Martin

Brad Burtzer, Robert Nisbets definition av konservatism skiljer sig från Russell Kirks, hävdar det vara en modern ideologi som uppstod med Burke och franska revolutionen, snarare en primordial längtan efter det ursprungliga. Det var en spännande artikel som knyter an till en diskussion som har förts på PBS de senaste veckorna.

Den blev extra intressant för mig för att det har förts en spretig men intressant diskussion om liberalism och konservatism och vad de här begreppen egentligen betyder. Jag har tänkt återkomma till att vi behöver prata mer om det här, läsa mer om det här. Några av oss har gått Nicodemus Ungs studiecirkel, som är helt fantastiskt bra, som jag rekommenderar för alla att ansluta sig till.

Där har Nicodemus bland annat gått igenom olika konservativa traditioner ganska detaljerat. Ofta är det ganska förvirrat även i våra kretsen när vi pratar om det här, så jag är väl tacksam att det kommer upp lite länkar på... Den här texten jämför Robert Nisbett och Russell Kirk. Som två väldigt viktiga moderna konservativa tänkare.

De var goda vänner, utbytte mycket idéer, publicerade sin respektive magnum opus samma år 1953. Men de hade ganska olika idéer. Och vad kan vi säga? Lite fritt utifrån texten. Jag ska försöka beskriva de här idéerna bara. Nu kan man säga att Russell Kirk tillhör den anglosaxiska konservativa traditionen.

Där man återskapar konservatismen som en ideologi och försöker se den som en sorts universell tidlös idé som kan spåras i många olika historiska skeenden, kulturer, idétraditioner. Så Drusselkirk menar till exempel på att man kan se samma sorts konservativ ideologi ha på sätt och vis uppstått oberoende av varandra i många olika kulturer.

Så att i Kina under konfucianismen, i Indien, antika Grekland och så vidare, överallt så har man haft samma typ av konservativa idé. Att bevara det bästa och det mest naturliga i mänskligheten, i kontakt med skapelsens källa.

Man måste uttrycka lite vagare termer, eftersom Kirk menar på att det här är en idé som återkommer lätt och oberoende av vilken religion som är dominerande i det omgivande samhället. Men det finns en annan idé om vad konservatismen är för någonting som man kan säga är mer av en kontinental, fransk eller katolsk tradition.

Där konservatismen framförallt är en reaktion på den franska revolutionen. Och de facto är det också det vi ser, att de stora konservativa tänkarna skrev framförallt under 1800-talet, inte minst i början av 1800-talet, just som svar på franska revolutionen, då de vaknade upp och började definiera idéer för att sätta sig till motvärn mot de här fruktansvärda händelserna i Frankrike.

Så här ser man då konservatismen som någonting mindre tidlöst på ett sätt. Någonting som är mer bundet till en viss tid och framförallt en reaktion på en viss händelse. Så det är ganska olika synsätt. Och det är också intressant att Robert Nisbet menar på att Han placerar in Burke, Edmund Burke, som ofta ryser fram som den främste konservativa tänkaren, alltmest den mest kända.

Burke, Alexis, Tocqueville och Proudhon, Pierre-Joseph Proudhon, anarchisten, är i samma sorts konservativa impuls. En starkt motstånd mot centralisering av makt. och en kärlek till naturliga relationer och gemenskaper.

Boris

Jag har ju alltid haft lite svårt för fixeringen, eller att man använder den franska revolutionen som fixpunkt för att diskutera höger, vänster, konservatism och liberalism. Jag tror att då låter man sig luras om den verkliga... striden i västerlandet och man missförstår också komplett fransk historia.

Då blir det en fråga, vad händer en 4-5 år när den franska revolutionen är igång som mest? Och då missar man helt så konservatismen tjänar för mig eller kulturkonservatismen i vid med att omövervara gamla sedler och till och med även produktionsmetoder faktiskt.

Det är ju en fråga om ständig försvarskamp och den ständiga försvarskampen är ju ett genomgående tema i fransk historie. Franska revolution är komplett ointressant. Alltså vi har ju mängder av bondeuppror mot centralmakt.

