Martin

Rod Dreher. Äkta maskulin kristendom, enda botemedlet mot identitetspolitik och ras-centrerad pseudoreligion som skiljer svårigheter på utomstående och absolverar egna rasen från synd. Paradoxal sanning att varje individ är både upphöjd och syndig samtidigt. Det här är en artikel som både du och jag båda har haft problem med.

Vi nämnde det som hastigast i försnacket innan den här sändningen. Det finns en risk att vi fastnar lite i de sakerna och inte kommer till saken. Men låt oss ändå utvärda någon typ av varning för den här artikeln. Bubbla-rubriken är ju osett vanligt intresseväckande va? Mm. Det här är någonting som man verkligen vill läsa mer om Bårda Nersi i.

Varför inte höra vad Rodrér har att säga om den här saken? Men jag tror du skrev det som att du blev flera omstarter. Rodrér gör ett antal omstarter. Första halvan av artikeln är en lång serie relativt lösryckta citat från andra texter. På ett väldigt stökigt sätt, tycker jag. Lite olikt Rod Rehrs vanliga stil, för jag tycker han brukar vara tydligare så här.

Boris

Men det där tror jag är... Han befinner sig i någon slags övergång här till oklart vad, tror jag. Man kan märka det på skribenter, och det kan jag märka på mig själv ibland. Att när jag är på väg att ömsa på något sätt, att komma fram till något, eller... Då märker jag att då ibland när jag går tillbaka lite i texter kan jag tycka att den där var väl lite onödigt köttig i alla fall på fel sätt.

Jag tror det här är en sån text att han kanske tror att han vet vad han vill men han gör faktiskt inte det. Det finns någonting där inne som han inte har släppt fram än. Det kommer nog. Det är mer en textig arbete det här.

Martin

Ormen ömsar skinn. Kan det bli så? Temat för artikeln är i alla fall intressant. Nu ska jag försöka sammanfatta ändå. Han tar två exempel på identitetspolitiska tänkare. Dels Ta-Nehisi Coates som... som nyligen har skrivit, eller jag vet inte om det är nyligen, men som har skrivit några ganska tillspetsande formuleringar.

Ska vi se om vi kan hitta den, för det är ganska roligt. Den säger, den första vita presidenten, där hans föregångare bar vitheten som en talisman från förfäderna, så har Trump brutit upp.

Richard Spencer Richard Spencer som beskrivs som en Nietzschean och har ett högre perspektiv, som du tycker, Roderier. Men han har också fokuserat på rasens inneboende, kraft och så vidare. Roderiers tesar är att det enda alternativet, den här typen av rasmagi, kommer ur vår tids kraft.

Nihilism, ur det här gudformade hålet. Som vi ofta pratar om här, och han citerar bland annat Dostoyevsky här. för att beskriva Dostoyevskys berömdhetes att människor ondviken måste... dyrka saker, det ligger i vår natur. Och om vi inte dyrkar Gud så kommer vi skapa avgudarbilder att dyrka.

Han menade på ett enda alternativet till den här typen av rasmystik som det slutar i enhet honom är den unika kristna kombinationen av att dels framhålla den exceptionella individen dels framhålla alla människor som fallna varelser.

Och bara med den till synes paradoxala kombinationen så kan man upprätthålla värden som Rodrige uppenbarligen tycker är centrala. Till exempel alla människors okränkbarhet och likavärdighet. Eller något sånt där. Uttrycker han det som.

Boris

Jag tycker han på något sätt har, jag gillar Rodrige här, som har framgått tidigare. Men han... Det jag fastnar på i den här texten är att den inte är speciellt komplex. För mig blir den väldigt primitiv. Det är för att de motsatt ställ...

Jag kan livligt hålla med om, som kristen, att... Den här barbariska maskuliniteten måste liksom balanseras med något. Och den kristna tron tycker jag, en djupkänd kristendom, är ett utmärkt sätt att hantera sin barbariska maskulinitet.

Men jag kan tänka mig andra former också. Alltså det moderna samhällets problem, det är ju att alla dessa försök att skapa någon slags jäkla teoretisk moral och etik. Där man ska bygga små, skriva nästan teologiska verk om hur människor ska vara för varandra och försöka hitta någon utgångspunkt för detta.

