Martin

Elfnau Nationalist, Japan Intresam som framgångsrikt studieobjekt, har till skillnad från väst lyckats förena samhällelig stabilitet med välstånd på grund av homogent folk och patriarkal ordning. Elf No Nationalist är en lustig blogg som vi har pratat om ett par gånger tidigare i Radio Bubbla.

Den har ett reaktionärreaktionär-tolkintematiskt blogg. Elf No Nationalist är en av många personer i högersvärlden som har en förbläss för Japan. De lyfter fram det landet som ett föredöme för de som har en förbläss för Japan. De som drömmer om en återgång till mer traditionella värderingar och samhällsformer.

Han påpekar religion, hen, förlåt jag vet inte vem som ligger bakom älfarna och nationalist. Vederbörande menar på att en sak som man har i Japan som är väldigt speciell och betydelsefull är den japanska etniciteten och att man har ett ursprungligt etnicitetsbegrepp. Det är inte som till exempel i Sverige där man pendlar mellan att...

Att förneka att det finns något som är svenskt på ena sidan och på andra sidan. Att säga att svenskhet är en sorts kultur, en idé eller en ideologi som vem som helst kan ta till sig. Så om man kommer till Sverige, man känner sig som svensk, man lär sig svenska och så vidare, då blir man svensk. Det är inte alls så som japanerna ser på etnicitet, utan för dem är det något som beror på ens blod, ens gener.

Och de har ett särskilt ord. för de som är halvjapaner. Det kan vara födda uppvuxna i Japan, de pratar bara japanska, växte upp i en japansk familj, men de har en förälder som inte är japansk. Då kallar man dem för något annat. Haffu. Jag vet inte exakt hur det funkar. Någon av våra japankännare kanske får korrigera mig. De är i alla fall väldigt annorlunda, men kan man säga mer traditionell. Det var så folk tänkte på etnicitet och grupptillhörighet i alla evinderliga tider. Tack till elever och personal vid Värmlands- och sjukvårds- Då man kom på att det här kanske var bara som en sorts kulturell artefakt.

En sorts... ett idékomplex. Och som det påpekas här, i USA. Jag kan tycka att formuleringen om USA här är lite... Elfner Nationalist skriver att det är också så här i USA. Nations-begreppet blir där definierat genom en sorts klassisk liberal ideologi. Så att termen Amerikan, säger en internationalist, tillåts utredera alla autentiska etniska demonymer, alltså etniska benämningar på grupper.

Där kan man ändå tycka att man kan ha lite mer nyanserad syn på USA. Det är sant att man har den här klassiskt liberala... ideologin och en nation baserad på idéer. Och det är ett alternativ till att ha en etniskt baserad nationalstat. Samtidigt så skapar det här ett utrymme i USA för invånarnas faktiska etniciteter att finnas kvar.

Åtminstone från början var det definitivt inte så i USA att människor förväntade sig upp sina etniciteter för att istället uppgå i en amerikansk etnicitet. Det är en relativt ny företeelse. Det är allmänt känt att amerikaner ser sig själva som italienare, irländare eller kanske till och med tyskar, beroende på var deras familjer kommer ifrån.

Boris

Ja visst då, det har jag inte så mycket med, alltså hans beskrivningar. Vems det nu är beskrivning av verkligheten i USA har ju inte så mycket med den att göra. Du har ju till och med småsamhällen som har en tydligt etnisk ursprung. Du har stadsdelar även i stora, multikulturella städer som är tydligt. Du har ju två extremt polska stora stadsdelar i New York till exempel.

Det är som att kliva in i Polen. Vi ska inte prata om italienerna och så vidare. Det är samma sak där. Det är samma sak där. Så det är ju definitivt inte utplånat på något sätt.

Martin

Som tur är. ersätta traditionella etniska tillhörigheter. Dels kommer de från vänster, men också från höger. Eller åtminstone nominellt från höger. För om man pratar med den så kallade alternativhögern i USA, då har ju de en idé. De har uppfunnit en ny etnicitet.

En etnicitet som aldrig har existerat i historien tidigare, som folk aldrig har identifierat sig med, utan det är som en sorts postmodern uppfinning som man kallar för den vita rasen. Och i Europa så har vi aldrig sett oss själva som vita. Vi har sett oss själva som svenskar och tyskar och... och... ja, jag håller på att säga italienare, men det har vi inte gjort. Vi har sett oss själva som piemontesare och romare och så vidare.

Vi har haft specifika, äkta etniska tillhörigheter. Men nu vill man faktiskt från alternativhögers sida ersätta de riktiga etniciteterna med det här nya rasbegreppet. Att vithet ska vara den nya identiteten och den nya etniciteten. Men i själva verket som vi påpekar ibland så är det här ett hypermodernt, artificiellt fenomen.

Det tycker jag är intressant att sätta i relation till den här artikeln. Det finns ju en intressant tankegång här att Japan är speciellt och föredömligt på många sätt för att man har de här gamla strukturerna. Men det tycker jag kastar ett kritiskt ljus över en del av de strömningar som finns i en sorts nyare, alternativ, höger, postmodern nationalism.

