Martin

Anarchist Notebook Egalitarismen har lagt grund till ny elitism där förlorare, laster och fulhet hyllas, medan vinnare, dygder och skönhet förkastas. Verkligheten och naturrätten kommer slå tillbaka hårt mot denna bizarra ideologi. Som refereras i rubriken så påpekar den här artikeln att vi lever sannoligen i en bizarr värld.

Med en referens till George Orwell så säger man ibland Krig är fred, sanning är lugn och så vidare. Uppen i allting är som inverterat. Och ibland så blir man bara förvirrad. Ibland tänker man så här, har världen blivit galen? Vad är det som hänt? Ja, världen har nog blivit galen, som vi har refererat till ett par gånger tidigare i den här sändningen.

Det kanske till och med är någonting neurologiskt, men det är intressant att bena ut de filosofiska premisser. För att i en sån här situation, där man har en människa, eller i vårt fall en hel civilisation, som har gått in i ett nevrotiskt, eller till och med psykotiskt tillstånd, Så finns det ju alltid en ideologisk överbyggnad.

Det finns en värld av föreställningar som bygger upp psykosen. Och det finns en liten, liten utläggning här som vi pratade lite om psykiatrin i den avbrytna sändningen förra gången. När man pratar om psykoser och schizofrena så finns det lite olika filosofier kring hur man ska förhålla sig till deras idéer. Den konventionella uppfattningen som de flesta mainstreampsykiatriker har är att man inte ska bry sig om de specifika idéer som en schizofren person har.

Man ska inte fråga vad säger rösterna? Vad ser du för bilder? Vad tror du att det betyder? Vad tycker du om det? Man ska inte engagera sig. med deras vanföreställningar. För då uppmuntrar man dem bara och det kan inte leda till någonting gott. Istället ska man i princip ignorera deras inre världar, deras upplevelser.

Deras subjektiva upplevelser och saker och ting är bara en distraktion. Den behandlande kliniken ska göra sitt bästa för att undertrycka och låtsas som att det inte finns. Jag överdriver litegrann nu, men det finns en sådan instruktion. Man ska inte uppmuntra patienterna att dokumentera sina hallucinationer. Men det finns också andra som menar på att det är värdefullt att försöka gå in i psykotiska människors världar för att förstå dem och för att kunna ge dem en bättre behandling.

Så behöver man förstå vad det faktiskt är som händer. På samma sätt skulle man kunna ha två olika approacher till att göra det. Den civilisatoriska sjukan. Min inställning är i många fall i praktiken att säga att jag bryr mig inte om hur de tänker, jag bryr mig inte om varför de gör fel. De gör helt vansinniga saker. Ett beteende är sjukt och kriminellt.

Jag tar avstånd från det. Jag gör allt jag kan för att isolera mig från deras beteenden. Det är också intressant att ta en liten dykning i hur de egentligen tänker. Vilka är de underliggande principerna? Kanske inte det som de artikulerar själva, men de som är underliggande. De specifika vanföreställningar som faktiskt motiverar och driver deras beteende. Jag vet inte om den där lilla inledningen var begriplig överhuvudtaget.

Men här får vi i alla fall en sån förklaring. Traditionellt sett så fanns det ett aristokratiskt ideal. Där man ansåg att det fanns människor som var bättre än andra människor. Och såldes även andra människor, flertalet som var sämre än de bästa människorna. Och de bästa och starkaste människorna i samhället, de hade också...

en plikt. De hade många plikter. Att hjälpa och ta hand om resten av samhället. Aristokratin var inte en samhällsklass som var tänkt att, vare sig i sin egna ögon eller någon annans ögon, som var tänkt att bara sitta och njuta av sina privilegier och leva lyxliv på slotten och sånt där, utan deras uppgift var att sköta samhället och förvalta och utveckla både marker, företag och byggnader.

men också hela befolkningar. Idag så har vi exakt inverterat den föreställningen. Man kallar det för egalitarism, men det är självklart en sorts icke-egalitarism eller en sorts egalitaristisk elitism. För att även nu finns det en elit.

som sägs vara bättre än andra människor och som även ska sättas att förvalta samhället. Och speciellt då att staka ut regler och riktning för de bästa människorna, som nu har blivit de sämsta människorna. De starkaste som nu ska underordnas de svagaste.

