Martin

Boris Benelish, att göra åtskillnad mellan kulturer och värdera dem olika har ingenting med rasism att göra. Historielös vänster fast i ett barnsligt tänkande som får dem att förneka verkligheten. I din senaste krönika Boris på frihetligt.se tar du upp en väldigt intressant diskussion tycker jag.

Först och främst tycker jag att du öppnar med en lika halsbrytande som genialisk metafor. Du berättar om två kampsporter, det kanske finns fler, men åtminstone de två mest kända kampsporterna som har utvecklats i Brasilien i modern tid. Dels har vi den brasilianska Jiutsen. Som alltså är en brasiliansk, japansk kampsport.

Jiu-jitsu är en japansk uppfinning, tror jag man kan säga. Och det finns mycket japaner i Brasilien. Och genom det här så har då den brasilianska familjen Gracie, utemann av deras namn Gracie.

Boris

Jag tror det, ja.

Martin

De har i alla fall utvecklat en typ av jiu-jitsu. Nu är jag ingen stor kampsportsexpert, men som jag förstått det så är Så är brasiliansk jiu-jitsu en ganska pragmatisk jiu-jitsu som framförallt utspelar sig på marken. Det är mycket grappling, fasthållningar. Det är inte så mycket hoppa runt i luften och göra helikoptersparkar.

Utan det är the nitty gritty, hålla fast någon på marken och oskadliggöra dem. Brasiliensk jiu-jitsu har blivit extremt framgångsrik i tävlingar. Tävlingar som kallas Mixed Martial Arts, där olika kampsportstilar möts. Då kan man se vad som är bäst. Vad är karate eller taekwondo? Vem vinner? Då kan man testa sådär. Det visade sig att brasiliansk jiu-jitsu, som är ganska......inte den mest flamboyanta kampsport, när man säger så, har stått sig oerhörd väl.

Inte minst genom att medlemmar av Gracie-familjen själva, flera av dem, har vunnit väldigt mycket tävlingar. Jag har faktiskt tränat judo några år i min ungdom. Så jag är inte helt lost på japansk kampsport. Men det finns en annan kampsport som också utvecklas i Brasilien i en syntes med invandrare, nämligen capoeira. Capoeira är en typ av kraftverk som man kan träffa på en plats och träffa andra människor.

uppstod i mötet mellan Brasilien och svarta slavättlingar som hade kommit från Afrika. Och capoeira kan man säga är som den brasilianska jiu-jitsuns motsats, för det är en sorts danskampsport. Det är egentligen en sorts dans, tror jag, en dans med starka inslag av kampsport. Och där har man mycket sådana här helikoptersparkare.

Det är mycket slå och slå kullbytter i luften och göra saker som ser väldigt häftiga ut. Och inte minst som du säger Boris, på europeiska badstränder ser det väldigt bra ut. Och det blir ännu bättre med lite sådana här kongotrumbor som bara komponerar och kanske en tamburin. Men capoeira har inte slagit inom mixed martial arts.

Såvitt jag vet så har faktiskt ingen vunnit en sån här UFC-turnering genom att använda capoeira-tekniker. Där är det mindre extravaganta, mer pragmatiska tekniker som brasiliansk jiu-jitsu som har framgång.

Boris

Man kan säga att USA MMA går... Man integrerar ju från de här ursprungliga kampsportstilarmötter så har det gått mot en integrering. Varje MMA-kämpe liksom. Man skapar sin egen blandning av de olika stilarna, men kappa elan förekommer aldrig i de blandningarna. Däremot så finns det ingen framstående som inte har ett stort mått av brasiliansk jiu-jitsu i sin arsenal helt enkelt. Det är en grundläggande grej.

Martin

Det här är väldigt intressant i sig. Jag skulle ju bara kunna sitta och prata om kampsport här, men du använder det här som en bild. Nämligen en bild av skillnaden mellan japansk kultur och det inflytande som den kan ha och afrikansk kultur och det inflytande som den kan ha. Jag använder sedan den här bilden på ett, tycker jag, helt genialiskt sätt. Men vill du berätta lite mer själv, Boris?

