Martin

Senaste avsnittet av Radio Frihetligt som släppte sig igårkväll var en episk milstolpe. Gäst i avsnittet var ingen mindre än Fnord Spotting.

Boris

Jag vet, vi har inte lyft den, det var jättebra.

Martin

Ja, den legendariska mystiska Fnord Spotting har äntligen... gott och lyssnat på i en podcast. Och det här är väldigt, väldigt stort. På intervjun lät det som att Snådspotting själv inte är riktigt medveten om hur stort det är. Men vi är ju många som tycker att det här är en oerhört viktig och framstående blogg. Det var jätte, jätteintressant att få höra personen bakom prata.

Jag har aldrig någonsin hört den här personen säga någonting tidigare. Jag har bara läst bloggen och så där. Och det var superintressant. Man kände igen personligheten bakom bloggen, skulle jag säga. Och väldigt mycket intressanta tankar. Spännande att höra också om Fnord Spottings personliga politiska resa.

Jag kan känna igen mig väldigt mycket av det han säger. Hur man kan gå från en ursprunglig position till en mer libertariansk position. och sen rör sig i en konservativ riktning och sen rör sig tillbaka mot en libertariansk position och börjar... Jag tror att det är någonting som både jag och Fnordspartiet brottas med, är att vi...

Det är en ting som jag känner igen mig mycket i när han skriver om och pratar om i podcasten, att å ena sidan så är begreppet liberalism känns förlorat och dåligt, även av teoretiska skäl, så finns det skäl att avgöra. visa hela det liberala projektet som ett rationalistiskt och i förlängningen alltid interventionistiskt projekt.

Men å andra sidan så finns det väldigt djupa idéer i den klassisk-liberala traditionen och inte minst i vad man kan kalla för en haiekeansk syn på samhället som kombinerar, som egentligen jag ser och som jag tror att Fnord Spotting är inne på rätt ofta också, så kan man säga att det är en del som är lite mer kreativt. Hayek har ju dåligt dykte i många kretsar, samtidigt som Mises-instituten till exempel.

De är inte jättepersusta i Hayek, det är som en sorts konflikt mellan Hayek och Rothbard eller nånting. Men jag tycker Hayek är superintressant, för på ett sätt är det som att han härleder den klassiskt liberala positionen från väldigt fundamentala och djupblodande konservativa principer. Så det här är också en pendelrörelse lite grann i mitt eget tänkande.

som är väldigt intressant, som jag känner till från Snåls bottingskrivande. Väldigt intressant att höra honom prata om den här spänningen mellan konservatism och liberalism. Det här var fantastiskt kul, och han pratar om dig också Boris och de kommenterar dina texter, och du måste verkligen lyssna på det här.

Boris

Ja, men jag lyssnar alltid på Frihetligt, jag är jättenyfiken på det här. Och det här ska bli en rent nöje ikväll att avnjuta. Men jag funderar på också, jag har tänkt på den, när du tar upp det ibland med liberalism och beteckningar och så vidare. Jag får ju se lite utifrån det för att jag är liberal. Men varför är det så? Jag märker att det där leder till en viss vanda och ser som är...

som jag beskaffade som du och Norrt Sparting och andra att relationen till ordet liberal och det kan jag inte förstå riktigt jag menar jag lever med beteckning Marxist och det är ingen perfekt beteckning men fel Varför egentligen? Om ni nu känner att ja, egentligen... Ni kan väl säga som jag att jag är den riktigt sista sanna liberalen. Det behöver inte vara så komplicerat med namngivandet.

Martin

Det är inte bara en fråga om namn och etiketter, utan det är en fråga om substansen, innehållet. Om jag säger såhär, jag är den sista liberalen. Det är ett bra sätt att beskriva min position om jag ska prata med en normal person. Om jag ska prata med mannen på gatan, någon som inte alls är intresserad av politik. Då skulle jag kunna säga till exempel att jag är liberal, fast jag är liberal på riktigt.

Eller jag är liberal på ett konsekvent sätt. Det är alla frågor. Det är ett bra sätt på vardagsspråk att uttrycka ståndpunkten. Men problemet är att om jag är den sista, sanna, äkta liberalen. Då måste jag på något sätt stå för liberalismens historia och rötter också. Jag kan inte förkasta historiska liberalers filosofiska premisser samtidigt som jag själv säger att jag är den sanna liberalen.

Jag måste ha någorlunda samsyn med de här människorna, både filosofiskt och moraliskt. praktiskt. Problemet då för mig och jag tror för andra också, det är att liberalismen historiskt, även innan den kallades för liberalism, när den klassiska liberalismen formulerades så kallades inte den filosofin för liberalism. Ordet liberalism uppstod först på 1800-talet, kölvattnet av franska revolutionen.