Vi alla känner till den här tendensen, men det hjälper att få det utstavat. I den här artikeln är det engelskspråkartikeln som inte känner till jantelagen, den skandinaviska jantelagen. Men faktum är att de föreslår som sammanfattning att den nya tidens stridstrop är You ain't no gooder than me.

Du ska inte tro att du är... Du ska inte tro att du är bättre än vi, tror jag att ursprungliga formuleringen av Jantelagen är, första principen. Idén är att det är en egalitär grundimpuls som säger att alla borde vara precis lika. Men om vi inte kan vara exakt lika, då måste vi ta ner alla till den lägsta nivån, till den lägsta gemensamma nämnaren.

Boris

Och inte bara det, vi ska också lära oss att se nederlag, personliga tillkortakommanden, misslyckanden som någonting positivt. Han citerar ju, jag vet inte om Judith Halberstam här, som liksom sjunger en lovsång till det personliga misslyckandet. Att vi ska lära oss att bejaka Det egna fjaskot, att vi inte orkar, att vi inte vill, att vi inte kan. Det blir en slags kosmisk perspektiv, någonting positivt. Man har ju gått ett steg till här.

Martin

Ja, alltså tidigare så hade man sådana här ideal som upprätthåller ett fungerande samhälle. Att man idealiserar till exempel styrka, den här är listan som återvinns i artikeln, styrka, dominans, kompetens, intelligens och drivkraft. Och nu har man ersatt det med en ny samling medborgerliga dygder som är svaghet, dumhet, dåraktighet, inkompetens, beroende, lathet.

Det är den exakta inversen av de här värderingarna. De nya hjältarna är förlorare. De som är, man ska gärna vara både fysiskt och själsligt, ful och fördärvad. Då kan man upphöjas till de allra mest prominenta positionerna i samhället. I en... Jag tror att jag har lärt mig ordet nu. Jag frågade en tidigare bubblosändning och då fick vi fler från att ha hört av sig och sa att motsatsen till aristokrati på grekiska är kakistokrati.

Kakist, då, den sämsta. Kakistokrati heter det. Ellis Ellerman var en fin formulering för den här artikeln. Vi kan inte vara svagare än vår starkaste medlem. Sök på den, det är ganska intressant va? Så vi måste bli svagare, och det enda sättet att bli svagare är att förstöra de starkaste bland oss.

Boris

Och det där är ju någonting som får inte bara den enskilda individen att gå i stå, utan hela samhället. Åh... Jag satt här en dag och funderade på forna tiders ungdoms- och barnlitteratur och tänkte på det som var vitsbritt och läst förr, till exempel Alexander Dumas böcker. om de tre muskulatörerna till exempel.

Jag vet sällan en bättre, och det läser sig i alla samhällsskikt av ungdomar, och det var en utmärkt skildring av den aristokratiska principen som då faktiskt utgår från att det hjälper inte om du är född med en guldskedje i munnen, du kan gå under ändå. Det är för att den aristokratiska principen innebär precis som för dem.

tre eller snarare fyra muskultörer, att de stiger upp till samhällets högsta toppar därför att de är bättre än andra. Och så håller samhället igång och fungerar. Vi har nått så långt att vi har tagit bort den sunda principen om aristokrati och ståndstyrkulation i samhället. Och säger att i en perversion av Bibelns budskap om att de sista skolan blir de första, så låter jag verkligen med dig att de sista som absolut inte vill någonting blir de första och de som sätter idealen.

Martin

En sak som... Den här artikeln säger på slutet, och som jag tror är sant att tänka kvar, att den här nya filosofin, det är inte godtyckligt. Man kan inte bara invertera systemet som en spegelbild och säga att spegelbilden är lika bra som den ursprungliga versionen. Det är bara samma sak. Det är helt symmetriskt, det är bara att bli vänt på.

