funktion.
Husplattar och så vidare. Det jag var inne på då var att det kanske finns en gräns för hur långt de är villiga att gå. Att svenskarna kan komma och ångrar sig ganska mycket. Det kan man nöjd se. med de representanterna. Men det är också naturligtvis så att så länge man förlitar sig på den mekanismen så bekräftar man och förstärker en känsla som finns, och det är inte på riktigt, det är inte sant, men en känsla som finns av att svenskar inte får säga saker.
Det är okej om Malcolm K. Juni säger det, det är okej om Thomas Gyr säger det, men det är inte okej om svenskar säger det. Faktum är som... Att det är helt okej, det händer inget särskilt konstigt. Det är inte heller så att man blir utstämplad och kastad i fängelse för att man är nazist. Det här påpekas särskilt ofta av sådana som du, Thomas Gyr och Tinnesan Adadji.
Påpekar att det är fritt fram. fritt framför vem som helst att säga de här sakerna. Till och med svenskar, till och med blonda, blåögda svenskar kan mycket väl ta ton och säga sina saker. I alla fall, jag tycker det är en intressant fråga om den här nationalistiska vågen som uppenbarligen pågår, men som jag tror är fortfarande väldigt underskattad.
Boris
Ja, det är den alltså. Hans stora poäng där, det menar jag är... Plötsligheten, det är för att det är, det har jag tjatat om sedan ett tag, att just den här falling down grejerna, att det pågår rörelser i folkdjupen och Det räcker med den symboliska handen att någon får nog alltså så kommer det att utlösa detta på ett sätt som kommer att verka Liksom ledarsidan kommer att skriva, men vad fan händer nu då?
Folk bränner bildäck på gatorna och jagar Stefan Löfven längs med Drottninggatan. Vad var det som hände? Alltså det krävs alltid just den här Någon som utlöser det hela. Men allt det här ligger och puttrar i väldigt många europeiska länder och har gjort länge. Och ibland så tar det sig någorlunda disciplinerade former som till exempel Italien, alltså med med den nya regeringen.
Vi ser det i Polen, vi ser det i Ungern. Men i Västeuropa så tror jag att det kommer att bli mer explosionsartat för det har inte kunnat kanaliseras i de befintliga... möjliga institutioner och genom val och så vidare. Så här kommer vi få den här explosionen. Och den kan komma precis när som helst. Det krävs bara rätt utbrott, rätt symbolhandling och så vidare.
Martin
Mycket intressant och jag tycker på sätt och vis att det är hoppfullt att höra dig säga det, Boris, och andra som säger samma sak. Jag har ibland lite svårt att se det. I Sverige. Vi har haft diskussioner ganska länge. Sverigedemokraterna har suttit i riksdagen några mandatberoende nu, men de får ganska, de får ändå väldigt få röster. Trots att problemen till följd av invandring är så extremt stora i Sverige, också uppenbara för nästan alla som bor i Sverige bara i vardagen.
Även om det finns en del av det här kokta grodan syndromet. saker och ting har krypit sig på gradvis sen 90-talet och eskalerat gradvis sen dess. Och för en del unga människor så har man inte upplevt, man har aldrig upplevt till exempel ett någorlunda etniskt homogent Sverige. För att ända sedan man var liten och började se sig om, liksom utanför sitt eget hem, så har det sett ut på ett lite liknande sätt som det gör idag.
Men trots allt det här, så har det inte skett. så räknar vi med, även om vi räknar med att det kommer gå väldigt bra för Sverigedemokraterna i valet, säg att Sverigedemokraterna får upp mot en 30%, säg att Alternativ för Sverige också kommer in i riksdagen. Det skulle ju betraktas som en jordskredshändelse, som en jättestor händelse i svensk politik, men...
Boris
Martin
Jag tror väl att det kan hända möjligen, men även om det händer, så skulle det innebära att två tredjedelar av svenskarna röstar för mer bibehållen och ökande massinvandring. Så det är fortfarande en ganska liten del av svenskarna som är vakna. Jag önskar att jag kunde se tydligare framför mig hur den här explosionen skulle kunna gå till och gå från......alltså antingen en nån större grupp människor eller innebära den typ av radikalisering och intensifiering......att någonting meningsfullt kan hända på utomparlamentarisk väg som forcerar politiken att gå i någon viss riktning.