Det är faktiskt lokala adelsmän som engagerar sig med bönderna mot centralmakten. I stor omfattning under 16- och 1700-tal. Innan dess har du korsdagen i Provence och syd. Frankrike är mot bondebefolkning, lokal adel. Du har kuvan av Akvitanien. Jag har en längt om Richard Ley och en hjärta. Den brutala centralmaktslaktare som förhärjade Akvitanien.

Han som av mycket märklig populärkultur har någon slags hjältegloria. Han har en riktig lömskt tölp. Du har kuvanet av Bretagne och Normandie som pågår i århundranden. Och all den kamp som bönder och lokal adel för där för att bevara sina fri- och rättigheter och sin faktisk nationella särart och kultur.

Det är konservativ kulturkamp och det är ju den verkliga franska revolutionen. Att dö. Att misslyckade individer lyckas gripa makten några år i Frankrike i kampen om centralmakten och halshugga kungen och lite parisisk aristokrati, det är inte den verkliga historien.

Den kan inte användas för att diskutera konservatism, liberalism eller något annat. Då glömmer man bort århundraden av, inte fransk, utan av olika nationers och gruppers kamp i Frankrike för att bevara sin särart och frihet. Och det är där man ska börja diskutera vad är konservatismens kärna tycker jag.

Martin

Ja. Det är intressant, jag är själv ganska kluven i den här frågan. Jag tror relaterat till det du säger nu Boris, jag ska försöka få ta ett antal andetag här och försöka formulera den här tanken. Jag tycker att det finns en fördel i att se konservatismen som en reaktion på specifika historiska händelser.

Oavsett om det är... Franska revolutionen eller kanske till exempel reformationen eller stora schismen som vissa andra konservativa brukar peka ut. Vi har ju tidigare haft den här diskussionen om hur långt bakåt man egentligen ska gå. Men en tanke som slagit mig ganska ofta är att det är inte riktigt två idéer, två ideologier som står mot varandra.

Jag kommer tänka på det i fler termer av en uppgång. En historisk-politisk rörelse på vilken det sen kommer en reaktion. Men problemet med det här moderna perspektivet, ett av problemen, det är att innan de här omvävningarna ägde rum, innan den här reaktionen blev nödvändig, så var det inte en viss politisk ideologi eller något liknande som förespråkade konservativa idéer, utan det var normaltillståndet.

Och så är det även om vi går längre fram i framtiden, att vissa idéer som idag betraktas som Liksom som marginella eller extrema konservativa reaktionära idéer. Det är helt enkelt vad alla människor trodde och tyckte för liksom hundra år sedan. 200 år sedan. Saker och ting har blivit så så extrema nu att det är väldigt lätt att tappa tappa perspektivet.

Men om det fanns då idéer som. Som alla människor hade, alltså 99% av alla människor hade, som var självklara. Inte bara i människors tänkande utan även i samhällslivet, människors relationer och så vidare. Och sen så har saker och ting förändrats och det har kommit nya idéer som vill ta den gamla världsbildens plats. Då kan man ju inte säga att det här är två idékomplex som står mot varandra.

Att vi börjar med... med så att säga ett oskrivet blad och sen ska vi välja mellan de här två två liksom biologierna eller konceptionerna av hur saker och ting funkar. Därför att den ena av dem började inte som som ett idékomplex utan det började bara som de självklara idéer som alla hade och som var gemensamma för hela den europeiska kulturen och som inte liksom som inte hade den ideologiska formen.

Så det tycker jag är något som är värt att tänka på. Och även då man tänker på den här Russell-Kirkska idén, att det konservativa idealet är något som har manifesterats i många olika kulturer. Det kan man ju se från samma perspektiv, att det här är något som alltid har funnits och som alltid har varit normal.

Jag vet. Kulturradikala försök att omstörta kulturen och andra typer av idéer. Även om man tittar på individualistiska idéer, som också är radikala idéer, har funnits i olika former, olika inkarnationer genom hela historien.

Jag tror, som jag var inne på när vi pratade om det här för något år sedan, Att man egentligen ska söka rötterna till den här konflikten, inte alls i modern ideologier eller historiska händelser i vår civilisation, utan mycket, mycket längre baks i historien. Det här är ett drama som utspelar sig över ett längre tidsspann, ett längre tidsperspektiv än vad mänskligheten har existerat.