Och det beror på att det moderna samhället är förrött i grunden. Går man tillbaka i tiden så hittar det ju samhällen där den barbariska maskuliniteten, så härligt att säga det, balanseras av andra saker. Det kan vara omsorg inom byn, familjen eller klanen.

Och där man lär sig att sin plats i gruppen. Det är för att det är nödvändigt för överlevnaden, vare sig man har fiender eller för att bruka jorden, ta hand om djuren eller vad det är. Utan att man är kristen, man kanske tillber en gammal stubbe eller solgud eller något sånt. Ja,

Martin

jag saknar komplexiteten i tanken här.

Du är precis i rätt spår här. Det är en falsk dikotomi som han ställer upp. Ja, det finns problem med det här. Och det är tänkbart. För all del ska jag inte utsluta i alla fall. Det är tänkbart att den här kristen-antropologin kan vara en sorts väg framåt, eller vara ett alternativ åtminstone. Och ja, det är bra att ha en komplex bild av människan.

Att inte se människan enbart som antingen värdelös... som vissa grupper tenderar att göra nu för tiden. Men också inte heller då att förgudliga människan på ett extremt sätt, som också är en sorts tendens från upplysningstiden och framåt. Framförallt, Men rimligen så är inte kristenteologi det enda sättet att undvika rastänkande.

Men om man bara tar sig tillbaka och funderar på det, alltså just den här typen av rastänkande och rasmagi, det är inte som att det är någonting som fyller varje tomrum där vi inte har kristenhet. Och det finns många andra problem, många andra konsekvenser av nihilism. som är mer framträdande i historien och som är mer problematiska än rastänkande. Trots allt är rastänkande kopplat till vissa saker som inte är helt fel.

Det är inte nånting som bara kommer rakt upp ur avgrunden. I viss mån, när Richard Spencer eller Cotes håller på med det- så är det ju postmodernt nonsens. Men som du säger, det finns till exempel en naturlig uppdelörighet till Lennsens stamm. Ett naturligt, organiskt, socialt sammanhang.

Boris

Och till naturen, är du en riktig lantbrukare så har du en relation till naturen som tempererar din brutala maskulinitet.

Martin

Jag har ju lite en knepig relation till kristendomen själv och lite en sån här underlerande pendelrörelse för mig. Ibland närmar vi kristendomen väldigt nära och står med ena foten på det översta trappsteget på kyrkotrappan. Och sen så fylls jag motvilja och vänder mig bort. Och just nu är det en sån här period där jag står en bit bort från kyrkan och betraktar den med kritisk blick.

Så jag försöker lite grann lägga tand på kyrkan. för tunga nu. Hur ska man ta det här med ett mindre kontroversiellt exempel? En sak som jag tycker man kan gå tillbaka till när folk ställer upp en dikotomi mellan kristendomen å ena sidan och å andra sidan, någon typ av avgrund som vi är på väg in i i framtiden, det är att komma ihåg att det faktiskt fanns en tid före kristendomen.

Det fanns västvärlden, skapades innan kristendomen och sedan var kristendomen något som blev en del av det. Det är någonting som redan fanns. Då kan man fråga sig till exempel, när i Rom och i Grekland, innan man hade kristendomen, innan man hade den här sofistikerade bilden av människan som både exceptionell och enastående å ena sidan och å andra sidan fallen och ofrånkomligen syndfull osv.

Var det så att grekerna och romarna blev postmoderna rasister. Var det så att de hängde upp allting på sin hudfärg och sin rastillhörighet och såg att kraften i deras skulpturer, deras idéer, kom i själva verket från sitt genetiska arv? Nej, det var inte så. Rent faktiskt i historien så var det inte så.

Det var inte någon stor grej med rasmystik. Visst, sådana idéer har väl aldrig varit helt okända och helt främmande. i någon kultur. Men det var inte alls det som man fokuserade på i Rom och Grekland. Där hade man till exempel ett starkt fokus på på den tidens religioner, som var väldigt viktiga naturligtvis, och väldigt integrerade.

