Martin

Lars Anders Johansson Papperstidningarna svek prenumeranterna med bristande kvalitet. Vinnande digital modell låter kunden välja nyheter och texter, likt musik i Spotify. En välskriven krönika i Timbros median. Detta är särskilt några saker som kan vara kul att uppmärksamma.

Tyckte de bara är rätt välfunna. Lars Anders Johansson berättar om sin egen personliga historia med papperstidningar. Hur han började prenumerera på dagstidningen första gången. När han pluggade i Uppsala fick han en studentrabatterad prenumeration. Då kände han sig riktigt vuxen och ordentlig. Han hade papperstidning.

Fortsatte han med det här och tyckte det var en mysig morgonritual. Prassla med tidningspapper, känna lukten av trycksvärta. Och att han fortsatte bygga på sin identitet. Men sen började han pendla. Han började jobba i Stockholm och bodde kvar i Uppsala. Och då är det som bekant 40 minuters pendlingstid mellan de här två orterna. Så då tog han med sig tidningen på morgonen.

Läste och lagde om till att han kom till Stockholm. Så var han klar med tidningen brukade han lämna den till någon resenär som var på väg åt andra hållet som vi var på väg och klev på. Problemet var bara att ett år senare så märkte han att han hade lite tid kvar på resan efter att tidningen var slut. Så det tog bara en halvtimme att läsa tidningen.

Vad skulle han göra de sista tio minuterna på resan? Och sen så märkte han att han... Han började lägga ifrån sig tidningen i Märsta. Märsta är halvvägs mellan Uppsala och Stockholm. Då var det bara 20 minuters behållning av tidningen. Och till slut var det så illa att han var klar med tidningen redan i Knivsta. 10 minuter från avgången från Uppsala.

Där någonstans så började han reflektera, den gode Lars Anders, och kom fram till att det är inte värt det längre, att ha den här promotionen. Inte ens med studentrabatt så är det en bra affär. Lars Anders Johansson har varit duktig på att skriva sådär. Det här är en typisk välfunnen bild, tycker jag, av hur tidningarna har försämrats över åren. Jag själv har ju definitivt haft samma problem.

När jag var liten så hade vi tre dagstidningar till hemmet. Vi var tre familjemedlemmar, jag och mina två föräldrar. Alla hade varsin dagstidning på morgonen. DN-Svenskan och UNT-lokaltidningen. Det var ju ganska späckat. Det var mycket att göra om man skulle ta sig igenom alla artiklar.

Jag var... Jag var ju pigg och läsare och lite samhällsintresserad och sånt där. Så jag plöjde igenom det ena i svenskan på månaderna. Men det var ju alltid väldigt mycket kvar som jag inte hade kunnat läsa. Precis som Lars Anders säger här. Men över tid så förändrade det ju fullständigt.

Och idag så är det ju dumheter. Det är ingen stor skillnad i alla fall tycker jag. Att plocka upp en svensk och dragbladet och plocka upp en... En Aftonbladet eller något sånt där. Tabloidformatet. Väldigt, väldigt snuttiga artiklar. Alltså även sådana här flaggskeppsprodukter som säger svenskans understräckare som var ganska fylliga en gång i tiden men som är mycket kortare.

Så samma avdelning i tidningen är rumphuggen och mycket kortare. Och såklart att de har tagit bort massa avdelningar och de skriver om helt andra saker. Vi pratade ju om kultursidorna för inte så länge sedan, så vi behöver inte upprepa den här diskussionen. Men det är liksom Bert Karlssons semmelprovning.

Boris

Ja, och han antyder det här. Det enda som jag är bekymrad i ansiktet mot att texta är att han länge hade en viss behållning av att läsa papperstidiga för att läsa ledarsidorna. Men jag antar att det är en slags ironisk grej, för det kan han ju ändå inte mena. Det här förfallet är genomgående. Det är bara att du försöker läsa ekonomisidorna till exempel. Det är liksom inga gedigna analyser.

Ståndpunkterna skiftar från dag till dag beroende på vem som har intervjuats. Det kommer att bli en bolånebubbla. Det kommer inte att bli en bolånebubbla. Alltså finns inga människor med kunskaper att skriva analyser längre. Vilket även slår igenom på en sån väg. Det är inte papperstidning som dagens industri som är mest fylld med skvaller och inga analyser.