Boris

Ja, och... Man skulle kunna tycka att vi behöver inte gå tillbaka till anfibiedjur och annat. Men jag tror det kan vara intressant att anleda det perspektivet och faktiskt säga att människor är väldigt olika och att i varje samhällsformation, hur liten eller stor den är, så kommer vi att se ett antal personlighetstyper utvecklas.

Och då gäller det att hitta någon slags... samhällsformation som gör att det här inte krackelerar för ofta och på fel sätt helt enkelt. Du kommer alltid vilja ha individer som vill göra uppror och dra vidare och så vidare. Och då gäller det att man ska kunna underlätta att de gör det. Om de befinner sig på resande fot.

Det gäller att skilja på revolutioner och revolutioner är lite fixerade vid just i det här fallet den franska historien. Det är för att de har det som en fixpunkt. Och där har du ju revolutioner som är så att säga. revolutioner mot en centralmakt, men för att bevara det bestående som i Akvittanien som jag nämnde. Genom historien så har vi mängder av fasta, traditionellt grundade, hierarkiska små riken.

Där man kämpar frenetiskt ofta hela befolkningen för att värja sig mot andra riken eller en centralmakt. Och så fort nationalstaterna börjar cementeras, då ser man ju också hur de här upproriska individerna Det är mer en kamp om vem som ska kontrollera statsmakten.

Franska revolutionen var till stor del leddes av missnöjda mellanskicksmänniskor som advokater, obesbjärdar och annat som drogs till storstaden därför att det var där det fanns en möjlighet att dela över en makt eller ställa sig i maktens tjänst. Så konservatism för mig är mer en kontinuerligt pågående motståndsrörelse genom historien. Inte alltid så jäkla reflekterad och ideologiskt grundad utan en försvarskamp med alla medel för att behålla det mått och frihet man ändå har.

Martin

Om. Det är intressant tycker jag att i samtida politiska kretsar så pratar man verkade tycker jag mer och mer om biologiska perspektiv och ett återkommande begrepp är ju R-selektion och K-selektion.

De två huvudsakliga biologiska reproduktionsstrategierna som där. Vissa arter kallas för k-selekterade och vissa arter kallas för r-selekterade. De har olika repetitiva strategier. R-strategin är en strategi som utvecklas under förhållanden då man har relativt gott om resurser i den naturliga omgivningen och resurser är lättillgängliga.

Där är det en bra strategi för att ha stora kullar, att skaffa många. Stora grupper av avkomman. Exempel som man också tar är kaniner. Kaniner bara avlar på. Massor med kaninungar skapas. Vissa blir uppätna av predatorer och så vidare. Men kaninfamiljerna behöver inte göra så mycket. De bara släpper ut kaninerna. De springer runt på ängarna och äter gräs som finns fritt tillgängligt.

De kan bara fokusera på att skaffa så många som de kan. Men i många lägen så kan man inte göra så. Många arter är adapterade till en situation där man inte alls har lika mycket resurser. Det är då man använder K-strategin, där man istället skaffar små kullar, man skaffar bara några få barn, men man investerar istället väldigt mycket i de barnen.

Genom de här två reproduktionsstrategierna så kan man spåra en mängd kvinnor. Ända fram till moderna politiska teorier. Utan att gå in på alltför mycket detalj, så är tanken att R-strategin, kaninstrategin, är associerad med kortsiktighet. Kortsiktighet, men även sexuell promiskuritet.

Medan K-strategin är associerad med mer långsiktigt tänkande. Investering, ackumulation av resurser, sexuell återhållsamhet och... Mer av till exempel av samhälllig organisation, starkare relationer, mer samarbete och så vidare. Och det här tycker jag är en väldigt bra beskrivning.

En av de allra bästa beskrivningarna som finns av skillnaderna mellan till exempel höger och vänster eller konservatism, radikalism och så vidare. I termer av modeller som man kan applicera på saker, analyser av verk för att förstå saker, så finns det få saker som jag har hittat som är så träffande, som att helt enkelt konstatera att det som man ofta pratar om som vänster, till exempel, oavsett om det är socialism eller kanske med andra muterade postmoderna former av radikalism.

