Transkribering
Nassim Nicholas Taleb: Tilltalande yta kontraindikator för kvalitet
Martin
Nasim Nikolas Taleb, tilltalande yta kontraindikator för kvalitet. Specialister som inte har förväntat utseende, sannolikt skickligare än de som följer estetiska normer. Nasim Nikolas Taleb är i alla fall i mitt tycke en av samtidens absolut viktigaste och mest intressanta tänkare.
Det är nog alldeles i hästväg. Om man inte är den mest intressanta offentliga intellektuella i världen just nu så är han i alla fall topp fem. Han publicerar en bokserie som heter Inserto, alltså osäkerhet. Det har kommit fyra böcker nu i den här serien. Black Swan, Bed of Procrustes, Fragile och nu kommer hans senaste bok Skin in the game som handlar om olika aspekter av osäkerhet.
Och det här är ett kapitel från Skin in the game. Han publicerar ett kapitel i taget på nätet offentligt, kanske för att få kommentarer och sånt där. Och det är otroligt, otroligt spännande faktiskt att få läsa ett kapitel då och då. Den här... Det här kapitlet handlar om att skenet bedrar. Om att allt inte är guld som glimmar. Man kan inte bedöma en bok på grund av dess omslag.
Det är en insikt i vad som finns i den här kapitlet. I kulturen som alltid har funnits finns det en massa talesätt till exempel. Och alla vet det här på något plan, åtminstone i någon kontext, så känner man till det här. Till exempel om man är expert på något visst område. Om man är till exempel bonde eller odlare och kan väldigt mycket om grönsaker, då vet man att de grönsaker som smakar bäst, det är inte alltid de som ser bäst ut.
Det är inte nödvändigtvis de som är bäst på det. Klara i färgerna och släta på ytan som har den bästa smaken. Men det kanske är de som säljer bäst, för det är de som ser bäst ut i butiken och som flest kommer plocka på sig. Det här är en viktig sak som man måste förstå och använda sig av för att få ut mer av livet och alla verksamheter som man håller på med.
Han börjar med ett kul exempel som också är med i rubriken om kirurga. Han säger att en kirurg bör inte se ut som en kirurg. Man måste välja mellan två personer som ska skära upp en och inoperera den. Den ena ser ut som en kirurg. En raffinerad akademiker med tunna, finlämmade händer, silverkantade glasögon, ett utsökt artigt manér.
Väldigt elegant. Han ser ut som själva sinnebilden av en kirurg. Han ser ut som en person som man skulle välja om man ska göra en film och behöver någon som ska spela kirurg. Då skulle man välja den här killen. Och han har tjusiga diplom från de finaste universiteten på sin vägg. Den andra kirurgen ser ut som en slaktare. Han är tjock, har stora händer, han är grov i munnen, han ser sjalvig ut, han har skjorta, dinglar utanför byxorna på ryggen.
Han har inga diplom på väggen på sitt rum och han påminner mest om en maffiaskurk eller en dörrvakt eller en kock i New Jersey. Så nu är frågan, vem av de här två personerna vill du ska ta kniven i handen och skära i dig?
Taleb säger då att han skulle utan någon som helst tvekan välja slaktaren. Och det är logiskt, det är logiskt på sätt och vis för att om båda de här personerna har kommit till samma nivå i sin karriär, båda har blivit kirurger på samma sjukhus, så måste slaktaren ha övervunnit. betydligt mer. Han har inte bara haft en räkmacka, det har inte varit uppenbart att han är bra på det han gör.
Så han måste verkligen ha bevisat att han är väldigt skicklig. Därför är han förmodligen mer exceptionellt duktig än den här mannen som på ytan har allting i ordning. Det finns många andra intressanta exempel här. De som är rikast, de rikaste människor man träffar är ofta inte de som har de tjusigaste kostymerna och kör de dyraste bilarna.
Och det är inte alltid så att de traders i finansbranschen som gör bäst affärer är de som vet mest om den bransch. på vilken dom är aktiva?