Boris

Det är alltid så svårt att säga något om sina egna texter. Men lite grann så är det ju att jag använder den här liknande centern för att diskutera frågan om kulturer, om alla kulturer alltid är lika bra. Alltså, ofta så lyckas ju inte det. Det är väldigt många som deltar i den här debatten som snart är den enda debatt som förekommer i tjänstesommar. och positionera sig genom att alla säger att jag är icke-racist.

Och det är ju väldigt få som är i klassisk mening rasister som hävdar att svarta är mer korkade än andra och sådana saker. Eller inte kan simma. Fast de är inte så bra på att simma. Men, nu är det ju så här att just det här att alla hojtar om att jag är inte rasist, på något sätt kopplar bort det. Och ur detta följer för väldigt många debattörer oavsett var de befinner sig. på för punkt och ståndpunkt i debatten till den automatiska tankegången att alla kulturer är på något sätt lika mycket värda och alla religioner är lika mycket värda och så vidare och så vidare och det menar jag alltså, och det är oerhört svårt att finna belägg för detta i historien.

Alltså oavsett vad du har för måttstock på önskad utveckling eller på reaktion eller vad som helst så är det ganska enkelt att se att Alla kulturer är inte lika mycket värda. Och i den libertarianska ståndpunkten, det vill säga att man utgår från bland annat individens frihet, så är det definitivt enkelt att se att alla kulturer är lika mycket värda.

Martin

Finns det egentligen någon som tror på att alla kulturer är lika mycket värda? Att det inte finns några relevanta skillnader mellan folkgrupper? Någonstans så motbevisas det. Den tesen av de som framförde den så tydligt av att det finns ju minst en kultur som inte omfattas av det här resonemanget. En kultur, nämligen den västerländska, som är exceptionellt förkastlig.

Den är genomrutten och ond, har gjort enormt mycket skada genom århundraden, men fortsätter att vara en ultraracistisk, protofascistisk djävulskultur.

Boris

Ja, och det är en följd av att vi även här i den nästan internationella västerländska debatten har en slags Värdegrunden är att alla kulturer är lika mycket värda, och religioner och så vidare, mentaliteter och sedvänjor. Då anser man, då spårar de, då kan man säga att det finns människor, att i den västerländska kulturen så finns en slags inbyggd överlägsenhet egentligen mot resten av, mot andra kulturer, kolonialism och allt det här med det.

som praktisk form för överlägsenhetstanken. Och så innebär det att... Och det att göra att det västerländska hamnar i strykpojkeklassen, då blir faktiskt det västerländska inte sämre kultur, eftersom den inte säger sig förstå att alla kulturer är lika mycket värda.

Martin

Men som jag uppfattar, det är bra att börja utforska idén här, men som jag uppfattar när jag försöker tolka, vad är den här internationella västerländska värdegrunden? Så uppfattar jag idén som att... Det kanske finns skillnader mellan kulturer. Kulturer kanske är olika bra. Jag tror att även många identitetsvänster människor och så där skulle tillstå, åtminstone mellan skål och vägg, att visst, alla kulturer är inte lika bra.

Men den västerländska kulturen, och särskilt då förstås den anglosaxiska höjdpunkten på den västerländska civilisationen, som man brukar prata om i alla fall, det är en väldigt stor skillnad. Den är så exceptionellt ond och destruktiv att i jämförelse med den så framstår alla andra eventuella skillnader mellan andra kulturer som fullständigt obetydliga.

Det finns liksom ingen poäng med att diskutera huruvida till exempel salafistisk islam är bättre eller sämre än den ideologi som Gengis Khan hade kultur och ideologi utanför det europeiska, eller längre bak i historien. Därför att ingen av de här kan ju någonsin mäta sig med den moderna västvärlden och USA, som är höjden av och definitionen av ondskap.

