Alexis de Tocqueville (PRS)

Mentions of Alexis de Tocqueville by segment

för att de är väldigt inne på att det måste handla om ekonomisk ojämlikhet. Och därför åberopar de istället det de kallar för Tocqueville-effekten, som är en idé som kommer från... Alexis de Tocqueville, (137.2) den franska aristokraten som reste i Amerika och skrev sin klassiska bok Demokrati i Amerika på 1840-talet, där han beskrev saker.

att den förnärmar människor. Men i en situation av generell likformighet så blir minsta lilla ojämlikhet någonting som sticker ut och blir problematiskt. Förlåt, det var väldigt svårt att simultanöversätta Alexis de Tocquevilles vackra språk. (205.8) Ja. Eller den vackra engelskan som resulterar av att man översätter hans franska som jag antar att han skrev på.

alltmest den mest kända. Burke, Alexis, Tocqueville och Proudhon, (281.3) Pierre-Joseph Proudhon, anarchisten,

som ofta ryser fram som den främste konservativa tänkaren, alltmest den mest kända. Burke, Alexis, (280.3) Tocqueville och Proudhon, Pierre-Joseph Proudhon,

men också ha väldigt starkt grupptryck. Jag menar, det här är en väldigt stark grupptryck. Jag blev medveten om det här första gången för ganska många år sedan när jag läste Alexis de Tocqueville hans bok om Amerika, (1276.7) Democracy in America, där han beskriver de olika grupper som utvandrade från Europa.

Det är uppenbart att scenofon är precis så bildad och genomtänkt och ideologiskt skarp som man får intryck av när man läser bloggen. Jag kan behålla tummarna för att det blir fler podcastavsnitt med den här mystiska Herr Tokvill. M. Tocqueville får vi säga. (112.8) Jag blir så stolt över att ha haft ett finger med i spelet, i de här projekten,

Apropå den här diskussionen som den spontana världsordningen har och apropå diskussionen om Richard Spencer, han blir utkastad från Soundcloud. Scenen från Tocqueville på den spontana världsordningen säger också att den påpekar det är svårt att konkurrera med sådana här buksvåger kapitalistiskt finansierade mediakanaler. (9.6) Jag stod igår kväll och pratade med en bekant här på Malta som också är en svensk libertarian. Vi konstaterar att trots det här,

det säger ganska mycket om hur det offentliga samtalet ser ut när det inte ens är en arbetande intellektuell riktigt. Gissa jag känner till att de verkar och nu utvecklas i en viss traditionsriktning eller rörelse. Själv tycker jag att en av de mest eleganta formuleringarna av det som hon säger här kommer från Alexis de Tocqueville skrev i Democracy in America att för min del är jag, (526.4) om jag känner maktens hand vila tungt på min panna, måttligt intresserad av att veta vem det är som förtrycker mig.

På fjärde plats kommer Leviathan av Thomas Hobbes. På femte plats kommer Prinsen av, Försten av Machiavelli. Och sen har vi Alexis de Tocqueville, (338.1) John Rawls, Martin Luther King,