Det spelar mindre roll vad som är grund för analyserna, bara man försöker analysera. Så att papperstidningarna oavsett slag nästan har bara... De har ju död... Det är jätterätta som man säger. De har dödat sig själva genom att... blir oändligt och obegripligt mycket sämre. Över så lång tid kan man få ihop så dåliga produkter som de får ihop idag. De är värda att dö.

Men det innebär inte att... Det är ungefär som vi pratade om nyss om skolan. Bara för att skolsystemet kollapsar i Sverige, vilket det kommer att göra, innebär inte att vi inte kommer att få riktiga skolor som uppstår där. Bara för att gammel medias printade produkter går åt helvete innebär inte att det inte kommer att uppstå nya printade produkter.

Martin

Ja, det är ett intressant påstående. Jag säger inte nödvändigtvis att du har fel, Boris. Men jag skulle inte tänka på det på det sättet. Jag tror att vi kommer få nya skolor, men jag önskar ju att det kunde leda till att vi inte fick några fler skolor någonsin. Och jag tror verkligen inte att det nödvändigtvis kommer finnas några printade tidningsprodukter. Nyhetsrapporteringen kommer finnas kvar, naturligtvis. Men omställningen kan nog bli lite mer dramatisk än så.

Boris

Ja, jag tror... Jag skulle vilja haka fast i en väldigt bra sak du säger där om... Jag tror ju väldigt mycket på det fysiska, den fysiska upplevelsen, känslan, doften, smaken. Och det du beskriver, och i viss mån också Lars-Anders, men du beskrev bra, just känslan av att man sitter runt frukostbordet. en familj med ett antal tidningar eller tidningsdelar.

Prasslet, dofterna, trycksvärta. Alltså finns inga skäl, alltså det där är någonting som appellerar till människor. Såvida inte produkten är oläslig vi kan ha med nu. Men det är klart som fan att människor vill ha, fyla sin morgon med en tidning. Nytryckt, färsk tidning med bra texter och analyser. Det är ett fysiskt behov. Och den dag människor inte känner det där behovet längre, då har vi förlorat ännu en av de där sakerna som är viktigt för en civilisation. Ja, men problemet är att papperstidningar kan inte konkurrera med moderna medier vad det gäller just nyhetsrapportering.

Martin

Det är inte så att man kan få en nyhet som man inte kan Sälj gärna till mig ett påkostat magasin med intressanta, tidlösa reportage.

Eller liksom en branschtidning om någonting som intresserar mig. Men det går inte att göra nyhetsförmedling i papperstidningar. För att oundvikligen så blir en papperstidning en sorts återpaketering av gårdagens internet. Det är bara ett för långsamt medium för att kunna göra nyhetsrapportering.

Boris

Nö, nö. Nu tänker du i de banor som de gamla tidningsmogulerna och kritinerna gjorde. De har gjort det länge, liksom packat nyheter. Långt efter att de har hänt och samtidigt som tidningen dimper ner i din brevlåda så kommer en uppdatering och en film på en hemsida som beskriver den allra senaste utvecklingen.

Det funkar ju inte alls. Men en papperstidning kan ju mycket väl... Alltså förr så var det så att papperstidningen genom att ge den färskaste uppdateringen om vad som hänt under rådande tekniska förhållanden gjorde dig orienterad. Undertextning.nu Men nyckelordet är att göra orienterad. Om du varje morgon läser dig digna analyser av till exempel vad som har hänt och vad som kommer, kan komma att hända så kommer du fortfarande ha ett extremt stort och till och med ännu större utbyte av papperstidningen än du hade förr när de var någorlunda bra.

Martin

Du måste komplettera med att lyssna på radio, titta på tv eller läsa på internet för att få veta vad som händer just nu. Om du inte är en väldigt speciell person som bara tar det här långsiktiga, kontinuerliga perspektivet och känner att du kan vänta 10-20 timmar med att få veta vad som händer just nu.

Boris

Det kan man i och för sig vara. Men vad jag talar om och det är egentligen det vi beskriver, att du bör tänka att en medvetna person. Konsumenten av nyheter och analyser av skeenden använder alla tillgängliga kanaler, alltså både den printade analysen och de ständiga uppdateringarna på den digitala plattformen han eller hon nu tycker är bäst.

Man kompletterar ju alltid, och det här är så symboliskt för den historiska utvecklingen på alla områden, att när det kommer till nya tekniker som ger ökade möjligheter. Då går man över dem och väljer bort allt det gamla. Och det är det man gör idag med printen. Och då tappar man någonting väldigt, väldigt viktigt. Och kvar blir det någonting som utan printad gedigenanalys blir lite svagare, blekare och klenare. Och vi blir alla lite dummare.