Så är det förstått i alla fall. Den här traditionen, den liberala traditionen, i termer av klassisk liberalism, den har alltid varit... rationalistisk. Den har ställt upp ett ideal som i hög utsträckning har konstruerats i en sorts intellektuell process. Och sen säger man, det här är en bättre modell för hur samhället ska funka. Och sen så vill man, så säger man att, ja men... Vi ska göra nu vad som krävs för att omforma samhället i de här principerna.

Och där blir det för mig på ett sätt från... För mig är det på ett sätt en liten skillnad mellan att säga att ja, den här fantastiska idén om hur samhället ska vara, nu ska vi bygga om allting. Så det blir på det här sättet. Om det är en klassisk liberal idé eller en socialistisk idé eller en islamsk idé. Grundfelet är samma. Nämligen att det är sådana rationalistiska, att du kan tänka ut hur saker ska vara. Och din uttänkta modell kommer att vara bättre än evolverade institutioner som har uppstått genom spontana kulturella processer, marknadsprocesser och så vidare.

Och liberalismen har alltid varit en rationalistisk idé på det sättet. Även om den också har haft starka konservativa inslag. Hayek, som jag tycker har mycket intressanta konservativa idéer, och också naturalistiska idéer om decentralisering och spontanordning. Som jag tycker är superintressant med Hayek. Men även en sån som Edmund Burke till exempel, som har en fot i den klassiska liberalismen, en fot i en mer konservativ tanke-tradition, så har jag undantaget.

Men det är det stora problemet med liberalismen, och att liberalism alltid varit förknippat med demokrati. Det har alltid varit en del av det. av ett demokratiskt projekt och förespråkat egalitarism i olika former, om inte annat i form av medborgareställning mot staten och så vidare. Så det finns en massa sådana här idéer som tycks vara essentiella för en liberal position som jag absolut inte håller med om.

Och så frågan är inte vad tycker man om... om dagens liberalism eller sånt där, om Folkpartiet eller John Stuart Mill. Frågan är till exempel, vad tycker man om franska revolutionen? Vad tycker man om den amerikanska revolutionen? Vad tycker man om själva den grundläggande idén om att vi måste ersätta den gamla ordningen i Europa? Alltså man kan säga i förlängning till gamla, feudala Europa, med ett nytt, smartare system som vi smarta liberaler har tänkt ut. Det är där som tvister frågorna. Det som gör att jag är väldigt kluven inför klassisk liberalism.

Boris

Jo men alltså du ska ju vara kluven. Det tillhör för mig det naturliga mänskliga tillståndet att vara kluben och att ingen lärandeprocess någonsin blir färdig. För att om du kopplar ihop det du sa förut, om din oerhört sympatiska syn på hur man bygger, hur man räddar civilisationen för att uttrycka det extremt enkelt.

så innebär det också ständigt arbete och ständigt tänkande och ständigt utforskande av både verklighet och idéer. Man blir aldrig färdig. Och när du säger Hayek eller Burke och så vidare, då måste ju ständigt... Gå tillbaka till det du sa om den poetiska eddan. Du läste den för 15 år sedan, ganska stumt.

Du läser den idag. Och lite lätt överdrivet så kanske det öppnar sig en ny värld och du vill börja offra alla Maltas kaniner till odens ära. I och med att vi ständigt faktiskt utvecklas och ändrar positioner på vissa områden och inställer till vissa tänkare i vissa perioder i historien. Den processen kan aldrig fångas in i någon form av ideologisk etikett. på en verklig tänkande och skapande människa. Så jag tror det är en fåfäng jakt efter liberalismens, eller marxismens, eller konservatismens kärna. Hmm.

Martin

Ja, tänk värt det. Vi får naturligt nog själva återkomma till det här, om inte annat för att jag och kanske vissa andra fortsätter att vara förvirrade över den här frågan. Men jag kan i alla fall säga att jag jobbar med det här. Det här är något som jag har i bakhuvudet, som jag tänker på, som jag skriver om. Jag jobbar framåt mot någon typ av upplösning eller syntes eller någonting.

Jag kämpar lite grann med det här problemet och det brukar oftast komma någonting. Om inte annat kanske en helt ny problemformulering som jag tycker överskrider den gamla. Så jag tror att jag kommer inte, om ett halvår, kommer jag säga andra saker om den här frågan än vad jag säger nu. För att jag håller på och bearbetar det ganska mycket.

Boris

Och du blir aldrig klar.

Martin

Vi får väl se. Hoppas jag kan lägga det här åt sidan någon gång. Ja,

Boris

jag är ledsen.

Martin

Ja, vi får se.