Den ursprungliga versionen, det vill säga en kultur där man värdesätter Det är positiva saker, ett aristokratiskt ideal. Det är någonting som är i enlighet med naturen och med naturlig lag. Men om du går emot... naturliga principer, så kommer du drabbas av fruktansvärda konsekvenser. Som står här i det här sista stycket, att den här attacken på verkligheten kommer att visa sig dödlig för den som attackerar det understått.

De bästa armerna erövrar inte de som har bäst mångfald och är mest inklusiva. Ingenjörskonst och rörmockeri bryr sig inte om ideologi. Fungerande byggnader är avhängiga ingenjörer som accepterar matematik och fysik och erkänner idéer som till exempel strukturell integritet i en byggkonstruktion.

De som inte gör det, de som bygger hus utan att respektera matematik och fysik, deras hus kommer att kollapsa. Samma sak gäller för politiska, kulturella, religiösa och sociala institutioner som ignorerar och använder matematik. Det är sant att det kommer bli en kollaps, men det är ingenting som man kan gnugga händerna över och gotta sig åt.

Allt det här kommer ändå raseras och brinnas. Det är väl inte så viktigt, jag tänker i alla fall. Men man kan ju faktiskt ta resonemanget ett steg till och se vad är vägen framåt, eller vägen bakåt, om man så vill. Och det är ju så enkelt, det är så uppenbart. Idag har vi den här kulturen då, där vi har upphöjt i dygder svaghet, dumhet, dåraktighet, inkompetens, beroende, lathet.

Men det är ju fullt tänkbart. Absolut inte omöjligt eller något som är svårt att föreställa sig. Att vi faktiskt återuppväcker en kultur som istället håller som de högsta världens styrka. Dominans, kompetens, intelligens och drivkraft. Vi kan börja värdesätta de här sakerna i vår egen liv och vi kan sprida de värderingarna. Och som jag framförallt tycker och som jag egentligen borde prata mer om i Radio Bubblan fast jag är lite blyg på den punkten.

Det... Ett bra sätt att gå tillväga är att klippa alla band med de personer som inte har sådana värderingar. Om någon insisterar på att upphöja svaghet och dumhet och latighet till värderingar, varför ska du ha något med dem att göra överhuvudtaget? Om alla gjorde som jag gjorde, bara associerade sig med människor som åtminstone inte aktivt motarbetar sunda världen, skulle vi ganska snabbt få en uppdelning i en del av samverket som kollapsar under sin egen vikt.

för att de undandras framförallt av de intellektuella resurser som behövs för att upprätthålla saker och ting. Medan vi andra skulle kunna ha ett annat fokus på att bygga det samhälle som vi har. Men hela tiden så blandar man de här värderingarna. Man säger såhär att det är väl okej att tycka att styrka är bra här, men svaghet är bra där. Det är bra med drivkrafter här, men latighet kan ju vara okej här.

Visserligen är det där en person som tycker att det är helt okej att vara dum och inkompetent och beroende av andra människor. Men det är ändå min kollega eller min kompis och så vidare. Men vi skulle kunna manifestera de här värderingarna i vår egna liv och insistera på att andra ska manifestera dem också och göra sitt bästa. Annars lyfter vi ju av honom, annars tänker inte vi ha hand om det.

Boris

Det där får du gärna predika i varje program tycker jag. Det är helt nödvändigt att just klippa band, dra sig undan, till och med isolera sig från människor som upprätthåller ditt andra sätt att tänka. Svaghet är styrka. på Orwells språk. Det är för att jag tror det som suger alldeles för mycket kraft från den goda sidan det försöker att frälsa de andra.

Du kan inte kliva in i någon annans hjärna och det kan du om du gör det till en livsuppgift alltså. Omdanad människa som inte har det där någorlunda naturligt i sig eller som har blivit deformerad av sin sociala miljö.

Martin

Men det är inte så jäkla mycket vunnet med det. Därför att det är min kollega, det är min gamla barndomskompis, det är min bror, det är min mamma.