Sådana här idéer som vi ibland har. Bland kröniker lite grann i Radio Bubbla. Det visar ju på hur tunna och otillräckliga de ofta är. För de inte bygger på den här typen av genuina historiska institutioner som till exempel det japanska samhället bygger på. Det blir lite lustigt, jag kanske tar av på tangenten i förårsredoen i så fall.

Men jag tycker det blir lite lustigt i den här artikeln som lyfter fram just Alt-Right, den amerikanska alternativhögen. Tack för mig! Ett tänkbart frö till en ny kultur. Resonemanget är här att Japan har en kultur som bygger på skam och heder medan Västeuropa har en kultur som bygger på skuld och oskuld.

Då menar han på att alternativhögerns terminologi skulle kunna bli som ett frö till att västerlandet kan återgå till en hederskultur, en skamhedersorienterad kultur.

Boris

Ja, och det vill man bara, alltså just den passagen, det vill man bara krypa ner under ett bord och gömma sig alltså. Alltså att en, att det finns en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en, en Nästan en krigarskultur skulle kunna upprättas i Europa igen på grund av ord som färsig och räddbild. En internetkrigarkultur? Ja, exakt.

En internetkrigarkultur. Nej, men det är lite synd. Det finns ju saker att diskutera här. Men någonstans mitt i så släpps alla förtöjningar till historia och problemet och så vidare. Det är liksom inte att ta Japan på allvar på något sätt.

Martin

Det blir nästan lite förnedrande mot den japanska kulturen när man skriver så här att Ja, Japans starka hederskultur, det är lite grann som alt-right. När alt-right säger kack och förädare, det är ju skambegrepp, precis som i Japan. Och när de säger red-pilled och fashy, det är ju hedersrelaterade begrepp. Precis som den uroliga japanska kulturen.

Boris

Nej men det är för olämpande mot den uroliga japanska kulturen.

Martin

Det var inte det som jag i tanke skulle radera mot Älfnånationalist här. Det är en intressant artikel. Jag själv har en ganska stark vurm för Japan. Jag tycker det är jättefascinerande. Jag och Sofia dagdrömmar ibland om att vi kanske ska flytta till Japan istället. Ett verkligt civiliserat och välfungerande samhälle.

Vi lås ner en liten by på. Okinawa eller något sånt där. Det är varmt och skönt, ändå japansk ordnung, jättebra mat och folk lever tills de är 150 år gamla. Kanske Japan ändå är det bästa landet?

Boris

Ja, fast jag tycker att vi krönikerar ganska ofta och sannsvarligt nog är rätt avsevärda problem med Japan. Jag är också fascinerad av Japan, men i mitt fall är det mer en fråga än om. Var gick det åt helvete? Det har ju så många samhällsfenomen idag som går stick i stäv mot...

Det urhålliga japanska mentaliteten och moralen och uppfattningen om plikt och dygd. Så jag blir mer bekymrad över förfallet än något annat när det gäller Japan.

Martin

Ja, samtidigt om förfallet, eller om fallet sker från en hög höjd, då kan du falla en bit och ändå vara långt över alla andra. Jag tycker nog att jag försöker tänka långsiktigt och se till ett time-out-potential. Då tänker jag liksom tusen år bakåt, tusen år framåt. Jag tycker ändå att det japanska samhället verkar ha kvar mycket av sin integritet.

Och jag tycker det är så uppmuntrande att, som det nämns i den här artikeln, så har Japan hanterat... konsekvenserna av andra världskriget på ett helt annat sätt än till exempel Tyskland. Vilket kan bero på skamheder kontra skuld-oskuld-kulturen. Men även idag ser man att nu blickar Japan tillbaks mot kejsardömmet, mer traditionella värderingar, man ska skriva om konstitutionen, kanske på gott och på ont, kanske inte.

Kanske inte alla delar av nya konstruktioner är lika fantastiska. Men det där är ju nästan en unik trend. Man ser kanske vissa drag i Ryssland och andra länder. Men det är nästan bara i Japan och några få ställen till som folk verkar vakna upp och gå ganska tydligt i motsatt riktning.

Boris

Jag hoppas att jag har rätt. Jag har en... Jag har faktiskt mer pessimistisk bedömning av Japan, även om jag tror att vi delar samma uppskattning av det som är bra i den japanska kärnan. Så ser jag nog faktiskt Japan som ett söndermoderniserat land faktiskt. Och att man idag gör försök att återgå till en annan form av konstitution, återuppliva gamla seder- och brukarmentaliteter.

Det ser mer som följden av ett politiskt spel för att samla folk bakom sig och säkra sin egen position än som ett uttryck för en folklig vilja att folk går åt rätt håll. Men jag hoppas jag har fel. Ni får flytta till Okinawa så vi kan få lite rapporter från golvet.