Martin

Ja, att vi alla blir dummare steg för steg, det kan jag i alla fall skriva under på. Det kan vara... Vi får se hur det går för pappersdelningarna. Det är inte fullt lika optimistiskt som du. Jag tror att det blir väldigt tufft. Det är en spännande fråga som Lars Anders också tar upp i sin artikel. Han pratar om betalväggarna och att mediehusen sliter sitt hår.

Vilken affärsmodell de ska ha. De var för långsamma i starten verkar han säga att införa betalväggarna. Men det är en svår fråga. Nu funkar de ändå inte. Han kanske menar att de hade funkat om han hade infört dem tidigare, men nu är det för sent. Nu har vi vant oss vid Spotify och Netflix, där vi kan betala en månadsavgift och sedan välja mellan massor av olika artiklar eller skribenter hur nu modellen ser ut.

Boris

Det gjordes tidigare kök med betalväggar i olika länder. Men i och med att det fanns ingen samordning där så kunde du bara se hur den tidningen som var tidigt snabbt utemö betalvägg de tappade ju oerhört fort prenumeranter och läsare till andra tidningar som inte hade betalväggen. Det hade krävts någon samordning som inte var möjlig att göra heller.

Martin

Man behöver en kartellbildning där alla tidningarna samtidigt spärrar. Ja,

Boris

då hade det kunnat fungera.

Martin

Problemet är bara att marknadsmekanismer och konkurrens är så otroligt effektivt sätt att slå hål på karteller. Det blir väldigt, väldigt lönsamt för någon svart fot att ställa sig utanför. Precis. De kommer få alla läsare om de är de enda som inte går för betalväg. Tyvärr gör en fri marknad att det nästan omöjligt kan uppstå sådana karteller.

Mycket beklagligt från ett visst perspektiv. Jag tycker att det är intressant tanken med Spotify för nyheter. Det är som en meme som kommer upp igen och igen. Jag är inte så övertygad som vissa är om att det måste vara modellen framåt. Jag tror att människor blir lite tunnelseende för att man lyssnar på Spotify.

Netflix Som folk kan relatera till. Som folk ibland säger att man skulle ha ett Uber för X och ett Uber för Y och Z. Där betalar man inte en månadsavgift. Men samtidigt så är det inte en... Du får samma tjänst varje gång. Eller samma typ, sippar format. Och du betalar till en och samma entitet. Men mottagaren är olika varje gång.

Det är ett enkelt uttryck. Eller så är det en helt annan. Nu experimenteras det lite i mediebranschen. Till exempel svenska lokaltidningar jobbar nu på en kartell där de går ihop och inför en gemensam prenumeration ett antal olika lokaltidningar. Så du betalar en gång och får tillgång till alla tidningar. Det kan man i sätt och vis säga går lite i Spotify-riktningen.

Men jag är skeptisk. Jag tror att av olika skäl så är det extremt svårt. Jag vet inte om folk vill ha ett Spotify för nyheter. Kanske. Men det är så oerhört svårt att bygga det. Jag har själv varit involverad i att försöka hitta en affärsmodell för det här. Sen första gången som jag yrkesmässigt, professionellt började titta på det här.

Projektet var väl 2007 eller 2008. Då jobbade jag på sådana företag som jag hade skäl att prata med. Med branschinsiders i informationsdatabranschen, men också flera toppchefer på Bonniers bland annat. Som vi sattade möten med och tittade på modellerna.

Och det är bara otroligt svårt att få ihop det. Och ingen har lyckats över. Vilket är ett tecken på utmaningarna. Jag tror att det eventuellt är något annat som man får se. Och Lars-Anders Johansson säger en väldigt spännande sak i sista stycket. Jag tycker den är väldigt tänkvärd. Han säger såhär, det medium som kommer att vinna på en sådan lösning Är de som lyckas flytta över de gamla papperstidningarnas fördelar i den digitala eran identitetsskapandet, känslan av att serveras ett kvalificerat urval av de bästa skriventerna och de relevantaste nyheterna och perspektiven? Vad den digitala motsvarigheten till pappersprassel och trycksvärtedoft är, återstår dock ännu att besvara.