Men också ett fokus på kultur och sedvänjor som transcenderade de här rasbegreppen. I definitionen av vad en grek var, en bra grek, en bra romare var, så fanns det egentligen ingenting om vilken hudfärg de hade eller vilken hårfärg de hade. Det fanns utomlands en koppling till blodsband och de var väl svarthåra ihopa när de bodde runt medelhavet.

Men fokus låg på någonting annat. Och det var inte någon sån här... Det var inte en godtycklig mystikidé som Coates och Richard Spencer anklagas för här. Det var någonting som var grundat i logos om man så vill.

Boris

Jag menar, även som kristen, om jag ska ha ett text som jag har, Ideal att förhålla mig till, så här ska det liksom mötas svårigheter och även hantera lycka. Så går jag ju tillbaka till de gamla grekerna och till en del romar, de var inte lika gedigna som de gamla grekerna. Men hur kristen än är så liksom hittar jag liksom ingen bra...

Manual som jag hittar hos antiken skrek jag på hur jag ska förhålla mig till omvärlden och prövningar. Och det är ett tecken på att det gick alldeles utmärkt, att milt uttryckt utmärkt, att utforma etik och moral och mentalitet även utan kristendom. Även om den är bra. Om du befinner dig i den där perioden bör jag känna behov av att frälsa dig.

Martin

Ja, ibland känner jag att det skulle behövas. Men det är, förutom på det personliga planet, så... Så har vi den här samhälleliga diskussionen. Kan kristendomet vara ett alternativ? Jag tycker också att ett problem är Dreers text. Därför att han tillstår själv att kristendomen inom närtid, överskådlig framtid, vi som lever idag, så kommer inte kristendomen kunna ha de här starka effekterna.

Det är ju okej att vara pessimist, jag är också pessimist vad gäller den övergripande utvecklingen. Men... Det kan vara så att med Dreher skulle tänka att kristendomen är det sista vi har som möjligen kan fungera. Men om man samtidigt då inte ens tror på att det kommer att fungera, att man kommer kunna återskapa kristendomen på ett meningsfullt sätt.

Vilket för övrigt har blivit spretigt här, men du minns ju Boris den här artikeln som vi läste om Roder Dreher. Ja. om hans personliga resa. Den gjorde mig faktiskt lite mindre förtrollad av Dreer och hans idéer. Det är väl alltid lite så att man bara läser vad de skriver så kan man bygga upp lite grann ett magiskt skimmer kring dem.

Och sen läser man om dem och deras liv och ser att de är vanliga människor som alla andra. Och sen så bryts lite av förtrollningen. Vi kanske till och med skulle tycka att Annie Holmquist blev en mundan och tråkig skribent. Det får aldrig hända. Istället för bara spekulera. Vänligen skicka inga mejl till oss om du vet vem Annie Holmquist är. Men det fattas lite grann här.

Som jag varit inne på tidigare de senaste månaderna. Om det inte finns ett starkare case för att det faktiskt kan gå tillbaka till kristendomen. Jag vet inte vad vi har. Vi har en ny kyrka som öppnas varje dag i Ryssland. Men jag vet inte. Det finns andra alternativ också. Vi kan söka oss längre bak till historien. Vi kan rädda vår nordiska fader, som vi pratat om tidigare inom bubbla-projektet.

En annan idé som jag känner är en röd tråd i en av de här sakerna, som en annan hobbyfilosof som jag följer lite grann över internet, som är väldigt skeptisk till kristendom och alla de abrahamitiska religionerna. De menar på att det är en sorts virus, ett sorts ideologiskt virus som har letats in i europeisk kultur ursprungligen via zoroastriska idéer.

som sedan fortsätter att propagera via bramitska religioner och så vidare. De har gjort en del nytta, men de är inte Europas ursprungliga religion. Det här är liksom ett tankvirus från Mellanöstern som har kommit hit. Europas ursprungliga religion är för fäderstyrkan och stoicism. Och vad är det för fel på de idéerna? Vad är det för fel på de traditionerna? Det är något som verkar vara synnerligen levande, tycker jag.

