Martin

Richard Story, västerländsk tradition av naturlig lag, härstammar från indoeuropeisk egalitär aristokrati, internaliserad och tämid i Grekland, fullborad i möte med helenistisk judendom och förvaltad av kristendomen. Som våra lyssnare förhoppningsvis minns så hade vi en artikel av Samuel Richard Story för två månader sedan ungefär som handlade om att libertarianismen bör vara en del av den här världen.

blicka bakåt mot medeltiden för att komma bort från sitt samtida, ibland överdrivet fokus på hyperindividualism och istället söka sig tillbaka till kristna traditioner av personalism, naturlig lag och även intressanta resonemang Det tyckte jag om hur den katolska kyrkan och påvedömmet var vägledande i att Att bana väg för den decentraliserade politiska ordningen som rådde i Europa genom att vara ett föredöme i det att påverkdömet blev en suverän, en autonom entitet som andra sidan kunde avropa sig på för att För att själva bli mer självständiga.

Så där kan man säga att artikeln är en sorts fortsättning, en uppföljning, en utveckling av liknande idéer. Richard Storey Det här är ingen som har sagt.

Det finns en argumentationslinje, ett tankespår, som har att göra med att de här sakerna kanske egentligen inte är kristna idéer från början, utan de har ett annat ursprung. Och kanske kristendomen egentligen är någonting som har kommit till vägen mer för de här idéerna, mer än den har originerat eller påskyndat dem. Därför är det väldigt intressant att få en försöklig utredning.

Det är en lång artikel. Det är en relativt tung lösning. Man kan väl säga att när det brittiska Mises-institutet publicerar en text som den här är publicerad på, så är det ganska... Ja, det kan vara ganska tunga grejer. Amerikanska Mises-institutet, och även svenska, faktiskt publicerar mer så här korta, slagkraftiga grejer.

Men Mises-UK... De kör de här tunga historiska filosofiska essäerna med många 34 fotnoter, i exempel på det här bloggenläget. Så det är bara tack att ta emot, men man får ta ett djupt andetag. Med det sagt ska jag försöka sammanfatta lite enkelt då vad hans idé är och hur han argumenterar för den. Det äldsta historiska ursprunget till den här grundidén i den västerländska civilisationen, alltså naturlig lag, det är ett uråldrigt indoeuropeiskt arv.

Det kommer innan kristendomen, det kommer innan de antika högkulturerna i Rom och Grekland. Det är något som kommer med de indoeuropeiska stammarna, kan man säga, i den här kulturen. I den grekiska förantiken så kommer de här idéerna in via de indoeuropeiska stammar som grundar den myckenska kulturen i Grekland, som sedan i nästa historiska epok ledde till...

till det klassiska, antika Grekland som vi ofta pratar om. Så i de här indoeuropeiska stammarna så tror man att det fanns ett system som har beskrivit oss som en en egalitär aristokrati, eller en aristokratisk egalitarism. Och med det menas, tror jag, jag är inte vansinnigt inröstad på det här egentligen, till att det som avses är det jag har.

Längst upp i samhällsstrukturen, och det här var ju då ganska krigiska stammar, så längst upp i deras samhällsstruktur så fanns män av adligbörd aristokrater vars främsta uppgift var att föra krig och Vars främsta dygder var just krigets kompetens och mod, järvighet och dådkraft och så vidare.

Och det fanns då inte en tydlig hierarki. Med till exempel en kung som bestämde över alla andra eller en fast hierarki av olika adelsmän över varandra och så vidare. Som vi kanske asserar aristokrati numera till ett mer hierarkiskt system.

Men på den här tiden så var det mer en öppen marknad kan man säga av enskilda aristokratiska män, vilket då betyder att det var krigare. som tävlade med varandra för att bevisa att de var modiga och skickliga på den här typen av saker. Men det fanns en jämlikhet mellan de här aristokratiska krigarna.

Så därför var det då ett egalitärt system samtidigt som det var ett aristokratiskt system i klassisk bemärkelse. Det här hit kan man, enligt Richard Story och flera av de fattare som han citerar, bland annat Richard Duchesne och andra, han har flera böcker som verkar väldigt intressanta som han pratar om.

Till de här institutionerna kan man spåra den europeiska individualistiska traditionen. och den europeiska traditionen av att lag inte är någonting som dikteras av en härskare, utan någonting som upptäcks och uttolkas i en mer decentraliserad process.