Boris

Och de finns ju de facto inte. Och jag tror, det är en väldigt bra beskrivning av genomgången där. Jag tror att den heliga graal som de håller på med media och olika kanaler letar efter. Det är ju den produkt som ska få alla i ett visst område, eller en stad, eller vad som helst. Det måste bli billigare och billigare och billigare.

Folk vill inte betala. Men jag tror att det där är helt fel sätt att tänka. Om man ger ut printade produkter eller digitala grejer som ska vara bra, då finns det ingen skäl att börja hitta skärningspunkten där alla ska tycka att det är bra. Framtiden ligger, tror jag, väldigt mycket hos de som säger att vi gör en högkvalitativ magasin eller ut högkvalitativa böcker.

Vi gör printade grejer. Vill du betala lika mycket som du får betala för en pocket på Amazon så är inte vi till för dig om det är det som är din utgångspunkt. Men vill du betala för bra grejer och genom din betalning bidra till att det kommer ut fler bra grejer, då är du för oss. Alltså man får ha en lite elitistisk syn på det där och på så sätt så kan det förvisso bli fler som inser vikten och fördelen av detta.

Men om man hela tiden letar efter. massmarknaden när det gäller produkter som egentligen talar till, inte talar till, alla i massan, då kommer man att hamna fel. Då blir det Bert Karlsson som vill testa det hela.

Martin

Ja, ett stort problem här är att det här kvalificerade urvalet, kvalificerat urval av de bästa skribenterna, relevantaste nyheter och perspektiven, det låter ju vagt bekant på något sätt. Vart går man idag om man vill ha den här tjänsten? Vi har jobbat i tre års tid nu för att skapa en sån tjänst.

Ett av våra framgångskoncept är att vi inte försöker göra hela paketet. Vi försöker göra det kvalificerade urvalet. Relevanta nyheter, de bästa, de viktigaste perspektiven. Och det finns också, om man vill, en identitetsskapande komponent. Vi har avsiktligt döpt vårt projekt till bubbla för att ställa oss på tå och skrika till folk som hittar projektet att akta dig för bubblor.

Fastna inte i ett perspektiv, inklusive vårt eget perspektiv, vår egen bubbla. Men om man så vill så kan man ha den här identitetsrelaterade grejen. Det är många som tycker att det är givande. Men. Anta att vi skulle börja avlöna skribenter.

Anta att vi skulle säga att vi ska hitta de bästa skribenterna. Vi ska bestämma vad... Vad som ska rapporteras av, vilka nyheter som ska skrivas. Vi skulle bli helt ointressanta och helt värdelösa direkt. Och det här är ett paradigmskifte som kommer av det teknologiska paradigmskiftet.

Därför att det är tidningens, alltså dagstidningens eller kvällstidningens, roll är just att göra urvalet. Och förr i tiden var enda sättet att göra urvalet att... att köpa innehållet, att producera innehållet. Därför att man kunde inte länka. För det fanns inte internet, det fanns inte datorer. Men så fort det ändras så får det en exakt omvänd situation istället.

Det går inte att samtidigt erbjuda ett urval och producera det bästa innehållet. De här två rollerna måste separeras. Det gör att det blir ett helt fantastiskt scenario för den som vill syssla med urval. Det är riktigt goda tider för den som vill göra ett kvalificerat urval.

Som vi och många andra är exempel på så kan man ta betalt för den tjänsten. Det är den ursprungliga tjänsten som tidningarna tog betalt för. Grundprodukten som du betalar för när du prenumererar på en tidning. Att få sammanställningen. Att få mixen av olika typer av material. Nyheter, inrikes, utrikes, bokrecensioner, sportsidorna och så vidare.

Urvalet som är grundprodukten. Vem som har skrivit artiklarna och vem som har betalat för det. Det är egentligen inte jätteviktigt. Problemet är hur ska innehållsproducenterna överleva? Här tror jag att ha en stor redaktion med hundratals skribenter som är anställda och sitter och producerar texter eller vad det handlar nu om för medium. Det där är en av Achilleshälarna i den här modellen.

Och även om vi inte har sett än vad som är modellen för framtiden så kan vi få några ledtrådar från de mest framgångsrika modellerna. Dels ser vi hur enskilda skriventer, enskilda podcastpratare, enskilda Youtube-stjärnor och så vidare kan bygga affärsmodeller kring sig själva som personer.