Punkt efter punkt efter punkt så är det här samma sak som det som kallas för R-strategin inom biologisk hårdplantning. Medan det som kallas för höger, eller konservativt, eller kapitalistiskt, dessutom ifrån Liberians perspektiv, stämmer punkt efter punkt efter punkt överens med det som biologerna kallar för K-strategin.

Så kanske behöver man inte gå över ån efter vatten. Kanske behöver man inte gå så mycket längre än vår biologiska natur och olika reproduktiva strategier som har evolverats.

Boris

Jag är inte främmande för tankegången, men en sak när jag grubblar på dessa biologiskt grundade överlevnadsstrategier, och som du också rimligen borde ha grubblat på, hur hanterar man det faktum att det du kallar vänster idag är vänster? på egentligen alla sätt präglas av, de är inte som kaniner precis, och det västerländska samhället är ju mer och mer präglat faktiskt av en slags så kallade vänstertankegångar. Men det präglas ju i sin tur av snarare av minskad fertilitet och ingen avkomma alls.

Martin

Den moderna mänskligheten är ju... Den är ju varken som en kaninpopulation eller vargpopulation eller elefantpopulation eller något annat k-selekterat, utan det är ju en djup dysfunktionell, alltså riktigt sjuk och trasig. En population som har slutat reproducera sig överhuvudtaget.

Men en sak där som jag skulle påpeka, jag är verkligen inte den största experten på det här, men människor är ju överlag koselekterade och det är en k-strategi som har legat i grund för mänskliga samhällen, mänskligt framåtskridande och så vidare historiskt. Och det som har hänt politiskt och kulturellt när... Progressivismen har tagit över västerländska civilisationen som i sin tur har tagit över hela planeten.

Det är ju att man har lagt ut enormt mycket hinder längs vägen för en k-strategi. Så att man har staten som tas in för att ta in en k-strategi. ersätta människors naturliga gemenskaper, familjebildning och så vidare. Så att man underminerar möjligheterna till en naturlig k-strategi som förmodligen är det som människor skulle gravitera till utan den typen av artificiella interventioner i situationen.

Och då är det inte nödvändigtvis så att människor eller att en art generellt kan skifta över till en annan som den. Reproduktiv strategi, bara för att deras naturliga strategi undomineras. Alternativet är kanske ingen reproduktion alls. Antingen reproducerar man sig på de premisser som är naturliga för en, eller så reproducerar man sig inte alls.

Och i människors fall så handlar det om att det dominerande är en koselekterad fortplantningsstrategi som den naturliga strategin. Nu är inte omöjlig, men det finns väldigt mycket incitament som hindrar folk från att använda sig av en sådan strategi.

Boris

Absolut, men om du tittar på det här... I en högre grad gäller det mig att jag inte behärskar genfrågorna här riktigt. Men jag köper det där, det är inte resten av magnen. Men om man tittar på alla de som... Det är något mer grundläggande som har hänt. Om du har några århundraden av... Den så kallade utveckling som vi har haft och som förhindrar då ett rationellt familjebildande och familjen som en borg.

Så har vi också en utveckling där det faktiskt borde vara rationellt för de andra kaninerna att sätta jättemycket barn till världen. Med tanke på att staten lovar att ta hand om barn och när uppfostrade av dem och du får föräldraledighet och du får barnbidrag och du ska egentligen inte behöva jobba snart får du medborgarlön och så vidare.

Men de sätter i alla fall inga barn till världen. och så vidare, de inte kommer från andra länder. Men den västerländska befolkningen är ju präglad av att faktiskt mer än mer ingen sätter barn till, eller för få barn till, världen. Och det tycker jag är värt att gräva i.

Martin

Ja, men om du tänker så här då, om du tänker dig en annan art än människan, det kanske är lättare att föreställa sig. Säg till exempel vargar. Vargar som skaffar väldigt små kullar. De skaffar bara några få vargjungar som de sen tar hand om. De lägger väldigt mycket tid på att träna dem, i att jaga och så vidare.

Anta att vi nu har en vargestat som... som tillhandahåller jättemycket vargmat och på andra sätt rubbar vargarnas naturliga miljö. Till exempel finns det ingen större skäl för vargarna att Att de investerar så mycket i sina barn, att de hjälper dem att träna för att de har ändå väldigt mycket mat.