Till exempel när man läser de här diskussionerna som vi har inom Bubblonätverket, där folk berättar om vad som faktiskt rör deras själar, vad som blir betydelsefullt för dem och vad som ger dem en meningsfull vägledning. Och det är till exempel många som nämner att knyta an till sina förfäder, och då inte är det någon sorts abstrakt, mytologiskt, men märkligt ensfaktiska.

för den faktiska blod, ens morfar, ens mormors farfars farmor. Vad höll de här människorna på med? Vad var det som tog mig hit? Det är någonting som folk hittar väldigt mycket kraft i, har väldigt mycket nytta av. Och den här stoicistiska, väldigt förnuftsbaserade och...

Som jag tycker är väldigt universella och intressanta uppbyggliga typer av livsfilosofi. Det är såklart inte helt åtskild från kristendomen. Förlåt, nu blev det lite stökig rant här, men jag blir lite tött i mig på att prata om kristendomen som det enda alternativet. När faktiskt även kristendomen skulle inte vara vad den var utan de här äldre europeiska traditionerna.

Boris

Ja, det är sant. Det var en bra utläggning för du pekar på den här grejen där som jag själv grubblar över i all min kristna förvisning. Och det ena är det här med, det är så kul att du har nu ordet förfädersdyrkan, men det är en grundläggande nödvändig sak att värda föregående tradition, generationer och traditioner, alltså en sådan oavsett politisk ideologi faktiskt.

Det är det enda förnuftiga mänskliga förordningssättet. Det är det som ger en perspektiv på en själv. Hur blev jag den jag är? På gott och på ont! Det finns faktiskt de tio budorden inbäddad lite kryptiskt, att du ska heda din fader och din moder. Det behöver utgå ifall det gäller inte bara farsan och morsan vardagligt uttryckt. Men jag tror att krisendomens problem här är väldigt mycket att det ungefär som är politik och partier och riksdagen Oavsett, ska jag reagera för mina egna problem, det är ju inte en fråga om tvivel på minsta sätt.

Jag har jättebra kontakt med dom där uppe. Men jag blir bara trött när jag ser kyrkliga församlingar av olika slag. Det känns som att dom finns där uppbyggda, jag håller på att säga uppspända av någon annan. Dom är inte framväxta ur något naturligt. Det är inte som forna tiders katolska eller ortodoxa bypräster som ingick på ett väldigt naturligt sätt i samfälligheten.

Ska man spekulera till kan man dra rötter bakåt i tiden till schamaner och vice män och bygäldster och så vidare. Det är bara ett steg framåt i den utveckliga män, ortodox eller katolsk bypräst, eller till och med lutheransk präst. Så att, och det där trollar man alltid ofta bort när man kör det här drejerargumentet att kristendomen är värnätande.

Det är ju liksom kyrkans materiella strukturer. Och jag ser ett stort problem där. Oavsett kyrka så är de inte förankrade i liv och erfarenhet, tradition och faktiskt styrkan av förfäder.

Martin

Det är ju värt om man ska prata om att ära förfäderna, så kan man ju också påminna om det uppenbara. Nämligen att hela Bibeln, hela gamla och även det nya testamentet är bara en enda lång rad av dyrkande av förfäder. Inte mina förfäder, men däremot om du är jude till exempel. Våra. Då är ju... Halva gamla testamentet och även stor del av det nya testamentet är långa uppräkningar av släktled.

Man namner person efter person efter person i dussentals generationer för att visa på folks härstamning, vidlivhålla berättelserna om ens förfäder. Och för dem för vilka de här texterna skrevs, återigen inte för mig, men för dem som faktiskt härstammar från de här grupperna, så påsar bara det här en berättelse av. om deras eget blod.

Och det är så enormt djupt rotat, även naturligtvis i kristendomen. Och det förtjänar också att nämnas att om du åker till Amazonas och sätter dig med en sån här stamm som lever i ett homo-statiskt tillstånd och förmodligen har levt på samma sätt i hundratusentals år, och de har sina ritualer och sina föreställningar och de har kontakt med Alla möjliga andar och väsenden som svävar runt i djungeln.

Om du frågar dem vad de här väsendena är, vad är det här som de här entiteterna som ni har kontakt med? Så kommer de säga, jag tror allihopa, 100 procent av dem, kommer säga att det här är våra förfäder. Det är de som bodde här men inte är kvar längre. Det är de vi pratar med. Så det här är inte bara Europas urreligion utan alla människors religion, all mänsklig andlighets ursprung eventuellt.