Martin

Henrik Arnstad. Vi lever i ett nytt år noll, där överideologin antinazism som dominerat sedan 1945 ersätts med något nytt. Förändring exemplifieras av att det idag är omstritt att döda nazister i datorspelet Wolfenstein 2, samt att det 1979 inte var kontroversiellt tankegods att nazistmarscher ska krossas med överlägset våld.

Ideologier gör 2017 upp på diskurser i ett slagfält i hopp om att utgöra ny bas för mänsklig framtida existens.

i ETC. Eller om det eventuellt delvis är en bokanmälan. Han refererar inledningsvis till Yvonne Hirdmans bok som jag tror är nyutkommen. Men det är ändå mer som en sorts spetig utläggning om Henrik Arnstad senaste neurotiska känslor om och kring sin samtid.

Jag tycker den här artikeln är intressant av flera skäl. Dels naturligtvis för att Henrik Arnstad är en sorts rikspajas som uppmärksammas och har en sorts memetisk kraft. Saker han säger, bilder av hans ansikte och så vidare sprids som en del av en avslutning. Bildmemor och copypasta, hans ord blir bevingade väldigt snabbt.

För att de är extrema och underhållande. Men han bjuder verkligen på sig själv, han förnekar sig inte i den här artikeln. Det är en klassisk Henrik Arnstad, kan man säga. Det är också en intressant artikel, för att han säger vissa saker som jag helt håller med om. Och som jag tycker är viktiga och som jag tycker det pratas för lite om. Jag blir bara lite häpen när jag ser vissa sådana käpphästar som jag har och som jag har tjatat om.

Och försökt föra fram som nycklar till att förstå samtiden. Det känns för mig ibland som att jag står och skriker i öknen. Men nu säger Henrik Arnstad exakt samma sak. Han gör naturligtvis en annan värdering av det. Och en annan analys i slutändan. Men till exempel då. Han konstaterar att... Han skriver så här så skaffar man en nysmans idag över ideologi.

Det han kallar för anti-nazism. Det är inte jag som har originerat idén, eller att jag är det främsta förkämpen. Men det här är en grej som jag har försökt prata om i det bubblande sammanhanget. Det finns en sorts närmast religiös samtida världsbild där nazismen och friintelsen är en av polerna.

Man kan säga att nazismen, Hitler, Auschwitz och friintelsen är en av polerna. har tagit de roller som djävulen och helvetet hade i människors medvetande tidigare. Det är en absoluta ondskan, den ena poolen i ett dikotomiskt system.

Där vid ena änden så har vi en absoluta ondskan som är nazism och frintillsen och i andra änden så har vi det absoluta goda som är demokratin. Demokratin som triumferar. över det nazistiska hotet och Auschwitz. Det är väldigt intressant att Henrik Arnstad gör samma analys.

Det här har varit en överideologi, alltså en idé som har varit kvalitativt överordnad av alla andra idéer. Han säger också att... Vi ska se om jag kan hitta den exakta formuleringen. Men han säger att en del av att det är en överideologi innebär att man behöver inte argumentera mot nazister. Han säger så här...

Den ska argumentera mot nazism, den ska enbart krossas med överlägset våld, baseballträn och tegelstenar. Detta var 1979 inget kontroversiellt tankegods. Och Henrik Arnstadt svärva på målet kring vad han egentligen tänkte. Det finns en särskilt olycksbådande formulering i slutet av artikeln där han skriver så här Möjligen är det därför nazismen tagits till nåder igen utifrån en comeback för Adolf Hitlers grundläggande tanke som vi begravde förra år 0 1945 Att enbart extremt politiskt våld kan lösa världens problem Och där verkar det som att han utmålar det här med att extremt politisk våld som lösningen som sin motståndares uppfattning, samtidigt som han i övriga artikeln verkar mena på att vi måste tillbaka till det extrema politiska våldet som metod och vi måste sluta med den här farliga tanken att vi ska argumentera med våra medlemsmotståndare.

Utan vi ska istället bara, ja vi ska gå på dem i baseballträn och tegelstenar. Men det är i alla fall intressant att han har en liknande bild av, som han kallar det, antinazismens ideologiska roll i samtiden.

