Martin

Katalanska secessionistiska strömningar växer till följd av ekonomiska svårigheter på landsbygden och juridiska krumbukter från Madrid för att förhindra utträde. Nu när det sveper en våg av populistiska och nationalistiska och secessionistiska stämningar över Europa och hela världen så det blir mycket att göra men vi måste uppmärksamma från tid till annan.

Alla de här härdarna av lust till självständighet och rörelser som finns. I Katalonien så har man inte hört så mycket stora nyheter. Det är så mycket fokus på Brexit och Trump och saker som händer i Italien och sånt där. Men det börjar röra på sig igen. Det har börjat dyka upp protester. Folk har utnyttjat röster igen. Man ser fler katalonska flaggor.

Alltså röd, gul, randiga flaggor. Det finns en separatistisk präst som har blivit symbol. Louise Maria Sirinax kanske det uttalas. Som uppmanar katalanerna att slåss mot det starka.

Och fortfarande är det så som det har varit ett tag att befolkningen i Katalonien är splittrad ungefär 50-50. Mellan folk som blir självständiga och folk som vill fortsätta vara en del av Spanien. Men i vissa områden, till exempel staden Avia, som den här artikeln handlar om, så var det 92 procent röstade för utträde i folkomröstningen 2014.

I regionala valen förra året var 87 procent av de som bor i nästa stad röstade på partier som vill ha självständighet. Det finns fickor i Katalonia som är synnerligen aktiva. De växer nu och det finns olika omvärldsfaktorer som gör att de går framåt. Katalonia ser att den är kunskapsmässig. Den ekonomiska situationen är svår och det beror delvis på regleringar, störningar som kommer från Madrid.

Och centralmakten i Madrid... gör också mycket för att lägga krokben för sig själva. De blir mer byråkratiska, mer regleringsivriga och de gör ganska glumpiga saker för att försöka stoppa den här katalanska motståndsrörelsen. Och om det finns någonting som vi har lärt oss de senaste åren är att när etablerade politiska eliter och centralmakter aktivt försöker stoppa folkliga rörelser för mer frihet, mer självständighet så har det exakt motsatt effekt.

Boris

Exakt, och det som är glädjande med den här texten är ju det att det har ju funnits en viss tendens till att den katalanska frihetsrörelsen blir ett Barcelona-fenomen. Det är därför extra glädjande att landsbygden och de mindre städerna rör på sig också. Ja,

Martin

onekligen väldigt lovande och inspirerande. Jag vet inte hur man kan hoppas på nästa folkomröstning eller nästa rörelse, men jag hoppas att folk bara tar till gatorna, trycker upp mer av de här vackra gulröda flaggorna.

Boris

Ja, alltså det vi behöver, eller det vi ska vänta och hoppas på, det är att någon livaktig, Sessioningsdiskurs i Europa faktiskt lyckas, till exempel katalanerna. Jag hoppas till och med på att legandemot som jag finner på en del sätt som är osympatiska, till och med dom skulle jag önska att dom lyckades bryta loss. Den delen av Italien.

Det är för att det skapar en dynamik i Europa. Det blir möjligt för folk att se att vi inte behöver digna under centralmaktens ekonomiska, sociala och kulturella förtryck. Vi kan sköta oss själva. Så vad som behövs är att någon bryter sig loss. Till och med skottarna, för skottarna kommer väl vilja stanna kvar i EU. Det är inte så jäkla lyckligt. Men ja, det kan gå fort sen.

Martin

Efter valet i Italien så är det inte osannolikt att Lega Nord, Femstjärnorörelsen och Forza Italia går med i den här riktningen. Lega Nord har jobbat jättelänge nu, årtionden, för att bryta loss norra Italien till ett eget land. Det tror jag de kan få luft under vingarna efter folkomröstningen. Det här är en kortsatt om konstitutionella reformer som handlar enkelt ut om att stärka den italienska centralmakten och försvaga de italienska regionerna.

Med tanke på att det här förslaget... som omröstningen handlade om blev totalt avvisad, totalt förkrossad. Alltså en jordskredsseger skulle man kunna säga. 20 procentenheters skillnad och ovanligt högt valdeltagande, nästan 70 procent valdeltagande. Vilket är väldigt mycket för Italien. Givet det här så vore det väl konstigt om inte Leganordo och kanske andra rörelser i Italien använde det här som bränsle för att sätta fart på den här processen.

Och det finns redan en levande diskussion i Italien om att gå ur... Euro-området, Euro-samarbetet, återinföra italiensk lira är det man tänker sig. Beppe Grillo, en gammal komiker som numederleder ett av de största partierna i Italien. Han vill till exempel att det ska vara en sån omröstning. Och det är svårt att säga, för det är alltid kaotiskt. En sån här situation byggs upp nästan globalt på många olika håll.

Och var någonstans, vilken gnista som tänder i kruturken, det är ofta svårt att förutsäga i förväg. Men det skulle kunna bli Italien till exempel. Och då tror jag att det kommer smälla även i Katalonien. Låt oss hoppas.