Inte för att det är det mest idealiska som jag drömmer om, men... Det är vad vi har. Det finns inga möjligheter att få till exempel ett libertarianskt uppdrag, en libertariansk folkrörelse som samlar en massa människor och får politiskt inflytande. Det är inte vad libertarianismen är till för. Libertarianismen är till för att... ja, det är ett annat syfte. Det är väldigt viktigt. Men om vi vill tänka i termer av politiskt inflytande, då måste man tänka i termer av vilka parter som är...
som realistiskt kan åstadkomma någonting. Och där ser vi då framförallt att det finns en nationalistisk våg. Och det är därför som många av oss tänker att i den mån libertanismen kan nå politiskt inflytande så är det framförallt via andra rörelser och andra tendenser som vi till exempel kan få nationalister att tänka i mer frihetliga banor.
Så är det kanske den bästa politiska impact som vi kan ha. Men Jag har ändå ibland, ibland tyvärr, svårt att se det. Så jag önskar att du Boris, kunde kanske förklara för mig lite närmare hur den här vändpunkten skulle kunna se ut.
Boris
Ja, men det är något jag har grubblat på länge. Det är därför att jag har gjort mig känd för min extremt pessimistiska hållning. Men jag har börjat tänka i de här banorna under detta grubb, eller sedan ett bra tag att det här. Egentligen ska man anlägga ett annat perspektiv alltså. Det har att göra med de långa vågorna i mentaliteten.
Att brytpunkterna ligger på ett sätt som vi kanske inte ser. Och vi kanske missförstår människors handlingar och varande i vardagen. Jag tror att jag har gjort det. Är det här en liten avbehöm? Nej men alltså, en gammal hävdvunden inställning i Sverige är ju i folkgrupperna att du ska ta hand om dig själv och de dina.
Och gnos lite, arbeta och så vidare. Det är det viktiga. Allt annat kommer på 2, 3, 4, 5, 6 och 7 plats. Och det där är en mentalitet som har byggts upp genom århundraden. Och historien visar att sådana mentalitetsvågor lever ju kvar och styr människors handlande, även när den sociala och faktiska verkligheten förändras.
Så att det i egentlig mening är irrationellt. slita, sträva och gnå och placera den politiska och sociala verkligheten utanför det hela. Jag tror att Sveriges befolkning, till relativt stora delar, är faktiskt på det sätt som jag beskriver. Man tillmäter inte politiken faktiskt någon speciellt stor vikt, men man tittar till på TVn i de partiledardebatter och kollar vem som är med.
Blåa bäst förmåner åt en själv i den egna situationen. Alltså om man röstar på dem eller röstar av tradition och så vidare. Man tar det inte hela på allvar. Så att människor månar om sitt och det sina utifrån de givna förutsättningarna. Och det är först när den här brytpunkten uppkommer, när någonting ställer allt i blicksbelysning och några människor börjar röra på sig som fler, liksom tänker att förmår bryta den här långa mentalitetsvågen och och vågar ifrågasätta det bestående.
Det är då de börjar jaga Stefan Löfven i Smädrottninggatan. Så att, ja det gör mig ändå hoppfull. Alltså man kan ju vakna och uppläsa morgon tidningarna och tänka Men vad fan gör jag i det här landet? Hur ska jag lyckas smita härifrån utan att jag får ännu mer rättsapparat efter mig? Men i grund och botten tror jag man ska vara ganska positiv. När det väl händer så händer det ordentligt. Visst är jag obehagligt optimistisk idag?
Martin
Det är härligt. Det är riktigt härligt faktiskt. Mycket, mycket uppmuntrande. Jag själv pendlar ju mellan, å ena sidan det som jag ska säga ärligt att det är det jag oftast känner. Oftast känner jag så här att det är slut för Sverige. Det bästa som kan hända med Sverige är att det är ett varnande exempel för resten av världen. Landet som gick under gör inte som Sverige. Så kanske andra länder kan klara sig.
Och jag är otroligt tacksam att jag inte bor i Sverige längre. Att jag inte behöver oroa mig på ett personligt plan över de direkta konsekvenserna. Så tänker jag mest för det mesta. Men ibland och oftare och oftare så känner jag något annat också. Jag känner att... Nej, men det är faktiskt kanske saker och ting kan ändras. Det kanske kan gå snabbt, som vi pratar om här. Kanske jag borde åka hem till Sverige igen. Kanske jag borde åka tillbaka till Sverige och stå på barrikaderna och vara med i den här sista striden.
Hur den nu kommer att te sig om den inträffar. Så jag känner också ibland en stor optimism och en kampvilja. Men även för mig, som då för de här många slumrande människorna. som eventuellt kan delta i en framtida explosion. Även för mig så är det oklart exakt vilket uttryck det här skulle kunna ta sig. Även om att jaga Stefan Löfven längs Trottninggatan låter som en alldeles utmärkt början.