Boris
Den är ju extremt... Den är nästan för uppslags- och innehållsrik. Om man ser fram och läser boken, det här är ju bara ett... Egentligen är det så att när jag läser den här texten så vill jag ha varje stycke fördjupat. Det är för att så ofta man har honom, för jag håller med dig, han är en extremt givande tänkare. Så liksom börjar de egna tankarna snurra, man kommer direkt med invändningar och...
Man vill ju alltid gå i dissussion med honom. Extremt stimulerande alltså. Men det här med kirurger har en viss invändning mot det för att jag tror inte det motsatsförhållande han målar upp finns. Därför att alla kirurger jag har mött har jobbat en del på sjukhus också under mitt långa liv. De är till och med de mest lortaktiga och förfallna människor kan tänka.
Men de sätter nästan ära i att ha. Det ligger på något sätt i kirurgens väsen tror jag att vara lite sloppy sådär.
Martin
Det är mitt intryck också, av de kirurger som jag har träffat, att de har varit, precis som du säger, lite grova, sjavia. En som jag kände en gång i tiden var ökänd för att han hade Tourette, ständiga tics, otroligt ful i munnen och konstiga ryckningar och märkligt sett lite som disträ. Men för mig är frusten ett genial och en bra sak. Kirurg och professor, de är oerhört gott runt om i. Jag tror att de har lite sån stil, lite sån macho stil kanske.
Boris
Just när den här frontlinjen jobbar som att gå in och karva en annan människas kropp, det kräver någon speciell personlighet. Att man inte har ett speciellt fokus av en speciell typ av väsen helt enkelt.
Martin
En sak som jag kan fundera på är att säga det här med att en entreprenör ser inte ut som en vd. En vd har snygga kostymer och är väldigt karismatisk, ser ut som en filmstjärna, är diplomatisk, pratar i klyschor och så vidare. Det är en sån person som man vill ha för att förvalta ett projekt. Men för att starta ett projekt så måste man ha en entreprenörstyp och de kommer inte se ut så. De kommer inte ha den här snygga kostymen och så vidare.
En sak som jag är nyfiken på. Apropå att gå i dialog med Taleb, det är att varför ska man överhuvudtaget ha de här kostymtyperna, väloljade, klisché-talande människorna? Det kommer tydligen i kapitel 11, eller 9, eller 10, eller något sånt där. Han skriver det i en parentes.
Boris
Det vände sig lite hos mig också, att har du något berättigande överhuvudtaget? Jag har liksom orättvård att tänka mig detta.
Martin
Det är ett förfallssymptom med de här klischpratande kostymnissarna. Förhandlingar mellan mjukvaruföretagen och sånt där.
Typ ett möte och någon har en kostym på sig. Det betyder, bara aningen förenklat, att den personen äger inte företaget som de jobbar på. Och det är välkänt att IT-bolagsdirektörer sällan bär kostym. Och det är ju, kan man säga, en sorts billig social signalering. Att signalera att... Jag behöver inte ha kostym. Men det är så i praktiken också, för du har ingen chef som säger åt dig att ta på en kostym.
Om du har kostym på dig så betyder det att du inte är ägaren utan du är en mellanchef. Du har någon ovanför dig som du måste imponera på och visa att du är välordnad och konventionell och går att lita på i logga-loppet och så vidare. Du är inte någon spretig entreprenörstyp som kommer ta på en tangent. Jag hade naturligtvis aldrig kostym på mig.
när jag representerade företaget. Förutom att jag inte gillade kostymer så mycket så beror det på att det hade gett fel intryck. Hade jag tagit på mig kostymer så hade de trott att jag hade en chef. Men det var jag som ägde företaget så att jag var tvungen att play the part.
Boris
Jag har alltid bjudit kostymer lång tid innan jag ägnade mig åt företagen. Jag börjar bära kostym för att markera en slags avstånd mot resten av vänstern som har så jävla sjavig. Sen har jag fortsatt med kostymer oavsett sammanhang. Jag känner mig... Det känns mest naturligt helt enkelt.