Jag ska försöka gå vidare för att introducera den här artikeln. Det är väldigt svårt att göra det i den rättvisa för att det är så mycket saker. Men det han säger då är att de indoeuropeiska stammarna etablerade sig i det som vi nu kallar för Grekland och det som vi pratar om som den mycenska kulturen. Här uppstod en sorts internalisering av de här...

egalitära aristokratiska principerna. Att man överförde samma typ av tänkande och drivkrafter från den militära verksamheten till en mer generell samhällelig perspektiv och inte minst, kan man säga, ett intellektuellt perspektiv. Så att på samma sätt som de indoeuropeiska krigar-aristokraterna tävlade väldigt intensivt med varandra om att vara den skickligaste och modigaste krigaren.

Så började man i det tidiga Grekland. konkurrerade med varandra om andra saker, alltså om intellektuella strävanden eller andliga strävanden. Så att på det sättet då så den här kampen mot omvärlden, den externa kampen, modulerades till en intern kamp och la grunden för den här, en sorts civiliserande, där andra värden blev viktiga som till exempel självdisciplin och bland annat då intellektuell konkurrens, filosofisk konkurrens som präglade livet i antika Grekland.

Sen menar jag på att de här idealen delvis missförstods och felanvändes i Rom. Att man hade en förvirrad eller blandad syn på naturlösheten. Man hade två parallella rättssystem. Där det ena var, kan man säga, ett indoeuropeiskt sätt att tänka. Medan det andra var mer etruskiskt i sitt historiskt ursprung.

Och vad vi idag skulle tänka på mer som ett rättspositivistiskt perspektiv, tror jag man säger, på juridiskt språk. Det vill säga att lag ser sånt som utfärdas av staten eller av en härskare och Och lagen är helt enkelt det som står skrivet. Det är ingenting som man sätter i relation till en naturlig lag som man upptäcker i världen.

Och det med en hand hänger ihop med en sorts fatalistiska religiösa idéer som betonar värdet av underkastelse snarare än kärlek. än då indoeuropeisk religion. Återigen, det är jätteintressant, men jag ska inte gå djupare än så in i det här. Men så menar han då på att, och författarna som han refererar, att de här idéerna syntetiserades och fullbordades under den helenistiska epoken, den grekiska individualismen.

som kom från det indieuropeiska ursprunget, möttes och gifte sig med den helenistiska judendomens gudsbegrepp och föreställningar om livet efter detta. Det är en intressant sidospår i den här artikeln. Han påpekar att kristendomen är en hellenistisk religion.

Det är välkänt i viss mån. Niantestamentet är skrivet på grekiska. Men som han påpekar här så, vid den här tiden så hade grekiska varit ett etablerat språk. Fastän kristendomen under... Jesulenastid så hade grekiska redan varit etablerat språk i Jerusalem i 300 års tid. Judendomen var också herenistisk.

Juderna var grekiskspråkiga. Grekisk språk, grekisk kultur hade väl sådant inflytande. Och även judar påskyndade den utvecklingen. Så det var väldigt mycket grekiska idéer som gick in i den här syntesen. Ja. När kristendomen skapades och framförallt innan dess så uppstod kristendomen ur en grundligt helleniserad form av judendom.

Här påpekar jag bland annat att det är en idé som är relativt ny för mig som tycker att det är intressant. Syntesen av de här idéerna, den grekiska individualismen och den judiska gudstron och föreställningar om vad som händer efter döden, förenas och kristalliseras i en ny idé.

i begreppet av Martyrer, i Martyrbegreppet. Han menar att i gamla testamentet så finns det inga Martyrer. De utmålas inte som Martyrer i modern bemärkelse, utan det är någonting som kommer senare. Visst, folk dör, folk offras på olika sätt. Men det finns inte den här specifika föreställningen om att människor aktivt dör för någonting.

Att de offrar sig för... sitt folk eller staden de kommer ifrån eller sina gudar och så vidare. Det är någonting som uppstår i den här syntesen, alltså idén om individen som en aktiv kraft och en också då som till exempel som offrar sig, som individen stiger fram och agerar och offrar sig för att rädda sin grupp till exempel.

Det var ett försök att sammanfatta lite grann av den här sprängfulla artikeln som jag tyckte var intressant. Jag kan bara rekommendera vidare läsning. Ja,

Boris

det är väldigt bra. Det var en bra sammanfattning av en text som är uppslagsrik. Det är nästan för uppslagsrik alltså. Det var ett bra försök att sammanfatta den för att det finns mängder av saker här som man kan fundera på och diskutera. Jag tycker den är skitbra. Nästan hoppas jag man kan återkomma till den ett antal gånger i andra sammanhang. Det enda jag saknar är att han låter rom komma för lätt undan helt enkelt. Jaså,

Martin

han har ju ändå en del hårda ord om dem.