Boris

Ja, alltså... Jag håller med dig, han har ju rätt i den meningen. Men sen tror jag att man måste också fundera så här att okej, åh noll antinazism, vi är alla antinazister. Och lite grann är det kanske börjat, dags att börja inse att folk har aldrig vetat någonting om vad det innebär att vara antinazism eller vad nazismen var.

Det var ett påbud som egentligen inte kom 1945 som man säger, utan som växte fram om man kan säga. Någon gång på sen 60-tal, eller mitten på 60-talet, blev en del av värdegrunden. Det är klart man inte ville vara nazist, men vårt problem till det måste vara att... Den där nazismen var ju icke-definierad, vare sig den typ av handlingar som hade gjorts eller definitionen av själva ideologin.

Det var bara ett ord utan innehåll. Om du börjar fråga folk under 70-80 och 90-talet vad nazism var för dem så var det ju Auschwitz. Och fyra år sedan kom Timothy Snyders ganska bra bok om vad som hände i östra Europa under andra världskriget. Och det dödades många fler judar där och det har inte folk haft en minsta lilla aning om.

Vad som är rätt och fel och gott och ont, det bestäms ovanifrån och har tyvärr inget sakligt innehåll i människors medvetande. Antinazism blir ett tomt ord och kan därmed skifta betydelse. Vi kan se i Europa att alla de krafter som faktiskt stödjer antinazismen, Nazismen rent aktivt i politiska och militära funktioner levde kvar på 60- och 70-talet.

Den allmänt hyllade socialistiska presidenten från Samit Iran var en nazitysk medlöpare precis som många i hans administration och polisen och militären. Så att det här år noll, det är ju sant. Men det är samtidigt tönt på innehåll och innehållet bestäms från år till år egentligen av överheten. Ja,

Martin

exakt. Varje år är år noll. Ja, precis. Och så har det varit ett par hundra år nu. Det här är permanenta år noll som aldrig tar slut. En annan intressant parallell mellan Arnstadsartikel och någonting som vi brukar återkomma till, det är, han skriver så här, Nutidens år noll har ännu mer långtgående konsekvenser. Nedmonteringen av mänsklighetens gemensamma överideologi innebär en kris, eftersom ingen vet hur det kan gå. vad vi ska ersätta antinazismen med. Låter den här meningen bekant på något sätt? Ja,

Boris

det låter väldigt bekant.

Martin

Det är väldigt intressant, va? För att vi har som civilisation diskuterat exakt den här krisen i några hundra år. Alltså att vi hade en gemensam övre ideologi. Vi hade en gemensam tro, gemensamma idéer. Och nu har de underminerats och nedmonterats och aktivt motarbetats.

Vilket innebär en kris, det innebär ett sort av vakuum. Och vad ska ersätta vår gamla ideologi? Vi pratar mycket om det här va? Vad som har hänt när de traditionella europeiska... värderingarna har fått stryka med foten och när kristendomen har underminerats och försvunnit. Och det är fascinerande att Henrik Arnstad, för vilken varje år är år noll, så han är lika medveten som vi om själva problemet.

Men han tror att den gemensamma tro som har hållit ihop samhället är antinazism. Men det finns en stor strukturell likhet i resonemanget.

Boris

Ja, och jag tror det är viktigt för oss att komma ihåg att vi ska inte fixera oss bara, vi säger att år 0 var antinazismens, det år då antinazismen etableras som över ideologi och så kan innehållet få skifta från år till år beroende på vad övrigheten behöver.

Men det är också det år då antikolonialismen... blir över ideologi. Jag tror det är minst lika viktigt för de här två sakerna etableras ihop. Alltså att man tar tanken, alltså man tar nazismens tanke på att det finns olika raser och de har olika färdigheter och en del är underlägsna. Och så kopplar man ihop det med kolonialismen.

Och så blir det samma onda. Och det som händer då under sent 40, 50, 60-tal och även tidigt 70-tal, det är ju att antikolonialismen kopplat till antinazismen blir överideologi och gör alltså att de gamla europeiska imperierna bryts sönder och att USA får fritt spelrum i världen. Jag tror att de där sakerna hänger ihop. Och inte vara så lyckliga för utvecklingen i världen. Tack för mig.

Martin

Jag tycker det är oväntat intressant och tankeväckande att läsa den här artikeln av Henrik Arnstad. Just idag var jag glad att Etcetera ännu inte har lagt ner alla sina editioner.