Martin
Du klär dig så otroligt bra i kostym Boris och har väldigt välskräddade kostymer också. Ja, tack.
Boris
Martin
Jag skulle kunna tänka mig att bära kostym om jag kunde få dem att sitta lika bra som dina sitter. Det är också en aspekt att det ska passa.
Boris
Ja, man ska trivas i kostym också. Det är ju själva det här andliga att... Alla trivs inte i det och då märks det också.
Martin
En annan sak som jag tänkte på när jag läser den här texten det är bubblarprojektet. För vi har faktiskt aldrig försökt se ut som den stora syresa globala medieoperation som vi faktiskt aspirerar till att bli. Vi har världens fulaste hemsida med världens bästa innehåll. Jag tycker att den har sin charm och många tycker att den är praktisk och sådär, men den är ful och den är avsiktligt en kopia av en sida som avsiktligt är ful.
Drudge Report. Det finns ingenting som vi har lagt ner så lite ansträngning på i hela Bubbla-projektet som webbdesign. Vilket är i bjärt kontrast med alla andra projekt som är någorlunda jämförbara. Med undantag för drudge support.
Boris
Och det är en styrka helt enkelt. Det har ju visat sig tycker jag.
Martin
Ja. Vi är heller inte någon typisk medial grafisk profil. Vi kör med rosa färger, nästan lite barnslig stil med såpbubblorna. Jag gillar det för att det är lite oväntat och avväpnande. Med korax så kör vi lite mer... Mörkstil kan man säga, med den svartgula och den olycksspånade korpen och så vidare.
Det är kanske lite mer konventionellt. Men det har funkat ganska bra för Bubbla och det tror jag att det undviker att lägga oss i ett fack som vi inte vill vara i. Ja. Radio Bubbla är en av de mest ambitiösa pratradio-projekt som finns i Sverige. Det är bara Sveriges Radio och Motivt och några till som man kan jämföra med vad gäller ambitionsnivån.
Innehållet tycker jag naturligtvis är några snäpp högre än alla konkurrenter. Men vi har inga vignetter, vi har inga jinglar, vi har inget örongodis, vi har inget kringverk överallt. Vi har inte nån sån rund snack, vi har inte massor av saker som vi bara aldrig bryr oss om och gör i Råd i Bubbla.
Boris
Och vi sitter aldrig och dunkar nävarna i bordet och skriker att krig är dåligt.
Martin
Näe. Jag har funderat på att införa vignetter. Vi har en duktig musiker som har gjort snygga vignetter faktiskt. Vi har funderat på att köra i början av avsnittet, men det har liksom inte blivit av. Det har inte känts så viktigt.
Boris
Nej, alltså jag minns i början, då pratade vi jättemycket. Då var man nästan stressad. Fan, vi måste ha musik och vignetter och jinglar och tjofar och det rikta. Och på något sätt har det stillat sig ganska snabbt. Jag tror man var fast i konventionen att så här ska det vara.
Martin
Det har gått ganska bra för oss ändå. Ja. Vi har inte heller gjort några sådana här överdrivna marknadsföringsinsatser. Folk får ju påpeka för mig att du måste prata om bubbla premium och så påminner folk om att bli medlem. Och faktiskt varje gång som jag säger någonting om bubbla premium i radion så brukar det vara en tre, fyra personer som ansluter sig. Och när jag pratar med dem så är det många som säger såhär att jo, jo, jag har tänkt länge att jag ska gå med men det har bara inte blivit av.
Bra att ni påminner, ungefär sådär va. Där är vi också lite otypiska. Vanligtvis i podcast brukar det vara att varje avsnitt börjar med en uppmaning. Donera till vår Paypal, ni måste gå med oss till hjälp. Till och med det där har vi. Vi bara gör vår grej. Vi bara fokuserar på nyheterna och säger förhoppningsvis saker som inte bara är terapeutiska för dig, Boris.
och uppfyller mitt behov av att vara aggressiv och antagonistisk, inte mot mainstream-medier, utan eventuellt också är det kanske upplysande eller underhållande för några av lyssnarna.