Boris

Åja, men det gäller väldigt mycket tycker jag bara. Alltså den, synen på lagen och därmed synen på relationen mellan människor och stat och individ och så vidare. Alltså det finns så mycket man ska piska Rom och det romerska imperiet för, de har ju ett sällsynt gott rykte. Och det är ju inte bara så att... Det romerska imperiet bryter med en del filosofiska och grekiska uppfattningar som du inbegriper med lag.

Man vänder sig mot hela det hellenistiska synen på... Alltså sambandet mellan filosofi och teknik och naturvetenskap och matematik. När romarna tar kontroll över det som var de grekiska stadsstaterna, då upphör ju i princip all...

De är ju totalt ointresserade av vetenskap och filosofi i verklig mening. De vill ju bara bygga imperium. Det sjuka är att idag går folk kring och säger att romarna gav oss alla för akvedukter och vägar och så vidare. Jo, men de tog kol på ett helvetiskt stort arv. Om man nu vill tala om det mörka medeltiden, vilket man kanske inte ska, men om man gör det så ska man komma ihåg att det var romarna som skapade den.

Det är också en sån sak som brukar ses som ett fantastiskt framsteg. Att även om de gav oss synen på lagarna, precis som Napoleon senare i historien kommer undan med att Harry fick ju kodd Napoleon och den spreds ut över Europa och så vidare. Det är ju ingenting gott, det tillhör ju eländet i historien. Så det är ju gott han kunde ha. Mycket av helvetet här i världen är romarnas fel.

Martin

Ja det är jätteintressant va? Det finns en parallell diskussion om kristendomens roll och kyrkans roll. Kristendomen får ofta skulden för många av de samma problemen med alternativa förklaringsmodeller. Här i den här texten argumenteras det för att det var kyrkan som förvaltade den här syntesen, den naturrättsliga idén som modulerades via grekisk filosofi.

Och sen kan man säga fick sitt främsta uttryck genom kyrkans, eller det tror man kallar för kanonisk rätt. som ett av de rättssystem som man hade inom kyrkan. Och här finns ett resonemang som speglar lite grann det som beskrivs i Rick Storys förra artikeln, nämligen att när kyrkan upprättade den kanoniska rätten så banade det väg för andra entiteter att också åberopa liknande rättsprinciper.

Då han nämnde till exempel universitet, gillen... Handelsmän och hela städer, alltså man fick de här stadsstaterna i Europa. Att det eventuellt hade varit mycket svårare, kanske omöjligt för dem, att vara så suveräna och då juridiskt autonoma, om inte kyrkans kanoniska rätt hade varit ett föredöme.

Det är otroligt fascinerande att utforska de här frågorna. Där är en extremt grundläggande och viktig fråga för frihetliga personer att ta sig an. Vi har den här överväldigande, om man säger rättspositivistiska, uppfattningen som finns nu för tiden, i motsättning till naturrättslig uppfattning.

Lag och rättvisa är begrepp som uppfattas som synonyma med statens agerande. Det är det som härskaren säger. Vad en staten, vad en politiker stiftar för lagar och vad staten gör så Så det är det som är lag och det som är lagligt och rättvisa är att upprätthålla lagarna.

Ungefär så förenklat tänker man idag. Men det är inte det enda perspektiv man kan ha. Det finns en lång, lång historia. En dålhemlig historia nu för tiden. Men det finns en lång historia av ett helt annat perspektiv på lag. Man kan prata om att lag är något man upptäcker och uttalar. Jag tycker det blir tydligare när man tänker på det i termer av decentralisering och kanske kring det här begreppet då egalitär aristokrati.

Att om lag uppstår i en kontext av jämnbördiga starka aktörer. som behöver regler för att interagera med varandra på premissen. Att de alla är fria agenter. Vilken lag kan uppstå ur en sån process?

Vilken lag är kompatibel med de premisserna och kan uppstå i en sådan kontext? Och det finns en tydlig koppling såklart ända fram till modern libertarianism och när man pratar till exempel om polycentrisk lagstiftning, du vill säga i en sorts, det man ibland kallar för anarkokapitalistisk...

tradition. Vilken typ av lagstiftning kan upprätthållas genom påverkan? privata domstolar och privat rättsskipning till exempel. Och så att jag försöker komma fram till det här, det är att jag gillar det här perspektivet därför att ibland när man pratar om naturrätt eller naturlig lag så låter det som att det är godtyckligt, som att det är någonting som man bara liksom man upptäcker, ja men hurdå liksom?