Kommer vargarna då att börja yngla av sig som kaniner? Kommer de börja skaffa jättemånga vargungar, precis som kaniner gör, bara för att det plötsligt finns mer mat? Eller kommer de fortsätta med en sorts variant av samma reproduktionsstrategi som de haft historiskt?

Boris

Ja, där är vi helt ensamma. Var jag ute efter det, varför skaffar inte kaninmänniskorna, fortsätter de inte att skaffa barn? De gör ju inte det. Staten har ju bäddat för dem, herregud. Ja. Och de har dessutom, absurt nog, i den moderna så kallade välfärdsstaten, incitamentet att skaffa fler barn. Skaffar du fler barn behöver du inte jobba. Du kan vara föräldraledig och vabba dig fram till pensionsåldern.

Dessutom barnbidrag och alla möjliga jäkla bidrag. Det här slinter i mitt huvud. Jag köper hela din grundläggande tankegång. Men någonting mer måste ha hänt som gör att kaninmänniskorna slutar vara som kaniner.

Martin

Men det kanske aldrig funnits några kaninmänniskor? Staten är som en sorts dröm, välfärdsstaten är en dröm som människor har om att de ska kunna leva som kaniner. Och för vissa människor så är det en väldigt tilltalande tanke att tänk vad skönt det vore att slippa arbeta för sitt dagliga bröd. Om vi slappte den här stressen över att vi kanske kommer få äta, kanske kommer vi inte få äta.

Vi måste jobba hårt för att klara oss. Vore det inte mycket skönare att springa som en kanin på en stor... En stor äng där det är oändligt med gräs, då och då kanske det kommer en hök och plockar upp en och käkar den. Men för det mesta springer man bara runt och käkar gräs som växer gratis överallt. Så socialistiska idéer, välfärdsstaten och så vidare är ett försök att återskapa kaninliknande förhållanden.

för att vissa människor känner att det liksom dämpar deras existentiella ångest. Att tänka sig att människor också kan leva som kaniner. Men det betyder inte att människor för den delen blir som kaniner. Det betyder inte att människor faktiskt har ett biologiskt imperativ att dyngla av sig som kaniner. För att när det kommer till kritan så har människor en viss biologisk natur som man inte kan ändra på bara genom att ändra förhållandena.

Så att på samma sätt som att om du Du kan ju bygga om mänskliga samhällen enligt helt andra premisser, men om de är biologiskt onaturliga så kommer människor inte börja med det beteendet.

Boris

Men okej, då måste man ju formulera din teori som att kanin... Kaninmänniskorna, alltså det primära och ursprunglösa kaninmänniskorna är inte att de vill sätta barn till världen utan det är mer än bara en för... Kaninmänniskor präglas av att de är lata och bekväma och i ett historiskt skede så tar sig detta uttryck i att de sätter barn till världen. Det är ingen primär funktion hos dem och i en annan historisk skede så tar det sig uttryck i att de inte sätter några barn alls till världen.

Martin

Ha det bra! Det är det som jag tror. Jag tror att den här äreselekterade beteenden hos människor, vänsteristiska idéer, ofta bottnar helt enkelt i människors egna brister och deras egna iakttagelser av sina brister, de emotioner som uppstår när de inser att de är inte så kapabla, de är inte så driftiga.

De ser andra människor som är mycket mer kapabla än dem. och får sentimentkänslor. De vill skyla över och glömma det faktum att det finns andra människor som är mycket mer kapabla och som utvecklar de väldigt negativa känslor och säger att det är orättvist att han ska ha så mycket och jag har ingenting. Då hittar man på till exempel sådana socialistiska idéer baserat på sentiment.

Det finns inte grundas upp på ens egna. kapaciteter. Jag säger inte att folk som är vänster nödvändigtvis är dåliga, men de tror att de är dåliga. Så jag tror att det handlar mycket om en oro, delvis grundad i verkligheten, men det kanske operativa är att man känner en oro och en ångest över att man kanske inte kommer klara att ackumulera resurserna som behövs.

kunna bilda familj på ett normalt sätt och försörja sig och skydda sig mot faror och så vidare. Och istället för att hantera den stressen genom att anstränga sig ännu mer för att ändå klara sig så tar man de här som man tycker ser ut som genvägar. Man tycker det verkar mer bekvämt att lita på medicinmanden när han kommer och säger att du kan koppla av, vi kommer lösa det här på något annat sätt.