Det går inte, jag måste upprätthålla de här sociala banden. Och samtidigt säger att, jo jo, men jag ska övertyga min kompis, jag ska övertyga min gamla mamma om andra värderingar. Jag kan sitta i fikarummet på jobbet och om vi bara argumenterar tillräckligt länge så kommer de förstå. För mig verkar det som att det senare alternativet kräver enormt mycket mer energi än det förra.

Det är viktigt att komma ihåg att även om det känns väldigt problematiskt i många fall att klippa banden med dåliga människor så är det någonting som ger enormt mycket energi. Det frigör enormt mycket möjligheter för en själv. Inte minst bara för mig. Det är en enorm mental energi som dräneras hela tiden av att vara i närheten av sådana människor. Och ha de här åtminstone undvetiga tankar om hur kan jag förändra de människorna?

Vad händer om jag inte lyckas förändra dem? Vad kan de tänkas göra med mig? Och man bestämmer sig för att de här människorna ska inte få dela mitt liv överhuvudtaget. Jag ska inte... Jag ska inte hata dem, jag ska inte älska dem heller. Jag ska vara likgiltig för sådana människor. Bara inte ha något mer att göra. Ni är välkomna tillbaka in i mitt liv. Jag kommer tillbaka till ert liv om ni kan bete er som civiliserade människor och sluta underminera och motarbeta civilisationen och mig och andra personer som har sunda värderingar, som inte är perversa.

Det är enormt energigivande. Och det sker åt egen kostnad. Det är därför jag drar av mig från att prata om det. Det är därför jag inte pratar om det så ofta. Jag förstår ju verkligen att folk säger såhär, Nej men jag kan ju inte bryta med min familj. Och självklart så kan man göra allt man kan för att inte behöva bryta med sin familj. Men det finns, den här är den hårda sanningen som jag känner att jag borde säga lite oftare. På den här planeten så finns det väldigt mycket dåliga människor.

Och många av de här dåliga människorna är släktingar, kollegor, vänner till bra människor. Det är väldigt få människor som har gjort den här såldningen i sina sociala liv. Och det kan vara så att en person som är närstående till dig på grund av blodspand eller någonting är en väldigt dålig människa, ett väldigt dåligt inflytande. Kanske är det någonting som du accepterar. Kanske är det någonting som du väljer att acceptera och leva med i hela livet.

Som en sten som du får bära. Kanske är det ett rimligt val. I många fall. Kanske har man skyldigheter gentemot vissa släktingar till exempel att ta hand om dem. Även om de borde veta bättre och kanske kunna hjälpa sig själva. De kanske inte kan hjälpa sig själva. Men i alldeles för många fall så tror jag att folk... Orsaken att vi inte kommer framåt snabbare är att människor istället för att satsa på sin egen liv och bygga nya saker tillsammans med människor som har kompatibla värderingar så är de helt fast i att bara interagera med och hela tiden hjälpa och...

och möjliggöra dåliga människor med dåliga värderingar. Och på så sätt blir de en del av problemet. När de med väldigt enkla steg egentligen, åtminstone tillräckligt enkelt att säga ungefär vad man ska göra, kanske svårare att göra känslomässigt, skulle det kunna bli en del av lösningen.

Boris

Ja, och man... Risken är ju att man deformeras själv också i det mellanlånga och långa loppet. Om man inte tar det där klivet. Sen tror jag att man får göra ett urval helt enkelt. Jag själv kanske har varit lite drastisk alldeles nyss. Det får ju varje individ göra valet. När man gör bedömningen att den här människan går och räddar det här är tillfällig sinnesförvirring eller långvarig sinnesförvirring.

Då är det ett projekt man gör precis som att bygga en jordkällare. Det kan vara en förnuftig investering. Men jag tror att just på det här planet, då har man gjort ett medvetet val. Den här individen, eller individen är ett projekt. De är värda att vinna och uppoffra lite för. Men då är det ett medvetet val. Men att i största allmänhet, och då kan man dessutom göra fel medvetet val, då får man stå för det är ungefär som att man byggt jordkällaren fel.

Men att i största allmänhet interagera med en omvärld som består av alldeles för många lata av människor som inte vill något. Det är livsfarligt för dig själv som individ och för samhället.