Är det bara någon som säger att den här lagen gillar jag och därför kallar jag den naturlig? Nej! Nej, det är inte så. Det är en lag som kan uppstå spontant och decentraliserat. Lag som inte är föreskriven av en central instans och påförd. Alla andra instanser genom tvång. En lag som bygger på ömsesidighet, spontanitet och ömsesidig interaktion mellan fria nationella agenter.

Boris

Ja, alltså varje lag föds ur en social dynamik. Och det är helt enkelt så att antingen är den sociala dynamiken eller frånvånande dynamik, det vi ser idag i Sverige till exempel, stark stat, extremt svaga medborgare, då blir ju lagen en fråga om att överheten uttolkar. De går in i krypterna och så kommer de ut med en stentavla att berätta om som är rätt och fel.

så blir det så. Eller så föds det en social dynamik som består av i ett samspel mellan fria människor. Och det är en helt annan sak. Och vida mycket mer rationellt, logiskt och förnuftigt. Det är egentligen så ganska självklart. Alltså det är skrämmande att det här andra har fått sådant genomslag i människors medvetande.

Att någon där uppe ska skriva lagarna. Man ser sig inte längre som en person som kan vara med och skriva lagarna. Och fördelen med de lagar som föds ur en social dynamik där människor är fria är att det kommer att skrivas jävligt mycket färre lagar. Det är därför att fria människor kommer bara vilja ha lagar som hanterar det absolut nödvändiga och inget annat. I andra fallet så kommer staten alltid vilja ha så mycket lagar som möjligt.

Martin

kan dra de här långa sträcken genom historien och visa på att, i det här fallet då till exempel, att en idé som kan uppfattas som nymodig och obskyr om till exempel polisentrisk lagstiftning är i själva verket någonting som man kan spåra långt, långt bak i historien. En av dess främsta förespråkare i vår tid, David Friedman, skriver numera mycket om om till exempel medeltida rättssystem.

på Island och andra nordiska och germanska system som var baserade på fejderätt kan man säga. Så han drar en väldigt lång linje genom historien för att visa på sina idéers historiska rötter. Men här har vi en ännu mycket längre linje som sträcker sig ytterligare flera tusen år bakåt i tiden till den västerländska civilisationens framtid.

Indoeuropeiska, de urariska ursprungen till vår kultur. Och att faktiskt så är det inte någon ny idé som påförs från ingenting av sådana som David Friedman. Och det är heller inte en obskyr idé som vikingarna höll på med ett tag och som vi sedan liksom...

Låt sidan för att den inte funkar och körde på så bara. Utan det här är någonting som har funnits och särpräglat just vår civilisation i tusentals år. Ja, jag har inte så inläst mig som jag önskar att jag var. Jag ska försöka läsa lite mer, kolla upp de här lästipsen till exempel som Richard Storrier. Men det är i alla fall väldigt intressant spår tycker jag. Det är en väldigt kraftfull idé om man faktiskt kan dra den långa historiska linjen.

Boris

Det enda som stör mig något så förbannat var det om man kommer in på sådana här typen av diskussioner Det är att så mycket av historien, inte bara medvetet gömt som du är inne på utan att vår möjlighet att gå tillbaka och studera hur det verkligen var och dra linjerna bakom har ju försvårats extremt mycket av att de som hela tiden vinner, de förstör faktiskt det som har varit väldigt ordentligt. Romarna gjorde det, tyvärr gjorde även kristna det. Segrarna skriver alltid historien, en gammal och trött klyscha. Men den är tyvärr sann alltså. Och det är lite synd, mildt uttryckt.

Martin

Vi får väl se vem som skriver historien framöver. Jag tycker det är så otroligt uppmuntrande att läsa sådana här texter. Jag vet att Mises-gänget i Storbritannien, Richard Story, Kim Martland och Andy Duncan och de andra, de är väldigt fokuserade på historia, kultur, den här typen av frågor. Det är inte så att de glömmer bort de ekonomiska frågorna, men de är intresserade av... Livsstilsliberalism och sådana här...

Think tank, projekt, policy, påverkan och så vidare. De har precis lagt upp första avsnittet av sin podcast för övrigt, Vises UK. Det är Andy Duncan som intervjuar Kirma Artland och pratar lite kort om institutet och deras fokus och sånt där. Förutom att Kirma Artland själv är historiker i Cambridge så är det den riktning som de vill ta ut för de tror att det är viktigt. Så vem vet? Vem vet vem som skriver historien? under kommande årsdelen. Om det blir vi så kanske vi kan börja vinna också. Det vore på tiden.