Det är kanske inte en modell som kan generaliseras och universaliseras, men vi ser även de mest framgångsrika etablerade medierna, som har lyckats hitta nya digitala modeller som funkar, har gått i en liknande riktning och dragit åt samma håll. Ett exempel som jag pratade om tidigare av det bubbla som jag tycker är ett av de bästa Forbes. Forbes som är en andrik publikation som har gjort rätt bra ifrån sig i sin digitala verksamhet.

Deras skriventer är ett nätverk av ett par tusen frilansare som ingen är anställd utan alla är bara frilansare. Och sen har de en väldigt intrikat modell. för att belöna de här freelancerna som bygger på att läsare ska komma tillbaka för att läsa mer material av samma skribent.

Och om de gör det så får de mer betalt. Så det måste vara en mycket starkare fokusering på individuella innehållsproducenter och deras kapacitet att stå på egna ben. Det är en sak som jag tror kommer att prägla framtiden i den här branschen.

Och som gör att man lätt hamnar fel om man tänker i termer av Spotify förnyheter. Jag säger inte att Lars-Anders Johansson tänker fel på det här sättet. Men det kan vara så att tankarna leds då till en redaktion, till en stor grupp människor som någon ska organisera. Så att man tänker att man ska göra något som är mer flexibelt. Det är en sak som jag tror kommer att prägla framtiden i den här branschen. för att producera en bra mix av innehåll. Men den modellen tror jag är dödsdömd.

Boris

Ja, men jag tror två tankar där. Det ena är att vi får aldrig tänka oss ordet modellen för det blir en sökande av den heliga graal. Vi kommer inte att se en ny modell som ersätter den gamla modellen med uppsvullna redaktioner. Det kommer att skapas mängder av olika nya lösningar.

Alltifrån det man ser idag som ett nytt fenomen, till exempel Youtube-stjärnor, starka individer som har en egen digital närvaro i form av att skriva bloggar eller på Youtube. Sänder sig själva i någon tv, i någon kanal som podd.

Alltså det är ingen nytt fenomen. Du har ju enskilda skribenter som Wien, början på seklet, förra seklet och under 20 år så ger sig en av stadens mest populära tidningar ut av en enda person. Han skriver i stort sett allt karlkaos och dominerar debatten.

Bitter och sure gubbe. Han var sin tids PewDiePie, fast mycket mer... Lite större bredd kanske, intellektuellt. Men i printad form, så det är inget nytt. Och sen tror jag det är lite farligt om vi låter vår blik styras av att världen har varit befolkad av snuskigt uppsvunna redaktioner. Det är en som inte producerar speciellt mycket.

Det producerar otroligt lite och så tänker man att man kan inte ha en redaktion därför att det kostar för mycket pengar. För då tänker man liksom svenskarna och DNs redaktioner som fortfarande efter åratals av nedskärningar är så in i helvete stora och inte får ut någonting av sig av kraft.

Det är ungefär som att begära att tittar man på dem så begär man att ni kan se sjukhuset och klara av ett. Marathon-lopp, alltså det går inte. Däremot så är det klart att det går att strukturera mycket små, mycket effektiva redaktioner som kan få ur sig mycket som helst av de befolkade rätt personer. Men jag tror vi kommer att se mängder av modeller som ersätter kollapserna för de gamla medieimperierna.

Allt annat vore konstigt, för vi förordar ju mängder av olika Modellen gäller stater, samhällsstrukturer och så vidare. Och det är klart som fasken att det kommer också att visa sig i mediestrukturen. Vi får detta. Lappdäck av små stadsstater i Europa. Då kommer vi se väldigt många olika mediamodeller också.

Martin

Ja, det kan vi nog räkna med.

Boris

Själv vill jag bo i en liten stadsstat där någon går runt på gatorna och ropar ut det senaste. Lite så här personligt.

Martin

Ja, alltså med härolder som ropar med den här karakteristiska rösten. Ja. Ja. Nej, det var inte så dumt faktiskt. Jag kan lägga mig att det är lättare, mycket lättare faktiskt, att få ekonomi i den typen av nyhetsförmedling än att få New York Times eller något sånt där.

Boris

Absolut, och kan dessutom han eller hon som är härold sjunga en stump också. Kan man stanna till på krogen och... Då är jag en lite extra slant här. Det här kan bli en bra... Det var en ting för Lars Anders. Han kan ju sjunga och han kan ju skriva och prata. Han kan ju bli statsherold någonstans i Visby eller sådär va?

Martin

Ja. Om karriären på Timbo blir lite knackigare från öl så har Lars Anders ett bra tips där.