Så uppfattar i alla fall jag deras ideologi, att den tar sig uttryck, att det i grunden handlar om ett intensivt hat mot västvärlden. Så det är egentligen inte det att alla kulturer är lika värda, utan det är bara att vi har en kultur som är så exceptionellt usel att vi måste fokusera all vår kraft på att hata och motarbeta och förstöra den kulturen.

Boris

Ja, men alltså, din beskrivning där är riktig, men det bygger också på tankegångarna. Det som straffar ut den västerländska kulturen i de här människornas medvetande och deras argumentering det är ju att den västerländska kulturen anses bryta mot tankegången på att alla kulturer är lika så att du har en slags idealtillstånd, alla är alla av scenen lika och lika bra men i och med att man anser sig kunna se att den västerländska kulturen innehåller starka moment och att man ser sig som överlägsen så bryter den mot tankegången.

Det verkliga tillståndet, därför måste den bekämpas. Så därför krävs det någon slags konstant botgöring av de som... Man ska alltid be om ursäkt för sig själv, sin historia, sitt beteende och så vidare. Det är för att man har liksom 2000 år av förtryck bakom sig, ungefär, om inte mer. Det är ett både och där.

Martin

Kan du berätta lite för oss Boris om capoeira-marxism respektive brasiliansk jiu-jitsu-marxism?

Boris

Jag kommer att borra i dig i de kommande avsnittet. Jag kan ta lite grann här nu. Det ena är ju lite grann den här texten och också en... Jag börjar på en pledering för att klassisk marxism inte har någon slags linjär historiesyn. Allting går i en speciell riktning. Jag tar Indien som exempel.

Man brukar ofta racka ner på Marx att han har en primitiv historiesyn. Att historien måste gå i vissa stadier, vissa kulturer är mer överlägsa än andra. Det tyckte han i och för sig. Och så tar man ofta Indien som exempel. Men lusläser man hans texter från mitten på 50-talet så konstaterar han, denna konstaterar ett kallt och nyktert uttalande att okej, som det ser ut i Indien idag så är det en failed state med årtids språkbruk.

Och det är bara att fråga vem kommer att dominera Indien? Ryssen? Perserna? Turken till och med, eller Britten. Och då säger han, ja, det bästa som kan hända är faktiskt att det brittiska imperiet stärker sin roll i Indien. Det är ett dagspolitiskt konstaterande. Det är ungefär som jag själv kan göra att, ja, USA har gigantiska problem med världen. Vilken president är bäst? Utan att jag uttrycker någon större kärlek för Donald Trump så tycker jag att det är ett bättre presidentval med alla förbehåll.

Att man tar ställning för någonting i dagligdags innebär inte att man ger uttryck för en speciell historie eller en syn på att historien har en speciell riktning och måste genomgå vissa steg. Men skillnaden just med, för mig är ju en marxist som är som brasiliansk jiu-jitsu.

Det är ju att den skiter i politiken helt enkelt, folkligt uttryckt, och går ner och brottas på golvet. Det är som en allegori helt enkelt, det är där det avgörs. Det avgörs hur du odlar din trädgård och hur du organiserar och strukturerar din vardag. Det, det, det. Brasiliansk jiu-jitsu växer också i insikten att man alltid kommer att ställa sig inför en starkare motståndare.

Och vi står idag inför en starkare motståndare. Då kan man välja att antingen utnyttja sin litenhet och se till att få ner motståndaren där man kan hantera motståndaren genom att strypa syre och blod om lopp hos honom eller henne, om det är Hillary. Ehh... Det är den ena varianten, den förnuftiga varianten, och det menar jag gäller oavsett politiska böjelser man har.

Det är så man för utvecklingen framåt. Den andra varianten är att tro att, det är liksom att ägna sig åt politik och kultur och tro att just att bara vi uttalar ett ord skuttar på rätt sätt och bara vi väcker uppmärksamhet så ska motståndaren på något sätt bli så rädd eller falla till föga för skönheten i våra rörelser. Det som händer är att motståndaren har rätt på dig och nitar dig med en armbåg över näsan istället.

Martin

Jag är säker på att det inte bara är jag som verkligen ser fram emot kommande avdelningar av den här artikelserien.