Och så vaggas man in i en falsk trygghet. av demagoger som påstår att du behöver inte arbeta så där hårt. Du behöver inte tala om de här riskerna. Du behöver inte spara för framtiden. Istället så kan vi göra den här saken. Nu målar man upp den här idén om ett sorts kaninparadis. Men det är en illusion. Människor kan inte leva så. Människor kan inte överleva så.

Boris

Nu börjar det där bli jätteintressant. Och jag tror att det här är helt nödvändigt att diskutera därför att de du kallar vänstern håller nu på att faktiskt formera en motteori till det du säger, helt koko, men grundad på liknande resonemang men med helt andra tolkningar.

Gårdagens kultursida Aftonbradet, Ann Charlotte Altstadt har en lång recension där av en bok om ADHD och den driver två politiska linjer. Den ena är att folkvandringarna i tidig historiskt tid var en följd av en del av samhället.

var orsakade av en följd av att människor med en överlägsen genuppsättning och där vi idag skulle lägga i det här diagnospektrat på något sätt från ADHD bort till vad det nu heter. Utan dem så hade mänskligheten avstannat. Ur detta följer sedan att de här människorna har väldigt viktiga och bra egenskaper.

Och så drar hon också en sväng om att det är jättemånga kulturarbetare i dag i Sverige som har fått diagnoser även i sen ålder. Underförstått, de är lämpliga att styra oss. Och som man säger att precis som den här gruppen är en gångledd i mänskligheten utöver Afrika så ska den leda mänskligheten vidare idag. Så det är liksom ett credo för att på genetisk grund ska dagens kulturarbetare ta över styret.

Och underförstått två är att folkvandringar är alltid bra, det vill säga öppna gränserna. Så jag tror att vi kommer att se en... Ganska raskt också så kommer generna och biologin att stå i centrum för politisk debatt igen. Och vi kommer att se någon slags försök från vänstern att formulera sin rätt att styra oss med hjälp av sin överlägsna genuppsättning.

Och grunden är ju väldigt mycket lagr i det här med identitetspolitik och rasifiering och så vidare. Det är bra att du läser på ämnet. Här kommer en av striderna att stå.

Martin

Jätteintressant att du säger det, Boris. Jag förstår din poäng. Och det är ett väldigt intressant exempel du tar. Och kan man ha från ett perspektiv, det är vansinnigt på flera punkter, men samtidigt är det också så att det ligger någonting i idén att det finns läggningar, det finns sätt att vara, neurologiska stilar, egenheter som idag patologiseras.

Man säger att man har ADHD eller Asperger eller något sånt där, men som historiskt förmodligen... fyllde en roll och var en neurologisk läggning som man kunde ha och var väldigt väl anpassad. Det blir patologiserat framförallt för att vi har ett onaturligt samhälle där det inte längre finns plats för alla roller som har funnits historiskt.

Och gärna för mig att folk tänker mer på de här sakerna och börjar granska det utifrån ett biologiskt perspektiv. Det finns olika nivåer av diskussion, olika perspektiv. olika arenor eller plattformar kan man säga. Och på vissa av dem kanske det är jämnt skägg. Jag menar, jag vet inte om vem som skriver bäst romaner eller gör bäst filmer till exempel.

Och nu pratar jag om filosofi så har jag ganska gott självförtroende och hög undervägnar om man säger så. Men samtidigt är det inte som att vänstern är helt tappade bakom en vagn. Undertextning.nu när det kommer till teodfilosofi. Men när det kommer till biologi, där känner jag mig lugn som en filbunke. Bring it on. Ta diskussionen till en biologisk diskurs.

Så där tror inte jag att civilisationens fiender kommer ha en chans. Så gärna för mig. Jag hoppas att du har rätt Boris. Jag hoppas verkligen att du har rätt för din profetiare.

Boris

Till och med Greider har nog satt på området så att det här är en liten stormsvala. Snart är det laboratorie- och biologidags i den politiska tiden. Och som du säger, varför inte?

Martin

Ja. Det här blir min lilla tilläggsprofetsi, att det här blir den största fällan hittills som de går i av egen maskin. Det är inte precis första gången i sådana fall.